De senaste dagarnas stora King-nyhet är utannonseringen av Other Worlds Than These - den tredje och sista boken i Talisman-sviten som kommer den 6 oktober. Inte nog med det - exakt samma dag kommer den svenska översättningen (Andra världar än dessa) som Helena Dahlgren jobbar med just nu. Helena är inte okänd i Stephen King-sammanhang. Hon är flitigt förekommande i Stephen King-podden och har tidigare översatt novellen "The Blue Air Compressor" ("Den blå kompressorn") till antologin Varsel i mörkret. Men hon är också författare och översättare till vardags och just nu sannolikt oerhört lättad över att slippa hålla tyst om en hemlighet hon suttit på länge!

Vi passade på att störa lite i översättandet för att ställa några frågor. Vi har medvetet undvikit fråga om bokens handling och vad Helena tycker om den och i stället fokuserat på andra saker. Här är sju frågor till och sju svar av Helena Dahlgren!

Sportfråga: Hur känns det nu när ditt uppdrag är offentligt?

– Underbart, hisnande och smått surrealistiskt. Stephen King har varit en enorm del av mitt läsande och skrivande liv i över trettio år, och att få översätta honom är ett riktigt drömuppdrag. Jag har översatt över tjugo böcker i olika genrer, men på sätt och vis känns det här som min första bok. Är glad, pirrig och förväntansfull. Det känns extra fint att det blir just den avslutande Talismanen-boken som blir min första översättning. Den första boken betydde jättemycket för mig i tonåren och förblir en av mina största läsupplevelser. Dessutom är jag ett stort fan av Peter Straub, vars ande svävar över hela berättelsen. Ghost Story är en av de bästa skräckromaner jag någonsin läst, han var en underbar författare och stilist och jag blev tårögd när jag såg två författarnamn – King och Straub – på titelsidan. Som fan är jag så otroligt glad att den här boken blev skriven och som översättare är det som sagt ett drömuppdrag.

Det är inte "bara" en Stephen King-bok som du fått i uppdrag att översätta - det är tredje delen i en svit som sträcker sig över 40 år och dessutom är starkt sammankopplad med det som många anser är Kings magnum opus, The Dark Tower… Hur tar man sig ens an uppgiften?

– Ja, herregud, hur gör man? Det är onekligen något av ett eldprov, men jag tänker så här: klarar jag det här, då klarar jag vad som helst! Jag har känt till det här ett tag nu och har läst så mycket Mörka tornet att jag drömmer om Roland och gänget om nätterna och vaknar och är sugen på en popkin. Då ska man veta att jag, till skillnad från många andra Kingfans, inte har någon nära relation till just de böckerna sedan tidigare. Men nu fattar jag verkligen lockelsen med världsbygget, och jag tror faktiskt att det kan vara bra att inte bli helt blown away så fort Mid-World nämns. Jag har trots allt ett jobb att utföra och måste försöka förhålla mig någorlunda professionell.

Det som komplicerar det ytterligare är att du inte bara ska översätta Kings (och Straubs) nya bok, du måste även förhålla dig till det språk som de tidigare översättarna Lennart Olofsson och John-Henri Holmberg etablerat i de tidigare delarna, och i John-Henris fall Det mörka tornet-böckerna. Hur gör du för att hålla dig konsekvent?

– Jag för ordlistor och skriver löpande kommentarer i texten om hur fraser har översatts tidigare. Det är inte min avsikt att ändra något som inte behöver ändras. Min grundinställning är att terminologin redan finns och ska användas i högsta möjliga mån. Med det sagt finns det andra världar än dessa, och jag kommer få hitta på roliga kreativa lösningar på mycket nytt, även om vi befinner oss i välbekanta territorier. Just Lennart Olofssons översättning av Talismanen är speciell för mig, för det var ju den jag läste som ung bokslukare. Så det är underbart nostalgiskt att återvända till den texten, fnula över wolfs/volves-grejen och komma på: just det! Varger kallas det ju! Och när det gäller John-Henris översättning av Mörka tornet är det ju en modern kulturgärning. Skulle aldrig drömma om att gå in och byta namn på etablerade platser och företeelser. Så jag ser det verkligen som en tillgång – en lyx, faktiskt, att ha att hålla i handen när jag tar mig an det här mastodontprojektet – och ska göra mitt allra bästa för att vara konsekvent!
   Med det sagt är det klart att jag har min egen stil och ton som kommer färga översättningen. Dock är min ton ganska influerad av King, så det ska nog bli bra.

