RECENSION
Cat's Eye
Format: DVD/BD • Regisserad av Lewis Teague (1985)
Trots att Cat's Eye i allra högsta grad är en episodfilm så räknas den som en film. Storyn är att lösdrivande katt får ett meddelande från en liten flicka i fara och gör då allt för att komma till flickans undsättning, och råkar på vägen ut för en del incidenter.Ett ganska smart sätt att knyta ihop några helt fristående historier. King skrev själv manuset som baseras på novellerna ”Quitters, Inc.” och ”The ledge” från Night Shift och så den avslutande ”The General” där katten kommer i centrum.
”Quitters, Inc.” och ”The ledge” är två historier om utpressning kan man säga. I den första tar Mr Morrison (James Woods) hjälp av ett skumt företag för att äntligen sluta röka. Problemet är att företaget ser sin uppgift oerhört seriöst genom att hota Morrison med att skada hans familj om han röker en enda cigarett. För varje gång han bryter rökfriheten blir det bara hårdare repressalier.
I den andra historien har en vadslagningsgalen rikeman upptäckt att hans unga fru varit otrogen och rymt med en betydligt yngre före detta tennisspelare. Han kidnappar tennisspelaren och berättar att han planterat en påse heroin i hans bil, men att han är villig att ta bort den, ge tennisspelaren lite pengar – och frun – ifall han går med på ett vad. Vadet går ut på att tennisspelaren ska klättra runt skyskrapan de befinner sig i på en liten avsats när vindarna blåser som värst och duvorna irriterat hackar på allt de ser.
Slutligen då ”The General”, där katten hittat till den lilla flickan, spelad av en mycket ung Drew Barrymore. Historien utgår ifrån en gammal skröna om att katter stjäl barns andning på nätterna. I den här historien är det i själva verket ett ont litet troll som är sugen på barnandedräkt och katten gör sitt bästa för att skydda flickan.
På den nysläppta DVD:n finns ett kommentatorspår av regissören Lewis Teague (som precis innan den här filmen gjorde Cujo). Teague säger inte mer än han behöver men berättar att det från början fanns en prolog där en liten flicka blev av med sin andning. Den scenen skulle ha förstärkt historien om hur katten tar sig från New York via Atlantic City till Wilmington, North Carolina.
På IMDB.com hade en besökare postat detta utdrag ur boken "Stephen King: At the Movies":
The details may help you understand that what remained was a crippled thing -- though, in many respects, a lively, funny, scary 94 mins.
King's screenplays opens with a funeral for a little girl who has unaccountably died in her sleep, most likely a victim of SIDS, though the grieving mother fixates on the idea that the family's gray tabby had stolen the child's breath. When mom arrives home, she grabs the nearest weapon -- an Uzi machine gun the old man happens to have lying around the house -- and stalks the cat.
Meanwhile, the cat is in the upstairs bedroom, stalking the tinkling sounds of bells, coming from behind the walls. The mother bursts in, firing a clip at the cat who barely escapes. Camera down to a hole in the baseboards as mom leaves the room after the cat, where we hear the jingle of bells and see the two glowing red eyes about six inches from the floor.
King has the ghost of the dead girl appear to the cat, imploring it to find the creature that actually took her life and sets out on a quest, giving us a cat's eye view of the lives it encounters as it seeks a final showdown with the malevolent troll.
Though this opening sequence was shot and shown in a rough cut to test audiences, King reports: "The prologue was cut at the behest of Frank Yablans (then head of MGM/UA). There was one audience in America that saw it with ... everything and verbally they responded to it pretty clearly... and most of them responded on the critic cards pretty favorably. There was a percentage --- there's always a percentage --- that said that didn't like this or that, but the difference between the critics cards with that section and without it, was that the people who saw the prologue said they understood the movie, and there was a huge response to the film without the prologue from people who said, "Oh, I don't know what's going on."
Reportedly, Yablans insisted that it be dropped because some mothers seemed sensitive to a child's death, and animal lovers seemed sensitive to a cat being shot at. The final cut was made without director Lewis Teague's input or knowledge.
