RECENSION
Det Mörka Tornet III: De Öde Landen
(Originaltitel: The Dark Tower III: The Waste Lands)
Format: Bok • Översatt av John-Henri Holmberg, Bra Böcker (2007)
Det Mörka Tornet III: De Öde Landen markerar två viktiga saker. Dels får de som väntat sedan 1990 då Följeslagarna kom ut äntligen få vara med om nästa del i den stora sagan, och dels är det en viktig bok då den verkligen är en central mittpunkt i hela serien.Det är här Eddie och Susannah förvandlas från vanliga New York-bor till revolvermän, och det är här ka-tet:en blir komplett i och med att Jake och Oy ansluter sig, och det är här vi får en förunderlig inblick i Rolands värld, den som har gått vidare – en värld som fram tills nu varit någon sorts vilda västern korsat med ett riddarrike. Spåren av uråldriga, men moderna maskiner adderar en kuslig stämning till helheten, där man inte riktigt fattar ut eller in, och det är just ett sådant tillägg som gör Det Mörka Tornet till en sådan fantastisk bokserie.
Boken består av två delar och sex väldigt långa kapitel. I den första delen fajtas både Roland och Jake i varsina världar med ett begynnande vansinne då Rolands inhopp i Langaren Jack Mort i De Tre Blir Dragna ju räddade Jake från att dö och således komma till Rolands värld (i Revolvermannen). Denna förändring i historien har gjort att både Roland och Jake varken vet ut eller in om vad som egentligen hände, och det plågar dem oerhört.
Samtidigt börjar Eddie och Susannahs betydelse. Eddies roll i helheten blir allt starkare då han på fler än ett sätt påverkar Jake och hjälper honom att hitta en väg in i Rolands värld.
Andra hälften är en dramatiskt laddad historia som slutar i en vansinnigt spännande cliffhanger som blev så outhärdlig för King-fansen under de sju år som väntade till nästa del att han fick ta emot milda utpressningar (det mest klassiska exemplet är polaroidbilden på en bunden nallebjörn och texten ”Publicera nästa Tornet-del annars dör nallen!”). Här i Sverige ska vi bara behöva vänta ett drygt halvår till nästa del, och skönt är det.
Det här är tredje gången jag läser boken. Första gången tyckte jag att den var helt suverän, och andra gången tyckte jag den var seg, vilket troligen berodde på att jag visste vad som skulle hända och jag hade både del 4 väntande och del 5 i en synbar framtid. Nu är jag nästan tillbaka på ruta 1. De Öde Landen är en av seriens starkare böcker, och John-Henri Holmbergs översättning är suverän. Man sugs snabbt in i boken och jag lyckades läsa den på en vecka. Otroligt rafflande och spännande, och som sagt viktig för serien. Betyget blir Fyra väldigt starka Följeslagare av Fem möjliga.
ANDERS JAKOBSONFörst publicerad i Följeslagarna #221 - 2007-01-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
