RECENSION

The Dark Tower

Format: Biofilm  •  Regi: Nikolaj Arcel (2017)

Hur ska man egentligen börja den här recensionen? En filmatisering av The Dark Tower har varit Kingfansens drömprojekt sedan innan bokserien gick i mål. Alla ville se den optimala filmatiseringen av Kings magnum opus, hans "Lord of the Rings" eller hans "A Song of Fire and Ice" ("Game of Thrones"). Länge var det bara en dröm, men så kom det en idé från producenten Ron Howard. Upplägget var ett antal långfilmer och tv-serier som knöt ihop filmerna. Redan det lät som ett märkligt upplägg, men ändå spännande. Hur hade de tänkt arbeta om de sju böckerna enligt detta upplägg?
   Kanske får vi veta det någon gång, men den film vi fått nu är inte den idén. Det är något helt annat.
   När The Dark Tower-filmen väl inledde sin produktion kom det fram att filmen skulle ses som en fortsättning på bokserien och inte en adaption. De som läst hela serien förstår varför den idén är görbar. Det skulle också snabbt visa sig att manusförfattarna plockade bitar från hela sviten till sin historia. Den tanken är helt logisk eftersom The Dark Tower-sviten är lite krånglig och osmidig i sitt upplägg. Jag tror inte att King visste själv var storyn skulle ta vägen - hur stor och omfattande den skulle bli - när han skrev och gav ut The Gunslinger, den svagaste delen i sviten. En rak filmatisering av den skulle bli en oändligt trist film som inte skulle ge en föraning om hur stor och episk berättelsen är. Därför är jag helt positivt inställd till att man plockar in detaljer och bitar för att ge en bättre bild av helheten i The Dark Tower i en filmad historia.
   Och naivt nog har jag fram till filmens premiär föreställt mig att det ändå skulle bli en bra film. Kanske inte den som spelats upp i mitt huvud när jag läst böckerna, men ändå någonting åt det hållet.
   Så blev det inte. The Dark Tower-filmen blandar och ger och kokar ihop en soppa som helt klart är inspirerad av böckerna men i väldigt få stunder faktiskt stämmer överens vad böckerna berättar. Vi har en trio bestående av Roland, Mannen i svart och Jake, precis som i The Gunslinger, vi har Tornet och dess betydelse, och vi har telepatiska barn som "Breakers" (vilket är något som - SPOILER! - först dyker upp i den sista boken, eller om man ska vara riktigt petig i Black House), vi har Dixie Pig (bok 6) och vi har Dutch Hill (bok 3) och lite ditt och datt som är passningar till resten av serien och King generellt (det blir lite av en sport att hitta alla påskägg till slut).
   Men det är inte den film vi ville se, och det är inte den film som heller gjordes. Mängder av manusförfattare har varit inblandade i röran och tidiga testvisningar tvingade fram nya scener där den mest uppenbara är filmens sista scen där Tom Taylor (Jake) är synbart äldre än i resten av filmen och Idris Elba (Roland) har längre hår än i sekvensen innan.
   Jag orkar faktiskt inte skriva mer om handlingen eller filmen. Ur en icke-Tornet- och en icke-King-synvinkel är det heller inte en speciellt lyckad film. Den är snabb och hafsig och en stor besvikelse. Det bär emot att säga det men The Dark Tower movie has forgotten the face of it's father. Man har försökt förenkla historien men i och med det glidit allt för långt bort från det King la 40 år av sitt liv att skriva.
   Ju mer jag tänker på filmen, ju mer besviken blir jag.
   Tidigare i mina recensioner av King-filmatiseringar har jag bitit ihop och delat ut högre betyg än vad vissa produktioner varit värda (En fyra till Storm of the Century? Verkligen?) eftersom "det är ju ändå King", men The Dark Tower kan inte få mer än en (1) Följeslagare av fem möjliga.
