RECENSION

The Gingerbread Girl

Format: Novell  •  Först publicerad i Esquire magazine (2007)

“The Gingerbread Girl” är Kings senaste novell. Den är 23 sidor lång och handlar om Em, en kvinna som efter sin dotters död börjar springa, först kortare sträckor och sen längre. Det låter kanske inte så spännande med faktum är att “The Gingerbread Girl” är väldigt spännande när den kommer igång.
   Em lyckas nämligen hamna mitt i ett mordfall och till råga på allt även bli förövarens fånge och kommande offer. Personligen satt jag som på nålar under långa stunder.
   Historien ger i börjar samma vibbar som fanns i Rose Madder, även om Em inte blir misshandlad, men övergår snart till något helt annat.
   “The Gingerbread Girl” är något av det bästa King skrivit på senare tid om du frågar mig och betyget blir därför 5 av 5 möjliga.

Den här storyn kunde lika gärna ha hetat ”The Running Woman” för någon vettig förklaring till den märkliga titeln ”The Gingerbread Girl” hittar inte jag på de 23 tidningssidorna med liten text. När King först berättade om den här historien ansåg han att den var för lång för att bli en novell, men jag uppskattar textmängden till att motsvara 70+ boksidor och det är ju inte överdrivet långt. Jag misstänker att King skurit i den rejält, vilket jag tycker märks på ett specifikt ställe.
   Tonen i historien känns igen från Kings övriga kvinnohistorier, närmast lik Lisey's Story i känslan och som Lilja konstaterade Rose Madder till sitt innehåll. Em lämnar nämligen sin man och flyr ned till Florida för att sörja klart dottern Amys plötsliga spädbarnsdöd och komma underfund med om hon vill fortsätta leva med sin man eller inte. Metoden för att hantera allt detta är att springa, vilket har sina fördelar ju längre in i novellen vi kommer.
   Hon är i princip ensam på den lilla ön tills en färjeman varnar henne för en annan gäst på ön som han tycker är mystisk. När Em undersöker saken blir hon omedelbart tillfångatagen av den andra gästen som är en fullskalig psykopat. Här tror jag att King skurit i historien för han bygger inte upp någon spänning alls utan Em blir bara pang-bom tillfångatagen.
   Även någon förklaring till psykopatens beteende finns inte i texten vilket gör att historien känns lite halv. Därför kan jag inte ge mer än tre starka Följeslagare av fem möjliga. Välskriven historia, hyfsat spännande, men känns aningens stympad eller - om man så vill – för lång för sitt eget bästa.
Först publicerad i Följeslagarna #227 - 2007-07-03
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.