RECENSION

The Diary of Ellen Rimbauer: My Life at Rose Red

Format: Bok  •  Skriven av Ridley Pearson, Hyperion (2001)

The Diary of Ellen Rimbauer: My Life at Rose Red är visserligen en komplementsbok för Kings miniserie Rose Red, men det är även en bok som mycket väl klarar av att stå på egna ben. Meningen är att boken ska ses som Ellen Rimbauers dagbok. Ellen som tillsammans med sin man byggde Rose Red. Upplägget är att Joyce Reardon (som även hon är en fiktiv person) hittade dagboken, sammanställde den och i miniserien ska hon leda en expedition in i Rose Red. Syftet med expeditionen är att åter igen väcka liv i Rose Red. Hur detta går får ni reda på när ni ser miniserien. Nu är det boken som vi tittar närmare på.
    Dagboken spänner över 21 år (1907-1928) och avslöjar den glädje, oro och smärta som Ellen upplever under denna tid. Den berättar om hur hon möter Sukeena (som kom att bli hennes uppasserska och vän under resten av hennes liv) i Afrika. Det står snart klart att Sukeena inte är en vanlig kvinna. Hon besitter unika krafter som hjälper henne och Ellen ur diverse knipor under åren, bland annat ser hon till att Ellen blir frisk från en feber under sin resa i Afrika.
   Det första försvinnandet i Rose Red sker den 13 mars 1909 när Mrs. Fauxmanteur försvinner under ett besök i huset. Detta är dock endast det första av många försvinnande över åren. Under de år Ellen skriver sin dagbok försvinner minst 26 personer, ingen är dock säker på det exakta antalet. Under åren har Ellen olika förklaringar till varför personer försvinner. En förklaring lägger skulden på hennes man John Rimbauer och hans utomäktenskapliga affärer. En annan lägger skulden på henne själv. Den som oftast får skulden är dock Rose Red själv…
   I dagboken kan man också läsa om hur Johns affärspartner, Douglas Posey, hänger sig själv i huset. Man kan även läsa hur Ellens två barn ser när det hela, hur John ständigt är otrogen mot Ellen, hur John tvingar Ellen och Sukeena till obeskrivliga saker…och detta är endast en bråkdel av allt man kan läsa om.
   Hela tiden planerar Ellen utbyggnaden av huset. Först gör hon det av den anledningen att hon under en seans fått meddelandet att så länge hon fortsätter att bygga på Rose Red kommer hon att få evigt liv. Ett liv utan sjukdom och död. Senare bygger hon för att hon hoppas att detta ska förmå Rose Red att lämna tillbaka hennes dotter. Hennes dotter som sedan en tid tillbaka är försvunnen i huset…
   Vem skrev då The Diary of Ellen Rimbauer: My Life at Rose Red? Knappast Ellen själv eftersom hon inte finns i verkligheten. Joyce Reardon säger ni kanske? Tyvärr, inte heller hon existerar i verkligheten. Stephen King då? Åter igen, tyvärr. Inte heller King har skrivit den om man ska tro de uppgifter som kommer från Kings representanter. Vissa rykten säger att det är Tabitha som skrivit den, eller att Stephen och Tabitha skrev den ihop. Andra rykten säger att det inte är någon med namnet King som skrivit den. Det senaste är att det eventuellt skulle kunna vara Richard Bachman eller Paul Sheldon som skrivit den, detta skulle innebära att King (utan att ljuga) kan säga att ingen med namnet King skrivit boken… Jag antar att spekulationerna kommer att fortsätta.
   Vare sig det är King eller inte som skrivit boken finns det en hel del kopplingar till Kings böcker. Vid ett tillfälle skriver Ellen följande: "…no young girl who can set schools afire, no dog that behaves as if possessed…" vilket naturligtvis är anspelningar på Carrie och Cujo. Vid ett annat tillfälle beskriver hon en brevbärare med följande ord: "well over six feet tall, a bum right leg that caused him to limp and the thickest of glasses!" hon skriver också att han sa något i stil med: "Pisa for Rimbauers". Detta är en anspelning till Kings roll i miniserien. Ni kommer att känna igen er när ni ser det.
   Jaha, är boken bra då? Jo, jag gillar den. Den är roligt skriven vare sig det är King eller någon annan som skrivit den. Det enda som känns lite underligt (om man nu ska se den som en "riktig" dagbok) är att det kan vara ett gap på ett par månader mellan vissa anteckningar i dagboken, trots detta omnämns tidigare händelser som om de hänt igår. Hoppen förklaras med att Joyce Reardon tagit bort vissa delar av dagboken. Antigen för att de var för personliga eller för att de var för ointressanta. Detta är kanske inte ett stort problem men ibland blir det lite irriterande.
   Vissa delar är också lite för mycket beskrivande. Skriver du ner en händelse som du upplevt och som du inte tänker låta någon annan ta del av behöver du knappast beskriva saker som du redan är medveten om och familjär med, eller hur? Jag förstår ju att detta måste göras för att läsaren ska kunna hänga med men försöken att få dagboken att framstå som äkta blir tyvärr lidande.
   Mitt råd till er är att ni införskaffa denna bok och ser till att läsa den INNAN ni ser miniserien. Den ger en hel del bakgrundsinformation som är bra att ha när man ser serien.
   Betyget blir 3 Följeslagare av 5 möjliga. Det relativt låga betyget är för att jag känner att det kanske är lite för lite fart i boken. Historien drar ut över för lång tid.
   Mitt råd är istället att inte läsa boken utan att se miniserien först istället! Som jag ser det finns det en stor fördel och en stor nackdel med boken. Fördelen: boken kompletterar miniserien och gör hela historien lite rikare. Nackdelen: behövs det verkligen?
   Jag tycker att familjen Rimbauers öden förklaras bra i miniserien och att boken i och för sig kan fungera bra för den som vill fördjupa sig, men ändå känner jag hela tiden att jag läser något helt onödigt när jag går igenom den småsega boken. Sen kan jag faktiskt inte koppla bort det här med att inte veta om det är King eller inte som skrivit den. Det är frustrerande! Ur vissa synvinklar är det uppenbart att det ÄR King som skrivit den, författaren verkar kunna historiens alla detaljer på ett så noggrant sätt att han eller hon måste vara King, eller åtminstone skrivit den i nära samråd med King.
   Gåtan får väl sitt svar med tiden. För mig balanserar The Diary of Ellen Rimbauer: My Life at Rose Red mellan en två och en trea - boken blev lite roligare att läsa under den andra hälften, men som jag har skrivit: den känns onödig. 2Följeslagare av 5 möjliga får det bli.   

Fotnot: I juni 2002 avslöjades det vem som skrivit boken. Det var Kings kompis och kollega Ridley Pearson som döljde sig bakom pseudonymen.
Först publicerad i Följeslagarna #135 - 2002-02-18
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.