RECENSION

1408

Format: Biofilm  •  Regisserad av Mikael Håfström (2007)

1408 är historien om Mike Enslin (spelad av John Cusack), författare till böcker som ”10 Haunted Lighthouses” och ”10 Haunted Houses”. Vad Mike gör är att han åker runt och besöker ställen som anses vara hemsökta. Han stannar där en natt och skriver sen om sina upplevelser i sina böcker.
   Just nu jobbar han på sin senaste bok ”Ten Nights in Haunted Hotel Rooms” och än så länge har han inte lyckat hitta ett enda hemsökt hotellrum… till hans besvikelse. Det är då han får ett vykort från The Dolphin Hotel. Det enda som står på baksidan är ”Don’t enter 1408!”.
   Naturligtvis kan inte Mike motstå att åka dit, har är ju trots allt på jakt efter just rum man inte bör stanna i. Problemet är bara att när han försöker boka rummet visar det sig att hotellchefen Olin beslutat att det inte ska hyras ut längre… för många oförklarliga dödsfall har ägt rum i 1408.
   Mike lyckas med hjälp av advokater boka rummet men innan han får nyckeln försöker Olin (mycket bra spelad av Samuel Jackson) en sista gång övertala honom att inte bo där. Enligt Olin har nämligen ingen överlevt en timme i rum 1408.
   Trots detta checkar Mike in och det är nu det hela börjar. Konstiga saker händer på rummet nästan direkt. Spöken hoppar ut genom fönstren, värmen går upp och ner utan att han gör något, han börjar se sin döda dotter och så vidare och så vidare.
   Då filmen nästan uteslutande utspelar sig i hotellrummet ställer den stora krav på John Cusacks skådespeleri. Han klarar dock uppgiften galant och bevisar här hur duktig skådespelare han faktiskt är. Även Samuel Jackson gör ett utmärkt jobb även om han inte har så stor roll i filmen. Men å andra sidan ger han alltid pondus till sina rollkaraktärer, hur mycket eller lite de än är med.
   Sen kan väl ingen ha undgått att filmen regisseras av vår egen Mikael Håfström. Håfström har tidigare gjort filmer som “Ondskan” och “Derailed” och i och med 1408 verkar han nu fått sitt definitiva genombrott i USA, vilket han verkligen förtjänar.
   Värt att nämnas är också att det i USA släppts en dubbeldiskutgåva av filmen på DVD tidigare i höstas. Där finns också en director’s cut av filmen med och den största skillnaden mellan den och bioversionen, förutom några längre scener, är slutet. Slutet i director’s cut-versionen är lite mörkare men samtidigt mer förklarande. Här får vi till exempel indikationer på att det faktiskt är Olin som skickat vykortet till Mike.
   Betyget blir bra. Fyra Följeslagare av fem möjliga blir det.
Mycket av snacket i media kring 1408 är att den inte är en ”tortyrporr”-film, vilket jag tycker är lite orättvist mot hela skräckgenren. Andelen ”tortyrporr” i skräckgenren är relativt liten och sträcker sig inte så speciellt mycket längre än till ”Saw”- och ”Hostel”-serierna. Nej, 1408 är en klassisk spökskräckis som snarare plockat inspiration från den japanska vågen (det finns till och med en liten flicka med långt mörkt hår…) än från något annat.
   Filmen förlitar sig väldigt mycket på ”jump effects”, scener där något läskigt eller oväntat dyker upp så att man som åskådare ska hoppa till. Jag har sett för mycket film för att gå på sådant längre och hoppar endast till en gång, och det är i det alternativa slutet i director’s cut-versionen.
   En del recensenter har klagat på att 1408 inte är tillräckligt skrämmande. Det beror på hur man ser på saken – jag tycker att situationen som Mike Enslin hamnar i (en evig mardröm) är väldigt skrämmande, medan innehållet i den kanske inte är lika läskigt. Faktum är att filmen blir lite tjatig efter ett tag.
   Till skillnad från Kings novell har filmen utökats med en liten familj kring Mike Enslin. En dotter som har dött i sjukdom och en fru han lämnat till följd av detta. Det här lilla ingreppet ska ge en sorts förklaring varför han skriver om det han skriver om istället för seriösa romaner – vilket han enligt filmen har gjort en gång i tiden – och det är väl ett ingrepp som fungerar sisådär. Jag förstår poängen med det, ur filmsynpunkt, men vet inte om jag är så speciellt förtjust i det. Det blir lite sentimentalt på något lite obehagigt sätt.
   John Cusack gör ganska bra ifrån sig, men personligen gillar jag Samuel Jacksons insats mer. Det är en annorlunda roll för Jackson, en mer nedtonad och – ska man säga – prydlig figur han gör och det är mycket njutbart.
   Överlag är filmen mycket välgjord med undantag för en exteriör explosion mot slutet av filmen som inte ser verklig ut för fem öre. Petitesser i sammanhanget.
   Jag gillade 1408 första gången jag kom i kontakt med historien i ljudboken Blood and Smoke 1999 och faktiskt är det så att jag tycker att novellen förmedlar spökerierna betydligt bättre än filmen. Så jag nöjer mig med blott tre Följeslagare av fem möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #231 - 2007-11-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

Signal

Bok, publicerad på foljeslagarna.com 2006-09-01

Det här är tredje gången jag läst samma King-roman under samma år. Måste vara ett personligt rekord, och det beror inte på att jag tycker att Signal – eller Cell som den heter i original – är en av Kings bättre böcker. Nej, jag tycker den är ganska medioker faktiskt. När vi skrev om originalutgåvan i februari skrev jag bland annat att historien har stora l... [Läs hela recensionen]