Tidigare fanns det ett arkiv med Kings ”papper” i en speciell avdelning på University of Maine. Givetvis inte öppet för allmänheten utan vid efterfrågan i forskningssyfte. En del entusiastiska Kingfans har fått tillgång till arkivet, som Rocky Wood som satt där i tre veckor med speciellt fokus på Kings opublicerade verk. Resultatet blev Stephen King: Uncollected, Unpublished.
   Nu har arkivet flyttats till en del av Kings kråkslott i Bangor som inte längre är ett bostadshus. En av de första personerna som fått omfattande tillgång till arkivet är Caroline Bicks som enligt titeln på sin bok ägnat "ett år" där. Bicks är förstås inte vem som helst utan "the Stephen E. King Chair in Literature at the University of Maine", vilket innebär att hon har en professur namngiven efter King på universitetet. Det innebär inte på något vis att hennes arbete är kopplat till King mer än till namnet, men som ett forskningsprojekt har hon grottat ner sig i arkivet och tittat närmare på - i tur och ordningen enligt kapitlen i boken - Pet Sematary, The Shining, Night Shift, 'Salem's Lot och Carrie.
   Det finns ett litet problem med boken och det är att vi läsare inte ägnat ett år med de fem böckerna och dess tidiga utkast. Därför kan det bli lite svårt att helt och hållet känna wow-effekten när Bicks noterar nyansskillnader mellan utkasten och den slutgiltiga boken, men det är ändå intressant när det framför allt handlar om större skillnader. Flera av böckerna har genomgått stora bearbetningar, framför allt Carrie.
   Det går inte klaga på Bicks nivå av forskning. Hon grävde även ner sig i det King skrev under sin universitetstid för att förstå novellerna i Night Shift bättre, hon besökte småstaden Durham i Maine som figurerade som förlaga till staden 'Salem's Lot (som förövrigt hette Momson i de första utkasten när boken fortfarande kallades Second Coming) och hon passerade det hus nära en kraftigt trafikerad väg som inspirerade King till Pet Sematary. Hon har verkligen gjort forskningen till något mer än att bara bläddra i papper.
   Bicks är även expert på Shakespeare och en röd tråd genom boken är att hitta kopplingar till Shakespeare i Kings texter och det finns det en del. Det här ger heller ingen wow-faktor för mig, men är ändå lite intressant och knyts ihop snyggt i efterordet.
   Monsters in the Archives är inte för alla men tycker man att det är intressant med detaljer och redigeringsprocessen av texter så är boken givande läsning. Jag tar med mig ny information kring exempelvis alternativa titlar på vissa berättelser (exempel: ”Children of the Corn” har hetat både "Nebraska Death Trip" och ”The Children”), jag berörs av att King under de tidiga, fattiga åren skrev sina manus med enkelt radavstånd för att spara på papper och jag lider med Caroline Bicks när hon besviket konstaterar att de där berömda tre sidorna av Carrie som Tabitha fiskade upp ur papperskorgen inte finns kvar i arkivet. Just de sidorna hade man ju velat se och hålla i!
   I det stora hela finner jag givetvis hela boken högintressant. Betyget blir 3 starka Följeslagare.
Jag gillar den här boken. Det är precis sådant här jag vill läsa om i böcker om Kings arbete. Vad hette boken från början? Var karaktärerna annorlunda och i så fall hur? Vad skiljer mellan första och andra utkastet? Jag har i min recension på Lilja’s Library sagt att detta är boken jag har väntat på utan att veta att jag väntat på den och det stämmer.
   Många böcker om King blir akademiska och ska jämföra hur hans skrivande påverkats av den amerikanska ekonomin eller politiken och den typen av böcker har jag slutat läsa för länge sedan då de i de flesta fallen är otroligt tråkiga.
   Andra är rena Wikipedia-böcker med listor efter listor och även om dessa är bra i forskningssyfte är de rena sömnpillren att läsa. Den här boken däremot är bra skriven, har ett språk som gör den lätt att läsa och har dessutom en bra vinkling på King. Hade jag tiden och de ekonomiska resurserna och ett OK från King förstås skulle jag gärna tillbringa ett år i det stora rosa huset och undersöka just den här typen av saker. Både för att det är intressant och för att det vore så häftigt att vistas i det legendariska huset. Jag har stått utanför och redan det var en stor upplevelse.
   Så betyget blir bra. Det blir en stark 4 av 5 möjliga Följeslagare. Det enda som jag saknar är fler bilder på manusen, Kings lappar och anteckningar. Dessutom hade jag kanske inte hade valt exakt de böckerna Bicks valde om jag fick chansen.