NYHETSBLOGG
Att återuppleva Bag of Bones ...och göra ett retroomslag på kuppen
Härom veckan hamnade jag mellan böcker i min Storytel-app. Jag visste inte riktigt vad jag vill lyssna på härnäst men var ändå lite sugen på att återuppleva någon Kingbok. Jag fastnade för ett ögonblick vid The Talisman men till slut landade jag i Bag of Bones. Möjligen var det aprilskämtets callback till Bengt Rangel som lyfte upp boken till ytan, men hur som helst blev den som jag tog mig an. Den var dessutom inläst av King själv, vilket förstås var en extra bonus. Det gick att lyssna på 1.75x hastigheten utan större problem så bokens längd minskade från 21 timmar till överkomliga tolv.Innan jag skriver lite om vad jag tyckte om boken den här gången, 22 år efter att jag senast läst den, så vill jag ändå vara lite nostalgisk. Bag of Bones är nämligen en speciell bok på många vis. Till att börja med föregicks boken av ganska ordentlig marknadsföring. King hade bytt förlag och Bag of Bones var den första boken som Scribner skulle ge ut, det förlag som än i dag ger ut hans böcker. Förlaget storsatsades och det märktes. King själv pratade väl om sin kommande bok och det kändes som en nystart i hans författarskap på något vis.
Vidare var boken den första nya, i betydelsen kommande, boken som jag skulle läsa direkt på engelska och det var också nästa kommande bok som vi skrev om i Följeslagarnas nyhetsbrev. Vi hade startat verksamheten i april 1998 och inte ens ett halvår senare kom boken i handeln. Det som gör boken extra speciell var att jag hade möjlighet att läsa den innan den kom ut. Det hade att göra med att Scribner satsade extra hårt och tryckte upp 10 000 förhandsex som spreds till recensenter och bokhandlar. Vanligtvis brukar dessa ARCs (Advance readers copy) göras in mindre volymer men den här gången var det annorlunda. Det ryktades om att man kunde be om ett ex om man faxade (!) ett brev på ett företags brevpapper och vid den tidpunkten gjorde jag praktik på Studiefrämjandet och skrev i hop ett brev om att jag skulle ha en studiecirkel där vi skulle diskutera Bag of Bones och att jag behövde läsa den på förhand för att kunna leda kursen... Rent ljug förstås, och faxet ledde inte till någonting.
Men under det senare 90-talet hade jag gått med i den amerikanska Kinggruppen SKEMERS och där fått några vänner som jag gjorde vissa byten och affärer med. En frikostig man som hette John skickade mig ett stort bokpaket i utbyte mot rent skräp och jag vill minnas att det var John som på något vis fick tag på en ARC av Bag of Bones och skickade till mig. Det var förstås otroligt stort att vara "först på bollen" (tillsammans med 9999 andra då...). Det har hänt några gånger till efter det och hade hänt tidigare med en svensk översättning, men sommaren med Bag of Bones var något alldeles extra.
I Följeslagarnas arkiv finns utskick #11 från 27 juli 1998 där vi skrev en artikel kallad "Inför Bag of Bones" och så förstås recensionen av boken publicerad 14 september och faktum är att jag nästan 23 år senare håller med mitt avsevärt yngre jag. Det är en rik och spännande bok om sorg, hemligheter och spöken. Inledningen av boken suger tag i mig direkt och jag slukar den första fjärdedelen i ett nafs. Sen blir berättelsen lite mer komplicerad men fortfarande bra. Det är en bok som bjuder på flera chockartade vändningar och ödet för sångerskan Sara är rent av vidrigt.
Ljudboken kan varmt rekommenderas. Jag har ett svagt minne av att jag hört någon bit av den tidigare då det som sagt gjordes väldigt mycket marknadsföring kring boken, men jag har definitivt inte lyssnat på den i sin helhet. En kul grej är att det används musik som övergångar mellan kapitel eller andra längre stycken och det fungerar riktigt fint. Vad som även kom som en överraskning är en intervju med King som kommer sist i boken där han berättar om lite teman och inspiration. Väldigt kul och en rolig liten bonus.
Ungefär halvvägs in i lyssningen började jag bli lite sugen på att se om filmatiseringen som gjordes som en två-delad amerikansk tv-film i december 2011. Vi recenserade aldrig den när den kom, mest för att den inte hade någon svensk distribution. Först ett helt år senare visades den på TV3 två kvällar i rad men någon DVD släpptes aldrig i Sverige. Det är en filmatisering som fallit mellan stolarna ur Följeslagarna-synpunkt.
Har man inte sett den finns den faktiskt på YouTube, men är man ett fan av boken kan man lika gärna skippa den. Det finns många anledningar till det. Jag är inget fan av Mick Garris som fått göra alldeles för många King-filmatiseringar för tv anpassade efter en trist formel som dramaturgiskt går i märkliga intervaller för att brytas av med reklamavbrott, något som bara blir märkligt när man ser filmatiseringen utan reklam. Manuset har förenklat och i vissa fall förändrat Kings förlaga och för mig som precis tagit del av boken innan jag ser filmatiseringen får jag känslan av att någon återberättat boken för manusförfattaren Matt Venne som då skrivit ned det han kommit ihåg och skarvat lite här och där. En sorts visklekenversion av berättelsen. Jag känner givetvis igen mig men som film blir Bag of Bones en tafflig spökhistoria som missar många av de lager som boken bjöd på i form av karaktärsutveckling, relationer etc. Dessutom tycker jag inte att Pierce Brosnan gör sitt bästa i rollen som Mike Noonan. Det är stundtals oengagerat eller överspelat. Nä, det är en ganska sorglig filmatisering - av helt fel orsaker.
Och om jag ändå är igång och gnäller lite så måste jag väl ändå spy lite galla över omslaget till den svenska översättningen Benrangel. Formgivningsmässigt ett horribelt haveri med enbart en massa fel, kanske främst den avstavade titeln i fult typsnitt som bara krånglar till det, men även den konstiga rutindelningen och bilden på en slumpmässig amerikansk gata. Det lockar inte till läsning direkt.
Nu vet jag att det kom en lågprisupplaga med ett annat omslag, men jag vill ändå dra mitt lilla strå till stacken och bjuda på mitt andra retroinspirerade omslagsförslag. Bilden i sig är kanske inte riktigt representativ för historien men hade Benrangel sett ut så här i bokhandeln 1999 hade den nog lockat fler till att läsa den!
Jag känner mig sugen på att återuppleva fler "halvgamla" böcker och har lagt Rose Madder i min Storytel-bokhylla. Det blir nog den härnäst!