I år har jag startat ett nytt läsprojekt som går ut på att jag under 2026 ska försöka läsa en Stephen King-titel per månad, med den lilla "shit happens"-revideringen minst tio under hela året. Alltså i bästa fall tolv titlar på hela året. Poängen är att jag rent generellt sett vill försöka läsa mer då min livssituation har försvårat läsandet under de senaste åren samt att jag även är sugen på att läsa om en del Kingböcker av olika anledningar. Till exempel är det högst sannolikt att King ger ut den tredje boken i Talisman-sviten under året och därför är det motiverat att läsa om Talisman och Black House inför det, så de är på listan. Även Christine och The Dark Half är med, två böcker jag blivit sugen på att läsa om. I övrigt har jag inte bestämt mer även om jag har några idéer.

I och med att jag kom på det här lilla projektet med bara några få dagar kvar av januari så fick jag inleda med en kortare bok och valet föll på Cycle of the Werewolf som jag av bekvämlighetsskäl valde att läsa på svenska: Varulvens år. Den här boken kom ursprungligen 1986, året då jag började läsa King för första gången, och trängdes i den täta höstutgivningen med Talismanen och Förbannelse. Den första köpte jag genom att gå med i Bra Böckers bokklubb, den andra köptes i bokhandeln och Varulvens år blev liksom över. Jag beställde den till en av de lokala bokhandlarna men när en dam ringde och berätta att boken hade kommit in slutförde jag aldrig köpet och sen var boken helt plötsligt svår att hitta. Jag vet att jag önskade mig den i julklapp och fick då i stället den brittiska utgåvan - vilket alltså blev min första Kingbok på engelska och det var också så jag läste boken. Sen dröjde det nog runt tio år innan jag äntligen fick tag på den svenska boken. Den är ju en av de svåråtkomliga svenska titlarna.

Jag vet inte exakt hur många gånger jag läst boken men jag kan historien tämligen väl. Kanske delvis på grund av filmatiseringen Silver Bullet men också för att det är en väldigt kort berättelse. En novell egentligen som man kan läsa på en timme. Det jag känner vid den här läsningen är att formatet inte riktigt gör historien en tjänst. Ursprungligen fick King en förfrågan om att skriva en kalender (!) men det utvecklades till en kortroman. Ändå finns det något av ursprungsidén kvar. De sex första kapitlen är alla korta och något enformiga prologliknande nedslag hos några olika karaktärer som varulven attackerar. Först därefter börjar King ta ut texten och leverera något lite mer matigt och berättelsens huvudperson, Marty, introduceras fullt ut. Här känner jag verkligen att King skulle kunnat placera berättelsen i ett roligare format, och delvis gjorde han också det i och med att han skrev manuset till filmen själv.

(Vill du läsa mer om Varulvens år finns denna arkivartikel...)

Så omdömet på Varulvens år blir så där. Jag önskar även att jag inte hade läst den översatta boken för det är något i språket som inte riktigt fungerar för mig. Däremot så måste jag säga att Wahlströms verkligen producerat boken på bra papper - sidorna är lika kritvita i dag 40 år efter att de trycktes och Bernie Wrightsons fyrfärgsillustrationer återges fint. Det är för övrigt Wrightsons illustrationer som är den stora behållningen, speciellt de svartvita månadsbilderna som är otroligt stämningsfulla och delikat ritade med hans typiska tunna linjer.

Jag vet inte om jag kommer att skriva något om varje gammal bok jag läser om. Kanske, om andan faller på. Sen kunde jag förstås inte låta bli att göra ett nytt retroomslag till boken trots att den kom precis när det första legendariska Legendaomslaget dök upp (det vill säga Förbannelse). Nåja, det är lite kul att leka lite med formen bara!

