The Running Man är 2025 års största överraskning. Innan jag såg den, baserat på trailerna, var jag övertygad om att det här skulle bli en typisk actionfilm med en massa one-liners som ”I’ll be back” och ”Yippie ki-yay…”, men jag hade fel. Och jag är glad att jag hade fel. Filmen följer boken överraskande bra och man känner för Ben och hans familj och deras problem. De försöker överleva så gott de kan i en tuff värld och framförallt försöker de ta hand om sin sjuka dotter. Kanske ser de lite för bra ut för att vara så fattiga men det får vi leva med. Vi får följa hur Ben bestämmer sig för att delta i någon av alla de TV-tävlingar som visas, springa i hamsterhjul eller andra sjuka tävlingar för att få lite pengar till familjen. Han ska dock inte ställa upp i The Running Man. Det lovar han sin fru när han går hemifrån. Naturligtvis är det just det som händer och jakten på Ben tar sig början.
   Nu finns det en massa action i filmen, inget snack om det, och jo det finns en del scener som är lite överdrivna, men de blandar det med allt det andra och det funkar. Jag sitter inte och tycker att detta bara är meningslös action med one-liners utan tiden rinner iväg och filmen blir aldrig tråkig. Det enda som är lite för mycket är slutet som pågår lite för länge och är lite för överdrivet.
   Glen Powell är riktigt bra i rollen som Ben Richards och detsamma gäller Josh Brolin och Coleman Domingo som spelar Dan Kilian och Bobby T, nätverkets chef och programledaren för The Running Man. Lite överdrivna är de, speciellt Bobby T men det funkar ändå i sammanhanget.
   De enda riktiga missarna jag tycker att man gjort är a) att de inte behöll bokens slut och b) att de gick helt vilse när det gäller filmaffischerna där Glen springer i profil.
   Slutet kan jag förstå varför de inte ville använda även om det blivit mycket bättre än det vi fick. Framför allt mer realistiskt och mer effektivt. Men är det gäller filmaffischerna… De ser mer ut som om de gjorts till en film som "Den nakna pistolen" än The Running Man och är faktiskt en stor anledning till att jag hade fel uppfattning om filmen innan jag såg den. Ett stort misstag om du frågar mig… vilket ingen gjorde.
   Men gå och se The Running Man. Det är en bra film som följer boken. Jag blev underhållen under hela de 133 minuterna den varade och betyget blir en stark 3 av 5 Följeslagare.
Edgar Wright - som jag älskade från första gången jag såg "Shaun of the Dead" - har berättat att han läste romanen när han var 14 år gammal, strax innan den första filmatiseringen kom. Han fascinerades av att det gick att göra en annan typ av film från materialet, men fantiserade redan då om en mer romantrogen film. Och nu har han gjort den.
   Jag var oerhört peppad inför premiären av The Running Man men blev oroad när de första recensionerna ramlade in då de inte var speciellt positiva. Så här efter att ha sett filmen tycker jag att kritiken är obefogad. Det är ingen perfekt film, men det är verkligen inget haveri på något plan.
   Precis som 2025 års andra Bachman-film (vilket är en helt sjuk mening att skriva!), The Long Walk, är The Running Man väldigt trogen sin förlaga, men har några egna inslag och framför allt ett slut som inte stämmer överens med det vi läst. Här är väl det enda tillfället i filmen där jag på något sätt känner att Wright har fått kompromissa med sin egen vision och vad filmbolaget och producenter tyckt. Jag är ganska övertygad om att han skulle valt det mörka slutet från boken om han hade haft total kontroll över filmen, men det blev ett annat slut som utan att gå in på detaljer är lite för tillrättalagt och till och med lite slätstruket.
   I övrigt finns det bara ett parti i filmen som jag har lite problem med och det är när Glen Powells Ben Richards söker hjälp hos Wright-veteranen Michael Cera ("Scott Pilgrim vs the World") som bor i ett stort hus i Derry med sin kacklande och senila mamma. Dels är mamman aningens jobbig och dels blir det lite väl mycket "Ensam hemma"-vibbar när Ceras karaktär riggar en massa fällor när de tvingas lämna huset. Men sekvensen är i sitt sammanhang ganska kort så det är verkligen inget som sänker filmen.
   Annars följer filmen alla moment i boken väl. Vissa sekvenser är otroligt spännande trots att man vet hur det ska gå och en del är roliga, utan att det är uppenbara skämt. Jag ler åt det lustmord Wright gjort på "The Kardashians" i ett tv-program som visas då och då under filmens gång, och jag myser åt påskäggsliknande referenser till King och den första filmatiseringen som är instoppade här och där. Bland annat kan jag nämna en butik som heter BACHMAN och TABBY'S CAFÉ samt figuren på hundranydollarssedeln.
   Men under all action finns ju även en del tänkvärda saker. King skrev romanen så tidigt som 1972. Den publicerade först tio år senare och den utspelar sig lustigt nog 2025 och skildrar en värld som tyvärr inte är jättelångt bort från verkligheten. Låt gå för att filmens verklighet har ännu större gap mellan klasserna och att ett nästan totalitärt företag styr både media och land - och där är vi inte riktigt än, men manipulerad media är till viss del redan här och källkritik är något som hör till det förflutna.
   Filmen orkar inte riktigt upp till en fyra, men tre flyende Följeslagare av fem möjliga blir mitt betyg.