GENOMGÅNG
The Gunslinger
"The man in black fled cross the desert and The Gunslinger followed" - Stephen King
Magnum Opus
Många av er bryr sig kanske inte, men för några av oss är Stephen Kings The Dark Tower-serie tveklöst hans Magnum Opus. Genom de senaste 20 åren har det visat sig att de flesta av hans berättelser har någon slags koppling till detta verk.
Hittills har de fyra första delarna spridit sig över sammanlagt 1900 sidor - i efterordet till den första delen The Gunslinger beräknar King, utifrån sin synopsis, att det sammanlagt kommer att bli 3000 sidor. Jag tror Kings beräkning stämmer mycket väl.
Grönt papper, smältande snö och en dikt
Bakgrunden till The Gunslinger berättar King helt och hållet i sitt efterord. Han säger att det fanns tre faktorer till att han började skriva historien. Den första var en bunt med grönt papper.
1970 var King en fattig student, men han skrev för fullt. Bokmanus (som visserligen ratades), noveller, artiklar, dikter, essäer - ja, det mesta en ung författare kan göra. Papper var dock inte gratis, och King fick som alla andra fattiga författare hålla till godo med billigare varianter. Dock slumpade det sig så att Tabitha, Kings kommande fru, hittade ett par buntar med färgat papper. Pappret var styvt och hade en helt annan storlek än vanligt papper. Hon tog en bunt med blått papper åt sig själv, en med gult till den kille hon var tillsammans med då och King fick en bunt med grönt papper.
Det slumpade sig så att de alla tre i slutändan blev etablerade författare ("Det var kanske magiskt papper. Ni vet, ungefär som i en bok av Stephen King"), och King skriver i sitt efterord att det finns inget som lockar och inspirerar en ung författare som en hög med blankt papper. Något som nu i dataåldern inte riktigt har samma mening.
King bodde i en stuga vid vattnet. Stugan var kanske inte världens fräschaste ställe, men det var en plats där man kunde bo och skriva. King hade delat stugan med ytterligare tre studenter men de hade alla avbrutit sina studier och när satt där ensam med sin bunt med grönt papper upplevde han den totala tystnaden, med undantag från porlandet från den smältande snön, som en källa för inspiration.
Men pappret och tystnaden räckte inte riktigt till. I sitt huvud lekte King med tanken att skriva en stor romantisk roman utifrån Robert Brownings dikt "Childe Roland". Hittills hade det bara varit en tanke men med en fräsch bunt papper och en total tystnad, rullade King in ett papper i skrivmaskinen och skrev den klassiska inledningsfrasen:
"The man in black fled cross the desert and The Gunslinger followed."
Och så var allt igång.
The politics of Limited Editions
Detta var i mars 1970. 12 år senare publicerades The Dark Tower: The Gunslinger av Donald M. Grant i en begränsad upplaga. 12 år för en bok på strax över 200 sidor är en väldigt lång tid, speciellt för King. Ingen annan ofullbordad historia har levt så länge utan att King skrotat den. King skrev på The Gunslinger lite då och då när hans andra historier trampade luft. Det var även därför de fem kapitlen i The Gunslinger först publicerades separat i The Magazine of Fantasy & Science Fiction mellan 1978 och 1981.
Vid den här tidpunkten hade King etablerat sig ordentligt och fått en omfattande skara av läsare. Dessvärre fick de flesta av dessa en smärre chock när de 1983 slog upp Kings nya roman Pet Sematary och hittade titeln The Dark Tower: The Gunslinger i listan över tidigare böcker av King. Vad var det för bok - varför fanns inte den i bokhandeln?
Donald M. Grants lyxutgåva med fem färgillustrationer av Michael Whelan tryckes i 10 000 osignerade ex och 500 signerade ex, och samtliga försvann nästan omedelbart. Fansen blev som tokiga. Förlaget, och King, överröstes med telefonsamtal och brev från läsare som ville ha tag på boken. Gamla nummer av The Magazine of Fantasy & Science Fiction rotades fram i antikvariat, men det räckte inte. King blev en smula förvånad över detta, men tillät Grant att trycka upp ytterligare 10 000 ex, som gick åt ännu snabbare. "Det var som att pissa på skogsbrand för att försöka släcka den", kommenterade King.
