Jag vill börja med att erkänna att jag aldrig tidigare varit på en opera. Jag erkänner att jag inte hade koll på vad jag kunde förvänta mig. Jag gick helt novis in på Malmö Operahus en lördag för att se deras uppsättning av The Shining. Två och en halv timme senare klev jag, yr och smått chockad ut i ett blåsigt Malmö och visste knappt vad jag varit med om.
   Att det skulle bli mycket sång så mycket hade jag förstått men att allt skulle sjungas, till och med när de frågade varandra hur de mådde, det var jag inte beredd på. Att det skulle sitta TV-skärmar där man textade sången på svenska och engelska var jag inte heller beredd på. Dock var jag tacksam för att det fanns för det var ganska svårt att höra vad som sjöngs. Speciellt Cornelia Beskow som spelade Wendy, hon sjöng så höga toner att det inte gick att urskilja några ord alls nästan. Då kom textningen väl till pass.
   När det gäller själva handlingen så följde de storyn i boken rätt bra. Dock tror jag att om man varken läst boken eller sett filmen så skulle man ha haft rätt svårt att hänga med i vad som hände, förutom i stora drag. Jag upplevde det hela som rätt rörigt.
   Själva musiken, ja jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig förutom att säga att den var väldigt mycket samma, samma hela tiden. Återigen, jag är helt novis när det gäller opera så att jag upplevde den så kan mycket väl bero på att jag inte förstår mig på opera.
   Jag tycker att det är superkul att man gör en opera baserat på en Kingbok, det ska Malmö Opera ha all kredd för, men tyvärr – för mig var detta inte den upplevelse jag hade hoppats på. Jag upplevde den som ganska outhärdlig om jag ska vara helt ärlig. Den var rörig, konstig och ja, inte för mig helt enkelt.
   Betyget blir därför en 1 Följeslagare av 5 möjliga. Men jag vill återigen göra er uppmärksamma på att jag inte är en operafan. Gillar man opera är det mycket möjligt att man upplever detta på ett helt annat sätt än jag gjorde. Jag var nog med andra ord fel person på fel plats.
Till skillnad från Lilja såg jag föreställningen i sin andra livestreaming och alltså inte på plats. Det fanns inte riktigt möjlighet i varken kalendern eller plånboken att åka till Malmö med allt vad det innebar med resa och hotell, men lyckligtvis erbjöd Malmö Opera föreställningen på länk till en helt klart överkomlig peng (125 kronor) och då var det enkelt att sätta av 2,5 timmar hemma vid datorn – även om det var lite märkligt. Hur som helst gläder det mig att möjligheten fanns och det var inget fel på tekniken – ljud och bild var bra och jag upplevde bara en störning i strömningen, vilket sannolikt berodde mer på min egen uppkoppling än strömningen i sig.
   Men sen har vi då elefanten i rummet – formen. Likt Lilja är jag knappast någon fantast av opera. Jag tror att jag sett en opera tidigare och det är helt enkelt inte en scenform som jag uppskattar. En musikal är något annat, där musiken koncentreras till tydliga nummer och berättelsen framförs mer som traditionell teater. Här blir det inte riktigt så. Jag saknar "nummer" och upplever större delen av operan som flyktigt svävande med dialoger som i mitt öra bara blir onaturliga. Nästan som om man gör en operaparodi av något som är känt i ett annat format. Men det finns några sekvenser där det blir mer tydliga nummer, exempelvis den absolut sista scenen i operan som jag också upplever som den bästa.
   All respekt och beundran till de som framför opera och de som uppskattar opera. Jag är bara inte en av er.
   Med det sagt blir det lite konstigt att sitta igenom 2,5 timmar opera. Formen i sig skalar bort mer än 50 procent av upplevelsen. Dock är det förstås inte helt bortkastad tid då jag ju kan historien tämligen väl – speciellt eftersom jag läste om boken häromåret och blev påmind att den faktiskt är något annat än Kubricks filmatisering. Skönt nog har skaparna av operan inte alls utgått från filmen utan från boken, vilket betyder att det är helt andra anledningar till att Jack Torrence blir galen under vistelsen i Overlook Hotel än vad som skildras i filmen. Här är en central bit den oerhört viktiga delen av hans uppdrag att ta hand om värmepannan och det är där den finns som han hittar Overlooks mörka historia som drar in honom i galenskapen. I det stora hela tycker jag att adaptionen lyckats komprimera boken väl där alla nyckelscener är med även om de kanske är lite hastiga och korta emellanåt.
   Det är heller inte bortkastad tid då produktionen är smart och intressant. Jag gillar att scenen delas in i olika "zoner" så att fler scener kan utspelas parallellt eller omväxlande och jag gillar också att det är många kvicka byten så att flera olika miljöer snabbt kommer på plats. Jag gillar också att man inte snålat med skådespelare. I några sekvenser är det förbluffande många personer inblandade, för att exempelvis gestalta nyårsbalen, vilket ger en helt annan känsla än om man hade löst det med färre på scenen. Jag gillar även hur man löst biten med Danny och hans hemliga vän Tony – som dock aldrig nämns vid namn – nämligen att den unga skådespelaren har på sig en mask och sjunger entonigt och stötigt samtidigt som ett instrument dubbar stavelserna. Smart och effektivt!
   Det jag inte gillar är att operan framförs på engelska. Det finns säkert en logisk förklaring till varför den inte översatts, men jag hade önskat att den hade varit på svenska. Det känns bara konstigt och tillgjort på engelska och dessutom är det lite sisådär med uttalet.
   Men det är vad det är. Jag kan inte avgöra om det är en bra eller en dålig opera då jag inte har kunskapen att särskilja agnarna från vetet, men just den här operan är inte den som omvänder mig och gör mig till en operafantast. Utifrån min utgångspunkt som mottagare av kulturupplevelser så står formen i vägen här, men jag har som sagt ändå hittat detaljer att uppskatta och därför landar mitt betyg på 2 Följeslagare av 5 möjliga.