RECENSION

The Dead Zone – säsong 2

Format: DVD-box  •  Diverse regissörer, USA Network (2002)

Första säsongen av The Dead Zone var på sätt och vis som en utdragen version av boken/filmen där säsongens två första avsnitt hanterade Johnnys olycka, hans paranormala förmåga och Frank Dodd-historien. Resten av säsongen etablerade de olika karaktärerna och i slutet dök Greg Stillson upp och hela den biten av The Dead Zone-historien.
   Alltså startar säsong två med helt andra förutsättningar. Johnny är fortfarande en paranormal högra hand till polisen Bannerman, men han håller även på med sin kampanj mot Stillson i det tysta. Johnny kan ju inte dela med sig av visionen han fått genom Stillson där hela världen står i lågor. Detta tär förstås på Johnny som blivit i det närmsta besatt av Stillson och klistrat upp tidningsklipp på en vägg i källaren som ett tvättäkta psyko.
   Den här huvudhistorien ligger i bakgrunden och skvalpar under hela säsongen men tar inte upp någon större plats. Man kan fortfarande hoppa in och se ett avsnitt när som helst i säsongen utan att känna sig helt förvirrad av den övergripande historien, och det är ju förstås bra.
   Ett återkommande tema under säsong två är att Johnny har flera visioner där hans nära och kära figurerar, och detta ställer givetvis till en del besvärligheter. Det finns bland annat ett avsnitt där en av Johnnys gamla kärlekar dyker upp tillsammans med sin dödligt sjuka bror, som givetvis var Johnnys bästa vän förr i tiden. I visionen ser Johnny att vännen kommer att överleva, men på bekostnad av den gamla kärlekens liv, så han hamnar som åsnan mellan två hötappar - vem ska han rädda eller hur ska han rädda båda?
   I några andra avsnitt figurerar Johnnys son, som fortfarande inte vet att han är just Johnnys son, i visionerna och då blir det extra känsligt att reda ut allt.
   Återigen måste jag berömma manusförfattarna för att de är oväntat påhittiga när de gäller innehållet i avsnitten. Man kan tro att det inte borde gå att variera sig så överdrivet mycket, men man förbluffas gång på gång av hur originella historier - inom seriens ramar förstås - som de skriver. Kanske är man lite färgad av detta är en King-historia i grund och botten, men i alla fall.
   Två favoriter jag minns extra väl är till att börja med ett avsnitt då Johnny får en vision av att en person ska dö vid ett litet torg, men problemet är att det finns 8-10 möjliga offer, för när Johnny letat rätt på en får han vision om en annan. Många intressanta vändningar och mycket spännande fram till slutet.
   Den andra favoriten har Johnnys kompis Bruce huvudrollen i. Det börjar med att de åkt på Bruces pappas begravning och via Johnny får Bruce en vision och hur det hade blivit om han gått i sin pappas fotspår och blivit pastor, och inte alls blivit vårdare och träffat Johnny. Problemet är att Bruce i visionen mentalt är samma Bruce som alltid och måste leta rätt på Johnny för att komma ur visionen och när han väl hittar Johnny är han en helt annan person, bitter och totalt besatt av Stillson-grejen. Ett sorts "Sliding doors"-avsnitt i serien.
   Även slutet på denna säsong byggs upp mot fortsättningen och nu handlar det om en mystisk figur som kommer in i serien på ett väldigt smart sätt. Det börjar med att Johnny då och då ser en man i kåpa i de mest besynnerliga sammanhang tills mannen slutligen dyker upp och presenterar sig. Detta byggs upp redan tidigt i säsongen. Mycket smart och fiffigt gjort.
   The Dead Zone håller stilen även under säsong två. Karaktärerna känns nu inarbetade och eftersom manuset håller mer än väl är det fortfarande en fröjd att titta på avsnitten. Betyget blir fyra starka Följeslagare av fem möjliga.
Personligen är jag är väldigt glad över att Greg Stillson är med så mycket som han är i den här säsongen. Jag är verkligen ett fan av Sean Patrick Flanery och han gör rollen som Stillson mästerligt. Sen är ju förstås det spåret extra spännande!
   Det känns även skönt att se att skådisarna växer in mer och mer i sina roller. Och även om de King-relaterade historierna är mindre närvarande här än i säsong 1 tycker jag ändå att man visar en styrka när man trots detta behåller den höga kvalitén på avsnitten.
   Lite kuriosa finns det faktiskt också att förmedla:
   - Från början stoppades avsnittet ”The hunt” (då hette det ”The hunt for Osama”) då det var ett alldeles för känsligt ämne i USA vid den här tiden.
   - Lite senare körde man en säsong 2½ (på 7 avsnitt) där nu även detta avsnitt ingick (dessa 7 avsnitt ingår i säsong 2).
- Boxarrocken som Danny Avila (Greg Serano), har på sig i avsnittet ”The combination” hänger nu hemma hos mig…
   Betyget blir 4 Följeslagare av 5 möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #212 - 2006-04-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

The Dark Tower: The Battle of Jericho Hill #3

Tidning, publicerad på foljeslagarna.com 2010-03-04

De sista före detta Gilead-borna rustar upp för ytterligare en attack mot Farson, men något som står på agendan först och främst att lokalisera och frita den kvinna och det barn som kidnappades av ett trögmutant i slutet av förra numret. Det ska dock visa sig att bakom denna kidnappning finns återigen Marten Broadcloack/Walter O'Dim som utpressar kvinnans man på info... [Läs hela recensionen]