RECENSION

The Secretary of Dreams - Volume 1

Format: Bok  •  Illustrerad av Glenn Chadbourne, Cemetary Dance (2006)

The Secretary of Dreams är en av de största King-böckerna som gjorts. Till storleken är den kanske till och med lite för stor. På de sidor som bara består av text är texten rätt stor. Eller rättare sagt för stor. Det känns lite som om man tagit en vanlig sida och förstorat upp den både i format och i textstorlek. Det känns lite udda när man läser den, nästan som att läsa en sådan där lättläst sida som finns i vissa dagstidningar.
   Det är också en stor bok vad gäller illustrationerna. Här är det Glenn Chadbourne som står för illustrerandet och han är nog en av de mest detaljerade konstnärerna jag sett. Ibland blir det till och med lite för detaljerat. Man fastnar lite i bilderna (för att inte missa något) och läsandet stannar upp lite.
   Tre av berättelserna är omgjorda till serieversioner. Dessa är ”The Road Virus Heads North”, ”Rainy Seasons” och ”Uncle Otto’s Truck”. Här är det värt att notera att Richard Kinnell i ”The Road Virus Heads North” är väldigt lik King (Glenn sa i en intervju att det faktiskt var meningen). Jag tycker även att paddorna i ”Rainy Season” är mycket läckert gjorda.
   Det enda problemet med dessa tre berättelser är att Cemetery Dance faktiskt sett till att alla, och jag menar alla, ord från Kings historia är med. Detta känns lite onödigt eftersom en hel del faktiskt syns i illustrationerna och inte behöver förklaras. Det hade i dessa fall varit bättre att låta Glenns illustrationer tala. Det hade givit historien bättre flyt. Men å andra sidan marknadsförde Cemetery Dance boken med att alla ord fanns kvar, så...
   De övriga tre historierna i boken är ”The Reach”, ”Jerusalem’s Lot” och ”Home Delivery” och dessa har ”bara” illustrerats och alltså inte gjorts om till serieformatet. Till en början var jag lite besviken på detta men såhär efter att det sjunkit in lite var det nog en bra ide. Det känns som om det balanserar boken.
   Trots några reservationer är The Secretary of Dreams en mycket intressant bok. Faktum är att det nog är en av de mest intressanta på senare tid. Den är lite nyskapande och det är bra. Det jag önskar inför volym 2 är att man färglägger en del av illustrationerna. Jag tror att det skulle göra dem ännu bättre.
   The Secretary of Dreams är dock en rätt dyr bok. Den gavs ut i tre versioner. Den vanligaste är en gift edition som går på 75 dollar, den andra är en signerad och numrerad utgåva som går på 300 dollar och sen sista är en signerad utgåva, numrerad med A-Z istället för siffror som gick lös på inte mindre än 1 500 dollar. De två dyrare sålde dock slut inom tre timmar efter att den släppts så vill ni ha den får ni antagligen betala ännu mer på andrahandsmarknaden.
   Men även om 75 dollar är rätt mycket tycker jag nog att ni ska inhandla ett ex OM ni har pengarna. Jag tror att detta är en bok man kan komma att ångra att man inte köpte när den väl är slutsåld. Betyget blir tre starka Följeslagare. Det som drar ner det lite är framför allt priset…
Jag kan ansluta till det Lilja skrev sist i recensionen, att det här är en bok man kan komma att ångra om man inte köpte när den inte längre finns att handla. Exakt så var det för mig. När The Secretary of Dreams annonserades verkade den spännande, men blev snabbt mindre spännande när den enbart innehöll noveller man har sedan tidigare. Men sen så tänkte jag om och köpte den i alla fall, det kändes värt på något sätt, åtminstone för samlandets skull.
   Dessvärre är The Secretary of Dreams en bok jag aldrig kommer att läsa från pärm till pärm. Det är ungefär samma situation som med popupversionen av The Girl Who Loved Tom Gordon – rolig att bläddra i, men hopplös att läsa. Jag hade faktiskt tänkt passa på att läsa om några av de noveller jag inte läst på ett tag, men efter ett par sidor med Cemetary Dance goda gärning för synskadade tröttnade jag. Det går oerhört mycket lättare att bara ta fram någon av novellsamlingarna och läsa dem där i istället.
   Mina invändningar mot boken är ungefär samma som Lilja har. Märkligt att enbart hälften är serieadaptioner och resten rikt illustrerade noveller, men jag fattar samtidigt varför. Vissa noveller går helt enkelt inte att rita av utan att ändra lite i handlingen, och det är väl i och för sig vad Cemetary Dance borde ha gjort med resten av novellerna. Principen att ”alla Kings ord ska vara med” är ju fin, men inte speciellt praktisk. Det blir liksom inte riktigt några smidiga serieadaptioner när det är så mycket text och få pratbubblor.
   Glenn Chadbournes stil har jag alltid upplevt som lite grötig och smått jobbig. Fungerar i enskilda teckningar men på en hel seriesida blir det nästan för detaljerat. Men man vänjer sig snabbt, men jag skulle önska att han luftade upp sina bilder med heltäckande vita eller svarta fält – nu är tamejsjutton varenda kvadratcentimeter fyllt med en massa streck! Bilderna är dock bra. Den febriga hetsen i ”The Road Virus Heads North” driver storyn framåt fint och grodorna i ”Rainy Season” är genialt bra, och krossar de pinsamma CGI-grodorna från dollarbabyn för ett par år sedan.
   Jag tycker så här: Samlar du på King så skaffa The Secretary of Dreams (men var beredd på att den kanske inte får plats i bokhyllan…) och läser du bara King för nöjes skull så strunta i den, eller vänta tills det kommer någon lågprisupplaga av boken. Det skulle inte förvåna mig om det skedde.
   Det blir tre Följeslagare även här, för hantverket och själva idén.
Först publicerad i Följeslagarna #222 - 2007-02-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.