RECENSION
Mute
Format: Novell • Först publicerad i Playboy Magazine (2007)
Upprörd av en nylig incident i sitt privatliv väljer mannen att plocka upp liftaren. Genom att kommunicera via block och papper frågar han hur långt liftaren ska men han ger bara ett flyktigt svar tillbaka och verkar sedan dåsa till mot passagerarplatsens fönsterruta.
Av någon anledning väljer mannen att lätta sitt hjärta trots att liftaren inte kan höra vad han säger. Han berättar om hur hans fru lämnat honom efter 26 år för en annan man hon haft ett förhållande med i två år. Han berättar hur hon försnillat pengar från sin arbetsplats och han berättar hur arg och besviken på henne han blev, nästan så han skulle kunna döda henne.
När ramhistorien når sitt slut får vi veta att något fruktansvärt har hänt och det är därför mannen vänt sig till en präst för att berätta sin historia och bikta sig.
Det här är en novell på Kings specialområde: folk som berättar historier. Han är, som jag konstaterat många gånger tidigare, otroligt skicklig på att skriva om folk som berättar saker. "Mute" framstår av olika skäl som en blandning mellan "Riding the bullet" och "LT's theory of pets". Novellen är väldigt lätt att sugas in i, men dessvärre tycker jag att historiens final är lite tam, möjligen lite oklar. Ett vanligt problem med Kings senare noveller. Men trots det är den värd tre ganska starka Följeslagare av fem möjliga.
ANDERS JAKOBSON”Mute” handlar om Monette som i en bikt berättar om en liftare han plockat upp. Liftaren visar sig vara den perfekta lyssnaren då han är dövstum och då alltså inte kan avbryta Monette i hans redogörelse över hur hans fru bedragit honom, förskingrat pengar och nu också lämnat honom. Monette bryr sig heller inte om att liftaren inte hör vad han säger, han tycker bara att det är skönt att få lätta sitt hjärta. Tyvärr är inte liftaren den Monette tror, i själva verket är han någon helt annan.
”Mute” är lite ovanlig då man, enligt mig, måste se de illustrationer som finns med för att till 100% förstå historien. Naturligtvis är det en tolkningsfråga men väger man in illustrationerna tycker jag att det bara finns en förklaring som är rimlig...
Jag gillar ”Mute” och tycker att den är väldigt välskriven. Man fastnar i den direkt och då den är så pass kort att man kan läsa den i en enda sittning är detta perfekt. Betyget blir bra. Jag ger den 4 Följeslagare av 5 möjliga.
HANS-ÅKE LILJAFörst publicerad i Följeslagarna #232 - 2007-12-03
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
