UTSKICK UR ARKIVET
Följeslagarna #20 - 981019
Förord
Välkomna till det första "vuxna" Följeslagarutskicket! Nu har vi äntligen lämnat tonåren och börjat mogna (vi menar förstås att vi passerat 20-strecket)! Det måste givetvis firas på något sätt (NEJ - det blir ingen tävling!) - så vi bjuder lite längre fram på det absolut längsta Oumbärliga ting i Följeslagarnas historia - en stor, lång och intressant intervju med John-Henri Holmberg!
Och vem är det då, frågar sig hälften av medlemmarna plötsligt. Jo, John-Henri Holmberg är Sveriges huvudsakliga översättare av Stephen King. Så har det varit de senaste åren och lär så förbli. Undantagen är boken NATTMAROR OCH DRÖMLANDSKAP som John-Henri istället publicerar genom sitt bokförlaget Replik, och han är inte bara översättare och förläggare, utan även författare. Vi tyckte att det skulle vara roligt att intervjua John-Henri, vilket vi också gjort, och vi hoppas att ni ska tycka om intervjun lika mycket som vi gör.
Ingen idé att spilla mer tid och plats i detta fullmatade nummer, som i övrigt är relativt tunt - det händer inte mycket just nu…
Ha det bra - Lilja & Anders
Medlemsantal: 55
Nyheter från Territorierna
Vi börjar detta nummer med lite glada nyheter! Nu finns DESPERATION ute i handeln. Har ni inte redan köpt den, spring ut och gör det nu!
I förra numret berättade vi om att King gått ned i vikt mycket och att det inte berodde på sjukdom, men vissa verkade inte tro på det. I ett nyhetsbrev från SKEMERS i veckan rapporterade Kings sekreterare Marsha följande: "For those of you worrying about Stephen's health because he's lost weight-no need to. He had put on a bit of weight about a year ago and his cholesterol level was climbing, so he decided to do something about it before it became a problem. It was more a change of diet--no Big Macs for a while and eating more fish--than dieting, but it worked and he is thinner and feeling great now! We're all very jealous! :-)" - så vi ljög inte!
Sugen på THE GREEN MILE filmen? Det är vi också, men för att stillat suget lite kan man kolla på ett litet reportage från när King hälsade på inspelningsteamet. Surfa till: http://www.newstream.com/rm/98-378.ram och kolla. Att höra "John Coffey" sjunga "Happy birthday!" för King med världens djupaste basröst är bara det värt besväret!
Oumbärliga ting - intervju med John-Henri Holmberg
Kan vi kanske börja med lite uppgifter om dig? Berätta lite om dig själv och sådant!
- Det här är den klassiska skrytfrågan där man kan dilla på ändlöst. Kort: sf-fan sedan barnsben, började publicera egna stencilerade fanzines i 12-13-årsåldern, blev så småningom en av de dominerande aktiva i svensk sf-fandom (redaktör för fanzines som Fanac, SF Forum, Gafiac). Var ett par vändor ordförande i Skandinavisk förening för science fiction och grundade i den egenskapen Sf-bokhandeln i Stockholm 1977, då den ägdes av SFSF. En av huvudarrangörerna för sf-kongresserna i Stockholm 1970, 1974 och 1976, där den sista fortfarande är den hittills största som hållits i Sverige.
Annat: Tog för hundra år sen en fil kand med litteraturhistoria, filosofi och klassisk fornkunskap; var redaktör för studenttidningen Gaudeamus i Stockholm, senare informationschef för Stockholms Studentkårers Centralorganisation. Blev tidigt politiskt medveten på den individualistisk-anarkistiska sidan (så kallad libertarian) och var med om att försöka grunda en libertariansk riktning i svensk politik; med om att starta tidningen Nyliberalen och organisationen Frihetsfronten. Har talat på ändlöst många seminarier och debatter.