Första gången det skrevs om att man skulle göra film av The Dark Tower var i februari 2007. Nu lite mer än tio år senare har filmen haft premiär och jag har sett den. Jag försökte låta bli att läsa recensioner och kommentarer om den innan jag såg den men baserat på det jag ändå läste så hade jag rätt låga förväntningar på den. Jag var beredd på att bli besviken... jag visste dock inte hur besviken jag skulle bli.
   Det mest uppenbara är skillnaden mellan filmen och böckerna. Filmen är väldigt annorlunda jämfört med böckerna. Detta kommer dock inte som någon större överraskning då det länge varit klart att man valt att låta filmen bli en fortsättning på böckerna i stället för en filmatisering av dem. Ett beslut som jag stöttar till 100 procent då jag tror det är omöjligt att filma böckerna rakt av. Problemet är att filmens handling är tråkig och otroligt stressad! Man känner inget för Jake när han kämpar för att ta sig till Roland. Eller kämpar? Han får adressen till portalen på nätet, hittar den direkt och slår rätt kod på första försöket. Då är det svårare att ta sig mellan två svenska städer med SJ. Dessutom ser portalerna ut som något från en ”Star Trek”-film. Den i byn har till och med några stolar man kan sitta och vänta på….
   Många av scenerna man spelade in klipptes bort från filmen. Vi vet att de spelande in ett slagsmål mellan Sayre och Roland (se bilder här) men i filmen försvinner Sayre väldigt snabbt. Vi vet också att den sista scenen är inspelad mycket senare än resten av filmen. Hur? Tja, titta på Tom Taylor som spelar Jake. Han är uppenbarligen äldre i den sista scenen och Roland har mer hår här än i resten av filmen. Jag kan förstå att de behöver spela in några kompletterande scener, men hur svårt hade det varit att klippa Idris Elba? Kom igen, detta är bara slarv! Klippningen är förmodligen också anledningen till att allt händer så snabbt. Man låter inte publiken lära känna karaktärerna. Allt händer i snabb följd och man hinner inte reagera innan nästa sak händer.
   Skådespelarna då. Min största oro innan jag såg filmen var Idris Elba som Roland. Han kändes inte rätt som Roland när han fick rollen och tyvärr hade jag rätt här. Han är INTE Roland. Han känns väldigt fel. Och då klagar jag inte på hans förmåga att som skådespelare. Elba är en bra skådespelare men han är INTE Roland. Jag försökte verkligen se honom som revolverman men nej, det fungerar inte. Som Walter ser vi Matthew McConaghey och jag trodde att han skulle passa perfekt i den rollen men den här gången hade jag fel. Han är en väldigt platt Man in Black, inte alls sådär obehaglig som han skulle vara. Han försöker vara kontrollerat ond men det ser bara larvigt ut när han använder sin kraft. Ett exempel på detta är när han fightas med Roland i slutet av filmen och kastar kulor på honom. Den tredje huvudkaraktären är Jake, spelad av Tom Taylor och han är okej. Han kommer inte i närheten av att fånga Jakes karaktär men han fungerar hyfsat. Det enda problemet här är att jag inte bryr mig om vad som händer med honom. Det är beror nog dock mer på manus än på Toms skådespeleri.
   Så, för att sammanfatta. Detta är en av de svåraste recensionerna jag har skrivit. Jag ville så gärna att The Dark Tower skulle bli bra men det är blir den inte. Det är en smärtsam slakt av, inte böckerna (kom ihåg vi visste att de inte skulle filmas rakt av) men av The Dark Tower-känslan. Filmen saknar helt The Dark Tower känslan och skulle kunna vara vilken annan film som helst. En uppföljare till en ”Star Trek”-film kanske. Den har i alla fall portalerna som behövs...
   Filmatiseringen av The Dark Tower har varit närvarande under se senaste tio åren av mitt liv men i dag dog den för mig. Jag är säker på att om det kommer en andra film eller en TV-serie så kommer jag att se den men jag tvivlar på att jag kommer kunna bli sådär exalterad över den som jag varit tidigare. Kanske om de glömmer detta försök och börjar om från början... Betyget blir 1 Följeslagare av 5 möjliga.
Publicerad 2017-08-17