RECENSION
Hjärtan i Atlantis
(Originaltitel: Hearts in Atlantis)
Format: Biofilm • Regisserad av Scott Hicks (2001)
Jag var länge negativt inställd till denna filmatisering. Det gällde först och främst namnet på filmen. Eftersom jag anser Kings novell "Hjärtan i Atlantis" vara en av hans bästa verk hittills blev jag givetvis extremt missnöjd med att Castle Rock döpte sin filmatisering av novellerna "Low men in yellow coats" och "Heavenly shades of night are falling" till just Hjärtan i Atlantis. Mycket dumt, dels för att de flesta recensenter tror att filmen "bygger på Kings bok/novell med samma namn" (suck), och dels för att en filmatisering av "Hjärtan i Atlantis" (som skulle vara en utmärkt idé) nu är otänkbar. I alla fall under det namnet. Det andra som kändes lite irriterande är att manusförfattaren William Goldman givit sig på en berättelse som har en tydlig koppling till Kings mästerepos The Dark Tower, och varit tvungen att bortse från det. Med andra ord har han blivit tvingad att hitta på något eget, men det var kanske lika bra ändå. Jag återkommer till detta.
En tredje sak som på förhand kändes konstig var rollbesättningen. Vem såg Anthony Hopkins framför sig när de läste berättelsen och bildade sig en uppfattning om Ted Brautigan? Inte jag i alla fall.
Hjärtan i Atlantis handlar om Bobby Garfields sista sommar som barn, sommaren då han förlorar sin oskuld (ja, inte i den bokstavliga meningen) - en sommar då han inser vissa sanningar om sig själv, om sina föräldrar och om livet.
Bobby bor med sin mamma Liz. De har det inte speciellt bra ställt. Bobbys största önskan är att få sin egen cykel, den som han tittar på i cykelaffären så fort han har möjlighet. Drömmen om cykeln går i kras då han på sin 11-årsdag får ett bibliotekskort, som inte kostar något att skaffa, av sin mamma. Bobby blir besviken.
Samma dag anländer Ted Brautigan. Han bär sina saker i två resväskor som inte matchar och i bruna papperspåsar. Han säger att han ska bo på övervåningen. Liz blir genast misstänksam och tycker att Ted är en riktig kuf. Bobby blir dock fascinerad av Ted och lär snabbt känna honom och ser kanske till och med honom som en fadersgestalt. Bobbys far lämnade nämligen familjen sex år tidigare, något som Liz inte riktigt kan komma över.
Ted ger Bobby ett jobb: för en dollar i veckan ska Bobby läsa tidningen för Ted, eftersom hans ögon inte är vad de varit. Samtidigt ska han hålla ögonen öppna efter "låga män" - män i mörka kläder och lyxiga bilar, män som sätter lappar om bortsprungna husdjur på elstolpar. De "låga männen" vill ta fast honom, säger Ted, för han har något de vill ha. Bobby som nu ser sin cykel framför sig accepterar läsuppgiften men tror inte att det Ted säger om "låga män" är på riktigt.
Bobby blir allt mer fäst vid Ted, och de får en speciell kontakt. I bokens berättelse skapas denna av att Ted lär Bobby att uppskatta litteratur, något som helt strukits i filmens manus. Bobby inser att om Teds "låga män" skulle dyka upp - vilket han inte tror - så kommer Ted att flytta och det vill inte Bobby. Så när de första lyxiga bilarna och de första bortsprungna husdjurslapparna dyker upp berättar inte Bobby det för Ted.
Samtidigt har vi fått veta att Ted har en speciell kraft, vad är först lite oklart. Han kan plötsligt falla in i mystiska transer och mumla saker som "they draw west now…" (en The Dark Tower-referens så det skriker om det!). Under en av dessa transer får Bobby panik och kastar sig runt Teds hals. En fysisk kontakt skapas och Bobby får en liten del av Teds kraft, vilket han utnyttjar när han går till ett tivoli med sina vänner. Vad är det för kraft Ted har och varför jagas han av "låga män"?
I bokens berättelse får vi veta att Ted är en "breaker", något som får sin mer utförliga förklaring i Black House, och de "låga männen" är inga vanliga män. Det hela har med The Dark Tower att göra. Detta var givetvis helt omöjligt att föra över till film - det hade blivit extremt konstigt för gemene man. Istället har Goldman fått till det så att de "låga männen" är FBI-agenter som jagar synska människor (Ted) för att kriga mot kommunister. Jag köper den varianten.
