It: Welcome to Derry - Säsong 1 kommer på fysiskt format 5 maj. Säsongen ges ut på DVD, blu-ray och 4K i några olika utföranden. Utöver de åtta avsnitten bjuds det även på extramaterial i form av - och nu citerar vi från baksidan av omslagen - Extended Inside Derry Featurettes (Episode 101, 105 & 108), Fear the Others - The societal dynamics of 1962 Derry: Jim Crow, the Red Scare and the government trespassing on indigenous lands wreck terror in this tiny New England town, Inside Derry Broadcast Featurettes, Welcome to Derry, Becoming Pennywise. Samtliga utgåvor innehåller detta extramaterial.

Strax innan kommer Benjamin Wallfischs musik till serien ut på CD och LP för de som är intresserade av soundtracks. Dessa utgåvor kommer enligt uppgift 1 maj.

Här är vår recension av säsong 1 skriven i samband med att serien gick i mål strax innan jul.

Albert Bonniers förlag släpper nya pocketutgåvor av Talismanen och Svarta huset i samband med Andra världar än dessa. Böckerna planeras att finnas i handeln 8 oktober.

Böckerna släpps även som e-böcker samtidigt. Huruvida de även kommer som ljudböcker är just nu inte känt.

Även Rygga inte undan kommer i pocketutgåva i höst. Den kommer ungefär en månad tidigare, den 10 september.

Det kom ett mail till Följeslagarna i fredags som innehöll en väldigt rolig överraskning, framför allt för de som gillar teater. Vi kan nu avslöja - efter att ha fått tillåtelse så klart - att det kommer mer King på svenska teatrar i år. Vi återger mailet i sin helhet:

---

Hej Anders och Lilja!

Jag heter Charlotte Deckert och är pressansvarig för Riksteatern. Av en ren händelse hittade jag er recension av Riksteaterns uppsättning av "Lida" på er sida och efter att ha fastnat en bra stund i er Stephen King-dyrkan och förstått att ni är en tung aktör tänkte jag ge er ett litet "scoop". Vi kommer att skicka ut en helt ny uppsättning baserad på Stephen Kings texter på turné till hösten.

Föreställningen heter "Revolvermannen och Mannen i svart" och är ursprungligen en tysk pjäs skriven av A. Prilscherz som nu har översatts av Bengt Rangel som även står för regin. Pjäsen har likt "Lida" bara två roller och det är titelns Revolverman och Mannen i svart. Den utgår från boken "Revolvermannen" som jag förmodar att ni läst flera gånger och skildrar hur Revolvermannen följer efter Mannen i svart genom öknen. Formen på pjäsen är unik då den består av omväxlande monologer tills karaktärerna till slut möts i en tät sekvens som i Bengt Rangels regi påminner starkt om scenen där riddaren spelar schack med döden i Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet". Jag har varit med på några repetitioner och kan intyga att det är en väldigt gripande sekvens.

Pjäsen kommer att turnera runt i Sverige i höst och spelas 19 gånger. Det finns tydligen en Stephen King-koppling till talet 19 som jag inte känner till, men ni vet säkert allt om det. Det som är lite unikt är att den svenska uppsättningen blir själva uruppsättningen av pjäsen, då den planerade tyska premiären hastigt fick ställas in när huvudrollsinnehavaren Robert Geizig tragiskt omkom i en ballongfärdsolycka.

Men så till det viktigaste - skådespelarna. Roland, revolvermannen, kommer att spelas av Jerka Johansson och Walter, mannen i svart av David Dencik. Vi på Riksteatern är väldigt nöjda över skådespelarna och hoppas att de ska uppfylla Stephen King-fansens förväntningar på karaktärerna.

Har ni några funderingar så går det bra att skriva till mig! Ha en bra helg!

