RECENSION
The Girl Who Loved Tom Gordon
Format: Bok • Scribner (1999)
The Girl Who Loved Tom Gordon är Stephen Kings stora överraskningsbok. Vi hörde talas om berättelsen i slutet av 1998, men när det tidigt 1999 framkom att boken skulle komma redan i april samma år blev alla minst sagt förvånade, inte minst förlaget Scribner som nu plötsligt fick en bonusbok. Anledningen till att den kom ut så fort sägs vara för att King ville uppmärksamma sin 25-årsdag som publicerad författare, men även att den skulle komma ut innan den amerikanska Baseballsäsongen satte igång så det inte skulle bli allt för förbryllande.The Girl Who Loved Tom Gordon är Kings kortaste roman på säkert 15-20 år, om inte någonsin, och det är väl så att böcker blir inte längre än vad storyn kräver och i The Girl Who Loved Tom Gordons fall så hade man inte vunnit något med fler sidor än de 220 som utgör boken.
Storyn går ut på följande: 9-åriga Trisha McFarland är ute och vandrar i New England skogen med sin äldre bror Pete och mamman Quilla. Vandringen är ett av mammans "påhitt" för att hålla familjen ihop efter skilsmässan från Trishas pappa Larry. Pete är inte tillfreds med sin situation efter skilsmässan. Flytten till en annan ort har inte inneburit något positivt för honom och mammans påhitt går honom på nerverna. Så när Pete och Quilla ägnar den mesta tiden av dessa familjesammankomster med att skälla på varandra förvandlas Trisha till den osynliga flickan. När vandringsleden delar sig i ett Y säger hon till Pete och mamman att hon måste stanna för att kissa, men de ständigt gnäbbande familjemedlemmarna varken hör eller ser när Trisha tar av åt det ena hållet.
När Trisha gjort det hon skulle samt tagit en välbehövlig andningspaus beslutar hon sig för att ta en genväg genom skogen eftersom leden delade sig i ett Y. Stort misstag, för Trisha kommer inte alls fram till den andra stigen utan vandrar vilse i den insektsbefolkade skogen. Skogen tätnar och blir allt snårigare medan Trisha irrar omkring och försöker komma på ifall mossan växer på den norra eller södra sidan av trädstammarna. Till slut minns hon att rinnande vatten alltid leder någonstans och hon lyckas lokalisera en bäck som hon följer. Men bäckar leder inte alltid åt rätt håll och just denna bäck leder till ett träsk och otrevliga sumpmarker. Några människor träffar hon inte på, men känslan av att vara bevakad är markant...
Trisha livnär sig på bär och nötter samt skogsvatten (något som till en början inte var en alldeles lysande idé) och hennes enda egentliga kontakt med omvärlden är de radiosända baseballmatcher med Boston Red Sox som hon lyssnar på i sin Walkman. I ett nyhetsavbrott får hon höra sig själv anmäld som försvunnen, och i väntan på att bli upptäckt av helikoptrar eller sökande folk blir hennes idol, Red Sox pitchern Tom Gordon, en slags "hemlige Mållgan"-figur som vägleder henne genom dagarna och nätterna.
Men skogen har tänder och Trisha känner sig gång på gång bevakad av något, men hur mycket är inbillning och hur mycket är verklighet? Vad är det som dödat vissa träd och slitit rådjur och rävar i stycken...?
The Girl Who Loved Tom Gordon är en av de tätaste Kingromaner jag läst och upplagd för att på klassiskt vis slukas från pärm till pärm. Naturbeskrivningarna är ytterst levande och King har perfekt lyckats förmedla hur en ung flicka tänker och agerar i en så pass desperat situation. Det känns även fräscht att huvudpersonen är en ung flicka för en gångs skull. Trisha McFarland skulle praktiskt taget kunna vara Kyra Devore från Bag of Bones några år senare.
Den uppenbara kopplingen till baseball kändes på förhand en smula oroväckande. Denna amerikanska nationalsport är ju inte på långa vägar lika populär i Sverige och även relativt komplicerad, men det är egentligen bara i ett segment i boken som det blir lite okända termer och rabblande av "kända" spelare. Dock är baseballmatchernas struktur en metafor för Trishas tid i skogen samt att boken i stället för kapitel är indelad i så kallade "innings". Återigen ett nytt grepp från King.
Även om det på copyrightbladet i boken står att det inte är någon slags reklam för Boston Red Sox så kan man nog räkna med att Tom Gordon får rätt så många nya fans. Jag tänker i alla fall lägga honom på minnet om man skulle se någon baseballmatch någon gång!
The Girl Who Loved Tom Gordon är ingen upprepning av tidigare berättelser eller böcker, utan känns fräsch på många sätt och för en gångs skull var det skönt med en kortare bok som man kunde läsa ut på två dagar. Därför delar jag ut betyget 4 Följeslagare av fem möjliga.
ANDERS JAKOBSONJag instämmer i att The Girl Who Loved Tom Gordon är en lysande bok, man känner verkligen för Trisha, när hon råkar ut för all världens djävulskaper på en gång. Det är så bra beskrivet av King att man nästan tror att man råkar ut för det själv. Detta är King när han är som bäst!
Tyvärr så håller det inte riktigt hela vägen. Slutet, som tyvärr är ganska så lätt att förutse (åtminstone till vissa delar), håller inte samma klass som resten av boken. Det verkar som om King blivit stressad för att hinna avsluta i tid och då i all hast slängt ihop ett slut. I de två, tre sista kapitlen händer allt i en faslig fart och detta ledde till att åtminstone jag kände mig lite besviken och snopen på slutet. Jag hade hoppats på att King skulle leverera ett lite mer realistiskt slut, vilket han tyvärr inte gjorde denna gång...
Av fem möjliga Följeslagare, var jag innan jag läst slutet, beredd att ge The Girl Who Loved Tom Gordon en 4:a men nu blir det tyvärr endast en 3:a.
HANS-ÅKE LILJAFörst publicerad i Följeslagarna #47 - 1999-05-03
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