Egentligen hade jag laddat upp för att läsa/lyssna om Rose Madder men  i och med att filmatiseringen av Lisey's Story stod och väntade bakom hörnet valde jag den. Dessvärre hann jag inte lyssna klart innan serien rullade igång, men jag hade i alla fall kommit så pass långt att jag kunde börja titta för att sedan avsluta lyssningen mellan första och andra veckan av avsnittsleveranser.

Det finns ju vissa likheter med Bag of Bones som var min förra återupplevelsebok. Båda böckerna handlar dels om författare och dels om sorghantering. I det här fallet när Lisey Langdon två efter sin man Scotts död tar hand om hans böcker och papper för att få ett avslut. Jag minns att King berättade att en inspiration till boken var när han kom hem efter att ha legat på sjukhuset i samband med bilolyckan 1999, var alla hans saker i hans kontor nedpackade då frun Tabitha tyckte att det passade med en renovering när han ändå inte satt och arbetade där. Kings tanke var att "Så här skulle det ha sett ut om jag hade dött".

Frun Tabitha och hennes systrar bidrog även till inspiration när det gäller skilldringen av Lisey och hennes systrar. Något annat som måste ha inspirerat King borde vara intresset från vissa i allmänheten för hans samlade historier och anteckningar, det outgivna och det svåråtkomliga. Det känns lite som boken är en uppgörelse med de mest gamaktiga fansen... Men vad vet jag...

Som till många andra Kingböcker har jag personliga kopplingar även till Lisey's Story. Det är en av två böcker i min egen samling som King signerat åt mig mitt framför mina ögon. I det här fallet har det att göra med bokturnén i England som skedde i anslutning till bokens släpp hösten 2006, som jag och Lilja detaljerat återgett i den här artikeln. Det var ju en resa som kommer att finnas kvar i minnet resten av livet och det är klart att den brittiska upplagan av boken, signerad av King, har sin speciella plats i bokhyllan. Därmed känns även boken speciell.

När jag läste boken första gången förstod jag inte alls vad ordet "bool" som nämns i boken betydde. Jag var helt villrådig och frågade en amerikansk Kingexpert vad som menades och han förklarade att det var ett hittepåord som ingick i den vokabulär Lisey och Scott hade i sitt äktenskap. Då föll bitarna på plats. Men just det var kanske inte det enda som gjorde boken knepig. I vår recension från 2006 beskrev jag Lisey's Story som en komplex bok och det tycker jag fortfarande. Det gäller att hänga med i svängarna när olika tider och platser varvas om vartannat. Så himla svårt är det förstås inte, men det är kanske inte en av de Kingböcker jag skulle sätta i händerna på ett helt ny läsare som första kontakt med King. Då finns det andra böcker som är mer lämpliga.

Men trots det är Lisey's Story en fascinerande historia med ett intressant karaktärsstall och gott om fantasi. Jag kan dock inte riktigt hålla med mig 15 år yngre jag om jag ser till själva totalbetyget. I dagsläget skulle jag kliva ned ett snäpp. Det är lite komiskt då jag i dag kan identifiera mig med Lisey då jag upplevt både äktenskap och avgrundsdjup sorg sedan 2006. Men det är väl inte det som drar ned betyget. I Liljas del av recensionen rekommenderar han ljudboken och det är ju faktiskt den jag tagit del av nu. Och jag håller med, den är värd att lyssna på. Mare Winningham läser bra och för mig gick det alldeles utmärkt att lyssna på 1,75 x hastigheten.

Den pågående filmatiseringen återkommer vi till när den gått i mål men efter de två första avsnitten tycker jag att det känns som en lovande filmatisering, men jag kan även förstå varför den fått ganska svala omdömen. Det är inte en jätteenkel historia och King har själv skrivit manuset och förenklat och tajtat så gott det går. Men vi får väl se när alla avsnitten visats hur väl han lyckade med sin uppgift.

En omläsning är inte komplett utan ett nygjort retroomslag. Det här är väl inte det mest komplicerade jag gjort men lite stämningsfullt ändå kanske. Dock måste jag säga att det amerikanska omslaget med sin utskurna spade och färgglada pärmar är mycket snyggt. Att det följde med till den svenska utgåvan känns lite unikt.

