NYHETSBLOGG

Carrie: The Musical - i Årsta!


Carrie: The Musical sätts upp på Årsta teater i augusti. Det är Scenkonstkollektivet som spelar musikalen fyra gånger 6-8 augusti. För regi och koreografi svarar Kelly Löfstedt och översättningen är gjord av Helene Franzén och Jesper Tydén efter originalet skrivet av Laurence D. Cohen, Dean Pitchford och Michael Gore.

Detta är tredje gången på drygt ett år som musikalen satts upp i Sverige. I våras var det estetprogrammet på Sinclair i Uddevalla som gjorde åtta föreställningar och förra året var det Uppsala estetiska som gjorde fyra föreställningar.

Biljetter till uppsättningen i Årsta bokas här.

Att återupptäcka Hjärtan i Atlantis - läsprojektet fortsätter

2026 är året där jag ämnar läsa minst tio King-böcker, ännu hellre en i månaden, dels för att få igång ett mer regelbundet bokläsande och dels för att i vissa fall återupptäcka böcker jag inte läst på ett tag. I juni betade jag av bok 7 och 8.


Om jag tänjde lite på mina egna gränser genom att tolka Solhunden som en egen bok (eftersom den publicerats som egen ljudbok på engelska) så har jag gjort det ännu mer denna gång då jag inte alls återupptäckt boken Hjärtan i Atlantis utan enbart novellen "Hjärtan i Atlantis" och tolkat den som en separat bok. Synpunkter? Maila direkt.tilll@papperskorgen.nu

Det har att göra med att jag varit otroligt sugen på just denna novell som för mig var den stora höjdpunkten i novellsamlingen, om man nu ska kalla boken för det. Jag ska inte kalla den för ett experiment men i och med att novellerna tematiskt hör samman och knyter ihop karaktärer i olika tidsperioder så är den förstås en sorts märklig helhet. Detta påminns jag av när jag enbart återupptäcker "Hjärtan i Atlantis" och jag skulle verkligen ljuga om jag hade sagt att jag inte var sugen på att läsa om hela boken för helhetens skull.

En av de saker med novellen som verkligen talade till mig när jag läste den för första gången 1999 var hur äkta den kändes. Det går inte att bortse från att det känns väldigt mycket som att King återger sina egna intryck och minnen från tiden på University of Maine. Novellen är skriven i jagform, den utspelar sig under de år King gick där och alla referenser till samtidens politiska svängningar och kultur i form av film och musik är korrekta. Det går inte att fundera på om personerna King skriver om var skolkamrater eller om han försakade sina studier genom att förlora sig i Hjärter eller om skildringen av Pete Rileys och Carol Gerbers kärlek speglar King och Tabithas eftersom de träffades under universitetsåren.

Novellen har drag av coming-of-age med ett politiskt och sexuellt uppvaknande under de sista tonårsåren. Berättaren Pete växer i takt med att fredsmärket dyker upp som en både spännande och lite farlig symbol och han utmanas både runt kortspelsborden och utanför dem.

För ett tiotal år sedan eller så, var det tal om att novellen skulle filmas under namnet Hearts, men det skedde aldrig. Det är oerhört synd, för jag är säker på att det finns en väldigt bra periodfilm i det här materialet. Störigt nog finns ju filmen Hearts in Atlantis baserad på två av de andra novellerna i boken, men inte den som den tog sitt namn ifrån. Det är otroligt irriterande och ologiskt men svårt att göra något åt retroaktivt.

Precis som nästan allt annat som jag läst om i det här projektet så har jag gjort det med öronen och den stora fördelen med den här novellen är att det är King själv som läser den i ljudboken. Kan det bli mer genuint än så?

Jag gillar fortfarande novellen enormt mycket. I ett sammanfattande perspektiv är det en av de bästa texter King skrivit. Jag var golvad för 27 år sedan, ungefär hälften så gammal som jag är nu, när jag läste den för första gången. I recensionen vi skrev till Följeslagarna delade vi upp novellerna och "Hearts in Atlantis" föll på mig och texten kunde lika gärna ha varit skriven i dag.

