Jag trodde det skulle bli en smula jobbigt att sätta tänderna i Magiker och glas efter att på sätt och vis ha läst den under det senaste halvåret som The Gunslinger Born-äventyret i tecknad form, men så blev det inte. Precis som när man ser en filmadaption av en roman och sedan återgår till boken så blir man snabbt medveten om att boken rymmer så mycket mer, och så är det i det här fallet.
   Visserligen har teamet bakom den tecknade adaptionen gjort ett bra jobb när de komprimerat de viktigaste bitarna ur boken till sin serie, men källan är alltid källan.
   Magiker och glas är väl den delen i den stora Det mörka tornet-sviten som utan problem kunde ha brutits ut och varit en helt separat bok. Det mörka tornet innehÃ¥ller mÃ¥nga historier, men ingen är lika rik som den om när Roland och hans tvÃ¥ Revolvermänslärlingar Cuthbert och Alain rider till staden Hambry i Mejis för att räkna hästar och saker med det annalkande kriget med Alliansen och John Farson – Den Gode Mannen bakom ryggen.
   Det mörka tornet i stort är ju ett rent collage av en massa olika genrer och om det första avstampet i Rolands värld – segmentet när Roland blir en Revolverman – är nÃ¥gon sorts riddarromantik blandat med western, är Magiker och glasnästan en renodlad westernhistoria. Och en bÃ¥de välskriven och välbeskriven sÃ¥dan. Kings ord skapar direkt levande bilder i mitt huvud när jag läser om alla personer och miljöer, i detta fall filtrerat genom John-Henri Holmbergs fina översättning.
   Magiker och glas är en bÃ¥de spännande och tragisk historia som nog fÃ¥r räknas som en av de bättre i sviten. Bokens ramhistoria – Rolands nuvarande resa med Jake, Eddie, Susannah och Oy – stÃ¥r ju lite stilla men ger ändÃ¥ en lite kuslig föraning om var vägarna kommer att leda i de tre sista delarna. En mycket fin bok precis mitt i en mycket fin boksvit.
   Betyget blir fyra starka Följeslagare av fem möjliga.