Charlotte Deckert

---

Vilken grej! Det färdiga turnéprogrammet är inte klart än men vi har fått veta i ett senare mail att premiären kommer att ske på Folkets hus i Trollhättan den 31 september. Vad tror ni om pjäsen? Kommer Jerka och David klara av rollerna? Diskutera i Svenska Stephen King-forumet på Facebook. Här är affischen som Riksteatern tagit fram:

Nu har Albert Bonniers förlag officiellt gått ut med Andra världar än dessa och man har valt att använda det amerikanska originalomslaget till sin utgåva, vilket är i linje med flera av de senaste svenska utgåvorna. Sidantalet är preliminärt beräknat till 800, så de som uppskattar "tegelstenar" har något att se fram mot.

Så här beskrivs boken i sin katalogtext:

Sedan barndomen har Jack Sawyer kunnat röra sig mellan vår värld och den mystiska spegelvärld som kallas Territorierna, och som i själva verket är en del av något mycket större: Mittvärlden. Jack är pensionerad som kriminalare, han är ärrad av sina upplevelser och numera till största delen fast i Mittvärlden, vars magiska energi är det som fortfarande håller honom vid liv.

Under en av sina korta utflykter till det vanliga Amerika upptäcker Jack oroväckande ekon mellan de båda världarna. En av hans närmsta vänner förs bort av två kallblodiga seriemördare, och när samma Bonnie & Clyde-liknande par sedan dyker upp i Mittvärlden, inser Jack att världarna håller på att kollidera.

En mörk kraft, som livnär sig på kaos och död, växer allt snabbare i styrka. För att stoppa den måste Jack samla sin ka-tet – sin av ödet utsedda grupp med smått hopplösa följeslagare – och ge sig av på ett farofyllt uppdrag, djupt in i Mittvärlden.

"Andra världar än dessa" är en fristående final på den trilogi som Stephen King och Peter Straub inledde med "Talismanen" 1984 och fortsatte med "Svarta huset" 2001. Det är också den roman som slutgiltigt binder samman trilogin med Kings stora fantasyepos "Det mörka tornet".

För snart två månader sedan intervjuade vi Helena Dahlgren som just nu håller på med översättningen. Här finns intervjun.

2026 är året där jag ämnar läsa minst tio King-böcker, ännu hellre en i månaden, dels för att få igång ett mer regelbundet bokläsande och dels för att i vissa fall återupptäcka böcker jag inte läst på ett tag. I mars tog jag mig an Talismanen.

Det är en bok jag länge längtat efter att få läsa om. Häromåret såg jag till att köpa på mig en sliten pocket för att läsa under en semester eller liknande, men det var först nu jag hade anledning att ta fram den. Fast den fick faktiskt mest ligga på nattduksbordet som en sorts visuell redovisning av var jag var i boken, för till 97% eller mer läste jag boken med öronen i Frank Mullers inläsning. Att lyssna är också att läsa!

Talismanen brukar jag nämna som topp-3 på min egen King-lista och jag tycker nog att den hör hemma där nu också. Senast jag läste den var någon gång 1998-1999 i samband med Följeslagarnas genomgång av boken. Det är alltså över 25 år sedan sist, men ändå mindes jag detaljer oerhört väl. Allt utom själva upplösningen, vilket är lite udda. Det parti jag gillar absolut bäst i boken är när Jack träffar Varg och han tar med sig honom till vår värld. Otroligt bra.

Det som jag gjorde den här läsningen som jag absolut inte gjorde senast eller någon av de andra tidigare gångerna jag läst boken, var att ta på mig The Dark Tower-glasögonen. Det var ju i samband med uppföljaren Svarta huset/Black House som boken blev en del av Tornets-värld (på förslag av Peter Straub, sägs det) och jag ville undersöka om det faktiskt kändes som att den var det redan från början. Både och, blir mitt korta svar på det. En del av mig vill verkligen påstå att Territorierna inte alls är samma värld som revolvermannen Roland vandrar i. Den känns för egen för det, men samtidigt så nämns möjligheten till multipla universum, ett Territoriernas Territorier, och det ger ju helt klart möjligheten till att sammankoppla - ja, allt! Dessutom talas det om "det vita" och själva talismanen är precis som tornet en mittpunkt i alla dessa universum och skulle med lite god vilja kunna vara en del av Merlins regnbåge…

Kanske kommer den tredje boken att förklara detta, men ändå länge tycker jag fortfarande att Territorierna är något eget och att kopplingen till Tornet blev en efterhandskonstruktion. Fast detta kanske förklaras redan i Svarta huset/Black House som jag också kommer att läsa om inom kort och som jag faktiskt minns ganska lite av i dagsläget.