Det finns mer kul i arkivet. När boken skulle komma på svenska 2001 skrev jag en "inför"-artikel med en del bakgrundsinformation och en kortare intervju med John-Henri Holmberg som översatte boken. John-Henri, som är jämngammal med King och definitivt kunde relatera till alla referenser i boken, kom med riktigt givande insikter och perspektiv som är väl värt att kolla upp för den som är intresserad. Utskicket finns här.

Mot slutet av John-Henris intervju gav han oss en spellista med lämpliga låtar som figurerar i boken eller hör till tiden och jag har gjort en spellista på Spotify med låtarna. Det ska dock poängteras att låten "One Tin Soldier" inte är den version som John-Henri har med i sin lista då just den inspelningen inte finns på Spotify.

Slutligen då… ett retroomslag! Ja, jag var tvungen och för att skämta till det har jag döpt om "boken" till Hjärter i Atlantis. Originaltiteln är ju dubbeltydig men här valde jag att göra den bokstavlig, vilket kanske är dumt…


Läsprojektet hittills: 1. Varulvens år (januari), 2. Stark (februari), 3. Talismanen (mars), 4. Väktarna (april), 5. Svarta huset (maj), 6. Joyland (maj), 7, Solhunden (juni) och 8. Hjärtan i Atlantis (juni)

Att återupptäcka Solhunden - läsprojektet fortsätter

2026 är året där jag ämnar läsa minst tio King-böcker, ännu hellre en i månaden, dels för att få igång ett mer regelbundet bokläsande och dels för att i vissa fall återupptäcka böcker jag inte läst på ett tag. I juni betade jag av bok 7 och 8.


Junis första bok blev Solhunden. Nu kanske en del reagerar direkt för "Solhunden" är väl ingen egen King-bok? Nej, det är det inte - inte i Sverige. Den har brutits ut från sitt hem i Mardrömmar (Four Past Midnight) i en del länder och blivit separat ljudbok eller pocket. Av den anledningen tycker jag att den kan räknas som en egen bok. Den är under alla omständigheter en lång novell som förmodligen är längre än några av de kortaste romaner som givits ut med Kings namn på omslaget.

Jag kan med ganska stor säkerhet säga att det gått 35 år sedan jag senast läste "Solhunden" då Mardrömmar publicerades 1991. Det är den av de fyra novellerna i boken som jag har minst relation till då jag antingen läst om de andra novellerna eller upplevt dem i filmad form. "Solhunden" har liksom blivit över.

Lustigt nog kom jag ihåg ganska mycket av dem, men det har också att göra med att novellen har en väldigt tydlig Twilight Zone-aktig grundidé, med en polaroidkamera som inte fotograferar det man riktat objektivet mot utan spottar ut bilder av en hotfull och otäck hund som kommer allt närmre och närmre den som håller i kameran.

Här är det tonåringen Kevin Delevan som får en Sun 660-kamera på sin femtonårsdag, men som uppenbarligen inte tar bilder på det han vill. Han vänder sig till Castle Rocks lumpbodsinnehavare Pop Merrill som fascineras av kameran, men även skräms av den. Han ser dock en möjlighet till att sälja den till någon av de samlare av paranormala ting han gör affärer mer och lurar Kevin genom att säga att kameran blivit förstörd. Men så är inte fallet och Pop börjar ta allt fler bilder där hunden kommer att närmare och närmare och genom mardrömmar inser Kevin vad som pågår.

Lite komprimerat kunde "Solhunden" definitivt platsat som ett Twilight Zone-avsnitt och jag läser mig till att en filmatisering var under utveckling runt millennieskiftet där Lawrence D. Cohen jobbade tillsammans med IMAX Corporation ett göra en 3D-film för jättedukar. Det hade varit något! Men hösten 2001 lades projektet ner helt och hållet. Jag tror ändå att det skulle kunna bli en rätt kul film av materialet.

