RECENSION

Black House

Format: Bok  •  Skriven tillsammans med Peter Straub, Random House (2001)

Black House utspelar sig nästan 20 år efter The Talisman. Jack Sawyer är en rik och framgångsrik mordutredare som faktiskt valt att dra sig tillbaka från tjänsten i Los Angeles till en liten idyllisk småstad i Wisconsin - Coulee County. Det var här Jack lyckades hitta Thornberg Kinderling som hade mördat ett par prostituerade i Los Angeles. Jack blev så tagen av miljön och människorna i Coulee County, att han valde att flytta dit. Han köpte ett hus av den lokala polischefen Dale Gilbertson och ägnar dagarna mest till att njuta av Henry Leydens sällskap - en blind gentleman som i det dolda är flera (!) framgångsrika radiopratare och dessutom farbror till Dale Gilbertson.
   Idyllen svärtas dock av att ett flertal barn kidnappats och hittats mördade och delvis uppätna. En vidrig mördare är lös och oroar samhället. Han får smeknamnet "The Fisherman" av den lokala pressen, då hans tillvägagångssätt påminner mycket om den gamla seriemördaren Albert Fish. I samband med att samhället svartnar börjar Jack drömma konstiga drömmar och se konstiga syner. Han har inget som helst minne av att han vid 12 års ålder kunde flippa fram och tillbaka mellan vår värld och Territorierna, men det blir ganska snart klart att någon från Territorierna försöker få Jack att vakna till liv.
   När sedan en ny kidnappning sker och Jack väcks till liv ser han ingen annan utväg än att hjälpa den lokala polisen. Händelserna har inte bara betydelse för det lilla samhället Coulee County, utan även för hela existensen av alla världar…

Jag ska inte ljuga. The Talisman är en av mina absoluta favoriter bland Kings böcker. Jag brukar lista den som tvåa efter It, men ibland är den nog etta i alla fall. The Talisman var för mig ett underbart läsäventyr. Jag var inte alls så bevandrad i mer fantasybetonad litteratur när jag läste den och tanken på Territorierna kittlade min fantasi något så rasande. Tyvärr har Territorierna en ganska liten roll i Black House, men återseendet är efterlängtat.
   När det avslöjades att Black House skulle ha många kopplingar till Kings The Dark Tower-värld så blev jag först lite besviken. Jag var fast besluten om att Territorierna inte alls hade något med The Dark Tower att göra - det var ju ändå Kings OCH Straubs påfund, men efter att ha läst Black House (som nästan skulle kunna kallas The Dark Tower 4,5) står det alltså klart: Territorierna hör samman med The Dark Tower. Man får reda på en hel del som kan vara värdefullt för framtiden. Syftet med de så kallade "Breakers" (en sådan som Ted Brautigan i "Low men in yellow coats" är) klarnar, och en hel del angående The Crimson King nystas upp.
   The Talisman skrevs med en gemensam röst, menar både King och Straub. I Black House är det lite enklare att se vem som har skrivit vad, anser jag. Vissa delar är skrivet med ett språk som jag inte alls känner igen från King, men å andra sidan har jag inte läst något av vad Straub skrivit på egen hand, men det känns ändå som det vore hans ord och formuleringar. Mycket bra är det i alla fall.
   Black House är skriven på ett ganska udda och fascinerande sätt. Inledningsvis - och för all del senare i boken likaså - förs vi från situation till situation och person till person nästan på ett filmiskt sätt, vilket i slutändan gör att vi får ta del av alla viktiga personer i boken på väldigt kort tid, och dessutom lära känna dem på en gång. Vissa karaktärer är även de bästa, om man nu kan säga så, som jag sett i en Kingbok på bra länge. Den blinde gentlemannen Henry Leyden är i sanning den coolaste figuren någonsin i Kings alla böcker och det skäggiga MC-gänget "Thunder Five", som visar sig vara väl utbildade och intelligenta är också ett skönt gäng.
   Givetvis finns det en del obehagliga typer också. Man hatar snabbt journalisten Wendell Green och "The Fisherman" är ingen mysig figur. Fast värst av alla är Black House, ja - huset alltså. Aldrig har ett spökhus varit beskrivet så bra. Det är inget diskret spökhus à la "Psycho" med en siluett i ett trasigt fönster, nej - Black House är med sitt svartmålade yttre och sin förmåga att ändra skepnad det läskigaste jag läst om hittills. Där har King och Straub verkligen lyckats.
   Som ni kan förstå gillar jag Black House väldigt mycket. Det är en värdig uppföljare (egentligen är det ju en helt fristående bok) till The Talisman. Mina två enda negativa tankar om boken är att upplösningen kommer lite väl snabbt in på slutet, fast å andra sidan är boken inte slut förrän på den sista sidan, och att slutet är skrivet så att vi nästan garanterat kan räkna med en tredje bok i framtiden. Lite väl uppenbart, men å andra sidan är det mycket välkommet. Jag älskar The Talisman och gillar Black House skarpt. Dock är den inte lika bra som sin föregångare, så betyget blir "bara" 4 starka Följeslagare av 5 möjliga.
Personligen är jag inte lika positiv till Black House som Anders. Jag anser att boken har en hel del brister. När jag fick höra att en uppföljare till The Talisman skulle komma blev jag överlycklig. När jag sedan fick höra att det skulle finnas en del The Dark Tower-inslag i den blev jag genast tveksam. Missförstå mig inte nu, jag älskar The Dark Tower-böckerna och jag ser fram emot varje ny del enormt… men jag gillar inte när det kör över The Talisman-världen.
   Det är nämligen just vad jag anser att den gör här. Jag anser att The Talisman var en underbar bok som INTE hör (eller åtminstone inte borde höra) ihop med The Dark Tower-serien. När man nu trycker in inslag av The Dark Tower i Black House känns det som om man tvingar bort Territorierna till förmån för The Crimson King. Antalet gånger Jack "hoppar över" i Black House går ju att räkna på en hand. Inte bra!
Jag anser att historien om Jack är tillräckligt bra för att man inte ska behöva blanda in The Dark Tower. ´
   Jag är medveten om att både King och Straub sa att Black House inte skulle bli en uppföljare till The Talisman lika mycket som en sorts fortsättning, vilket jag kan köpa, MEN… om man skulle ändra på Jacks namn i Black House och sedan göra en del mindre förändringar skulle boken kunna slinka igenom utan att man skulle märka att det var en fortsättning på The Talisman, eller hur? Detta är inte vad jag kallar en fortsättning…
   OK, det var mina åsikter om kopplingen till The Dark Tower. För övrigt tycker jag att bokens story är kanon. Upplägget men den människoätande massmördaren är kanon. Tyvärr känns det lite som om King och Straub stressat fram slutet. Innan handlingen kommer fram till det ställe där Jack och hans gäng möter Mr. Munshun tycker jag att Mr. Munshun framställs som en rätt stark person (varelse). När sedan Jack och gänget besegrar honom utan några som helst problem känns det lite falskt. Upplösningen av boken går alldeles för snabbt och alldeles för lätt. Jämför bara med de otäckingar Jack mötte i The Talisman, de var av lite segare virke…
   Betyget då? Ja, det var inte det lättaste. Hade det inte varit en uppföljare till The Talisman utan en del i The Dark Tower-sagan hade det blivit en fyra. Om jag ska bedöma boken som en uppföljare till The Talisman blir det inte mer än en svag tvåa. Lägger man sedan ihop dessa blir det alltså genomsnittet som vinner. Black House får 3 Följeslagare av 5 möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #127 - 2001-10-29
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.