RECENSION

Lisey's Story

Format: TV-serie  •  TV-serie i åtta avsnitt. Visades juni-juli 2021 på AppleTV+. Regisserad av Pablo Larraín efter manus av Stephen King.

Lisey's Story är en av Stephen Kings personliga favoriter, vilket ledde till att han själv skrev manuset till den åttadelade tv-serien. Lite skämtsamt har han sagt att "Om någon ska göra bort sig med manuset, kan det lika gärna vara jag". Med facit i hand tycker jag inte att King gjort bort sig utan gjort en ganska bra adaption av sin egen roman. Det är vissa förenklingar och förändringar som emellanåt gagnar formatet, men som i andra fall gör adaptionen lite fattig. En sak som jag direkt tänker på är att boken skildrade huvudpersonernas interna språk med ord och uttryck, vilket var en så fin detalj som tog läsaren in i deras relation på ett nästan privat vis.
   Boken är alltså viktig för King och jag ska inte förneka att den är viktig för mig. När den kom gjorde King ett av sina få promotionframträdanden i Europa och var i England under några dagar. Vi åkte givetvis dit och kunde träffa honom under lite olika sammanhang, något som finns dokumenterat i denna långa reserapport.
   Historien handlar om titelns Lisey, Lisa Landon (Julianne Moore), änka till författaren Scott Landon (Clive Owen). Två år har gått sedan Scott dog och Lisey håller på att plocka ihop hans kontor. Då hittar hon första ledtråden i en skattjakt, vilket leder till att hon minns detaljer om sin man och hans märkliga bakgrund. Scott var en författare med en sorts kultstämpel och en trogen skara läsare, vilket gör att hans anteckningar, journaler och opublicerade verk är värdefullt material för många. Ett synnerligen psykopatiskt fan, Jim Dooley (Dane DeHaan), börjar pressa Lisey för att komma åt det som "världen måste få se" och hans metoder blir allt värre och värre.
   Så långt ett tydligt thrillerupplägg. Men berättelsen rymmer mer. Scotts barndom är tragisk och hemsk, där en fantasivärld kallad Boo'ya Moon har en stor betydelse - då som nu. Mycket av serien utspelar sig i denna värld som har ett udda utseende och ett sannerligen otäckt monster med en karaktärsdesign som jag aldrig sett tidigare. Ett riktigt mardrömsmonster. Hela Boo'ya Moon är snyggt designat med udda färgkombinationer och annat som gör att det inte känns som något som finns i vår värld. Men det är inte enbart en berättelse om en psykopat och en fantasivärld, det är också en historia om sorg och starka relationer, till exempel mellan Lisey och hennes två systrar Darla (Jennifer Jason Leigh) och Amanda (Joan Allen), där den sistnämnda har en extra stor del i historien.
   Någon som fått en större plats i serien jämfört med boken är psykopaten Dooley. Dane DeHaan spelar honom bra men tyvärr får jag känslan av att King kanske har blivit lite väl förtjust i karaktären. Det gör att det blir lite för mycket av honom och DeHaans gestaltning hamnar snubblande nära en karikatyr. Å andra sidan är det bra att det finns en tydlig antagonist i filmatiseringen.
   Jag tror att detta är en serie av som gynnas av att ses i hyfsat rask takt. De individuella avsnitten kan upplevas som lite långsamma och sega med mycket tillbakablickar och icke-linjärt berättande som saktar ned tempot. De har emellanåt sina poänger då vissa avsnitt på sätt och vis ägnas åt en speciell situation eller ett speciellt minne, men i ett större perspektiv känns det lite som man vill snabba på berättelsen lite. Kanske hade det varit bättre med färre avsnitt och lite högre tempo? Men, för att säga emot mig själv, känner jag när jag ser de sista tre avsnitten i rad att lite av seriens poetiska inslag går fram lite bättre när de har lite luft att röra sig i.
   Vill man ha renodlad skräck är detta fel serie att ta sig an, men med sinnet öppet för något mer filosofiskt och fantasifullt kan Lisey's Story träffa rätt. Det är en ganska komplex historia som är aningens bökigt berättad, men jag gillar den även om den har sina brister. Bedömd som en King-filmatisering är det förstås svårt att bortse från att King själv skrivit manuset, men med boken i hyfsat färskt minne tycker jag att den är bra. Tre stabila Följeslagare av fem möjliga.
Ja, att Lisey’s Story är en speciell bok på många sätt är solklart. Det var i samband med att King lanserade boken som jag för första gången stod öga mot öga med honom, första gången jag fick böcker signerade och så vidare. vilket gör att jag alltid minns den med varma minnen. Det är dessutom den bok King själv oftast nämner som en favorit när han får frågan.
   Som filmatisering av en King-bok fungerar den mycket bra. Den följer handlingen noga även om det naturligtvis finns ändringar. Skådespelarna gör bra insatser och King har förvaltat den bra i sitt manus. Dessutom är serien snygg. Jag gillar hur man skapat Boo’ya Moon, jag gillar det gråa i verkligheten och det färgglada som är just Boo’ya Moon. De kompletterar varandra perfekt.
   Lisey’s Story är med andra ord en lyckad filmatisering av en mycket speciell bok där man dessutom fått in en liten cameo av en annan King-bok… Betyget blir en stark trea av fem möjliga Följeslagare.
Publicerad 2021-08-13

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

L.T.'s Theory of Pets

Ljudbok, publicerad på foljeslagarna.com 2001-08-20

I slutet av 1999 släpptes ljudboken Blood and Smoke där Stephen King läst in tre noveller som då inte var speciellt lätta att få tag på. "Lunch at the Gotham Café" var plockad ur hans eget producerade antologi Six Stories och "1408" hamnade sedan i On Writings kompisbok Secret Windows. Med andra ord var det upp till alla Kingfans att köpa Blood and Smoke på cd eller k... [Läs hela recensionen]