RECENSION

Nattmaror och Drömlandskap. Första boken
(Originaltitel: Nightmares & Dreamscapes)

Format: Bok  • 

Novellsamlingen Nightmares & Dreamscapes publicerades först 1993 som en stor volym, här i Sverige har den delats upp i två, fortfarande ganska stora volymer under namnet Nattmaror och Drömlandskap.
   Stephen Kings novellsamlingar brukar ju vara ganska ojämna. Jämfört med Different Seasons och Four Past Midnight som innehåller längre noveller, finns det plats för en del – hur ska man uttrycka det? – mindre seriösa verk i novellsamlingarna. Nattmaror och Drömlandskap är inget undantag. "Fingret" (The Moving Finger) är väl knappast en av de mest trovärdiga Kingnovellerna man läst, men å andra sidan finns det en underliggande poäng i berättelsen som framhävs vid slutet och faktiskt i det intressanta efterord där King berättar om ursprunget till några av berättelserna. "Klappertänder" (Chattery Teeth) bör också räknas bland de småfåniga novellerna.
   I en kategori som man skulle kunna kalla "huh?" placerar jag berättelserna "Det Växer Till Sig" (It Grows on You) och "Tillägnan" (Dedication), där den första framstår som något ofullständig och ganska poänglös, och den andra som relativt smaklös och tillintetsägande. "Tillägnan" har för övrigt redan publicerats på svenska en gång, då under namnet "Hängiven Tillägnan" i samlingen "Svarta Syner".
I något slags mellanläge hittar vi även tidigare publicerade "Nattflygaren" (The Night Flier). Det är en ganska intressant story om en reporter på en riktig skittidning som letar upp en vampyr med flygcertifikat (!). En intressant detalj är att reporten – Richard Dees – är en bifigur från The Dead Zone som på något sätt fastnat i Kings huvud. Han var liksom inte klar med figuren än. Även den följande vampyrhistorien "Pappsen" (Popsy) är en bra och rolig story, som har exakt rätt längd för själva idén med den.
   Kings samlingar brukar alltid ha en berättelse lagd i framtiden och – återigen – Nattmaror och Drömlandskap är inget undantag! "Slutet På Hela Eländet" (The End of the Whole Mess) är en berättelse om två bröder som ska befria världen från allt elände genom att låta en vulkan spruta ut "LaPlata-vatten" över hela världen. Tyvärr blir det oanade konsekvenser... Det roliga är att berättelsen ska föreställa nedskriven av den ena brodern, och ju längre fram man kommer desto intressantare blir texten. Har ni läst "Survivor type" i Skeleton Crew förstår ni vad jag menar.
   De bästa berättelserna i boken är "Låten Barnen Komma Till Mig" (Suffer The Little Children), som faktiskt blev bortredigerad ur Night Shift redan 1978 (på grund av att boken blev för tjock). Det är en febrig berättelse där man börjar fundera på om det som händer verkligen händer eller om det utspelar sig i huvudfigurens huvud... "Skorna" (Sneakers) är den tredje berättelsen som publicerats tidigare (även den i "Svarta Syner" under namnet "Dojan"). Det handlar om ett spöke som tagit sin plats på dasset till en inspelningsstudio (!) – japp, det är verkligen så vansinnigt och oerhört kul. Även "Vilket Helvetes Bra Band" (You Know They Got a Hell of a Band) utspelar sig – på sätt och vis – i musikbranschen. Den börjar med nästan lite Desperation-stämning där ett par kör längs en krokig och smal väg (ett resultat av att försöka hitta en snabb genväg – aldrig en rekommendation!) och kommer fram till en idyllisk stad vars innevånare inte är vilka som helst... En glimten-i-ögat-berättelse för de som har lite koll på rockbranschen.
   Bäst av alla är dock inledande "Dolans Cadillac" (Dolan’s Cadillac) som är den enda berättelsen (i den här volymen) som inte har någon slags övernaturlig touch – med andra ord, den typen av Kingberättelser som jag uppskattar mest. Det är en fantastisk berättelse om hat och hämnd och en suverän inledning på boken!
   Sammanfattningsvis kan man konstatera att Nattmaror och Drömlandskap. Första boken är en samling i stil med tidigare samlingar, alltså lite smått ojämn, men ändå övervägande bra. Jag har dock en vag känsla av att nästa volym blir lite bättre, men sådant är ju individuellt. En bra sak med berättelserna i denna volym är att de flesta ligger runt 40-50 sidor och kan alltså portioneras ut en per dag och på det viset räcka ganska länge. Dessutom kan man ju läsa dem i vilken ordning som helst, och det är ju alltid ett plus.
   Ett litet minus måste dock delas ut – hur dumt det än känns – till bokförlaget Replik, som uppenbarligen har producerat boken under tidspress, för det är nämligen stav- eller skrivfel på var och varannan sida. Jag hoppas verkligen att volym två produceras mer noggrant.
   Betyget för Nattmaror och Drömlandskap. Första boken blir 3 starka Följeslagare av 5 möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #26 - 1998-11-30
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.