Trycket efter en allmän upplaga var stort, men King var inte riktigt intresserad av det. I en essä kallad "The politics of Limited Editions" spaltade han upp tre anledningar till att The Gunslinger inte skulle tryckas i massupplagor.
1. Historien utspelade sig inte i de vanliga miljöer som Kings andra historier. The Gunslinger var en märklig mix av western, science fiction och skräck med den romantiska känslan av Brownings dikt över sig.
2. King upplevde att den generelle läsaren skulle bli chockad av bokens icke existerande upplösning. Det var ju första delen i ett större verk.
3. King var rädd för att han skulle överpubliceras.
Men i och med att King blev allt populärare och skrev fler och fler böcker blev den första och tredje punkten irrelevanta och i och med att den andra delen närmade sig blev det slutligen så att Plume fick äran att släppa The Gunslinger som en trade paperback ("storpocket"), inklusive illustrationer och allt, i september 1988, året innan Donald M. Grant publicerade The Dark Tower II: The Drawing of the Three.
Utgivning
De fem kapitlen i The Gunslinger publicerades först separat i The Magazine of Fantasy & Science Fiction:
1978 (oktober) "The Gunslinger"
1980 (april) "The Way Station"
1981 (februari) "The Oracle and the Mountains"
1981 (juli) "The Slow Mutants"
1981 (November) "The Gunslinger and the Dark Man"
1982 kom The Gunslinger i begränsad upplaga (Donald M. Grant)
1988 kom The Gunslinger i massupplaga (Plume)
1989 kom The Gunslinger på svenska (Revolvermannen, Legenda)
1991 kom The Gunslinger på danska (Det Mørke Tårn 1: Revolvermanden, Artia)
1992 kom The Gunslinger på finska (Musta Torni 1, Book Studio Oy)
The Gunslinger har ej översatts till på norska
Filmatiseringar
The Gunslinger har inte filmatiserats och det är oerhört tveksamt om det någonsin kommer att ske. King vill nog inte släppa ifrån sig detta livsverk till Hollywood utan att veta att de behandlar det rätt. Det skulle faktiskt krävas en satsning i "Sagan om Ringen"-klass för att göra hela The Dark Tower-serien rättvisa, och det kommer troligen inte att hända.
Däremot har det åtminstone skrivits ett manus till The Gunslinger. Andrew Lew heter en människa som skrivit ett manus utifrån boken på eget bevåg. Han publicerade några sidor i SKEMERs för ett par år sedan och det var inte så tokigt. Men en film blir det inte.
Personliga reflektioner
När de två första The Dark Tower-böckerna kom på svenska i slutet av 80-talet kastade jag mig över dem, läste dem och slog ihop böckerna ganska nollställd. Vad var det här för konstigt egentligen? Sedan dess har jag läst om The Gunslinger ett par gånger, och även hört den på ljudkassett, och tycker väl fortfarande att den är väldigt svår att få grepp om. Den skrevs i stötar och det kanske är därför den är lite "fladdrig", eller så är det för att berättelsen i sig är mer som en djup introduktion till något större. Så är det nog. The Drawing of the Three är betydligt bättre och sen tar det ju fart på allvar.
Det har även visat sig att The Gunslinger klarnar allt längre in i serien man kommer, så när historien är komplett kanske den blir värsta kanonboken. Just nu är den en svårgreppad bok som dock är ett måste att läsa. Jag tror att den kan ha fått en del läsare att bli avskräckt av hela The Dark Tower-serien, men ge den en chans. Historien klarnar ju längre man kommer.
The Gunslinger får då betyget två Följeslagare av fem möjliga med motiveringen att separat så är den nästan en hopplös bok, medan den är ett viktigt fundament i hela The Dark Tower-serien.
ANDERS JAKOBSONPersonligen har jag aldrig tyckt att The Gunslinger är en svår bok. Jag har dock hört många som säger det, fler än de som inte tycker det. Visst, den är annorlunda jämfört med Kings övriga böcker men svår? Nja, jag håller inte riktigt med. Personligen tycker jag inte att The Gunslinger är den bästa av The Dark Tower böckerna men den är som Anders säger en viktig del av historien. Många har sagt att de läst del 2 och 3 först och sedan The Gunslinger. Detta kan passa en del med personligen tycker jag att man ska läsa dem i rätt ordning.