Jag hade även på mig fler glasögon. Senast jag läste boken hade jag inte läst eller sett "Sagan om ringen/Hobbit" men det har jag givetvis nu och då är det ganska lätt att se vissa formmässiga likheter mellan Tolkiens historier och det King/Straub skrev. Det är kanske oundvikligt när det handlar om historier i fantasyvärld där en ung figur får ett uppdrag av en äldre mentor. Det var hur som helst intressant att notera likheterna.

Som synes av bilden har jag ett antal utgåvor av boken. Min första var Bra Böckers bokklubbsutgåva som jag gav 7:25 för eftersom den ingick i ett bokpaket med tre andra böcker för välkomstpriset 29 kronor. Vilket fynd! Men den bok som kanske kittlar vissa personers ögon är den uppe till vänster eller. Det är nämligen Grants limited edition som jag gav nästan 4000 kronor för när jag köpte den som 25-årspresent till mig själv. Boken är signerad av både King och Straub och är uppdelad i två volymer med ett antal unika illustrationer och ett stadigt slipcase för att hålla allting samman. Stephenkingcollector.com menar att boken är värd 1350-1500 dollar, men mitt ex är nog dessvärre inte värt så mycket då det är lite missfärgat av något mystiskt stänk. Det var anledningen till att jag kunde köpa boken över huvud taget när det begav sig. Det är under alla omständigheter en kul sak att ha i hyllan.




Filmrättigheterna till Talismanen såldes till Steven Spielberg innan boken ens kommit ut, men på 42 år har det inte blivit någon film eller tv-serie än. Det har varit på gång flera gånger och ett antal olika manus har cirkulerat i Kingkretsar och tyvärr har de jag sett inte gjort boken rättvisa. I modern tid har boken legat på Duffer-brödernas bord ämnad för en tv-serie hos Netflix, men även det försöket har skrotats och för tillfället finns det ingen adaption på gång - i alla fall inte enligt vad som officiellt är känt. Däremot har boken till viss del adapterats som serietidning. 2009-2010 gav Del Rey ut sex serietidningar som började berätta historien, men projektet avslutades innan det hann slutföras eller ens kommit speciellt långt. Till det sista numret har Jack precis träffat Varg. Jag passade på att läsa om serien också och den är helt okej. Lite trist att den bara tvärdog men jag blir inte förvånad över det. Det är trots allt en ganska smal serie som kanske hade svårt att hitta en större publik.

Ganska ofta när jag gör mina omläsningar gör jag även ett eget omslag. I det här fallet hade jag inte tänkt göra det eftersom boken ändå kom under de 80-talet som jag försöker härma i mina bilder - om än med lite annorlunda typografi. Däremot så vill jag ändå kommentera den uppenbara problematiken att göra ett vettigt omslag till boken. Ingen av de övriga normala utgåvorna av boken som jag har - Bra Böckers nytryck, den amerikanska inbundna boken och den brittiska pocketen har gjort något mer än något som strålar på framsidan. Då tycker jag faktiskt att Olle Frankzéns riddare, som är plockad från bokens upplösning, är riktigt cool om än inte helt representabel för hela boken. Samma riddare finns även gestaltad i serietidningarna och ser faktiskt väldigt snarlik ut.

Som jag berättade för ungefär en månad sedan har jag under 2026 dragit igång ett personligt läsprojekt med målet att läsa minst tio Stephen King-böcker mellan januari och december. Helst tolv, det vill säga en per månad. Nu är februari över och min andra bok i detta projekt blev Stark eller för att vara helt korrekt The Dark Half eftersom jag läste boken på engelska.

Det här var ett kärt återläsande. The Dark Half är en väldigt tajt och okomplicerad historia, i betydelsen att plotten är linjär och utan några avstickande sidohistorier. Med andra ord går den från A till Ö tämligen rappt.

