RECENSION
N. #2
Format: Tidning Av Marc Guggenheim och Alex Maleev, Marvel (2010)
Det känns också som att man (och detta säger jag också utan att ha kollat den animerade versionen) tagit bort lite till denna version. Speciellt delen då patient N. är hos psykiatrikern känns väldigt kort. Kan dock vara så att man valt att ändra om lite i ordningen så att detta kommer senare. Vi får se.
Jag gillar dock serien även om även om den känns lite råare i sin illustrationsstil än de övriga King-serierna. Betyget blir 4 Följeslagare av 5 möjliga.
Precis som Lilja skriver så har det tillkommit en liten sidohistoria om den ursprungliga ägarinnan till Ackermans Field som efter att ha noterats N:s intresse helt enkelt skänker honom fältet med stenarna, innan hon tackar för sig. Delar av detta var med i den animerade versionen (N. får en nyckel) men i övrigt är den ny. Jag minns inte ens om den är med i novellen, men jag antar att det inte är taget ur tomma intet.
Man får lätta feberkänslor av att läsa N. Patient N. lever i sin egen OCD-infekterade värld och man har verkligen lyckats fånga hans besatthet och desperation i serierutorna. Det är väldigt skickligt gjort och jag finner det väldigt svårt att läsa numret utan att inte bli medryckt. Ur den synvinkeln är N. verkligen unik i det stora serieflödet vi är mitt uppe i. Den är unik hur som helst med sitt ganska grovhuggna bildspråk och omväxlande narrativ. Det är bra och ganska otäckt på samma gång. Jag lägger mig också på 4 Följeslagare av 5 möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #261 - 2010-04-06
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.