Jag gillade att återupptäcka novellen och framför allt trivdes jag med att doppa tårna i Castle Rock igen. Nu har inte det jättemycket betydelse för berättelsen men det är ändå något när det kommer referenser till händelser och karaktärer från andra berättelser. Jag minns att "Solhunden" lanserades lite grann som en prolog till "den sista Castle Rock-berättelsen" Köplust.

Givetvis har min inre formgivare klättrar ur ett fotografi och skapat ett retroomslag till Solhunden om den nu hade varit en egen bok. Designmässigt är det inga konstigheter - det här konceptet har väldigt många andra formgivare redan använt sig av. Den petige tycker kanske att hunden är för ljus i förhållande till bokens tydligt svarta hund, men så fick det bli!


Läsprojektet hittills: 1. Varulvens år (januari), 2. Stark (februari), 3. Talismanen (mars), 4. Väktarna (april), 5. Svarta huset (maj), 6. Joyland (maj), 7, Solhunden (juni) och 8. Hjärtan i Atlantis (juni)

Kommentarer till Talisman-trilogins brittiska omslag


I förra veckan presenterade Hodder & Stoughton slutligen sitt omslag till höstens Other Worlds Than These, även om Amazon tekniskt sett hann före i vad som nu kan ses som vanlig ordning... I samband med släppet har de likt Sverige valt att göra nya pocketutgåvor av de tidigare delarna med matchande omslag - typ. Det finns anledning att kommentera dem, i fall man är intresserad av omslag och formgivning.

Vi kan börja med Other Worlds Than These som ser ut så här:

Här kan man notera ett antal detaljer, vissa mer kryptiska än andra. Till att börja med har vi i vänsterkanten en modern stad och till höger en mer westernbetonad miljö och här är det inte så svårt att förstå vad som menas. Det är vår värld och Territorierna/Mid-world. Inga konstigheter. Mer kryptisk är den rangliga bron som känns som den hör till en annan värld och den avvikande bilen mitt på som känns som den hör till vår. Lägg till det blåa ljuset som verkar stråla upp ur avgrunden. Är allt detta plockat ur boken? Troligen - det lär visa sig.

Det jag gillar med omslaget är att den skildrar hur de olika världarna ligger parallellt. Det har konstnären inte valt när det gäller de tidigare delarna i trilogin. De ser ut så här:



Här känns det väldigt tydligt att inspiration hämtats från "Stranger Things" och dess upside down och det är lite trist för omslagen är snygga i övrigt. Ändå finns det en detalj som stör mig oerhört mycket och det är gestaltningen av Varg som en... varg. Det är ju inte så han ser ut. Dessutom har britterna redan använt siluetten av en pojke och en vargliknande hund bara för några böcker sedan när Fairy Tale kom. Irriterande.

Men i det stora hela fina omslag med snygga färger.

Att återupptäcka Joyland - läsprojektet fortsätter

2026 är året där jag ämnar läsa minst tio King-böcker, ännu hellre en i månaden, dels för att få igång ett mer regelbundet bokläsande och dels för att i vissa fall återupptäcka böcker jag inte läst på ett tag. Nu under maj har jag prickat av två böcker, vilket betyder att jag till och med ligger före ambitionen om en i månaden.


Bok nummer sex blev Joyland, en av de kortare böcker av King som inte översatts till svenska. Jag har tidigare i det här projektet mest betat av långa eller normallånga romaner men jag har valt ut några kortare verk som jag har tänkt läsa om under året, och kanske framför allt under sommarmånaderna. Vissa av dem är de här lite längre novellerna och Joyland hade mycket väl kunnat vara en lång novell. Jag vet inte exakt hur många tecken eller ord den är på men jag är säker på att det finns längre berättelser i några av novellsamlingarna.

Hur som helst: Anledningen till att jag valde ut denna korta bok är att jag sett att väldigt många av de svenska King-fansen rankat denna högt. Jag mindes inte historien i detalj, men i grova drag och vad jag ungefär tyckte om den vid första läsningen, 2013.