Hur ser din process ut? John-Henri har i en liknande intervju berättat att han gärna översätter i väldigt långa pass, troligen för att komma in i det på ett djupare plan. Vilken metod har du?

– Jag läser och läser om, gör anteckningar och understrykningar och skapar en massa listor och dokument. Ofta läser jag i badet, lite i taget, och har en anteckningsbok separat där jag skriver ner idéer på formuleringar etc. Än har jag inte tappat något i badet (famous last words). Sedan sprider jag ut massvis av papper, böcker och anteckningar över hela köksbordet och säger till barnen att vi får äta i vardagsrummet några månader. Därefter gör jag en någorlunda sansad plan för hur många sidor jag ska översätta per dag, ett rimligt beting. I början håller jag målet, men efter ett tag brukar det spåra ur och jag sitter och jobbar i pyjamas tretton timmar i sträck. Har inte riktigt kommit dit än, men det är på gång. Eftersom jag också skriver egna romaner måste jag se till att få tid till skrivandet också, så översättandet ägnar jag mig gärna åt på morgnarna och förmiddagarna, när hjärnan är utvilad och koncentrationen fortfarande är på topp. Sedan skriver och redigerar jag på eftermiddagarna.

När fick du uppdraget och när fick du manuset? Hade du chans att läsa det som en vanlig läsare eller krävde tiden att du gick in i översättningsfasen på en gång?

– Jag fick uppdraget i slutet av september. Det har varit vansinnigt svårt att inte berätta för hela världen (familj och vänner har dock känt till det). Jag fick manuset under senhösten och har därför hunnit bekanta mig med det i lugn och ro. Men jag längtar efter att slå upp den engelska tryckta utgåvan och läsa den igen, det är liksom heligt. Har köpt Kings böcker på släppdagen i över två decennier och tänker inte sluta nu bara för att jag gått och blivit hans översättare.

I skrivandets stund är det snart mitten av februari. Om ett halvår ska boken finnas i handeln. Dra bort produktionstiden och korrektur från det och jag undrar: När ska du vara klar och hur långt har du kommit?

– Min deadline är i början av juni. Jag har kommit en bit på väg redan och borde hinna klart i tid om jag inte halkar på en isfläck eller något liknande. Har rensat kalendern från övriga uppdrag från och med mars, så jag räknar med att kunna arbeta heltid med det här i tre månaders tid utöver det jag redan hunnit med sedan årsskiftet. Det är mer tid än jag lagt på någon annan översättning, inklusive Kate Quinns historiska tegelsten "Jägarinnan" som jag faktiskt tror är ännu längre än Other Worlds Than These.

Slutligen, för att knyta ihop säcken: Stephen King är inte vilken författare som helst, han har fans som läser böckerna noggrant. Är du orolig för de svenska ständiga läsarnas förväntningar på slutresultatet?

– GUD JA! Eftersom jag själv är en Constant reader vet jag ju precis. Men jag tror och hoppas att de svenska läsarna ska tycka det är roligt att ett superfan fått det här ärofyllda uppdraget, och jag hoppas innerligt att jag ska göra er nöjda. Sedan kommer folk såklart ha åsikter, och det är väl det som blir svårast att hantera när boken väl kommer ut: att acceptera att prick alla inte kan bli nöjda. Jag är på riktigt mer nervös över det här än jag varit inför utgivningen av mina egna 33 böcker. Men nerver är bra! Det tyder på att jag tar uppdraget på allvar.

Stort tack till Helena för en spännande inblick i översättningsarbetet och vi är alla spända på att läsa resultatet i höst!

Precis när man önskar att mer information om Mike Flanagans Carrie-miniserie eller The Dark Tower-projektet skulle komma så kommer det något helt annat, nämligen en remake av Frank Darabonts The Mist. Manus och regi? Mike Flanagan...

Säga vad man vill om Flanagan, men han har en tendens att hela tiden hitta annat att göra än att få fart på The Dark Tower-projektet! Nu har han visserligen nyligen sagt i en podcast att manusen till första säsongen av The Dark Tower är klara och att King läst och gillat dem, men det betyder inte att vi är speciellt mycket närmare en start på projektet.

