RECENSION

Det Mörka Tornet I: Revolvermannen
(Originaltitel: The Dark Tower I: The Gunslinger)

Format: Bok  •  Översatt av John-Henri Holmberg, Bra Böcker (2006)

Det känns otroligt härligt att sitta med Revolvermannen och veta att nu kommer hela sviten, den omfattande historien om Det Mörka Tornet, ut på svenska en gång för alla, även om det kommer att ta fyra år (vilket inte är någonting i jämförelse med de 22 år sviten tog på sig att komma ut i originalspråk, 34 om man räknar från när King började skriva om Revolvermannen…).
   Som de flesta av er vet finns boken redan på svenska. 1989 och 1990 gjorde bokförlaget Legenda ett försök med att ge Det Svarta Tornet I: Revoilvermannen och Det Svarta Tornet II. Följeslagarna, till följd av att båda böckerna kom ut för allmänheten i USA något år innan. Den svenska läsekretsen var inte redo för den här sidan av Kings författande och försäljningen dalade, och i och med att den framtida utgivningen av serien var svävande lades publiceringen ned innan del tre kom ut. Allt sedan dess har den stora frågan i den svenska Kingsfären varit: När kommer del 3 av Det Svarta Tornet?
   Nu finns det ett svar: den kommer i höst och innan dess har vi del ett och två i nyöversättningar att beta av. Tornet har i all korrekthet blivit mörkt och inte längre svart och storsatsningen är på gång!
   Det ska dock sägas på en gång att Revolvermannen visserligen är en sorts introduktion till en stor svit, men det är också en knepig bok som vid första läsningen kan vara väldigt svår att ta till sig. Jag fattade inte mycket när jag läste den för första gången 1989 och det har tagit otaliga omläsningar för att den ska sätta sig. Fortfarande tycker jag att den är svår och bökig, men den version som nu finns översatt är mycket bättre än den som kom 1989.
   I samband med att de tre sista delarna kom ut på originalspråk 2003-2004 släpptes de fyra första i en ny inbunden upplaga och då passade King på att bearbeta och utöka Revolvermannen en aning. Bearbetningen bestod bland annat av att ”jämna till” språket som var annorlunda i denna första del mot resten av serien, och vidare passade King på att rätta till några saker som inte riktigt funkade utifrån hur resten av serien hade utvecklade storyn. Resultatet blev en berättelse som flöt på betydligt bättre och som i och med det blev lite lättare att ta till sig. Tidigare har jag beskrivit boken som ”fladdrig”, så upplever jag den inte längre.
   Här ska jag väl passa på att påminna om att det finns en genomgång av The Gunslinger som är värd att läsa om man vill ha lite bakgrund till alltihop, så ta en titt på den!
   Det som kan göra att Revolvermannen upplevs som svår är att den skiftar karaktär hela tiden. När boken börjar får vi veta att huvudpersonen är Roland och han är den sista Revolvermannen och att han jagar en man – Mannen i Svart – genom en öken. Här har historien en sorts westernkaraktär. Men en bit in i boken berättar Roland om sin uppväxt. Nu hamnar vi i en slottsmiljö där Revolvermännen beskrivs som riddare snarare än cowboys.
   Vidare på vägen möts vi av en glimt av vår värld, 70-talets New York, och vi stöter i Rolands värld på maskiner som vi ser som hyfsat moderna medan han ser dem som något från det förflutna, och mot slutet får vi vara med om en poetisk och filosofisk beskrivning av universum.
   Alltså har vi i en och samma historia krutdoftande western, riddarromantik, nutid, dåtid-nutid-framtid och rymdfilosofi. Är det inte konstigt att man upplever boken som krånglig?!
   Jag vill inte avskräcka noviser i Rolands värld, men ändå varna lite och samtidigt säga att det genast i nästa del – som på svenska kommer att heta De Tre Blir Dragna – blir allt mycket bättre och smidigare. Då kopplas Rolands värld ihop med vår värld på ett mycket tydligare sätt. Å andra sidan finns det läsare som inte alls upplever Revolvermannen som någon jobbig bok så när det väl kommer till kritan handlar det om personlig smak och erfarenhet av fantasy (som nog är den genrebeteckning som passar bäst på sviten), och där har jag begränsade sådana.
   Ett litet meddelande till de som redan läst hela serien: Läs om Revolvermannen och inse hur många ledtrådar King placerat ut redan i denna första bok!
   Hur är då översättningen av Revolvermannen? Jag har inte jämfört med Lennart Olofssons översättning från 1989 då det å ena sidan är meningslöst i och med att det inte är samma bok och andra sidan nästan lika meningslöst eftersom den översättningen bara sträcker sig över två volymer. Jämförelsen blir då med originalspråket och har man 3500 sidor The Dark Tower i ryggmärgen så är det klart att det blir en aning förvirrande när vissa specialuttryck översätts, typ djävlagräset, högspråket och ”jag tigger urskuld”, även om det är helt i sin ordning. I John-Henri Holmbergs översättning träder poesin i King språk fram på ett sätt som jag inte upplevt vid tidigare läsningar av boken.
   Huvudsakligen ger boken mersmak och skönt nog dröjer det inte länge innan nästa del (om inget oförutsätt händer). Även om jag beskrivit boken som krånglig och bökig är det fortfarande en stor läsupplevelse som kanske visar lite om vad som komma skall för de som inte läst serien tidigare. Jag ger Det Mörka Tornet I: Revolvermannen 3 Följeslagarna av 5 möjliga. En viktig bok för sviten, men lite svag för sig själv.
Först publicerad i Följeslagarna #209 - 2006-01-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.