Härom veckan hamnade jag mellan böcker i min Storytel-app. Jag visste inte riktigt vad jag vill lyssna på härnäst men var ändå lite sugen på att återuppleva någon Kingbok. Jag fastnade för ett ögonblick vid The Talisman men till slut landade jag i Bag of Bones. Möjligen var det aprilskämtets callback till Bengt Rangel som lyfte upp boken till ytan, men hur som helst blev den som jag tog mig an. Den var dessutom inläst av King själv, vilket förstås var en extra bonus. Det gick att lyssna på 1.75x hastigheten utan större problem så bokens längd minskade från 21 timmar till överkomliga tolv.

Innan jag skriver lite om vad jag tyckte om boken den här gången, 22 år efter att jag senast läst den, så vill jag ändå vara lite nostalgisk. Bag of Bones är nämligen en speciell bok på många vis. Till att börja med föregicks boken av ganska ordentlig marknadsföring. King hade bytt förlag och  Bag of Bones var den första boken som Scribner skulle ge ut, det förlag som än i dag ger ut hans böcker. Förlaget storsatsades och det märktes. King själv pratade väl om sin kommande bok och det kändes som en nystart i hans författarskap på något vis.

Vidare var boken den första nya, i betydelsen kommande, boken som jag skulle läsa direkt på engelska och det var också nästa kommande bok som vi skrev om i Följeslagarnas nyhetsbrev. Vi hade startat verksamheten i april 1998 och inte ens ett halvår senare kom boken i handeln. Det som gör boken extra speciell var att jag hade möjlighet att läsa den innan den kom ut. Det hade att göra med att Scribner satsade extra hårt och tryckte upp 10 000 förhandsex som spreds till recensenter och bokhandlar. Vanligtvis brukar dessa ARCs (Advance readers copy) göras in mindre volymer men den här gången var det annorlunda. Det ryktades om att man kunde be om ett ex om man faxade (!) ett brev på ett företags brevpapper och vid den tidpunkten gjorde jag praktik på Studiefrämjandet och skrev i hop ett brev om att jag skulle ha en studiecirkel där vi skulle diskutera  Bag of Bones och att jag behövde läsa den på förhand för att kunna leda kursen... Rent ljug förstås, och faxet ledde inte till någonting.

Men under det senare 90-talet hade jag gått med i den amerikanska Kinggruppen SKEMERS och där fått några vänner som jag gjorde vissa byten och affärer med. En frikostig man som hette John skickade mig ett stort bokpaket i utbyte mot rent skräp och jag vill minnas att det var John som på något vis fick tag på en ARC av Bag of Bones och skickade till mig. Det var förstås otroligt stort att vara "först på bollen" (tillsammans med 9999 andra då...). Det har hänt några gånger till efter det och hade hänt tidigare med en svensk översättning, men sommaren med  Bag of Bones var något alldeles extra.

I Följeslagarnas arkiv finns utskick #11 från 27 juli 1998 där vi skrev en artikel kallad "Inför Bag of Bones" och så förstås recensionen av boken publicerad 14 september och faktum är att  jag nästan 23 år senare håller med mitt avsevärt yngre jag. Det är en rik och spännande bok om sorg, hemligheter och spöken. Inledningen av boken suger tag i mig direkt och jag slukar den första fjärdedelen i ett nafs. Sen blir berättelsen lite mer komplicerad men fortfarande bra. Det är en bok som bjuder på flera chockartade vändningar och ödet för sångerskan Sara är rent av vidrigt.

Ljudboken kan varmt rekommenderas. Jag har ett svagt minne av att jag hört någon bit av den tidigare då det som sagt gjordes väldigt mycket marknadsföring kring boken, men jag har definitivt inte lyssnat på den i sin helhet. En kul grej är att det används musik som övergångar mellan kapitel eller andra längre stycken och det fungerar riktigt fint. Vad som även kom som en överraskning är en intervju med King som kommer sist i boken där han berättar om lite teman och inspiration. Väldigt kul och en rolig liten bonus.