Yrkesmässigt: Förlagsredaktör vid Askild & Kärnekull, därefter utgivningsansvarig vid Lindfors Nya Bokförlag och Kindbergs Förlag, förlagsredaktör vid Timbro och drev samtidigt tillsammans med Per Insulander och John Ågren bokförlaget LFP i Stockholm där vi utgav science fiction i pocketbokformat och i form av tidskriften Nova science fiction. 1988 nedrekryterad till Bokförlaget Bra Böcker i Höganäs som skönlitterär utgivningschef. Slutade i december 1993 och driver numera Bokförlaget Replik. Litteraturkritiker i bl a Sydsvenska Dagbladet. Litteraturskribent i Nationalencyklopedin. Har givit ut ett par böcker om science fiction (DRÖMMAR OM EVIGHETEN: SFS HISTORIA och KVINNOR I SF), en bok om fantasy (FANTASY), några antologier och en libertariansk debattbok (BEFRIA MÄNNISKAN). Skriver på en bok om skräck i litteraturen som blir klar vilket år som helst.
Annars? Jotack, jag mår rätt hyggligt och har fortfarande varken slutat läsa, slutat skriva, slutat röka eller slutat träffa tjejer.
När och hur började du arbeta som översättare?
- Av en slump och precis efter gymnasiet. Gick med en polare upp till Karl-Otto Bonnier och föreslog honom att låta oss ge ut Sveriges genom tiderna största samling science fiction-noveller. Det fick vi inte, men som något slags tröstpris fick jag revidera Artur Lundkvists översättning av Olaf Stapledons historiefilosofiska trettiotalsroman DE SISTA OCH DE FÖRSTA MÄNNISKORNA, som skulle utges i pocket, istället. Det gav en slant för ett rätt kul arbete, så därefter försörjde jag mig som översättare medan jag pluggade på universiteten i Stockholm och Uppsala, och eftersom jag tycker det är rätt roligt att översätta författare jag gillar har jag fortsatt genom åren, även om jag nästan alltid haft andra jobb som huvudsysselsättning.
Hur går det egentligen till när man översätter en bok? Läser man boken på ett visst sätt, gör anteckingar,eller hur funkar det?
- Det beror på översättaren och boken. En förundrad göteborgare frågade mig en gång också hur man bar sig åt - "Jag kan tänka mig två sätt, liksom - antingen läser man den först och skriver som man kommer ihåg, eller också läser man den samtidigt och skriver likadant på svenska, vilket är bäst?" I princip begagnar jag nog den senare metoden. Jag är kanske knäpp, men idealiskt börjar jag på första sidan och skriver tvärs igenom, gärna i mycket långa pass - tio, tolv timmar är helt okej - för att komma ordentligt in i texten och "känna" som författaren. När det är klart har jag vanligtvis samlat på mig ett antal anteckningar om saker som måste ändras bakåt, saker som bör tänkas igenom och kanske ändras genomgående, enstaka grejer som måste tas reda på. Men i princip: Jo, jag har boken bredvid mig och skriver likadant på svenska. Fast jag vill kanske tillägga att det verkligt tuffa är att så långt möjligt låta som författaren - tala i samma tonläge, på samma nivå.
Hur lång tid tar det i regel att översätta en bok som är runt 500 sidor?
- Hopplös fråga. 500 sidor Henry James tog mig ungefär tre månaders heltidsarbete. 500 sidor Stephen King kan däremot gå kanske dubbelt så snabbt. Men eftersom jag aldrig översatt på heltid utan gjort annat parallellt har jag egentligen ingen fullständigt klar uppfattning. Säg att det när det handlar om en rimligt klar och redig text kan röra sig om 3-4 boksidor i timmen.
Många anser att de tidiga Kingböckerna är dåligt översatta - hur är din syn på detta utan att klanka ned på några kollegor?
- Fullständigt uppriktigt har jag ingen åsikt i frågan. Bortsett från ett par titlar har jag inte läst det andra har översatt av King; jag föredrar att läsa på originalspråk. Ett av undantagen är STARK, som jag i egenskap av Bra Böcker-förläggare köpte in från Legenda för bokklubbsutgivning; den översättningen var faktiskt i sin ursprungliga form så oerhört dålig att jag krävde att den skulle arbetas om fullständigt om jag skulle ge ut boken i bokklubb. Det skedde också. Översättningen av "The Body" i DIFFERENT SEASONS har jag i talboksversion och har hört flera gånger på E4 till och från Stockholm; den tycker jag med undantag för ett par småsaker är utmärkt.
