RECENSION
The Talisman: The Road of Trials #0 - black & white special edition
Format: Tidning • Av Robin Furth, Tony Shastee, Nei Fuffino och Bill Tortolini, Del Rey (2009)
The Talisman står näst på tur att bli adapterad i serietidningsformat, och i och med att smakproven varit få så är det rätt spännande att sätta tänderna i #0 som enligt ryktena ska fungera som en liten upptakt till den stora historien. Just denna utgåva - "black & white special edition" - delades ut gratis på Comic-Con i somras och kommer senare i höst i fullt färglagt format. Vad vi har att göra med är originalen innan de färglagts, vilket betyder enbart svart och vitt - inga gråskalor eller skuggningar som ger liv åt teckningarna. Alltså är de ganska platta och stela, förutom på den sista sidan där vi får ett fyrfärgssmakprov som heter duga. På en helsida ser vi en sexårig Jack Sawyer springa i solnedgången medan ett otäckt getmonster (!) kommer ut ur ett buskage i förgrunden.Det är en riktigt fin bild som helt klart lovar gott. Resten av numret är lite mer svårbedömt - det känns dock som The Talisman kommer att hamna någonstans mellan The Stands realism och The Dark Towers mer fantasybetonade stil. Dock måste jag åter igen gnälla lite om att karaktärerna ser så sammanbitna ut med pratbubblor som går till stängda munnar. Trist.
Storyn vi får ta del av känns dock inte som något nytt och oberättat, som det viskas om. Det är en sorts parallell berättelse - så klart - där vi både får ta del av Territorierna och vår värld. I Territorierna vill Morgan of Orris komma över vår världs magi - elektricitet - men prins Philip, Philip Sawyers "twinner" vägrar gå med på det, vilket slutligen leder till att både Philip Sawyer och prins Philip mördas. Detta hände då sex år innan The Talisman tar sin början.
Det är lite svårt att bedömma detta första smakprov. Dels känns det bara halvfärdigt eftersom teckningarna inte är riktigt anpassade för att läsas än och sen är numret bara 20 sidor långt, så det handlar verkligen bara om ett smakprov, eller en introduktion. Jag håller lite på betyget och ger 3 Följeslagare av 5 möjliga.
ANDERS JAKOBSONSom smakprov tycker jag detta nummer duger rätt bra. Det ger en vägledning om vilken inriktning serien kommer att ta och hur upplägget kommer att vara. Och så långt är allt väl. När det sen gäller själva utseendet säger, precis som Anders redan konstaterat, inte så mycket. Den färglagda sidan vi bjuds på ser fantastisk ut och blir resten av numret lika bra kommer jag att gilla detta. I dagsläget påminner det dock rätt mycket om Fantomenstripparna vissa dagstidningar hade för några år sedan.
Sen var det en liten besvikelse att nummer 0 inte innehöll något nytt som man lovat. Detta finns med i boken även om det kanske inte är exakt som det beskrivs i serien men det är knappast något nytt för oss som läst boken. Hur som helst har serien potential att bli riktigt bra men denna svartvita version av nummer 0 får inte mer än 3 Följeslagare av mig heller.
HANS-ÅKE LILJAFörst publicerad i Följeslagarna #254 - 2009-09-02
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