Ungefär halvvägs in i lyssningen började jag bli lite sugen på att se om filmatiseringen som gjordes som en två-delad amerikansk tv-film i december 2011. Vi recenserade aldrig den när den kom, mest för att den inte hade någon svensk distribution. Först ett helt år senare visades den på TV3 två kvällar i rad men någon DVD släpptes aldrig i Sverige. Det är en filmatisering som fallit mellan stolarna ur Följeslagarna-synpunkt.


Har man inte sett den finns den faktiskt på YouTube, men är man ett fan av boken kan man lika gärna skippa den. Det finns många anledningar till det. Jag är inget fan av Mick Garris som fått göra alldeles för många King-filmatiseringar för tv anpassade efter en trist formel som dramaturgiskt går i märkliga intervaller för att brytas av med reklamavbrott, något som bara blir märkligt när man ser filmatiseringen utan reklam. Manuset har förenklat och i vissa fall förändrat Kings förlaga och för mig som precis tagit del av boken innan jag ser filmatiseringen får jag känslan av att någon återberättat boken för manusförfattaren Matt Venne som då skrivit ned det han kommit ihåg och skarvat lite här och där. En sorts visklekenversion av berättelsen. Jag känner givetvis igen mig men som film blir Bag of Bones en tafflig spökhistoria som missar många av de lager som boken bjöd på i form av karaktärsutveckling, relationer etc. Dessutom tycker jag inte att Pierce Brosnan gör sitt bästa i rollen som Mike Noonan. Det är stundtals oengagerat eller överspelat. Nä, det är en ganska sorglig filmatisering - av helt fel orsaker.

Och om jag ändå är igång och gnäller lite så måste jag väl ändå spy lite galla över omslaget till den svenska översättningen Benrangel. Formgivningsmässigt ett horribelt haveri med enbart en massa fel, kanske främst den avstavade titeln i fult typsnitt som bara krånglar till det, men även den konstiga rutindelningen och bilden på en slumpmässig amerikansk gata. Det lockar inte till läsning direkt.

Nu vet jag att det kom en lågprisupplaga med ett annat omslag, men jag vill ändå dra mitt lilla strå till stacken och bjuda på mitt andra retroinspirerade omslagsförslag. Bilden i sig är kanske inte riktigt representativ för historien men hade Benrangel sett ut så här i bokhandeln 1999 hade den nog lockat fler till att läsa den!


Jag känner mig sugen på att återuppleva fler "halvgamla" böcker och har lagt Rose Madder i min Storytel-bokhylla. Det blir nog den härnäst!

Om det mot förmodan är någon som inte genomskådade artikeln om moderna klassiker med retroomslag så ber jag om ursäkt: Det var ett aprilskämt. Det är tyvärr lite för roligt att göra sådana. Idén till denna föddes när de olika omslagen till svenska Senare lades upp i Facebook-gruppen Svenska Stephen King-forumet som vi hanterar. Där dök det upp en kommentar om de svenska 80-talsomslagen och det födde en kreativ tanke. Jag hade egentligen inte tänkt göra det till ett aprilskämt utan som ett litet roligt projekt, men när datumet närmade sig fick det bli ett skämt trots allt.

Nej, det kommer inga retroutgåvor av moderna King-böcker. Nej, bokförlaget Gendela finns inte. Det är Legenda med omkastade bokstäver. Nej, förläggaren Bengt Rangel finns inte. Det är en liten "call back" till en legendarisk Tradera-annons där någon sålde Kings Benrangel men skrivit att den hette "Bengt Rangel". Bilden föreställer Brian Wilson från Beach Boys. Och nej, Mardrömsbasaren är inte på gång. Och skulle en översättning av Bazaar of Bad Dreams komma, hoppas jag att den får ett bättre namn än detta medvetet usla förslag!

