RECENSION

Institutet
(Originaltitel: The Institute)

Format: Bok  •  Översatt av John-Henri Holmberg, Albert Bonniers Förlag (2019)

I Kings senaste bok Institutet får vi följa Luke Ellis, en ung pojke som ganska tidigt i boken rövas bort och hamnar på ett ställe som kallas Institutet. Först är det rätt oklart vad han gör där och vad som ska hända med honom. Hans kidnappare har å ena sidan jobbat hårt för att få honom att känna sig hemma genom att återskapa hans pojkrum i ett nytt rum på Institutet. Å andra sidan så är de rätt sadistiska och elaka mot både Luke och de barn som hålls fångna där.      
    Varför är då Luke och de andra barnen där? Ja, till en början är det lite oklart men det visar sig att Institutet samlar in barn som har telekinesiska och / eller telepatiska förmågor för att hjälpa dem utveckla sina förmågor. Men vi ska inte låta oss luras. Det är inte för barnens skulle de vill utveckla dem. Nej, de har ett helt annat syfte. Ett syfte som till en början verkar grymt och omänskligt, men ju längre i boken vi kommer desto mer förstår jag vad det är de är ute efter på Institutet och det är ganska klart att inget är svart eller vitt i vad som är rätt eller fel.
    Själva Institutet påminner om The Shop som King skrivit om tidigare även om jag är tveksam till om det faktiskt är samma sak. Som vanligt tycker jag King skapar underbara karaktärer. Man bryr sig om dem och man förstår vad de är ute efter, även de elaka och jag hamnar i en situation där jag hejar på Luke men samtidigt förstår ”de onda”.
    Boken har en liten svacka under den stora uppgörelsen och jag skulle vilja dra det hela lite längre i bokens slut (jag kommer dock inte gå in mer på detta här då det spolar slutet) men annars gillar jag den. Den är inte lika stark som Outsidern men helt klart en bok jag kommer att läsa igen. Betyget pendlar mellan en stark trea och en svag fyra men landar tillslut på en svag 4 av 5 Följeslagare.
Mitt stora problem med Institutet är jag aldrig riktigt känner mig engagerad i historien. Jag tycker inte illa om boken, jag har inte svårt att ta mig igenom den, men den lämnar mig tyvärr ganska likgiltig. Boken kommer att hamna i hyllan och inte bli någon av de titlar som jag längtar efter att läsa om som vissa andra av Kings romaner.
   Inledningen är stark. Vi introduceras till en före detta polis som på ett ganska ortodoxt vis lämnar sitt gamla liv och låter slumpen ta honom vidare. Han hamnar till slut i en liten håla där han får jobb som nattvandrare, en sorts nattlig ordningsvakt som bara kollar av att inget skumt sker i mörkret. Porträttet är i vanlig Kinganda skickligt. Jag känner direkt för karaktären och hade önskat att vi hade fått lite mer av honom. Introduktionen är nämligen kort och sedan dröjer det väldigt länge innan vi återser honom.
   Även det initiala porträttet av Luke är bra och spännande. Han är ett sådant där överintelligent barn som kan genomföra tre universitetsutbildningar samtidigt trots att han bara är i yngre tonåren. Men han har som Lilja sagt andra förmågor vilket leder till att han kidnappas och utnyttjas.
   Barn med förmågor är ju något som King utforskat i en rad olika sammanhang. Med risk för att komma med en liten spoiler så kan jag avslöja att Luke och hans vänner inte är några breakers och det är lite synd. Jag hade velat ha en lite annan förklaring till det som sker än det som King bjuder. Dock måste jag ändå säga att King låter historien fortsätta lite längre än vad den logiskt sett borde, och det gör att vi läsare får tid att smälta historiens klimax och fundera kring vad som händer därefter.
   I och med att jag inte känner mig engagerad är det svårt för mig att komma upp i något högre än en svag trea. Kanske får jag läsa om boken om några år och eventuellt tycka något annat?
Publicerad 2019-09-23

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

Knowing Darkness - Artists inspired by Stephen King

Bok, publicerad på foljeslagarna.com 2010-02-02

Så här gick det till när jag fick "Knowing Darkness": jag fick så klart en avi i brevlådan och när postplockaren på ICA hade problem att hitta paketet var jag på väg att ropa att det nog var ganska så stort, men innan jag hann göra det såg jag hur han fick en "ja, just det"-uppenbarelse och vände på sig och drog slutligen fram en stor postsäck. Smått chockad öv... [Läs hela recensionen]