Vilka problem kan man stöta på vid översättningen? Vissa av Kings böcker innehåller olika "inskjutna" texter som innehåller hemliga meddelanden eller saker som har stor betydelse för handlingen. Jag tänker speciellt på den berättelse som Mike Noonan skriver i BAG OF BONES som i själva verket är ett dolt meddelande eller gåtorna i THE WASTE LANDS. För att dessa texter ska få samma poäng krävs det att översättaren är påhittig och har fantasi.
- Sant. Men det finns många andra problem hos King också; han älskar att ägna sig åt kulturella associationer till filmer, litteratur, rockmusik, butikskedjor, snabbmat, TV-shower och sånt, nästan alltid tidstypiskt för sent 50-tal, 60-talet och 70-talet. Jag inbillar mig att jag klarar det här rätt bra eftersom jag varit mycket i Amerika, är bara några år yngre än King och har växt upp med samma intresse för science fiction, populärkultur, underground och rock som han har gjort. Jag kan också Jefferson Airplanes och Crosby, Stills & Nashs texter, så jag känner igen dem. Och förhoppningsvis har jag hyfsat med fantasi. Dessutom tycker jag det är roligt att översätta rimmad vers.
Kings tidigare svenska förlag hade ju en uppsjö av översättare, men nu är du ensam översättare på Bra Böcker - hur kommer det sig? Är det bra eller dåligt att det är så?
- Förhoppningsvis kommer det sig väl av att Bra Böcker tyckt att jag gjort ett hyggligt jobb. Och i princip tycker jag - i egenskap av förlagsmänniska - att det är bra. Som jag nämnt ser jag det som väsentligt att en författares ton, röst, fångas i översättning. Men inga två översättare har exakt samma tonläge eller tolkar samma författare identiskt. Så för att författarens (i det här fallet svenska) översättningsläsare ska uppleva honom eller henne som densamma berättaren från bok till bok ser jag helst att samma person får översätta samme författares alla böcker. Så långt möjligt har jag som förläggare tillämpat den tanken; den är inte olik den man har i länder där man dubbar filmer och där samma skådespelare i princip alltid dubbar samma stjärna. (Enligt uppgift hade de landssorg i Japan i våras när Sean Connerys "röst" dog. Det tycker jag på något sätt är tilltalande.)
Många av Kings titlar är ju rätt svåröversatta, som MISERY, BAG OF BONES med flera. ROSE MADDER översatte du till RASANDE ROSE, en titel som jag personligen inte är speciellt förtjust i. Hur kom du fram till den titeln?
- Det gjorde jag inte; det var förlaget som bestämde titeln. Mitt förslag - eftersom jag gav upp möjligheten att åstadkomma samma dubbeltydighet som King - var ROSIE PÅ RIKTIGT, som ju är hämtat ur den lilla vers som finns på ett par ställen i romanen.
Har det funnits andra titelförslag till de böcker du har översatt?
- I de andra King-fallen har det också ett par gånger funnits skilda meningar. Men det är inte översättarna som bestämmer titlarna. Fick jag göra det skulle jag nog ha satt andra på många av de böcker av King som publicerats i Sverige.
Kan du ge några exempel på vad du har/hade i åtanke?
- OK. Vad det handlar om är att jag är ganska bokstavstrogen. Så till exempel: THE DARK HALF skulle jag nog ha kallat DEN MÖRKA SIDAN; THINNER skulle jag nog ha kallat MAGRARE eller nåt i den stilen; NIGHT SHIFT tycker jag med fördel kunde hetat NATTSKIFT. Idén bör väl framgå.
I DEN GRÖNA MILEN finns det ett misstag i en av böckerna som King sedan rättade till i den samlingsvolym som släpptes senare. Det är vakten Percy som vid ett tillfälle är bakbunden i en tvångströja och plötsligt har en tredje arm som han torkar sig i pannan med. Detta finns med i din översättning. Insåg du inte att det var ologiskt eller ansåg du dig vara tvungen att översätta som det stod?