Jag accepterar också Anthony Hopkins som Ted Brautigan. Han ser kanske inte ut som jag hade tänkt mig "min" Ted, men han gör rollen bra. Hopkins är en oerhört mångsidig skådespelare, och även om rollen som Ted inte kommer att vara speciellt minnesvärd i det långa loppet så är han perfekt. Jag gillar även Hope Davis som Liz Garfield. I boken lär man sig snabbt att hata henne för hennes envisa och motsträviga attityd emot Ted. Hon försakar sitt barn och tänker först och främst på sig själv, så mycket att hon inte förstår att hon blir utnyttjad av sin chef (på mer än ett sätt). Hon baktalar även Bobbys pappa och anklagar honom för all hennes olycka, något som inte alls är sant, vilket Bobby får reda på tack vare Ted. Davis gestaltar Liz hur bra som helst.
Men det är barnen som är bäst. Anton Yelcin gör den unge Bobby helt exemplariskt. En mycket lovande skådespelare. Det samma gäller Mika Boorem som Carol Gerber, som jag inte alls nämnt i recensionen än, trots att hennes roll är stor och betydande. Mycket duktiga barnskådespelare.
Hjärtan i Atlantis är ingen skräckhistoria, eller någon fartfylld actionrulle. Det är ett sentimentalt drama som ibland tenderar att bli lite väl sömnigt. Filmen är som en blandning av Stand by Me, Sommardåd och Den Gröna Milen, hur nu det går ihop. Jag har faktiskt själv inte haft möjlighet att se den på bio än, men jag har sett den två gånger på en sned och oskarp piratkopia videofilmad på någon tom biograf med japansk text (!) och jag tycker att filmen är bra! Första gången tyckte jag inte det, och var samtidigt alldeles för trött för att se på film, men vid en andra titt insåg jag att filmen inte alls är så dålig som det framstått i vissa recensioner.
Därför får Hjärtan i Atlantis 3 starka Följeslagare av 5 möjliga. Det är ingen klassisk Kingfilm som man kommer att se om och om igen, men det är en bra filmatisering som visserligen tar sig några friheter jämfört med originalet men klarar sig på grund av främst utmärkta skådespelare och en trevlig ton i filmen.
ANDERS JAKOBSONÄntligen har Hjärtan i Atlantis kommit till Sverige. Tyvärr har jag en liten annan uppfattning än Anders och det enda jag kan säga är: Varför?
Jag kan förstå varför man valde att plocka bort alla The Dark Tower-kopplingar. Vad jag förstått så trodde man inte att det stora antalet biobesökare skulle veta vad The Dark Tower är och det stämmer nog. Men varför byta ut det mot något så föga trovärdigt som att Ted skulle vara synsk och att FBI därför jagar honom? Detta tycker jag känns mest som en nödlösning, påhittad i sista sekund. Och om man nu skulle byta ut alla referenser till The Dark Tower, varför lät man då Ted uttala saker som "they draw west now" och liknande som helt klart är anspelningar på The Dark Tower? Slarv? Jo, jag tycker att det känns som det! Det kan ju inte ha varit något problem att byta ut dessa repliker också, eller?
Jag kan också förstå att man ville kalla filmen för just Hjärtan i Atlantis. Det är ju ganska självklart att man kan sälja en film bättre om folk känner igen namnet från en boktitel men varför tänkte man inte på att man nu förstört alla chanser att filmatisera den novellen som faktiskt heter "Hjärtan i Atlantis"? Den novellen som borde ha filmatiserats från början.
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga såhär: Det är inte något fel på skådespelarnas insatser i Hjärtan i Atlantis, det är inte heller något fel på hur den filmats MEN tyvärr blir det inte bra när man hackar upp en historia, tar bort en stor och viktig del av den på ett slarvigt sätt och dessutom stressar sig igenom historien. Det är bara att inse att även om den stora allmänheten inte har en aning om vad The Dark Tower är så fyller det en viktig funktion i historien. Nu känns det hela mest som ett billigt försök att rida på The Green Mile-vågen och samtidigt utnyttja Kings namn.
Personligen tycker jag att Hjärtan i Atlantis helt enkelt är en film som inte skulle ha gjorts och det innebär att betyget blir därefter. 1 Följeslagare av 5 möjliga.
HANS-ÅKE LILJAEftersom vi nu tyckte så olika så känner jag att jag måste försvara filmen en smula, eftersom jag faktiskt tycker att den är bra. Att de hittat på att Ted är synsk och att de "låga männen" är FBI är väl ändå inte en så krystad lösning på det hela? Betydligt bättre än att blanda in massa The Dark Tower-referenser om parallellvärldar och annat som skulle gjort filmen helt obegriplig.
Och när Ted mumlar "they draw west now" så tar jag för givet att han syftar på de "låga männen", och inte Ka-Tet:en i The Dark Tower. Nåja, en åsikt är en åsikt och denna gång var det delade åsikter.
Först publicerad i Följeslagarna #137 - 2002-03-18
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
