RECENSION

Under the Dome

Format: Bok  •  Scribner (2009)

Det är lätt att med tanke på Under the Dome:s omfång dra den uppenbara jämförelsen med The Stand, men jag skulle även vilja placera boken bredvid Needful Things, Salem's Lot och Cell. Man skulle även kunna trycka in miniserien Storm of the Century i samma gruppering, för alla dessa historier har något gemensamt, nämligen att de skildrar vad som händer när ett helt samhälle kollapsar på grund av mystiska omständigheter.
   För det är exakt vad som händer i Under the Dome och även om varit inne på ämnet tidigare så dras det till sin spets den här gången när den lilla staden Chester's Mill blir avskuren från omvärlden när en genomskinlig och ogenomträngbar kupol kapslar in staden. Helt avskurna från världen är de inte - telefoner, internet och tv fungerar fortfarande, men ingen kan ta sig ut och ingen kan ta sig in. De resurser man har till sitt förfogande är det som finns under kupolen.
   Ganska tidigt i boken utkristalliserar sig de goda och de onda. Man kan inte säga att det finns en egentlig huvudperson i boken, men jag vill ändå se Dale "Barbie" Barbara som den goda huvudpersonen. Trots sitt smått märkliga smeknamn är han en före detta soldat med erfarenheter från de moderna krigen, men nu har han försörjt sig som kock i Chester's Mill. Dock har han hamnat i lite trassel och när kupolen uppenbarar sig är han bara meter ifrån att lämna staden. Den onda huvudpersonen är en av stadens starka män - Big Jim Rennie - en bilhandlare som har en hög placering i det styrande politiska rådet. Han är inte överst i hierarkin, men det blir ändå alltid som han säger. Det är också mot Big Jim Rennie de flesta lutar sig mot i svåra stunder, varför han snabbt tar kommandot över staden.
   Trots att Big Jim är djupt kristen är han långt ifrån Guds bästa barn, vilket visar sig gång på gång under bokens gång, och hans son Junior är nästan ännu värre. Juniors introduktion tidigt i boken är riktigt chockerande och vi kan snabbt dra slutsatsen att allting inte står helt rätt till, och ännu värre blir det när Junior och några andra tveksamma typer värvas till en ny polisstyrka i staden, något som inte gynnar Barbie eftersom det är exakt Junior och dessa typer han råkat i trassel med.
   På Barbies sida finns bland annat tidningsutgivaren Julia, en kvinna med mycket skinn på näsan och den gamla skolans inställning till att avslöja sanningar hur obekväma de än kan vara, läkaren Rusty och ett gäng ungdomar. Utanför kupolen finns överste Cox, en gammal bekant till Barbie som på självaste presidentens order ger honom uppdraget att ta över styret i staden. Men det kan Big Jim definitivt inte gå med på, och sätter i stället allt fokus på att göra livet surt för Barbie.
   Det blir en klassisk kamp mellan gott och ont, medan Chester's Mills sociala struktur smulas sönder i småbitar, och samtidigt som alla försöker komma underfund med varför en stor kupol lagt sig över staden.
   Under the Dome är som alla redan vet en väldigt tjock och lång bok och det händer mycket i den, men samtidigt vill jag inte säga mer om handlingen än så här. Boken känns lite som en lång tv-seriesäsong med ett myller av karaktärer, så många att det finns ett litet index över de viktigaste först i boken så att man lätt kan bläddra dit om man tappar bort sig inledningsvis, och en story som stegvis växer sig fram. Det finns klassiska King-moment i boken som visar hur skicklig han är på att skapa karaktärer - bland annat får vi ganska tidigt i boken väldigt mycket information om en figur, som vi snabbt inser är mycket viktig för storyn och för staden... Men så dör givetvis karaktären i samma kapitel som den introduceras. Det är verkligen klassisk King - han låter oss få känslor för en person och sedan slänger han bara bort den.
   Det känns som man tjänar på att läsa boken hyfsat snabbt och inte göra som jag och lägga ett par månaders spridd läsning på den. Det är en enkel bok att läsa, men håller man inte ett bra tempo kan den kännas segare än den faktiskt är. Ganska tidigt inser man att den grund King dragit upp för storyn kräver att boken håller ända in i mål, men samtidigt håller King ett fast grepp om oss läsare genom egentligen lägga fokus på människorna än på det övernaturliga, och historien utvecklar sig på ett ganska oförutsägbart sätt, vilket sålunda gör att boken håller ända in i mål. Karaktärerna King ritat upp är dessutom väldigt bra och Big Jim Rennie ställer sig direkt bredvid Kings värsta "bad guys" även om han är en totalt annorlunda karaktär jämfört med till exempel Flagg eller Norman i Rose Madder.
   Trots det uppenbara övernaturliga inslaget känns ändå Under the Dome väldigt realistisk och i tiden, vilket förstärks ytterligare av att den amerikanska upplagan har det absolut mest realitiska omslag en Kingbok någon sin haft. Det känns väldigt naturligt i sammanhanget.
   Efter noga övervägande landar betyget på fyra Följeslagare av fem möjliga. Utan att gå in på detaljer så skulle jag kanske velat att boken hade gått lite åt ett annat håll, men en stor läsupplevelse blir det i alla fall.
Det första man slås av när man ser Under the Dome är hur enorm den är. Kanske är den Kings tjockaste bok hittills. Jag har inga exakta siffror på antalet ord i The Stand eller It men är inte Under the Dome tjockast är den helt en av de tre tjockaste. Det andra man slås av är hur lättläst den är. Sidorna flyger förbi och trots att den är såpass tjock som den ändå är flyter storyn genom den.
   Den ger också King en chans att visa sin otroliga förmåga att beskriva karaktärer för är det något Under the Dome har så är det karaktärer. Förmodligen (eventuellt med undantag för The Stand) så är nog detta Kings karaktärstätaste verk.
   När det gäller själva handlingen i boken är det svårt att recensera den utan att avslöja för mycket så jag nöjer mig med det Anders redan berättat. Dock måste jag nämna att handlingen är väldig trovärdig även om boken handlar om något som förmodligen aldrig kommer att ske. Det finns egentligen bara ett parti i boken som jag inte är helt nöjd med men det har med upplösningen att göra så jag tänker inte gå närmare in på det nu. Jag upplevde det dock som om flytet i boken blev ett annat som tyvärr inte riktigt flöt på lika bra som övriga boken.
   Trots detta är Under the Dome en riktigt, riktigt bra bok och just nu, såhär efter att jag just avslutat den, känns den nästan bättre än både The Stand och It men det kan bero på att den ligger färskast i minnet. Betyget blir dock bra. En svag femma av fem möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #256 - 2009-11-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.