Det är i år 30 år sedan Thinner kom i regi av Tom Holland. Som ett lyckligt sammanträffande släpps filmen för första gången på blu-ray i Sverige och detta i en helt svensk utgåva. Jag har sett filmen i alla tidigare format och den har aldrig sett bättre ut. Trevligt!
   För mig är det inte 30 år sedan jag såg filmen senast utan faktiskt bra tre. Sommaren 2023 läste jag om boken och passade på att se filmen direkt därpå (vilket finns berättat i detta blogginlägg). Lyckligtvis gillade jag filmen 2023 så det var verkligen ingen plåga att se om den så tätt inpå.
   Boken tycker jag är en riktig skräckroman och filmatiseringen är en ganska typisk 90-talsprodukt. Den är en och en halvtimme lång, fotot känns emellanåt lite tv-filmsaktigt och det är en del tidstypiska inslag i manuset och dialogen som genast daterar filmen. Även filmens viktigaste inslag, makeupen, har vissa brister i sin realism, men är ändå förvånansvärt bra för att vara 30 år gammal.
   De flesta borde känna till historien. Rundlagda advokaten Billy Halleck (Robert John Burke) drabbas av en förbannelse efter att ha kört ihjäl en romsk kvinna. Hennes ännu äldre pappa stryker Billy över kinden och säger magrare och strax börjar Billy att tappa kilo efter kilo i en rasande takt. Även några andra kopplade till händelsen har fått sina egna förbannelser, och Billy vänder sig slutligen till en klient, maffiamannen Ginelli (Joe Mantegna) för att få förbannelsen hävd innan han tynar bort. Men allt har sitt pris.
   Jag har alltid haft ett gott öga till Thinner. Förbannelse var en av de - om inte den absolut - första "nya" Kingboken som jag köpte året jag började läsa King (1986) och det gläder mig att filmatiseringen är solid även om den förstås kunde ha varit betydligt bättre gjord och framför allt otäckare. Som många andra King-filmatiseringar från den här tiden har den tonats ner lite, men känslan finns fortfarande där.
   Med det tycker jag att den är värd tre stabila Följeslagare av fem möjliga.