RECENSION

Desperation
(Originaltitel: Desperation)

Format: Bok  •  Översatt av John-Henri Holmberg, Bra Böcker (1998)

Om man ser tillbaka på Stephen Kings 90-tals produktion så har den bestått av många olika experiment med olika sorters böcker, och ur den synvinkeln är Desperation också ett experiment i och med att den har en tvillingroman i Väktarna, men framför allt är Desperation Kings enda renodlade skräckroman under 90-talet.
   Boken börjar abrupt med att paret Jackson rusar fram längs med Highway 50 på väg mot staden Desperation, Nevada. När fru Jackson – Mary får syn på en uppspikad död katt på en vägskylt börjar paret undra vad som försegår i trakterna. Lite senare blir de stoppade av en gigantisk poliskonstapel vid namn Collie Entragian. Det går så illa att de blir anhållna av polisen på grund av knarkinnehav, knark som tillhör bilens ägarinna – Peter Jacksons syster. Polisen föser in paret i sin polisbil och sätter fart mot Desperation – paret ska in i finkan, det är inget snack om saken.
   Väl framme i den ödelagda stadens lag-och-ordningshus finner de en död flicka nedanför en trappa, och strax därpå mördar polisen Peter och placerar Mary bakom lås och bom. Hon är inte ensam. Där finns bland annat familjen Carver, vars dotter var den flicka som blivit nedknuffad för trappan. Familjen Carver, mamma Ellie, pappa Ralph och sonen David hade tidigare stött på Collie Entragian och i samband med det berättade polisen att han haft ihjäl nästan alla invånare i staden, närmare 200 personer.
   En central person i boken är författaren Johnny Marinville som kommer in i handlingen lite senare. Han är en kritikerrosad författare i övre medelåldern som efter år av missbruk och osunt leverne försöker få en nystart i sin karriär genom att resa landet runt på sin MC för att samla in material till en essäsamling – "Resor med Harley".
   Men när Marinville börjar närma sig Desperation träffar han polisen Entragian som först verkar vara ett stort fan av Marinvilles verk, men sen visar han sitt rätta ansikte – ondskans ansikte – och anhåller Marinville för knarkinnehav, det knark som Entragian tog från Jacksons och själv placerade bland Marinvilles saker.
   Under en helvetisk färd in till Desperation får Marinville bevittna hur polisen med glädje kör över en av stadens sista medborgare och hur han med hjälp av ett för författaren okänt språk beordrar en gam att anfalla honom. Marinville inser att han hamnat i en ordentlig knipa...
   Den andra centrala personen är unge David Carver. David är trots sin ålder en stark människa, och blir – efter hand – gruppens otippade ledare, för David har vägledning från en högre makt. Gud. Tidigare i Davids liv råkade hans bäste vän Brian ut för en hemsk bilolycka varvid Brian hamnade i koma och svävade mellan liv och död. I samband med detta hörde David guds röst och blev troende, och det är guds röst som kommer att leda David igenom de faror som väntar hans "grupp".
   Aldrig tidigare har King blandat in gud som karaktär i en strid mellan det onda och det goda. Det är ett djärvt grepp, men det funkar i och med att det är mer trovärdigt att David Carver hör guds röst än att han skulle vara synsk (som Danny Torrence i The Shining). Det funkar även om man är troende eller inte, det blir aldrig påfrestande jobbigt. Gud kritiseras även i boken, något som kanske retar upp de kristna läsarna, men gud ÄR grym, och det visar boken. Dessutom finns det en poäng med den här gudgrejen som avslöjas först bland de sista sidorna, en slags oväntad "peak" i ett slut som kunde ha varit en nedtrappning som i så många andra av Kings böcker.
   Det onda karaktäriseras av en uråldrig kraft med det ur svensk synvinkel misslyckade namnet Tak. Tak är ett oformat väsen som använder människor och djur som "kärl" för att uträtta sina dåd. Problemet är att "kärlen" inte är särskilt hållbara, speciellt inte om människan eller djuret bär på en sjukdom.
   Desperation är ett gruvsamhälle och under mitten av 1800-talet gjordes en riskabel utgrävning som ledde till att en okänd grotta fylld med stenstatyetter föreställande djur uppenbarades. Dessa statyetter hade en otrolig kraft för de drev gruvarbetarna galna, mordiska och våldsamma. Lyckligtvis rasade utgrävningen ihop så ondskan släpptes inte lös vid det tillfället, men i nutiden har samma grotta påträffats igen och det är därför som staden Desperation förvandlats till helvetet på jorden.
   Det blir nu den kvarvarande gruppens uppgift att ställa allt till rätta igen...
   Desperation är en av Kings bästa renodlade skräckhistorier. Det är en tät och intensiv historia som verkligen är en sådan där bok som man sträckläser från pärm till pärm. Gillar man böcker som It och The Stand så kommer man absolut att gilla Desperation, för det är som en blandning av de båda. Och tycker man att King ska hålla sig till skräck och inget annat – ja, då ska man DEFINITIVT läsa boken!
   Desperation är en bok som jag gillar väldigt mycket. Det kan ha att göra med att jag läste den i gassande sol sommaren 1997 som den första Kingbok jag läste på engelska, men det kan även bero på att den är förbannat bra! Därför delar jag ut 4 starka Följeslagare av 5 möjliga!
Desperation är, som Anders säger, en av Kings bästa böcker. Att King efter några svagare böcker återkommer med en så stark skräckhistoria är underbart. Personligen gillar jag när King överraskar mig som läsare, i Desperation gör han det. Jag tänker i första hand på att Peter Jackson, den person som man från början tror är bokens huvudperson, blir skjuten redan efter c:a 40 sidor. Desperation är kort sagt en mycket bra bok, som jag rekomenderar varmt.
   Mitt betyg blir även det 4 Följeslagare av 5 möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #21 - 1998-10-26
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.