Inledningsvis förstår jag varför många älskar historien. Början är väldigt stark. King kopplar greppet om oss läsare direkt när han introducerar oss till huvudpersonen Devin, en kille i gränslandet till vuxenlivet, som får ett sommarjobb på nöjesfältet Joyland och där lär sig snabbt att ta ansvar och vad det också innebär att bli uppskattad för sitt arbete. En av arbetsuppgifterna för de anställda är att iklä sig en varm hunddräkt och agera som Joylands maskot och detta visar sig vara en uppgift som passar Devin väldigt väl. Parallellt har vi fått veta att en kvinna blev mördad på Joyland några år tidigare och att hennes spöke sägs dyka upp i nöjesfältets spöktåg. Vi har också fått veta att Joylands spåtant berättat att Devin ska träffa två olika barn, vilket också sker.

Halvvägs in tappar boken mig lite. Den känns otydlig kring var den är på väg någonstans, men sen jämnar det ändå ut sig och blir en trevlig historia till slut. Den har en litet spökinslag och ett mysterium, men i övrigt är den Kingotypisk skönlitteratur som så här i moderna tider mer kan kopplas samman med tonen i The Life of Chuck än någon rysare. Min känsla för boken nu 2026 är ungefär så som jag tyckte när vi recenserade den 2013, en fullt godkänd bok men ingen som direkt knockar mig. Däremot känner jag att jag mycket gärna hade velat träffa på Devin på nytt i en ny berättelse. Det känns som en karaktär King gärna kunde plocka upp igen.

Som så många andra böcker i detta projekt valde jag att lyssna på boken. Den är inläst av skådespelaren Michael Kelly som de flesta nog känner igen från "House of Cards". Han gör ett fint jobb med inläsningen.

Att Joyland inte finns översatt är förstås trist. Samtidigt kände jag nu att jag upplevde den väldigt amerikansk på något vis. Men därmed inte sagt att den borde förbli oöversatt. Men vad skulle den i så fall kunna heta? Jag har förstås gjort ett eget retroomslag och hittat på den svenska titeln Skojland, mest för att få samma "ljud" som originalet och för att alludera till exempelvis "sommarland" som ändå finns i Sverige. En riktig översättare eller redaktör skulle såklart hitta på något bättre, och en bättre formgivare skulle förstås skapa ett bättre omslag. Jag tyckte det var lite svårt, men de omslag som gjorts till Joyland följer en ganska märklig stil med "läckra, lättklädda brudar" som inte ens har rätt färger på kläderna utifrån berättelsen. Lite jönsigt, kan jag tycka. Hur som helst: här är i alla fall omslaget till den ännu inte alls släppta Skojland.


Läsprojektet hittills: 1. Varulvens år (januari), 2. Stark (februari), 3. Talismanen (mars), 4. Väktarna (april), 5. Svarta huset (maj) och 6. Joyland (maj).

Att återupptäcka Svarta huset - läsprojektet fortsätter

2026 är året där jag ämnar läsa minst tio King-böcker, ännu hellre en i månaden, dels för att få igång ett mer regelbundet bokläsande och dels för att i vissa fall återupptäcka böcker jag inte läst på ett tag. Redan första maj kunde jag sätta en bock för årets femte bok: Svarta huset - vilket betydde att jag var halvvägs i "minst tio"-upplägget. Sen blev det bok nummer 6 under maj också...


Det har gått nästan 25 år sedan jag läste Black House för första och enda gången eftersom det var då den kom ut. Den 15 september 2001, faktiskt, det vill säga fyra dagar efter terroristattacken som bland annat sänkte World Trade Center. King och Straub kunde inte haft sämre tajming med sin andra gemensamma bok! Jag vet att det drabbade dem lite ur marknadsföringssynpunkt då, men i det stora hela tror jag inte de led speciellt mycket av det.

För Kingfans var det förstås en väldigt stor grej att King och Straub plockade upp tråden efter 18 år. Då det var lättare att komma i kontakt med Straub än King var det ganska många som intervjuade Straub angående boken, däribland Följeslagarna. I vårt 120:e utskick, 23 juli 2001, bjöd vi på en intervju bestående av egna frågor, översatta frågor från den franska skräcktidningen Ténèbres och en äldre text om hur Talismanen skrevs. Även om Straub var lite kort i svaren var det ändå svar!