- Jag håller mig mycket nära texterna jag översätter och ogillar "fria" tolkningar och översättningar där man - enligt min uppfattning - förgriper sig på författarens ordval, stämningsläge, bildspråk eller vad det nu är. I just det fall du talar om medger jag att man kanske skulle ha ändrat. Men ändringen kommer i envolymsutgåvan, där Kings ändringar kommer att föras in i den svenska versionen av romanen, som jag förresten tycker är en av hans bästa.
DESPERATION och VÄKTARNA är de två senaste böckerna du översatt. Upplevde du några problem med att få till dem med tanke på det hitta-på-språk som används flitigt i DESPERATION?
- Nej, varför det? Det påhittade språket översätts inte, lika lite som man skulle översätta ord eller meningar tryckta på grekiska i en amerikansk roman. Tar författaren med text på ett för originalets läsare främmande språk ska de fortsätta att vara på ett främmande språk också i översättning. (De enda gånger jag sett sånt översättas har rätt komiskt varit ett par gånger när en engelskspråkig författare valt det exotiska språket svenska som främmande. Då måste förstås engelskan översättas till svenska - och den svenska text som finns med översättas vidare till någonting som är lika obegripligt för en svensk läsare som svenskan är för en engelsk.)
Vi har för oss att THE REGULATORS först hade den svenska titeln VÄKTARE, stämmer detta och ändrades det eftersom det redan finns en bok av Dean R Koontz med det namnet?
- Jag hade nog velat översätta titeln som REGLERARNA eller JUSTERARNA. Förlaget valde den titel boken nu får, och skälen känner jag inte till i detalj.
Som förläggare har du några King böcker på ditt "samvete". Till att börja med gav du ut DÖDSDANSEN (Wiken, 1991), vad motiverade dig att ge ut den boken 10 år efter att den skrevs?
- Jag tyckte den var intressant. 2. Jag föreställde mig att Kings läsare skulle köpa den, och de var många nog för att göra den lönsam. 3. Jag tycker att man bör ta så kallad populärlitteratur på allvar också i Sverige, och bidrar gärna - för övrigt också med egna böcker - till att den i högre grad bör bedömas i litterära termer snarare än litteratursociologiska, något jag finner oförsvarbart nedlåtande.
Nu ger du ut NATTMAROR OCH DRÖMLANDSKAP i två volymer. Samlingar har ju ingen vidare hög status hos de tidigare förlagen, man ändå ger du dig på en samling. Hur kommer det sig?
- Jag gillar noveller, och inbillar mig att boken åtminstone kan sälja så många exemplar att den går ihop.
Enligt bokhandeln kommer volym ett av NATTMAROR OCH DRÖMLANDSKAP att kosta runt 340:-, tror du detta, i kombination med samlingars låga status, kommer att resultera i dåliga försäljningssiffror? Det är ju trots allt "bara" en halv bok.
- Men det är en bok på drygt 400 sidor, med 11 kompletta berättelser av King. En bok på 800 sidor klarar Replik inte att utge ekonomiskt.
Vem kom på den svenska titeln på NATTMAROR OCH DRÖMLANDSKAP?
- Som nämnts ovan är det förläggarna som bestämmer titlar, så det gjorde jag alldeles själv.
Du är också ansvarig för att författare nummer två i familjen King, Tabitha, publicerades i Sverige. Hur gick det med den satsningen, och finns det planer på att publicera fler böcker av Tabitha i Sverige?
- Den bok jag gav ut hade mycket måttlig framgång. Såvitt jag vet finns inga planer att gå vidare med Tabithas böcker, men naturligtvis kan jag inte svara för vad man tänker på vare sig Bra Böcker eller andra förlag.
Kommer ni att publicera fler Kingböcker?
- NIGHTMARES AND DREAMSCAPES är den enda Replik har kontrakt på. Skulle det dyka upp något mera jag har möjlighet att köpa (vilket alltså bland annat förutsätter att Kings ordinarie förläggare inte vill ge ut det) ska jag mycket gärna göra det.
Replik verkar ju syssla med fantasy och sci-fi till större delen, vilket gör det till det perfekta förlaget för Kings DARK TOWER böcker! Finns det verkligen inga planer på att köpa rättigheterna till dessa, eller handlar det om alldeles för mycket pengar?
