RECENSION

Det
(Originaltitel: It)

Format: Biofilm  •  Regi: Andy Muschietti (2017)

Vi börjar med det viktigaste. Är Bill Skarsgård bra som Pennywise? JA! Är ungarna så bra som de måste vara för att filmen ska fungeraa? JA! Lever filmen upp till förväntningarna? JA!
   Så, nu när det är avklarat kan vi titta lite närmare på filmen. Den är som bekant första filmen av två och fokuserar enbart på barnen. Handlingen är flyttad från 1959 till 1989 och det fungerar riktigt bra. Jag tror att det viktigaste för handlingen är att den utspelar sig innan mobiltelefonen och Internets intåg. Men man har även gjort andra avvikelser från boken. De flesta är mindre och spelar inte någon större roll. Den största är att man här låter Beverly tillfångatas av Det och de andra måste ner i kloakerna och rädda henne och det är så själva slutfighten inleds. Å ena sidan tycker jag detta fungerar då 13-åringar behöver bra motivation för att utsätta sig för fara. Å andra sidan blir det lite klyschigt att tjejen ska räddas. Kanske hade det fungerat bättre om någon av killarna tagits av Det. Då hade vi dessutom kunnat få med slangbellescenen.
Men i stora drag är det vi förväntar oss med. Georgies möte med Pennywise, blodet i Bevs badrum och Henry som ristar in ett ”H” på Bens mage för att nämna några scener.
   Bill Skarsgård som Pennywise/Det då? Han är perfekt. Jag gillar hur hans ansiktsuttryck pendlar mellan att se hyfsat snäll ut till att se riktigt elak ut. Jag gillar att han mitt i rätt vad det är blir helt blank, lite som om skärmsläckaren slagits på, för att sen i nästa sekund vara närvarande igen. Sen när han rör ena ögat utåt medan det andra är kvar blir det riktigt effektfullt.
   Är det något man kan ha invändningar mot så är det kanske att Henry försvinner lite för snabbt i slutet av filmen. Han kunde ha fått varit med lite mer tycker jag. Sen tror jag att filmen kan vara lite förvirrande för någon som inte läst boken och vet att det kommer en film till. Att halva historien återstår att berätta. Men annars finns det egentligen inget att klaga på. Filmen är bra, skådespelarna är bra, manus är bra och specialeffekterna är riktigt bra. Kolla bara på kvinnan i tavlan…
   Betyget blir bra. En riktigt stark 4 av 5 möjliga Följeslagare.
Det är synnerligen en efterlängtad filmatisering. Länge fick vi dras med tv-filmen från 90-talet, som visserligen har sina poänger men som inte lyckades vara så där otäck som en filmatisering av en av Kings läskigaste böcker borde vara.
   Den nya filmen är råare utan att bli slaskig, läskigare utan att bli fånig, men framför allt är det en film som träffar rätt i tonen utifrån den förlaga som finns nedpräntad på ungefär 1200 sidor. Visst, historien flyttas fram 30 år, vilket är logiskt, och visst, vissa förändringar har gjorts för att komma till samma slutmål fast via en annan väg. Det är uppenbara förändringar för de som läst boken, men det är inga drastiska förändringar som försämrar filmen på något vis.
   Precis som Lilja skriver är Bill Skarsgård lysande i den här ikoniska rollen, men jag gillar barnensemblen som imponerar på många vis. De lyckas bli det här kompisgänget som vi lärt oss att älska i boken, men samtidigt är de så pass många att några av dem hamnar lite i baksätet. Stanley och framför allt Mike blir lidande av detta.
   Förhoppningarna på Det var högt skruvade och jag hade verkligen önskat att filmen skulle vara perfekt. Men det är den inte. Konsekvensen av att bara berätta halva historien är att det går lite för fort och skräcksekvenserna staplas på varandra. Lite andningspauser hade krävts speciellt som musiken är alldeles för avslöjande när något hemskt är på gång.
   Men i sitt sammanhang är det bisaker. Vi har fått en riktigt bra King-filmatisering och nu vill vi se fortsättningen snarast möjligt! Fyra av fem är den absolut värd.
Publicerad 2017-09-15