RECENSION
The Wind Through the Keyhole
Format: Bok • Fristående del av The Dark Tower-sagan. Släppt som limited edition av Grant och sedan av Scribner (2012)
För några år sedan avslöjade Stephen King att han jobbade med två böcker. Dels en uppföljare till The Shining (Doctor Sleep) och dels en ny The Dark Tower-bok (The Wind Through the Keyhole). Han bollade över ansvaret till sina trogna läsare och startade en omröstning på sin hemsida: Vilken bok vill ni att jag skriver klart? När omröstningen var klar landade procentsatserna på otroliga 50-50 (Doctor Sleep fick 49 röster mer, men på sammanlagt 11673 röster gjorde det ingenting för procenten) och båda böckerna skrevs och publicerades. Jag tror visserligen inte att King hade skrotat någon av dem ifall det hade varit övervikt för den ena titeln.The Wind Through the Keyhole är som sagt en åttonde bok i The Dark Tower-sagan, men rent kronologiskt ska man trycka in den mellan bok 4 och 5 - efter Rolands ka-tet lämnat Emerald City och innan de kommit fram till Calla Bryn Sturgis längs the path of the Beam. I ett helhetsperspektiv finns det inget i denna bok som förändrar historien utan att det är bara kompletterande historier till mytologin.
Jag skriver "historier" i plural, för de är många. Rolands ka-tet är på väg in i ett livsfarligt oväder, en Starkblast, och tvingas ta skydd medan ovädret passerar. Under tiden berättar Roland en historia från sin ungdom (som kronologiskt utspelar sig efter återblicken i Wizard and Glass). Historien - som har den egna titeln "The Skin-Man" handlar om hur han och några av sina unga revolvermen får ett uppdrag om att undersöka en misstänkt skin-man, en sorts hamnskiftare, som förvandlad till ett vilddjur mördat en mängd människor. I samband med detta träffar de på en överlevande ung pojke som Roland lugnar genom att berätta en saga, "The Wind Through The Keyhole".
Ja, nu har vi alltså en historia som berättas inom en historia som berättas inom en historia. Här blev det enorma problem för mig då jag alltid funnit The Dark Tower-sagans "nutid" med Roland, Susannah, Eddie och Jake den mest intressanta. Här har vi alltså en lång historia mitt i boken som inte innehåller sagans huvudkaraktärer. Det tog stopp för mig och jag fick börja om flera gånger, växla mellan pappersbok, ebok och ljudbok för att med hjälp av det sista (fint inläst av King själv) komma förbi spärren och till slut komma igenom boken. Men det tog lång tid.
Sagan Roland berättar innefattar även den en Starkblast men den kommer sent in i historien. I fokus finns unga pojken Tim Ross som efter att hans pappa blivit dödad av en drake måste växa upp snabbare än tänkt. Men utan en försörjande man i familjen blir det oerhört knappa tider för Tim och hans mamma, och motvilligt går mamman med på att gifta om sig med pappans kollega Bern Kells. Ekonomin tryggas, men allt annat blir mycket sämre och Tim börjar så smått ana att pappans död inte riktigt skedde enligt vad Kells berättat. Samtidigt oroas trakten av en skatteindrivare från Gilead, en otäck typ som kallas The Covenant Man, men denna mystiska person (vars egentliga identitet inte är någon överraskning för trogna The Dark Tower-fans) ska ge Tim några knuffar i rätt riktning så att han får veta sanningen och ändra på situationen.
När jag väl kommit förbi bromsklossen tycker jag att boken blir riktigt bra, och de tre olika historierna knyts ihop på något märkligt sätt. Mittendelen ska föreställa en saga som Roland fått höra som barn, men den är mer "verklighetsbaserad" än vad man kan tro, vilket känns både ologiskt och kittlande på samma gång.
Jag har verkligen ingenting emot att King återvänder till och kompletterar sin The Dark Tower-värld på det här sättet, men jag hade lite svårt med formen på den här boken och betyget landar därför på enbart tre Följeslagare av fem möjliga.
ANDERS JAKOBSONMan måste beundra King för hans förmåga att väva ihop karaktärer och händelser. Här har vi som sagt en historia i en historia i en historia. Men trots detta fungerar boken (även om man inte läst de andra sju böckerna) och även om vi inte får så mycket som man önskar av huvudkaraktärerna. Men vi får Tim och jag skulle inte bli förvånad om han dyker upp igen i en ny The Dark Tower-historia. Han är en underbar karaktär som man inte kan låta bli att gilla.
Problemet med boken är väl att det är tre parallella historier som man ska hålla reda på när de blandas och ibland även får stå tillbaka ett bra tag för en annan historia. Det kan lätt bli lite rörigt men om man inte drar ut på läsandet allt för mycket borde det fungeraa. Det hade varit kul att läsa denna mellan bok fyra och fem första gången man läste böckerna. Förmodligen hade man uppfattat den lite annorlunda.
Betyget blir tre Följeslagare av fem möjliga.
HANS-ÅKE LILJAPublicerad 2014-05-14
