RECENSION
11.22.63
Format: DVD/BD • Miniserie i åtta delar, utgiven på DVD/blu-ray 2016 av Warner.
22/11 1963 är förmodligen Kings mest realistiska bok och jag kommer ihåg att jag när jag läste den tänkte att ”fasen, just så här måste det ju gått till”. När jag nu sett filmversionen så finns den känslan kvar även om den inte var lika påtaglig här. Men miniserien känns trovärdig så till vida att det som Jake upplever på 60-talet känns som om det skulle kunna utspela sig på just 60-talet. Sen hur trovärdigt det är att färdas i tiden låter jag vara osagt. Oavsett så får vi följa Jake Epping när han via en städskrubb på favorithaket reser bakåt i tiden. Han hamnar alltid vid exakt samma tidpunkt, han är alltid borta i exakt två minuter hur länge han än befinner sig i 60-talet och när han återvänder till 60-talet så är allt nollställt igen. Nu är det dock ingen slump att Jake hittar portalen till dåtiden utan han mer eller mindre rekryteras av restaurangens ägare Al. Al har åkt bakåt i tiden många gånger och har nu nästan löst mordet på JFK. Det enda Jake behöver göra är att förhindra det.
Upplägget med tidsresor är verkligen tilltalande och så även här. Varför Al är så övertygad om att allt ska bli så mycket bättre om JFK överlever är lite oklart men han är övertygad om att Vietnamkriget inte kommer ske, att 9/11 förmodligen inte kommer ske och att världen i stort kommer vara mycket trevligare. Jake köper detta. Kanske lite lätt, kanske för att han ändå inte tycker att han har något att förlora på att prova och antar utmaningen.
Filmatiseringen följer verkligen boken bra, med ett undantag. Man har givit karaktären Bill (som i boken är med väldigt sparsamt) en stor roll. Detta för att Jake ska slippa prata med sig själv och i stället ha någon att bolla idéer med. Jag förstår deras tankar och jag accepterar det men jag tror att en bättre lösning hade varit att utöka de flashbacks som redan nu finns med där vi får höra Al berätta. Bill får ta lite för stor plats, han börjar få ett eget liv och är inte lägre bara ett bollplank. Han blir en del av historien och det tycker jag inte fungerar.
Serien är dock bra och när det gäller att följa boken är det få som slår den. Betyget blir därför en stark fyra av fem möjliga Följeslagare.
HANS-ÅKE LILJAJag blir alltid lite orolig när något av King ska filmas. Gångerna det blir riktigt bra är ju dessvärre ganska få, men i just det här fallet tycker jag att det blir riktigt trevligt. Det blev inte en långfilm som var planen ett tag, och det blev heller inte en traditionell tv-serie i säsong efter säsong utan en miniserie i åtta avsnitt som ger historien utrymme att andas utan att det blir utdraget och dessutom återger Kings förlaga riktigt bra. Några mindre justeringar har skett med Liljas redogörelse av karaktären Bill som absolut största förändring, men jag tycker att slutresultatet är mycket bra. Originalets essens har bevarat och manusförfattaren Bridget Carpenter har petat in gott om referenser till Kings övriga produktioner som små charmiga påskägg för oss superfans.
Jag har sett serien två gånger och tyckte bättre om den den andra gången. James Franco som gör huvudrollen gör en fin insats, inte minst under de mer panikartade sekvenserna då "det förflutna slår tillbaka", ett övernaturligt hinder när man bråkar med tiden. Dessutom tycker jag att kemin mellan honom och Sarah Gadon som spelar Sadie Dunhill är bra och deras kärlekshistoria är rar.
11.22.63 är en både lyckad och sevärd adaption. Betyget landar på tre starka Följeslagare av fem möjliga.
ANDERS JAKOBSONPublicerad 2016-09-07