Det är inte så svårt att förstå vad som inspirerade King till boken. Några år tidigare hade han mer eller mindre blivit pressad till att avslöja att han skrivit böcker under pseudonymen Richard Bachman och ungefär samma sak händer i denna bok. Författaren Thad Beaumont har skrivit en rad hårdare romaner under namnet George Stark och en man är på väg att utpressa honom med sanningen, men i stället väljer Thad att förekomma och går ut med det offentligt. Allting avslöjas i en People-artikel där en driftig fotograf till och med ordnat fram en gravsten till George Stark. George Stark är död.

Problemet är bara att Stark inte vill vara död…

Historien har vissa gemensamma drag med Misery/Lida och "Hemligt fönster, hemlig trädgård" (Mardrömmar). Det är också tydligt att det svenska förlaget Legenda eftersträvade en titel i Lida-stil när de gav ut boken. Personligen tycker jag inte att "Stark" har samma klockrena dubbeltydighet som "Lida".

Jag valde som sagt att inte läsa den svenska översättningen. Detta av två anledningar. Till att börja med ville jag läsa den på engelska då jag är osäker på om jag faktiskt läst den på originalspråk tidigare. Sen vet jag att översättningen är problematisk. 1998 berättade John-Henri Holmberg i en intervju med Följeslagarna att den ursprungliga översättningen inte höll måttet: "Ett av undantagen är Stark, som jag i egenskap av Bra Böcker-förläggare köpte in från Legenda för bokklubbsutgivning; den översättningen var faktiskt i sin ursprungliga form så oerhört dålig att jag krävde att den skulle arbetas om fullständigt om jag skulle ge ut boken i bokklubb." Han har även berättat för mig att de fick arbeta om texten rad för rad innan den blev tryckbar. På något vis inbillar jag mig att detta ändå kan märkas i den tryckta boken.

Dessutom märkte jag när jag bläddrade lite i Stark för att kolla upp några saker att den är väldigt fult layoutad med väldigt svårläst text. Men det spelade ju som sagt ingen roll eftersom jag läste min amerikanska utgåva varvat med att lyssna på ljudboken.

Som jag skrev tidigare var detta ett kärt återläsande. Jag gillade verkligen att läsa om The Dark Half. Av alla skurkar som King hittat på är George Stark absolut en av de råaste. Hans sätt att bringa folk av daga är emellanåt väldigt brutala. Dessutom var det roligt att landa i Castle Rock på nytt och hänga med Alan Pangborn.

Lite lustig trivia kring boken är att King ville att den skulle publiceras som en samarbete mellan King och Richard Bachman, men förlaget tyckte inte att det var en bra idé. Sen läser jag i Bev Vincents utmärkta Stephen King: A Complete Exploration of His Work, Life, and Influences att King var missnöjd med sitt första utkast och därefter kom på inslaget med sparvarna och vem George Stark egentligen var, två viktiga inslag i romanen och i fallet med sparvarna ett VÄLDIGT avgörande inslag. Jag undrar verkligen hur det första utkastet var - och hur det slutade…

Jag fick inspiration till att göra ett eget retroomslag som faktiskt inte skiljer sig jättemycket från det amerikanska och det svenska. En omtolkning bara. Och för att skoja till det bytte jag titel på boken till den betydligt mer rakt översatta version som John-Henri nämner i intervjun från 1998. Håll till godo:


Att läsa boken gjorde mig väldigt sugen på att se om George A. Romeros film som jag inte sett på evigheter. Jag hittade den för streaming på Prime och även detta var ett kärt återseende. Filmen håller förvånansvärt väl även om vissa av specialeffekterna inte alls har modern standard och vissa andra partier känns lite enkla och billiga. I mycket är den en typisk Kingfilmatisering så som de var i början av 90-talet, med ett litet undantag kring att Romeros film är väldigt trogen Kings bok. Ytterligare ett exempel på att romanen är okomplicerad och att de bästa adaptionerna är det som inte krånglar till det med för många egna initativ. Romero har lyckats komprimera romanen väl till två timmars film där han förenklat vissa delar utan att tappa bokens känsla. Det är ur den synvinkeln en utmärkt adaption.


