RECENSION

The Talisman: The Road of Trials #4

Format: Tidning  •  Av Robin Furth, Tony Shastee, Nei Fuffino och Bill Tortolini, Del Rey (2010)

När vi kommer fram till det fjärde numret av The Road of Trials har Jack flippat över till vår värld igen i panik. Han beslutar sig för att beta av delar av sträckan mot slutmålet här, men kassan är knapp och det blir knepigt att klara sig. Alltså måste Jack ha ett snabbt jobb, och det får han i den lilla hålan Oatley. Han tar jobb på en bar, men ganska snart ska det visa sig att barägaren inte alls är den snälle man som anställde honom, utan en riktigt jävlig chef. Detta är dock inte det värsta av allt utan någon har följt med från Territorierna för att ge Jack en knäpp på näsan.
   Jag har varit ganska tydlig om att The Talisman är den historia som adapterats sämst av de pågående serierna, och det står jag fast vid. Det känns som det enda som är riktigt bra med adaptionen är färgläggningen. Teckningarna är stela och dialogen hattig. Om jag inte visste bättre skulle jag kalla det för en amatörmässig adaption, för i jämförelse med de andra så är det en klasskillnad. Det känns ungefär som när man ser en dålig film baserad på en Kingförlaga. Helst av allt skulle jag faktiskt vilja att serien lades ned så vi slapp dras med den i ett par år till...
   Lite hårda ord, men serien är trots det inte urusel, men mer än två Följeslagare av fem möjliga kan jag inte ge.


I The Talisman forstätter vi att följa Jack. Han är nu tillbaka i vår värld och nu gäller det att få ihop pengar för att överleva. Jake tar jobb på baren Oatley Tap och där även träffar Elroy, en riktig elaking som är ute efter att undanröja Jake och det är inte långt ifrån att han lyckas. Men nöd och näppe lyckas han fly tillbaka till Territorierna.
   The Talisman är rätt annorlunda illustrerad, men jag gillar den ändå. Jag tycker att serien som sådan för tillfället känns mer intressant är The Dark Tower till exempel, men samtidigt går det inte att förneka att den är lite stelt illustrerad.
   Serien blir bättre och bättre för varje nummer men personligen hoppas jag nu att Wolf snart dyker upp. Jag ser väldigt mycket fram emot att se hur man lyckats illustrera honom. Det kommer inte att bli lätt men det känns ändå som om det är möjligt. Betyget blir tre Följeslagare av fem möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #260 - 2010-03-04
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

Drömfångare

Biofilm, publicerad på foljeslagarna.com 2003-04-14

Jag väljer att citera mig själv ur recensionen av boken Dreamcatcher: ”Hur filmskaparna ska lyckas göra en vettig film av Dreamcatcher har jag svårt att förstå. Historien är oerhört komplicerat berättad - en händelse kan utspela sig i olika tider, på olika platser på en och samma sida. Inte alls så mystiskt som det kan verka, när man läser det, men på fil... [Läs hela recensionen]