Och The Mist är inte en story som direkt skriker efter en nyfilmatisering. Låt gå för att det snart gått 20 år sedan Frank Darabonts film och snart tio år sedan tv-serien kom och lades ned efter en säsong, men det finns ju så mycket annat ofilmat att ta tag i. Och hur ska Flanagan kunna göra ett slut på sin film som matchar Darabonts?

Mer information kommer säkert snart.

Albert Bonnier Förlag meddelar nu att de kommer att släppa Other Worlds Than These av King och Straub samma datum som den amerikanska och engelska utgåvan, det vill säga den 6 oktober. Den svenska titeln blir Andra världar än dessa och boken släpps både i inbundet, som ebok och som ljudbok.

Nytt är också att boken inte kommer att översättas av John-Henri Holmberg som översatt Kings 30 senaste böcker här i Sverige. Denna gång är det Helena Dahlgren ("100 hemskaste" och "Darling : om Lilian och prins Bertil") som står för översättningen.

Något omslag finns inte än.

Esquire har fått äran att presentera ett litet, litet utdrag ur höstens höjdpunkt Other Worlds Than These, den tredje och avslutande delen i Talisman-sviten. Litet, men naggande gott!

Här finns utdraget samt lite intressant bakgrundsinfo till hela sviten och i synnerhet den sista boken. Bokens kompletta omslag ser ni ovan här. Läckert!

Amazon.co.uk och Amazon.com har släppt information om den tredje boken i Talisman-sviten. Den kommer att heta Other Worlds Than These och kommer att knyta ihop sviten ännu mer med The Dark Tower-sagan.

Precis som de tidigare titlarna kommer boken att bära både Stephen Kings och Peter Straubs namn trots att den senare gick ur tiden i september 2022. Även om King skrivit boken ensam bygger den på idéer som Straub var med och tog fram.

Så här står det i Amazons text: "This is Stephen King and Peter Straub's epic and unforgettable finale to the Talisman Trilogy (including the novels The Talisman and Black House) and a wrapping up of the fate of the worlds in King's iconic, fiercely beloved Dark Tower epic. It is also a wonderful stand-alone novel, that will appeal to new readers, as well as to King's Constant Reader.

OTHER WORLDS THAN THESE is the story of Jack Sawyer, whom readers first met when he was twelve, crossing America and 'the territories' to save his mother's life, and met again in Black House, where Jack faces a child killer and the Crimson King (among other evils). In OTHER WORLDS THAN THESE Jack must stop a rampaging gang of infected teenagers from America-side, and the forces of the mysterious Gullet at the edge of Mid-World, before it destroys our world and all worlds. Jack is older now; his Ka-tet is fraying; and his task, nearly impossible.

Magnificent, riveting, full of heart, and humour, OTHER WORLDS THAN THESE is a spectacular, propulsive adventure, and features 30 exclusive black and white illustrations by artist Gabriel Rodriguez."

Boken ska komma 6 oktober. Sidantalet är enligt Amazon.com 624 sidor. När det gäller en svensk översättning och titel så får vi inte säga något än...

För en vecka sedan intervjuade Lilja syskonen Andy och Barbara Muschietti, hjärnorna bakom Det, Det: Kapitel 2 och nu senast It: Welcome to Derry - Säsong 1.

Det cirkulerar många rykten kring franchisens framtid: Har arbetet med säsong 2 inletts? Vad är grejen med "supercut"-versionen av filmerna, där båda kombineras till en lång, lång film? Och finns det en möjlighet för en Det: Kapitel 3? Titta på den halvtimmeslånga intervjun här:

I år har jag startat ett nytt läsprojekt som går ut på att jag under 2026 ska försöka läsa en Stephen King-titel per månad, med den lilla "shit happens"-revideringen minst tio under hela året. Alltså i bästa fall tolv titlar på hela året. Poängen är att jag rent generellt sett vill försöka läsa mer då min livssituation har försvårat läsandet under de senaste åren samt att jag även är sugen på att läsa om en del Kingböcker av olika anledningar. Till exempel är det högst sannolikt att King ger ut den tredje boken i Talisman-sviten under året och därför är det motiverat att läsa om Talisman och Black House inför det, så de är på listan. Även Christine och The Dark Half är med, två böcker jag blivit sugen på att läsa om. I övrigt har jag inte bestämt mer även om jag har några idéer.