Jag har egentligen inga speciella minnen kopplade till Black House utöver att jag rätt så exakt en månad efter 11 september satte mig på ett internationellt flygplan som tog mig till Japan och även om flygplatsrutinerna inte hade blivit lika skarpa som det är nu var det aningens uppstramat och lite oroligt över lag. Jag läste boken på flyget och då och då under dagarna i Japan. Fler minnen än så har jag inte från min första stund med romanen.

Det som skiljer förutsättningarna lite från då till nu är att nu har jag Talismanen i väldigt färskt minne eftersom jag läste den för bara några månader sedan, men egentligen spelar det mindre roll då böckerna verkligen skiljer sig åt. Det tyckte jag då och det tycker jag även nu. Det som jag kanske saknar är känslan av ett äventyr som är i rörelse. I Talismanen skulle Jack ta sig från punkt A till B och gjorde resan omväxlande i vår värld och i Territorierna och träffade på olika vänner och fiender längs vägen. Här är vi mer kvar på samma plats hela tiden och Jacks förmåga att "flippa" löser ett problem i vår värld och ett större i en annan, som inte är Territorierna men väl "kant i kant".

Mr Munshun, enligt illustratören Rick Berry i Donald M. Grants limited edition av boken.
Det som var väldigt stort 2001 var ju att Jack Sawyers äventyr definitivt knöts ihop med The Dark Tower, vilket enligt intervjun ovan var Straubs idé. Jag vill fortfarande hävda att The Talisman och Territorierna inte har något med The Dark Tower att göra, men här är det väldigt tydligt att det som Jack Sawyer dras in i är rekryteringen av Breakers på uppdrag av The Crimson King. Jag tycker att man får en väldigt tydlig bild av vad detta har för betydelse i den större The Dark Tower-sagan här.

Vi recenserade boken när det begav sig - givetvis, och texten är lite så som vi skrev då, rätt spoilerfylld - framför allt Liljas del, och det var även Lilja som var mest tveksam till boken. Han skriver att med några enklare justeringar skulle boken kunnat ha passerat utan att ens vara kopplad till The Talisman och det håller jag med om. Samtidigt får jag en väldigt bestämd känsla av att King och Straub hade en större tanke med att knyta ihop världarna, något som gör Black House till en överbryggande mellandel i trilogi…

Då som nu älskar jag anslaget med ett sorts fågelperspektiv inledningsvis där vi dyker ner här och där och snappar upp information om platserna och karaktärerna. Jag tycker att det är ett väldigt smart sätt att dra in läsaren i historien och av någon anledning vill jag tro att detta var Straubs idé och text. I min 25 år gamla recension skriver jag att det är "lite enklare att se vem som har skrivit vad" i den gemensamma texten. Det vet jag inte riktigt om jag tycker nu, utöver att jag självklart utgår från att King skrivit de delar som är kopplade till The Dark Tower.

Jag har lite svårt att komma in i Black House den här gången. Det är många olika spår och många karaktärer att hålla isär, men när jag väl känner mig bekväm i historien så flyter den på bra. Även den här gången läste jag boken med öronen och på engelska och Frank Muller gjorde ett fint jobb även denna gång. Av förklarliga skäl kan han inte läsa in den tredje boken men jag hoppas att Patton Oswalt inspirerats lite av honom till sin inläsning av Other Worlds Than These.

Black House är ett kärt återbesök och framför allt känner jag mig up to date när det gäller att ta sig an den tredje och sista delen nu i höst. Det ska bli vansinnigt spännande.

Det justerade svenska omslaget med lika stora författarnamn.
Lite trivia så här innan vi slutar: Jag har två ex av boken, den amerikanska och den svenska förstautgåvan. Bra Böcker gjorde bort sig en smula när de skrev Peter Straubs namn avsevärt mindre på omslaget till denna och nyutgåvan av Talismanen som kom samtidigt. Detta var inte OK och upplagan fick dras tillbaka. Några månader senare kom böckerna tillbaka ut i handeln med nya omslag där båda namnen var lika stora, men med precis samma inlaga. Alltså kläddes böckerna om med nya omslag. När det begav sig drog Bra Böcker en vals om att förstaupplagan var slutsåld, men härom året bekräftades det att samma upplaga fick ett nytt omslag.

