RECENSION

Lisey's Story

Format: Bok  •  Scribner (2006)

Lisey's Story är en riktigt bra bok, låt mig börja med att klargöra det. Den är så händelserik att man ibland nästan glömmer bort en del av sidospåren. Huvudspåren är en historia om det förflutna, en historia om en ung pojke och hans kamp för överlevnad och en historia som utspelar sig i nutid. Alla hänger dock ihop och vävs tillslut ihop till en.
   Lisey's Story har influenser både från Bag of Bones och The Talisman och emellanåt känns det som om King ska ge oss det där lilla extra som gör kopplingen offentlig men tyvärr… den kommer aldrig. En del menar att boken även ska vara kopplad till The Dark Tower-serien men personligen hittade jag inte den kopplingen.
   För övrigt är Lisey's Story nog den King-bok som är svårast att kategorisera. Den har helt klart element av skräck, den har ett spöke… eller andeväsen är nog ett bättre ord och det finns mycket romantik i den. Problemet är att den är så mycket mer vilket gör att man inte bara kan välja en kategori att placera den i. Jag antar att den enda riktiga är att kategorisera den som en Stephen King-bok helt enkelt.
   Lisey's Story handlar om Lisey Landon som efter att hennes man, den berömda författaren Scott Landon, dör upptäcker en hel del hon inte visste om honom. Eller rättare sagt, som hon inte trodde hon visste om honom. Allt eftersom handlingen fortgår får vi reda på allt om Scotts minst sagt problematiska uppväxt och hur den påverkat honom. Vi får höra om ett ställe som heter Boo’ya Moon och vi får veta allt om ”bools”, speciellt ”blood bools”.
   När man läser Lisey's Story får man ibland känslan av att mycket är självupplevt. King förnekar dock detta men man kan inte låta bli att undra om inte en del av Scotts känslor är Kings egna…
   Lisey's Story är lite annorlunda jämfört med Kings tidigare böcker. Jag kan inte riktigt beskriva hur men man märker det klart när man läser den. Förlaget ville till och med ha ett neutralt omslag till boken just för att fokusera mer på själva handlingen och inte omslaget. Man får lite samma känsla som när Hearts In Atlantis släpptes och King släptes in i de litterära finrummen. Vi får se vad som händer den här gången.
   Jag hade turen att få chansen att både läsa och lyssna på Lisey's Story och även om det nog alltid kommer att vara nummer 1 att läsa själv är det faktiskt inte så dumt att lyssna på en bok. Lisey's Story läses av Mare Winningham och som en extra bonus får vi höra King själv läsa efterordet. Har du inte lyssnat på en bok tidigare kan jag varmt rekommendera Lisey's Story som din första.
   Betyget blir mycket bra. En stark 4:a av 5 möjliga Följeslagare.
Stephen King tycker att Lisey's Story är hans bästa bok, att allting klaffade när han skrev den. Jag håller delvis med. Sanningen är den att jag inte riktigt hunnit smälta boken än – den pågår fortfarande inne i mig. Lisey's Story är nämligen en av Kings mest komplexa romaner någonsin. Berättelsen har många bottnar och är så intrikat strukturerad att det är väldigt svårt att enkelt återge den. Jag vet, för jag försökte det för ett par veckor sedan och misslyckades kapitalt.
   En stor del av romanen handlar om det interna språk man skapar i ett förhållande. Här finns det ett antal uttryck och ord att lägga på minnet – ett av de mest förekommande är ”bool” som jag inte alls förstod först. Men efter att ha backat bandet kan man översätta det med ”skatt”. I boken handlar det om ”bool hunts” (”skattjakter”) efter en lek Scott hade med sin bror som barn. Trots att Scott nu är död har han ordnat en ”bool hunt” för Lisey med flera stationer på vägen, och alla dessa stationer är kopplade till deras förflutna.
   Saken är den att King släpper inte in oss till Scotts liv förrän det är absolut nödvändigt. Det betyder att vi successivt blir – i brist på bättre ord – förälskade i honom och vill veta allt, men den belöningen låter sig vänta.
   Ett annat tema i boken är hur man avslutar ett sorgearbete, som i Liseys fall blir ganska bokstavligt då hon ska ta ett beslut om vad hon ska göra med alla Scotts saker. Folk är nämligen inne och rycker i henne om att få komma över dessa litterära skatter som hon sitter på. Lisey och Scott kallar dessa klåfingriga asätare för ”Incunks”, och en av dessa blir mer närgången än tillåtet.
   Här kan man fundera på om det är en markering från Kings sida till forskare som Rocky Wood och hans kompisar som varit inne och läst varenda papperslapp de hittat. Det känns nästan så, precis som hur han i The Dark Half tog hand om det stora Bachmanavslöjandet.
   Den tidigare bok som jag tycker Lisey's Story mest liknar är nog Rose Madder, dels för att det är en stark kvinnoskildring och dels för att den har samma typ av vandringar mellan två världar. Jag tror att Lisey's Story på grund av kvinnoskildringen kommer att väcka upp det gamla ryktet om att King inte skriver sina ”kvinnoböcker” själv igen. Larvigt!
   Jag känner att jag inte riktigt kommer så mycket längre i den här recensionen – så komplex är Lisey's Story att behandla. Jag nöjer mig med att säga att det är en mycket bra bok, väl värd 4 Följeslagare av 5 möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #219 - 2006-11-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.