Whoever was responsible, the decision to drop the prologue from Cat's Eye was a fatal blow.
King's screenplays opens with a funeral for a little girl who has unaccountably died in her sleep, most likely a victim of SIDS, though the grieving mother fixates on the idea that the family's gray tabby had stolen the child's breath. When mom arrives home, she grabs the nearest weapon -- an Uzi machine gun the old man happens to have lying around the house -- and stalks the cat.
Meanwhile, the cat is in the upstairs bedroom, stalking the tinkling sounds of bells, coming from behind the walls. The mother bursts in, firing a clip at the cat who barely escapes. Camera down to a hole in the baseboards as mom leaves the room after the cat, where we hear the jingle of bells and see the two glowing red eyes about six inches from the floor.
King has the ghost of the dead girl appear to the cat, imploring it to find the creature that actually took her life and sets out on a quest, giving us a cat's eye view of the lives it encounters as it seeks a final showdown with the malevolent troll.
Though this opening sequence was shot and shown in a rough cut to test audiences, King reports: "The prologue was cut at the behest of Frank Yablans (then head of MGM/UA). There was one audience in America that saw it with ... everything and verbally they responded to it pretty clearly... and most of them responded on the critic cards pretty favorably. There was a percentage --- there's always a percentage --- that said that didn't like this or that, but the difference between the critics cards with that section and without it, was that the people who saw the prologue said they understood the movie, and there was a huge response to the film without the prologue from people who said, "Oh, I don't know what's going on."
Reportedly, Yablans insisted that it be dropped because some mothers seemed sensitive to a child's death, and animal lovers seemed sensitive to a cat being shot at. The final cut was made without director Lewis Teague's input or knowledge.
Whoever was responsible, the decision to drop the prologue from Cat's Eye was a fatal blow.
Teague säger själv i sitt kommentatorspår att han tyckte det var mycket tråkigt att prologen saknades. Vad han vidare berättar är att filmen ska ses som en komedi, om än en skräckfylld sådan. Han säger att om han skulle gjort filmen i dag skulle han haft en lite mer seriösare betoning.
Det är mängder med referenser till King i filmen. I inledningen jagas katten av Cujo och blir nästan påkörd av Christine. James Woods karaktär sitter och tittar på filmen Dead Zone och i den sista delen ska Barrymores rollfigurs mamma läsa Pet Sematary i sängen. Dessutom – och den här är riktigt bra – i episoden ”The ledge” ligger tidningen Penthouse julinummer från 1976 där novellen först publicerades på ett bord! Lewis Teague vet hur man charma ett Kingfan!
Vidare pratar han om hur olika delar av filmen gjordes. Det fanns inte möjligheter till dagens dataanimeringar när filmen gjordes 1985 utan allt är som det är. Det är vissa optiska manipuleringar för att få ihop miniatyrer och människor, samt småväxta skådespelare i trollkostym och tremeters stolar! Teague försäkrar också att inga djur skadades och berättar lite om hur de lyckades simulera att katten utsattes för elchocker. Intressant och tydligt berättat.
DVD-utgåvan är dock ett skämt. Det är en tysk produktion och omslaget stoltserar med två bonusfeatures: trailer och kommentarspår. Kommentarspåret är det inget fel på, men trailern är på tyska. Det hade ju varit perfekt att få se den där prologen i det här sammanhanget.
Men sammanfattningsvis: Cat's Eye är inte så tokig. Jag tycker Lewis Teague lyckats bra med sin regi och skådespelarinsatserna är helt klart godkända. Jag älskar trollets utseende och de ljud han stöter ifrån sig – det har jag alltid gjort, och det är ett kärt återseende. Vad man dock kan säga att efter 20 år har inte filmen åldrats med värdighet. Den känns lite gammal och när eftertexterna snurrar igång till tonerna av en tidstypisk (och givetvis specialskriven) filmlåt känns det riktigt mossigt. Men ändå: 3 Följeslagare av 5 möjliga är den absolut värd.
ANDERS JAKOBSONFörst publicerad i Följeslagarna #199 - 2005-03-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
