RECENSION

The Talisman: The Road of Trials #2

Format: Tidning  •  Av Robin Furth, Tony Shastee, Nei Fuffino och Bill Tortolini, Del Rey (2010)

The Road of Trials fortsätter där förra numret slutar och nu ger sig Jack över till Territorierna för att se drottningen med egna ögon och dessutom får instruktioner om hur han går vidare. Speedy berättar vad han måste göra och Jack ger sig av. Så långt går allt vägen men allt är kanske inte så lätt som det ser ut...
   Det som slår mig när jag läster The Road of Trials är att det händer väldigt lite i varje nummer. Det känns visserligen som om man går grundligt fram och om jag minns boken rätt stämmer den väldigt bra överens med boken men jag frågar mig hela tiden hur man ska hinna få med allt i den här takten. Det känns som om det finns en risk att man kommer att stå där med väldigt mycket handling kvar när det är dags för sista numret...
   Hur som helst, serien är helt annorlunda mot The Stand och The Dark Tower. Illustrationerna är i en helt annan stil och även om de känns lite ovana så gillar jag dem ändå. Jag gillar hur vår värld är färgglad och Territorierna illustreras med dassigare färger. Sen gillar jag Morgan. Han är verkligen ond och det vet ju alla att är det något King kan så är det att skapa onda karaktärer. Betyget blir fyra av fem Följeslagare.
Det är med lite blandade känslor jag läser igenom detta andra nummer av The Talisman (tredje om man räknar med nummer 0). Nu har man sett tillräckligt mycket av serien för att få någon sorts helhetsuppfattning, och den börjar dessvärre bli allt mer negativ. Det som är så fruktansvärt irriterande är att 99% av alla ansikten i tidningen har stängda munnar när de har repliker. Det har varit liknande scenarion i The Dark Tower-adaptionen och jag fattar inte varför man tecknar på det viset. Börjar man tänka på det blir det snabbt absurt, som Captain Farren som gör entré en bit in i tidningen och sedan är med i nästan varenda ruta efter det med exakt samma ansiktsuttryck i varje ruta! Det ser inte klokt ut.
   Vidare tycker jag att serien känns lite för glassig och ren. När Jack tar sig över till Territorierna denna gång får vi en översiktsbild över en stad och det ser ut som en byggfirma byggt husen. Raka, rena byggen helt utan karaktär och känsla. Trist. Däremot känns adaptionen i sin helhet bra, men det krävs en rejäl skärpning om det ska ta sig. Blott två Följeslagare av fem möjliga blir det denna gång.
Först publicerad i Följeslagarna #258 - 2010-01-04
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

N. #2

Tidning, publicerad på foljeslagarna.com 2010-04-06

Nummer två av N. är nu ute och i och med det är vi halvvägs igenom historien. Efter förra numret tyckte jag det kändes som om man lagt till saker i denna version jämfört med den animerade som kom 2008 och efter detta nummer är det inte längre något tvivel. Man har här lagt till en sidohandling där man förklarar lite om det som patient N. (Nathan) drabbas av. Eller... [Läs hela recensionen]