2026 är året där jag ämnar läsa minst tio King-böcker, ännu hellre en i månaden, dels för att få igång ett mer regelbundet bokläsande och dels för att i vissa fall återupptäcka böcker jag inte läst på ett tag. I september betade jag av bok nummer elva och är därmed på god väg att klara projektet.


Men vänta nu, säger person av lag och ordning, "Nattflygaren" kan man väl inte med ens god vilja påstå är en roman eller ens en lång novell? Nej, det är det förstås inte alls. Saken är den att min septemberbok var Andra världar än dessa som jag inte kan skriva om förrän 13/10 men jag ville ändå få ut något i bloggprojektet och då blev det en helt vanlig - kort - novell.

Jag ska vara helt ärlig: Den främsta anledningen att jag läste novellen är för att jag ville se om filmen. Jag har varit sugen på det länge, men ville hänga upp tittningen på något och sen - och nu anstränger jag mig lite väl mycket - kan jag tycka att novellen kunde varit en kortare roman. Med det menar jag att jag tycker att King kunde ha utvecklat den till en längre text genom att ge oss mer av Richard Dees omoraliska äventyr, som kunde ha kulminerat i mötet med Nattflygaren.

Det slår mig när jag ser filmen att manuset faktiskt går lite åt det hållet då Kings korta novell inte riktigt räckte hela vägen. Men jag återkommer till det.

Novellen hade sin svenska premiär i Ondskans väsen, en av få översatta antologier med noveller av King. Den kom 1989 ett år efter den amerikanska utgivningen ("Prime Evil"). Då översattes den av Jimmy Hofsö. Novellen skulle sedan publiceras i Nightmares & Dreamscapes och hamnade därmed i Nattmaror och drömlandskap - Första boken i ny översättning av Ylva Spångberg och Jan Risheden 1998.


Novellen handlar om reportern Richard Dees på sensationsmagasinet Inside View som får tips om en mördare som tar sig runt med ett Cessna-plan från en liten flygplats till en andra och lämnar efter sig kroppar som tömts på blod. Dees tror inte att mördaren är vampyr men han hittar på namnet Nattflygaren när har flyger efter i mördarens fotspår tills han slutligen ställs öga mot öga mot honom och blir varse om sanningen.

Dees beskrivs som en tämligen osympatisk typ som bokstavligt talat kan gå över lik för sina reportage. Han har faktiskt figurerat i en tidigare roman av King. I Död zon mötte han Johnny Smith. Tidningen Inside View har även nämnts i andra sammanhang. Det är här jag tycker att King kunde tagit novellen och utvecklat den ännu mer till något större. Den fungerar givetvis som den är, men ibland kan man få känslan av att en novell bara skrapar lite på ytan.

Mark Pavia som förvandlat historien till film har gjort lite av det jag efterfrågar samtidigt som han verkligen behållit allt från novellen. Den stora skillnaden är att vi får lära känna Richard Dees mer och få en ännu tydligare bild av honom som gravt osympatisk, detta genom att han får en ny, ung kvinnlig kollega (spelad av Pavias dåvarande fru Julie Entwisle) som slåss om scoopet. Lite fånigt, men ändå fullt förståeligt i filmsammanhang. Pavia går även lite längre än King i filmens upplösning.

Dees spelas av den för tidigt bortgångna Miguel Ferrer som är smått perfekt i rollen. Ferrer är duktig på att spela rövhål och han gestaltar Dees alldeles utmärkt.

Filmen håller bra. Den har vissa 90-talstypiska svaga inslag där kvaliteten sviktar en smula men i det stora hela tycker jag att den är väldigt stabil. Lustigt nog blev filmen mer eller mindre en flopp. Den gjordes som en tv-film och visades ursprungligen på HBO innan den togs till biograferna där den inte gjorde någon större succé. Det var anledningen till att Mark Pavia inte fick göra den uppföljare han skrivit - som King enligt uppgift gillade och delvis bidrog till. Filmbolagen vågade inte satsa och manuset förblev ofilmat. Lite synd.

1999 recenserade vi The Night Flier när filmen var ny. När jag läser om recensionen noterar jag att jag hade ett litet problem med filmen som jag inte tänkte på nu, men jag kan delvis hålla med mitt 27 år yngre jag!

Jag hade tänkt göra ett retroomslag till Nattflygaren om den nu hade varit en egen bok. Det hade blivit en tunn bok, en pamflett nästan… Nåväl, motivet jag hade tänkt ut var att kombinera ett Cessna Skymaster framifrån med fladdermusvingar och något blått mörker, men sen slog det mig att det är ju i princip exakt så (och lite till) som filmens affisch/DVD-omslag ser ut så jag skrotar idén den här gången. Jag får väl se detta som ett svagt bonusinslag i projektet!


Läsprojektet hittills: 1. Varulvens år (januari), 2. Stark (februari), 3. Talismanen (mars), 4. Väktarna (april), 5. Svarta huset (maj), 6. Joyland (maj), 7, Solhunden (juni), 8. Hjärtan i Atlantis (juni), 9. Christine (juli), 10. Rasande Rose (augusti), 11. Andra världar än dessa (september) och [bonus] Nattflygaren (september).