Men: Jag tycker ändå att det är en kul idé med retroomslag och jag ska absolut erkänna att det var lite kittlande att återskapa Olle Frankzéns klassiska formgivning med en återkommande King-logga, en konkret illustration och titeln. Det fanns en konsekvens i formgivningen som jag kan sakna lite i dag. Därför kommer jag nog att göra några fler när andan faller på. Finns det specifika önskemål? Hör av er i så fall.

Följeslagarnas aprilskämt är en återkommande tradition. Det första var ett ambitiöst, men ganska genomskinligt, pressmeddelande om att vi skulle släppa Sveriges första limited edition, som skulle heta Coloradokillen, en översättning av den fortfarande än i dag oöversatta The Colorado Kid. Detta pressmeddelande länkade vi till första april 2005.

Sju år senare kompletterade jag skämtet genom att skapa ett omslag till boken. Det postades på Följeslagarnas Facebooksida som en kul grej utan några skämtförsök.


Två år efter det var det dags att göra sig rolig med en påhittad svensk titel. Denna gång Herr Mercedes som tack vare ett högupplöst amerikanskt omslag och en färglaserskrivare kunde bli det här:


Förra året försökte vi med filmen Children of the Children of the Corn, en inte alltför trovärdig titel... Nåja, det är det skämten går ut på. En stunds lustighet.

Med det sagt kan det bli mer. Eller inte. Det var kanske lite dumt att erkänna aprilskämtsambitionerna nu...

Som om inte 2021 redan är ett bra Kingår - ytterligare tre svenska böcker kommer i år via det nya förlaget Gendela och de har en riktig överraskning i bakfickan till nästa år. Vi har ställt några frågor till förlagets ägare Bengt Rangel som givetvis är en Följeslagare sedan många år tillbaka.

Vad är det ni ska göra egentligen?
- Vi har lyckats få till ett unikt avtal med Bonniers och Kings litterära agent om att ge ut en begränsad retro-upplaga av några moderna titlar. Vi vet att många fans har nostalgiska band till 80-talsutgivningens omslag och tanken är att formge moderna klassiker på samma vis.

Vad ska ni ge ut?
- Först ut är Mr Mercedes-trilogin som kommer att släppas med två månaders mellanrum med start i september. Den trilogin är riktig lämpad för retroomslagen och redan nu kan vi visa upp Mr Mercedes.

Hur begränsade är böckerna egentligen?
- Vårt avtal begränsar antalet böcker till 300 stycken per titel, men det tycker vi är bra. Vi är själva fans och samlar på udda titlar så på sätt och vis blir det här de första svenska "limited edition"-böckerna, även om vi inte kommer att marknadsföra dem på det viset.

På tal om det, hur köper man?
- Så här är det: Vi kommer att crowdfunda utgivningen till viss del. Vi har av olika anledningar inte råd att betala allting själv förutom licenskostnader, formgivning och marknadsföringen. Själva tryckkostnaden kommer vi behöva lösa med hjälp av en lämplig plattform, men vilket det blir är inte klart ännu. Är man intresserad kan man besöka vår hemsida för mer information: http://forlagetgendela.se.

Efter trilogin, vad ger ni ut då?
– Vi har inte riktigt bestämt det än. Det finns många planer. Men det är inte det enda vi har på gång. Jag vet inte om jag borde berätta det här än... men anledningen till att vi inte har råd att göra hela utgivningen själva är för att vi kommer sannolikt att släppa Mardrömsbasaren, alltså novellsamlingen Bazaar of Bad Dreams som inte finns på svenska än. Det är bara smådetaljer kvar. Men om allt går väl kommer den om exakt ett år, första april 2022.

Tack Bengt och så här ser omslaget ut. Formgivare: Ralf Eremo.


(Edit: ...ja, detta var ett aprilskämt)