I och med att jag kom på det här lilla projektet med bara några få dagar kvar av januari så fick jag inleda med en kortare bok och valet föll på Cycle of the Werewolf som jag av bekvämlighetsskäl valde att läsa på svenska: Varulvens år. Den här boken kom ursprungligen 1986, året då jag började läsa King för första gången, och trängdes i den täta höstutgivningen med Talismanen och Förbannelse. Den första köpte jag genom att gå med i Bra Böckers bokklubb, den andra köptes i bokhandeln och Varulvens år blev liksom över. Jag beställde den till en av de lokala bokhandlarna men när en dam ringde och berätta att boken hade kommit in slutförde jag aldrig köpet och sen var boken helt plötsligt svår att hitta. Jag vet att jag önskade mig den i julklapp och fick då i stället den brittiska utgåvan - vilket alltså blev min första Kingbok på engelska och det var också så jag läste boken. Sen dröjde det nog runt tio år innan jag äntligen fick tag på den svenska boken. Den är ju en av de svåråtkomliga svenska titlarna.

Jag vet inte exakt hur många gånger jag läst boken men jag kan historien tämligen väl. Kanske delvis på grund av filmatiseringen Silver Bullet men också för att det är en väldigt kort berättelse. En novell egentligen som man kan läsa på en timme. Det jag känner vid den här läsningen är att formatet inte riktigt gör historien en tjänst. Ursprungligen fick King en förfrågan om att skriva en kalender (!) men det utvecklades till en kortroman. Ändå finns det något av ursprungsidén kvar. De sex första kapitlen är alla korta och något enformiga prologliknande nedslag hos några olika karaktärer som varulven attackerar. Först därefter börjar King ta ut texten och leverera något lite mer matigt och berättelsens huvudperson, Marty, introduceras fullt ut. Här känner jag verkligen att King skulle kunnat placera berättelsen i ett roligare format, och delvis gjorde han också det i och med att han skrev manuset till filmen själv.

(Vill du läsa mer om Varulvens år finns denna arkivartikel...)

Så omdömet på Varulvens år blir så där. Jag önskar även att jag inte hade läst den översatta boken för det är något i språket som inte riktigt fungerar för mig. Däremot så måste jag säga att Wahlströms verkligen producerat boken på bra papper - sidorna är lika kritvita i dag 40 år efter att de trycktes och Bernie Wrightsons fyrfärgsillustrationer återges fint. Det är för övrigt Wrightsons illustrationer som är den stora behållningen, speciellt de svartvita månadsbilderna som är otroligt stämningsfulla och delikat ritade med hans typiska tunna linjer.

Jag vet inte om jag kommer att skriva något om varje gammal bok jag läser om. Kanske, om andan faller på. Sen kunde jag förstås inte låta bli att göra ett nytt retroomslag till boken trots att den kom precis när det första legendariska Legendaomslaget dök upp (det vill säga Förbannelse). Nåja, det är lite kul att leka lite med formen bara!

Då har det blivit dags att sammanfatta Stephen King-året 2025 som visade sig bli synnerligt välfyllt, både när det gällde böcker och filmatiseringar. Beroende lite på hur man ser på saker, förstås.

BÖCKER

Inom den amerikanska bokutgivningen kom det två nya titlar, dels den polariserande Holly Gibney-romanen Never Flinch 27 maj och dels Hansel & Gretel 2 september som var en tolkning av sagan Hans och Greta till Maurice Sendaks bilder.

I ett större perspektiv kanske detta inte var de mest spännande titlarna i King-historien och åsikterna om Never Flinch gick isär.

Recensioner: Never Flinch, Hansel and Gretel

Två stora relaterade titlar som kom under året var till att börja med Joe Hills koloss "King Sorrow" som visade sig ha rätt många referenser till pappa Stephens böcker och den andra var antologin "The End of the World As We Know It: Tales of Stephen King's The Stand", en auktoriserad samling med 34 noveller i Kings The Stand-värld. Någon sorts form av lyxigare fan-fiction.

Tittar vi på Sverige så kom givetvis en översättning av Never Flinch 15 augusti, några månader efter originalutgåvan. Den fick titeln Rygga inte undan. I övrigt kunde vi glädja oss åt tre nyutgåvor. Under kupolen släpptes för första gången som svensk ljudbok 28 februari och Cujo kom även den för första gången som svensk ljudbok samt i pocket 10 april och lagom till högsommaren, 7 augusti, kom Så du vill ha det mörkare som pocket. Boken innehöll inte den bonusnovell ("The Music Room") som lagts till i den internationella pocketutgåvan.