Timothy Hutton gör ett fint dubbeljobb i huvudrollen och jag har än i dag svårt att förstå att det är samma skådespelare som gör Beaumont och Stark. De är så olika och sminkningen och skådespelet gör Stark unik. Kanske lite på gränsen till att bli Freddy Kruger-överdriven men samtidigt ungefär som King beskrev honom (minus hårfärgen). I upplösningen där Beaumont och Stark möts har Romero fått till några bra scener där Hutton spelar mot sig själv på ett fiffigt vis där Romero inte gjort det speciellt enkelt för sig och tagit billiga genvägar. Jag gillar även inslagen av sparvarna förutom de absolut sista scenerna där datagjorda sparvar av usel kvalitet figurerar.

Och när jag ändå klagar så måste jag säga att det väldigt abrupta slutet på filmen känns oerhört märkligt. Men i det stora hela fungerar filmen fint fortfarande. En rolig överraskning.

Härom veckan kom nyheten att Mike Flanagan ska filma The Mist på nytt, något som väckte frågor inom Kingvärlden eftersom Frank Darabonts film från 2007 hör till en av de mer lyckade filmatiseringarna som gjorts. Även vi ställde oss tveksamma till om det ens vad nödvändigt med en nyfilmatisering. Denna fråga har Flanagan besvarat på sina sociala medier alldeles nyss:

"The Mist kommer att bli mycket bra. Om det inte fanns ett utmärkt svar till frågan 'varför?' så skulle jag inte göra den. Jag älskar Darabonts film och det finns ingen anledning att göra om den. Därför kommer jag att ta en annan riktning. Jag lärde mig för länge sedan att aldrig försöka förutse vad fansen kommer att tycka eller inte tycka. Med det sagt är det ingen upprepning jag ska göra. Skillnaderna startar redan på sida 1".

Han har även berört The Dark Towera-projektet som enligt uppgift ska handla om flera tv-säsonger och filmer. Flanagan har enligt färska uppgifter färdigställt manuset till den första säsongen och fått tummen upp från King. Men än så länge hänger projektet i luften. Så här säger han i alla fall:

"När det gäller The Dark Tower så har jag ingen kontroll över den juridiska sidan eller när den kan få grönt ljus, men allt det som jag har kontroll över ger jag det bästa jag kan ge."

Flanagan utvecklar projektet för Amazon Prime - som oroväckande nog redan tackat nej till en tidigare version av The Dark Tower vilken kom till pilotstadiet - vilka kommer att släppa Flanagans Carrie under hösten.

De senaste dagarnas stora King-nyhet är utannonseringen av Other Worlds Than These - den tredje och sista boken i Talisman-sviten som kommer den 6 oktober. Inte nog med det - exakt samma dag kommer den svenska översättningen (Andra världar än dessa) som Helena Dahlgren jobbar med just nu. Helena är inte okänd i Stephen King-sammanhang. Hon är flitigt förekommande i Stephen King-podden och har tidigare översatt novellen "The Blue Air Compressor" ("Den blå kompressorn") till antologin Varsel i mörkret. Men hon är också författare och översättare till vardags och just nu sannolikt oerhört lättad över att slippa hålla tyst om en hemlighet hon suttit på länge!

Vi passade på att störa lite i översättandet för att ställa några frågor. Vi har medvetet undvikit fråga om bokens handling och vad Helena tycker om den och i stället fokuserat på andra saker. Här är sju frågor till och sju svar av Helena Dahlgren!

Sportfråga: Hur känns det nu när ditt uppdrag är offentligt?

– Underbart, hisnande och smått surrealistiskt. Stephen King har varit en enorm del av mitt läsande och skrivande liv i över trettio år, och att få översätta honom är ett riktigt drömuppdrag. Jag har översatt över tjugo böcker i olika genrer, men på sätt och vis känns det här som min första bok. Är glad, pirrig och förväntansfull. Det känns extra fint att det blir just den avslutande Talismanen-boken som blir min första översättning. Den första boken betydde jättemycket för mig i tonåren och förblir en av mina största läsupplevelser. Dessutom är jag ett stort fan av Peter Straub, vars ande svävar över hela berättelsen. Ghost Story är en av de bästa skräckromaner jag någonsin läst, han var en underbar författare och stilist och jag blev tårögd när jag såg två författarnamn – King och Straub – på titelsidan. Som fan är jag så otroligt glad att den här boken blev skriven och som översättare är det som sagt ett drömuppdrag.