Jag har förstås gjort ett eget retroomslag. Nu kom Talismanen precis innan Legenda satte en återkommande form på sina omslag, som är den som hela retroomslagsidéen bygger på, men jag var så klart tvungen att göra Svarta huset i samma stil som Talismanen och jag tycker att jag fick till det riktigt bra den här gången! Jag har utgått från samma tanke som den ursprungliga svenska formgivaren. Gorg!


Läsprojektet hittills: 1. Varulvens år (januari), 2. Stark (februari), 3. Talismanen (mars), 4. Väktarna (april), 5. Svarta huset (maj) och 6.Joyland (maj).

Andra världar än dessa som svensk ljudbok

Nu har Bonnier Audio gått ut med att Andra världar än dessa även kommer på svensk ljudbok samtidigt som den inbundna boken, 6 oktober.

Inläsare är Mattias Linderoth och längden på boken är i dagsläget inte känt. Det är heller inte känt i fall Bonnier Audio även kommer att ge ut Talismanen och Svarta huset som ljudböcker, men det känns ganska sannolikt att så är fallet eftersom de kommer att återsläppas som storpockets i samband med Andra världar än dessa.

Thinner och Cujo på svensk blu-ray


Retrofilm ger i år ut två Stephen King-klassiker på svensk blu-ray för första gånger. Redan nu på måndag kommer Thinner och i augusti kommer Cujo.

Thinner saknar extramaterial men Cujo är en special edition som innehåller enligt omslaget:
• Dog Days: The Making of Cujo. Dokumentär om inspelningen, med filmens regissör Lewis Teague, filmfotografen Jan De Bont samt huvudrollsinnehavaren Dee Wallace med flera (43 min)
• Euro-versionen av Cujo, vilken innehåller en alternativ och längre voice over och är annorlunda klippt än originalversionen (91 min)
• Originaltrailer
• Tv-reklam
• Bildgalleri

Kul initiativ tycker vi!
Nästa:
Det finns inga senare inlägg.
Fler recensioner

SENASTE RECENSIONERNA

ThinnerDVD/BD, 2026-05-28

Dinah's HatNovell, 2026-05-22

It: Welcome to Derry - Säsong 1TV-serie, 2025-12-16

The Running ManBiofilm, 2025-11-15

LidaDramatisering, 2025-11-07

AKTUELLT OCH KOMMANDE FRÅN STEPHEN KING

Thinner (blu-ray)
Film | Ute nu
Thinner på svensk blu-ray för första gången - ute nu.
Cujo (blu-ray)
Film | 2026
Cujo på svensk blu-ray för första gången - kommer i augusti
The Shining
Scen | 2026
Uppsättning på Malmö Opera i regi av Keith Warner. Spelperiod: 22 aug - 7 okt 2026.
Rygga inte undan
Bok | 2026
Pocketutgåva av den svenska översättningen av Never Flinch.
Läs vår recension
Andra världar än dessa/Other Worlds Than These
Bok | 2026
Tredje och sista delen i The Talisman-trilogin. Släpps på svenska och engelska 6/10.
Talismanen & Svarta huset
Bok | 2026
Nya storpocketutgåvor.
Carrie
TV | 2026
Miniserie av Mike Flanagan för Prime Video. Möjlig visning i oktober.
The Institute - Säsong 2
TV | 2026
Säsong 2.
TBA (Hollyroman)
Bok | Okänt
Ny roman med Holly Gibney i huvudrollen. Skrivs under 2026.
The Dark Tower
Film | Okänt
Filmatisering av Mike Flanagan.
Fairy Tale
TV | Okänt
Adaption för TV i tio avsnitt.
Mister Yummy
Film | Okänt
Film baserad på novellen i Bazaar of Bad Dreams
The Mist
Film | Okänt
Filmatisering av Mike Flanagan.