RECENSION
The Monkey
Format: Biofilm • Regi: Osgood Perkins (2025)
När den första trailern för The Monkey dök upp var min första tanke att här har man satsat på blod, humor och det förstnämnda i mängder. Det kändes inte alls som Kings novell men det är å andra sidan inte ovanligt. Det finns många filmer som knappt har något med det skrivna att göra.När det var dags att se den hade jag milt sagt låga förväntningar och tyvärr visade sig filmen trots det vara sämre än vad jag befarat. Kings story finns där inne någonstans men den är så dränkt i blod att den är svår att hitta.
Handlingen i kort är att tvillingbröderna Hal och Bill hittar en uppvridbar apa som om man vrider upp den trummar på sin trumma och, ska det visa sig, någon dör. Vem är inte så noga, det verkar apan bestämma när det är dags. Apan kommer från brödernas pappa som reste jorden runt och på något sätt fått tag på den. Det är egentligen den tunna storyn och det man tagit från Kings story. På det har man lagt lite syskonhat och som sagt en stor mängd blod. Man fokuserar nämligen på själva dödandet. Det är inte så att folk bara dör utan de dör på de mest bisarra sätt man kan tänka sig. Man staplar dödsorsaker på varandra varav varje i sig själv är dödande. Manusförfattarna måste ha haft väldigt roligt när de skrev manuset men tyvärr har vi som ser det inte lika roligt. Det känns bara överdrivet och larvigt. Jag skruvar lite besvärat på mig i biostolen.
Men om vi ska bortse från att man överanvänder blod och att detta är en komedi mer än något annat så har man även misslyckats med karaktärerna. De är så osympatiska och överdrivna att man inte ens bryr sig när den stackars mamman dör och bröderna blir föräldralösa. Det är omöjligt att ta dem på allvar. När mamman håller sitt ”alla ska vi dö”-samtal med bröderna vill jag helst gå hem.
Nej, detta är en larvig och överdriven film helt utanför vad jag gillar. Kanske hade jag gillat den bättre om jag varit 40 år yngre (jag hade då varit 14) och svept ett sexpack öl innan jag såg den, men nä, detta är en stor besvikelse! Det enda positiva jag har att säga om filmen är att själva apan ser rätt häftig ut och att jag gärna skulle ha den hemma i bokhyllan.
Just ja, vill man leta Kingkopplingar så finns de. Jag hittade två. Vilka det är får ni leta reda på själv. Då har ni i alla fall något att se fram emot om ni väljer att gå och se filmen. Betyget blir 1 av 5 möjliga Följeslagare.
HANS-ÅKE LILJAMin största besvikelse är att filmen inte fått samma svenska titel som novellen, nämligen underbara ”Den förskräckliga apan”. Det hade passat bättre på den skämtsamma tolkning som filmen blivit. Tänk så här: Om Peter Jackson hade filmat novellen någonstans under perioden han gjorde ”Bad Taste”, ”Meet the Feebles” och ”Braindead” så hade vi fått det här. Men det är inte Peter Jackson som gjort den utan Osgood Perkins, son till skräckikonen Anthony Perkins och med hyllade ”Longlegs” i bagaget. Det Perkins gjort som är unikt i Kingfilmsammanhang är att göra en splatterfilm. Den kombinationen har vi inte sett tidigare, och det är väl just en berättelse om en förskräcklig apa som passar att göra lite mer med glimten i ögat och med ett humoristiskt anlag.
Jag är säker på att om man är på helt rätt humör så är The Monkey skitrolig, men för mig blir det en obalans mellan de uppenbart ”roliga” dödsscenerna och filmens i övrigt allvarliga ton. Låt gå för att det finns en del absurda inslag och karaktärer mellan splattersekvenserna – en osmidig präst till exempel eller mammans tal som Lilja nämnde ovan (som jag personligen tyckte var bisarrt och roligt).
Jag läste om novellen strax innan den första trailern kom och när jag såg den kände jag inte igen mig. Det gör jag när jag ser filmen. Det är en tolkning av novellen som tar sin egen väg men ändå är så pass trogen att vi inte hamnar i en The Boogeyman-situation där bara runt fem procent av filmen var Kings novell.
Jag är inte besviken på The Monkey och ser den heller inte som en katastrof men jag kan inte komma bort från känslan att jag VILL tycka mer om den än vad jag kan göra. Jag har sällan lämnat en biosalong med en sådan oklar känsla om vad jag faktiskt tyckte. Betyget landar på 2 Följeslagare av 5 möjliga.
Och jag hittade TRE Kingkopplingar!
ANDERS JAKOBSONPublicerad 2025-02-20