Det är inte "bara" en Stephen King-bok som du fått i uppdrag att översätta - det är tredje delen i en svit som sträcker sig över 40 år och dessutom är starkt sammankopplad med det som många anser är Kings magnum opus, The Dark Tower… Hur tar man sig ens an uppgiften?

– Ja, herregud, hur gör man? Det är onekligen något av ett eldprov, men jag tänker så här: klarar jag det här, då klarar jag vad som helst! Jag har känt till det här ett tag nu och har läst så mycket Mörka tornet att jag drömmer om Roland och gänget om nätterna och vaknar och är sugen på en popkin. Då ska man veta att jag, till skillnad från många andra Kingfans, inte har någon nära relation till just de böckerna sedan tidigare. Men nu fattar jag verkligen lockelsen med världsbygget, och jag tror faktiskt att det kan vara bra att inte bli helt blown away så fort Mid-World nämns. Jag har trots allt ett jobb att utföra och måste försöka förhålla mig någorlunda professionell.

Det som komplicerar det ytterligare är att du inte bara ska översätta Kings (och Straubs) nya bok, du måste även förhålla dig till det språk som de tidigare översättarna Lennart Olofsson och John-Henri Holmberg etablerat i de tidigare delarna, och i John-Henris fall Det mörka tornet-böckerna. Hur gör du för att hålla dig konsekvent?

– Jag för ordlistor och skriver löpande kommentarer i texten om hur fraser har översatts tidigare. Det är inte min avsikt att ändra något som inte behöver ändras. Min grundinställning är att terminologin redan finns och ska användas i högsta möjliga mån. Med det sagt finns det andra världar än dessa, och jag kommer få hitta på roliga kreativa lösningar på mycket nytt, även om vi befinner oss i välbekanta territorier. Just Lennart Olofssons översättning av Talismanen är speciell för mig, för det var ju den jag läste som ung bokslukare. Så det är underbart nostalgiskt att återvända till den texten, fnula över wolfs/volves-grejen och komma på: just det! Varger kallas det ju! Och när det gäller John-Henris översättning av Mörka tornet är det ju en modern kulturgärning. Skulle aldrig drömma om att gå in och byta namn på etablerade platser och företeelser. Så jag ser det verkligen som en tillgång – en lyx, faktiskt, att ha att hålla i handen när jag tar mig an det här mastodontprojektet – och ska göra mitt allra bästa för att vara konsekvent!
   Med det sagt är det klart att jag har min egen stil och ton som kommer färga översättningen. Dock är min ton ganska influerad av King, så det ska nog bli bra.

Hur ser din process ut? John-Henri har i en liknande intervju berättat att han gärna översätter i väldigt långa pass, troligen för att komma in i det på ett djupare plan. Vilken metod har du?

– Jag läser och läser om, gör anteckningar och understrykningar och skapar en massa listor och dokument. Ofta läser jag i badet, lite i taget, och har en anteckningsbok separat där jag skriver ner idéer på formuleringar etc. Än har jag inte tappat något i badet (famous last words). Sedan sprider jag ut massvis av papper, böcker och anteckningar över hela köksbordet och säger till barnen att vi får äta i vardagsrummet några månader. Därefter gör jag en någorlunda sansad plan för hur många sidor jag ska översätta per dag, ett rimligt beting. I början håller jag målet, men efter ett tag brukar det spåra ur och jag sitter och jobbar i pyjamas tretton timmar i sträck. Har inte riktigt kommit dit än, men det är på gång. Eftersom jag också skriver egna romaner måste jag se till att få tid till skrivandet också, så översättandet ägnar jag mig gärna åt på morgnarna och förmiddagarna, när hjärnan är utvilad och koncentrationen fortfarande är på topp. Sedan skriver och redigerar jag på eftermiddagarna.