Om ni nu inte har läsa The Gunslinger och efter att läst detta blir sugen på att läsa den, GÖR DET! Och skulle ni upptäcka att ni tycker att den är svår, GE INTE UPP! The Gunslinger är början på ett stort mästerverk som ni verkligen inte vill missa!
Om ni ändå inte orkar ta er igenom den så leta reda på ljudboken The Gunslinger. Det finns två versioner, en läst av King och en läst av Frank Muller. Jag har hört den som King läser och den är kanon!
Betyget blir tre Följeslagare av fem möjliga.
HANS-ÅKE LILJAFöljeslagarnas medelbetyg och kommentarer
Efter lite tjat blev det trots allt ganska många som lämnade betyg på The Gunslinger. Hela 34 stycken blev det slut och medelbetyget blev högt - 3,7 (fyra 2:or, åtta 3:or, femton 4:or och sju 5:or). Bland kommentarerna fanns följande:
- The Gunslinger är en lite knepig bok att sätta betyg på. Den är ett så tidigt bidrag till The Dark Tower-serien att historien inte känns som om den hunnit utvecklas riktigt. Samtidigt är DT-serien en sådan favorit att alla böcker med anknytningar till DT-världen automatiskt får höga betyg. Den är ganska kort, rätt mystisk (mycket lämnas man i okunskap om, man hamnar rakt in i historien/världen), sorglig och ganska mörk; men det är ändå svårt att inte ryckas med in i världen.
- Hmm… hade fruktansvärt svårt att "komma in" i denna bok, det var inte förrän jag lyssnade på audioboken för bara några år sedan som jag insåg hur bra den var. Kan rekommendera denna variant för att ta till sig Kings verk.
- Eftersom jag är en fullfjädrad "The Dark Tower-junkie" så är det alltid svårt att sätta betyg på dem enskilda DT-böckerna. Det är liksom helheten som är fascinerande för mig. Men, om man ska försöka så känns det som om The Gunslinger är ett sorts experiment som inte är helt genomtänkt kanske. Jag tycker den kan läsas mer fristående än dem andra böckerna i serien (ungefär som "The Little Sisters of Eluria"). När man läst de följande böckerna i serien är det lätt att höja The Gunslinger till skyarna lite för mycket eftersom det är den första boken, men just när man läser den, och inte har läst några av dem följande delarna, så är The Gunslinger nog den minst underhållande.
- Har aldrig gillat fantasy men i Kings tappning är det bara underbart.
- Vad jag tycker bäst om med boken är att den är skriven så tidigt av King och därför inte är genomarbetad riktigt på samma sätt som hans senare böcker; språket är lite annorlunda och berättelsen mindre fint utmejslad, lite grövre på något sätt.
- Som jag minns boken var den oerhört trögläst och i jämförelse med de andra böckerna i serien känns den lite tunn. Visserligen är det den kortaste av de fyra hittills utgivna böckerna, och det bidrar väl till att den känns mer som en prolog till något större än som en genuin bok i sig.
- Stephen King när han är som bäst, och ingen annan bok har lämnat ett sådant sug efter en fortsättning som denna (kanske DT4). Dessutom är slutet med uppenbarelsen om det lila grässtrået det bästa jag någonsin läst, det gav rysningar i flera dagar.
- Nu var det jättelänge sedan jag läste någon av delarna i The Dark Tower, men det jag kommer ihåg är att jag upplevde The Gunslinger som både konstig och rätt dålig. Jag förstod inte riktigt vad den handlade om. Nu tycker jag ju att de andra var kanonbra, så skulle jag läsa om The Gunslinger skulle jag förmodligen uppleva den annorlunda.
- En klar favoritbok, början på Kings mästarepos, det som drar ner betyget är att boken i mitt tycke är lite för tunn och att King inte riktigt har "hittat formen" som till exempel finns i DT3 där man får mer grepp om vad det innebär att "världen gått vidare".
- Jag läste de två första böckerna utan att veta att det fanns någon fortsättning. Efter att ha läst ut dem tyckte jag att det var de sämsta böcker King skrivit. Men när man visste att det fanns en fortsättning, och läste dem igen så lyfte betyget en aning. Fortfarande tycker jag dock inte att det är något av det bästa han skrivit.
Först publicerad i Följeslagarna #141 - 2002-05-13
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Stephen Kings egna historia är minst lika intressant som hans böcker. Vi har sammanfattat hans uppväxt fram till debutromanen Carrie (1974) i en kort men intressant biografi.