RECENSION

Umney's Last Case

Format: Dollarbaby  • 

Ungefär samtidigt som jag fick höra att Umney's Last Case skulle ingå som ett avsnitt i Nightmares & Dreamscapes fick jag dollarbabyn skickad till mig.
   När man ser Umney's Last Case inser man att dollarbabies egentligen är lågbudgetfilmer, trots filmer som Home Delivery. Denna dollarbaby är lågbudget men jag tycker ändå att Rodney Altman lyckats rätt bra. Känslan finns där, handlingen finns där. Tyvärr känns den lite kort och påjagad trots att den är 18 minuter lång.
   Rollbesättaren har gjort ett bra jobb och de flesta skådisarna gör det man kan förvänta sig av dom. Joel Nagel gör ett rätt bra jobb i att porträttera Clyde Umney. Han ser verkligen ut som en lite stel 50-talsdetektiv ska göra. Det är lite synd att han inte får spela sin skapare, Samuel Landry också…
   Umney's Last Case är bra men långt ifrån lika bra som Home Delivery så betyget blir en 3.
Den här historien gillar jag. Det är en rent av klurig story om hur en författare byter plats med den karaktär han skapat då han inser att karaktärens liv är mycket bättre. Riktigt snurrigt och en klar ”Twilight zone”-känsla.
   Det intressanta är ju att jämföra denna dollarbaby med den version som kommer i Nightmares & Dreamscapes-serien senare i år (där William H Macy gör båda huvudrollerna). Just den versionen kommer att ha en hel del att leva upp till för jag gillar verkligen dollarbabyn.
   Jag tycker att filmskaparna lyckats väldigt bra med så små medel och förmodligen en liten budget att skapa känslan av 50-tal och alla de skådespelare som figurerar under filmens gång gör bra ifrån sig. Tillsammans med Paranoid är detta den bästa dollarbaby jag sett. En solklar 4:a och det ska som sagt bli mycket spännande att jämföra versionerna inom kort.
Först publicerad i Följeslagarna #213 - 2006-05-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.