När fick du uppdraget och när fick du manuset? Hade du chans att läsa det som en vanlig läsare eller krävde tiden att du gick in i översättningsfasen på en gång?

– Jag fick uppdraget i slutet av september. Det har varit vansinnigt svårt att inte berätta för hela världen (familj och vänner har dock känt till det). Jag fick manuset under senhösten och har därför hunnit bekanta mig med det i lugn och ro. Men jag längtar efter att slå upp den engelska tryckta utgåvan och läsa den igen, det är liksom heligt. Har köpt Kings böcker på släppdagen i över två decennier och tänker inte sluta nu bara för att jag gått och blivit hans översättare.

I skrivandets stund är det snart mitten av februari. Om ett halvår ska boken finnas i handeln. Dra bort produktionstiden och korrektur från det och jag undrar: När ska du vara klar och hur långt har du kommit?

– Min deadline är i början av juni. Jag har kommit en bit på väg redan och borde hinna klart i tid om jag inte halkar på en isfläck eller något liknande. Har rensat kalendern från övriga uppdrag från och med mars, så jag räknar med att kunna arbeta heltid med det här i tre månaders tid utöver det jag redan hunnit med sedan årsskiftet. Det är mer tid än jag lagt på någon annan översättning, inklusive Kate Quinns historiska tegelsten "Jägarinnan" som jag faktiskt tror är ännu längre än Other Worlds Than These.

Slutligen, för att knyta ihop säcken: Stephen King är inte vilken författare som helst, han har fans som läser böckerna noggrant. Är du orolig för de svenska ständiga läsarnas förväntningar på slutresultatet?

– GUD JA! Eftersom jag själv är en Constant reader vet jag ju precis. Men jag tror och hoppas att de svenska läsarna ska tycka det är roligt att ett superfan fått det här ärofyllda uppdraget, och jag hoppas innerligt att jag ska göra er nöjda. Sedan kommer folk såklart ha åsikter, och det är väl det som blir svårast att hantera när boken väl kommer ut: att acceptera att prick alla inte kan bli nöjda. Jag är på riktigt mer nervös över det här än jag varit inför utgivningen av mina egna 33 böcker. Men nerver är bra! Det tyder på att jag tar uppdraget på allvar.

Stort tack till Helena för en spännande inblick i översättningsarbetet och vi är alla spända på att läsa resultatet i höst!

Precis när man önskar att mer information om Mike Flanagans Carrie-miniserie eller The Dark Tower-projektet skulle komma så kommer det något helt annat, nämligen en remake av Frank Darabonts The Mist. Manus och regi? Mike Flanagan...

Säga vad man vill om Flanagan, men han har en tendens att hela tiden hitta annat att göra än att få fart på The Dark Tower-projektet! Nu har han visserligen nyligen sagt i en podcast att manusen till första säsongen av The Dark Tower är klara och att King läst och gillat dem, men det betyder inte att vi är speciellt mycket närmare en start på projektet.

Och The Mist är inte en story som direkt skriker efter en nyfilmatisering. Låt gå för att det snart gått 20 år sedan Frank Darabonts film och snart tio år sedan tv-serien kom och lades ned efter en säsong, men det finns ju så mycket annat ofilmat att ta tag i. Och hur ska Flanagan kunna göra ett slut på sin film som matchar Darabonts?

Mer information kommer säkert snart.

Albert Bonnier Förlag meddelar nu att de kommer att släppa Other Worlds Than These av King och Straub samma datum som den amerikanska och engelska utgåvan, det vill säga den 6 oktober. Den svenska titeln blir Andra världar än dessa och boken släpps både i inbundet, som ebok och som ljudbok.

Nytt är också att boken inte kommer att översättas av John-Henri Holmberg som översatt Kings 30 senaste böcker här i Sverige. Denna gång är det Helena Dahlgren ("100 hemskaste" och "Darling : om Lilian och prins Bertil") som står för översättningen.

Något omslag finns inte än.