RECENSION
En saga
(Originaltitel: Fairy Tale)
Format: Bok • Översatt av John-Henri Holmberg, Albert Bonniers Förlag (2022)
Kings nya bok En saga känns väldigt mycket som en saga, dock inte en för mindre barn som kanske den svenska titeln indikerar lite mer än originaltiteln ”Fairy Tale”. Men det känns som om det var en saga King bestämde sig för att skriva och det var det han skrev. Han refererar hejvilt till andra sagor och berättelsen är upplagd så att man lätt kan se hur någon sitter vid en lägereld och berättar den. Lite Talismanen- och Drakens ögon-vibbar får man även om det inte finns några kopplingar till dessa böcker i En saga. Överlag så är detta en bok med få kopplingar till andra King-böcker. Några fraser ur Det mörka tornet får vi och Cujo och Inside View nämns lite i förbifarten men det är allt. Många kommer säkert bli besvikna på det då spekulationerna gått varma om hur denna hör ihop med Mörka tornet-serien.I boken möter vi Charlie, en vanlig 17-årig kille som haft en tuff uppväxt med en mor som dog tidigt och en alkoholiserad far. Men så en dag hör han hur en hund skäller vid stadens skräckhus och detta blir början på hela berättelsen. Den Charlie hör är Radar, Mr. Bowditch hund som försöker få någons uppmärksamhet efter att Mr. Bowditch ramlat ner från en stege och inte tar sig upp. Ambulansen kommer och det hela slutar i att Mr. Bowditch hamnar på sjukhus och Charlie tar hand om hans hus och hund. En vänskap utvecklas och en dag berättar Mr. Bowditch att han har en passage till en annan värld i sitt skjul. En värld vid namn Empis där en elak man förpestat allt och alla. Charlie beger sig till Empis i ett syfte men det hela utvecklas till något helt annat som i slutänden blir en kamp där Charlie måste slåss för både sin och Empis överlevnad.
Jag gillar boken och jag gillar storyn men jag tycker att första halvan av boken än den starkaste, den delen som utspelar sig i vår värld. Kanske för att det är så många karaktärer i den andra delen, som utspelar sig i Empis, och att alla inte riktigt får samma utveckling och kärlek som vi är vana med från King? Jag tycker även att Empis-delen blir lite lång på slutet. Kanske hade man kunnat skynda på den lite…eller till och med avslutat den tidigare. Ni som läst boken kan kanske lista ut vilken del det är jag tycker man eventuellt skulle kunnat ta bort.
Men hur som helst är det en bra bok. Betyget blir 3 starka Följeslagare av 5 möjliga
HANS-ÅKE LILJAÄven för mig är En saga som bäst under den första tredjedelen. Här befinner vi oss i ett upplägg som är ganska vanligt förekommande hos King, nämligen där en relation uppstår mellan en äldre man och en yngre kille. Nu inser jag att när man läser den meningen så kan det uppfattas helt galet fel... Skämt åsido finns det väldigt många exempel där den här typen av relation uppstår. Bara för att ta några exempel ur minnet så tänker jag på Bobby och Ted i "Låga män i gula rockar", Craig och Mr. Harrigan i "Mr. Harrigan telefon" samt Todd och Mr Dussander i "Sommardåd". I nästan samtliga fall är relationen av godo och så är det även när Charlie träffar Mr. Bowditch i En saga.
Undrar varför King återkommer till det här upplägget? Ska jag vara hobbypsykolog kanske det är för att Kings pappa försvann ur hans liv tidigt (storyn är att pappan gick hemifrån för att köpa cigaretter och sedan aldrig kom tillbaka), men vad vet jag? Jag vet i alla fall att gillar den här delen av boken bäst.
Jag ser tre tydliga delar i boken som nästan, men bara nästan, skulle kunna ha blivit tre olika böcker. Sammanfattningsvis kan man ändå se En saga som Kings hyllning till sagoformen. Med undantag för den första tredjedelen som bottnar i realism, rör vi oss i en sagovärld med inslag av alla möjliga olika klassiker. Det finns ju ramverk för sagan i stort och King håller sig till dem, men kryddar med lite skräckigare stänk från sin egen historiesamling. Det är klart att man får lite vibbar till Talismanen, Drakens ögon och Det mörka tornet som skildrar andra världar än våra. Citatet "Det finns andra världar än dessa " är till och med i boken.
Som jag konstaterat flera gånger redan är det inledningen som är bäst för mig, sen blir jag inte riktigt lika medryckt av historien. Kanske är den aningens för lång? Jag upplever inte boken som speciellt svårläst men det hade nog inte skadat om den var lite tajtare.
John-Henri Holmbergs översättning är bra och jag har även lyssnat på partier av inläsningen av Rasmus Luthander som gör ett bra jobb. I samband med att boken kom, kom även nyheten om att den ska bli film och det ska bli intressant att se på sitt sätt. Många passager känns dock ganska svåra att filma, men det blir en utmaning för Paul Greengrass...
Betyget landar på 3 Följeslagare av 5 möjliga. En fullt godkänd Kingbok, men inte av de bästa i modern tid.
ANDERS JAKOBSONPublicerad 2022-09-28