Recension: Cujo

FILM OCH TV

När det gäller filmer så stack 2025 verkligen ut då hela fyra stycken nya titlar hade premiär på bio under året, och glädjande nog var två av dem värda högsta betyg i våra recensioner.

En av dem var inte The Monkey som var först ut och gick upp 19 februari. Splatterfesten var signerad hypade Oz Perkins men som Kingadaption var historien svag. Då var det desto bättre med Mike Flanagans The Life of Chuck och Francis Lawrence The Long Walk som hade premiär 19 september respektive 3 oktober. Dessa två förtjänade högsta betyg enligt oss. Även årets sista premiär, Edgar Wrights The Running Man, 14 november, var en bra adaption med action så det räckte och blev över.

The Monkey och The Life of Chuck hann även komma i fysiskt format för hemmamarknaden innan årets slut.

Recensioner: Monkey, Life of Chuck, Long Walk, Running Man

Tv-året kretsade kring två serier, nämligen The Institute som började visas 14 juli och It: Welcome to Derry som drog igång 27 oktober. Av dessa var det den senare som verkligen levererade. Den förstnämnda kändes lite platt och som ett gigantiskt antiklimax utannonserades en andra säsong i samband med sista avsnittet, vilket betyder att serien rullar vidare utan någon förlaga av King att bygga vidare på.

Recensioner: Institute - Säsong 1, It: Welcome to Derry - Säsong 1

ÖVRIGT

I övrigt ska vi givetvis inte glömma bort att Riksteatern skickade ut sin uppsättning av Lida runt om i Sverige mellan september och december, med Maria Kulle och Samuel Fröler i rollerna och i regi av Rikard Lekander.

Recension: Lida

NÄSTA ÅR

Vad vet vi då om 2026? Ja, inte jättemycket tyvärr. I dagsläget har Stephen King inte utannonserat sin nästa bok även om han under 2025 berättat att han har skrivit klar en tredje roman i Talisman-sviten. Boken har ingen officiell titel än och ska enligt King bära både hans och den avlidne Peter Straubs namn då storyn delvis bygger på idéer Straub hade hunnit skriva ner. Detta borde vara höstens Kingbok men inget är satt i sten ännu.

King har även berättat att det blir ännu en Holly-bok, och strax innan nyår skrev han på sociala medier "Jag ska skriva om Holly igen. Gott nytt år till mig." och det om något indikerar att han kommer att ägna 2026 åt Holly Gibney. Det känns dock tveksamt att just den boken ska hinna komma ut under 2026.

För den som gillar böcker om King kommer det i april en spännande sådan under titeln "Monsters in the Archives: My Year of Fear with Stephen King". Det är Caroline Bicks som gjort en analys av de tidiga utkasten till The Shining, Carrie, Pet Sematary, ‘Salem’s Lot och Night Shift och noterat spännande ändringar och redigeringar. Inte en bok för alla men för de som vill gräva djupare i författarprocessen.

När det gäller film och tv finns det inget konkret schemalagt inför 2026. Undantaget är Mike Flanagans moderna miniserieversion av Carrie som beräknas komma på Prime under året. Premiärdatumet är inte satt ännu men det blir åtta avsnitt.

Det är förstås möjligt att den andra säsongen av The Institute kan hinna göras inför visning under den senare delen av året, men ett återbesök i Derry lär komma tidigast under 2027. Tv-versionen av Fairy Tale finns det inga nyheter kring, ej heller kring eventuella filmatiseringar av novellerna Rat och Mister Yummy. Film- och tv-året 2026 är med andra ord förhållandevis blankt just nu.

2025 års femte (!) rörliga Stephen King-produktion, en smått overklig mening att skriva, har gått i mål då finalavsnittet av It: Welcome to Derry - Säsong 1 visades på HBO Max i måndags. En serie som vi på förhand var tveksamma till men som visade sig överraska på ett positivt sätt.

Läs vår recension här och se även en alternativ recension på DVDKritik.se.

Tv-filmatiseringarna av Stephen Kings verk fortsätter att flytta runt. Nu är det 2020-version av The Stand som hittat ett nytt hem på Sky Showtime från och med 10 december. Ursprungligen visades serien på HBO i Sverige men har sedan några år tillbaka inte funnits kvar i sortimentet.

Här är våra recensioner från 2020:
• Förhandskommentar inför serien
• Recension av hela serien