- Den dystra sanningen är nog snarast att just de båda DARK TOWER-böcker som kommit på svenska är de av King som sålt inte bara sämst, utan i jämförelse med hans andra böcker katastrofalt dåligt. Så min misstanke är att inget förlag för närvarande vågar satsa på så utomordentligt osäkra kort. Kings svenska läsare vill tydligen inte ha fantasy; de svenska fantasyläsarna vill tydligen inte ha King.
Vad kan du berätta om Replik som förlag? Hur stort är det, vad har ni släppt för böcker hittills?
- Replik är väldigt litet. Sedan starten i november 1995 har det till och med i höst utkommit ett 15-tal böcker; nivån framåt kommer gissningsvis att ligga kring ett dussin om året. Den stora merparten arbete är faktiskt helt annat än den egna utgivningen: vi producerar textmässigt en mycket stor utgivning åt det tyska förlaget Könemann, som publicerar omkring 80 böcker på svenska i år - nästan alla översatta, redigerade och ombrutna av Replik på uppdrag.
När det gäller Repliks egna titlar finns knappast någon urskiljbar linje. I princip väljs böcker därför att de dels enligt min uppfattning är bra, dels bör kunna löna sig. Är man liten är det svårt att ägna sig åt välgörenhetsutgivning av titlar som blir uppenbart olönsamma men man tycker ändå bör finnas utgivna; sådana böcker publiceras då och då av alla större förlag, men sällan av de små som vill överleva.
Replik har gjort enstaka science fiction-titlar (Robert A Heinleins STARSHIP TROOPERS; förmodligen nästa år kommer en nyöversättning av hans THE MOON IS A HARSH MISTRESS, tidigare på svneska som REVOLT MOT JORDEN; också Joanna Russ briljanta, experimentella sf-roman HONMÄNNISKAN), några klassiker (Henry James PORTRÄTT AV EN DAM och DUVANS VINGSLAG, Vladimir Nabokovs LOLITA), en av författaren reviderad nyutgåva av Bertil Mårtenssons fantasytrilogi MAKTENS VÄGAR; i höst har vi den svenska debutanten Åsa Hedman Pihls SYNVILLOR. Sedan har vi också gjort faktaböcker - ett par om Montessoripedagogik, min bok om fantasylitteratur osv.
Vad som kommer är fortfarande såpass osäkert att jag ogärna talar om enstaka titlar. Men Åsa har skrivit en andra roman, andra delen av Kings novellsamling kommer förstås senvåren nästa år, vi börjar i höst ge ut Marion Zimmer Bradleys romanserie från världen Darkover och den lär fortsätta.
Berätta om din första kontakt med King som läsare!
- Jag undrar om det inte faktiskt var på 70-talet när han publicerade en del noveller i framför allt sf-tidskriften Magazine of Fantasy & Science Fiction, vilket han för övrigt fortfarande gör. De första böcker jag läste av honom var tidigt på 80-talet; skräck har aldrig varit det jag helst valt att läsa, och följaktligen var det inte förrän han började diskuteras mer brett jag tog en ordentlig titt.
Enligt djungeltelegrafen har du träffat King vid två tillfällen - detta vill vi givetvis veta mer om!
- Jag har träffat King ett par, tre gånger i samband med amerikanska bokmässor eller releasebjudningar. Vid ABA:s kongress i Los Angeles för sex år sedan höll han ett frukostanförande om sitt författarskap som var fascinerande. I New York deltog jag i ett releaseparty för den oavkortade utgåvan av THE STAND när han bland annat spelade med i orkestern.
Vad säga om en superkändis man inte känner alls, bara har bytt enstaka ord med? Han slog mig som en mycket normal människa, road av skrivandet snarare än av inkomsterna som jag tror spelar väldigt liten roll för honom vid det här laget. Han är mycket lång och oerhört närsynt och har mycket tjocka glasögon, liksom Tabitha, som dessutom är mycket kort - det ser åtminstone ut som om det skilde nästan en meter i längd mellan dem. De av hans goda vänner jag känner någorlunda väl - bland andra Harlan Ellison och Dean Koontz - säger att han är anspråkslös, spontan, humoristisk, road av väldigt normala saker - baseboll, gamla skräckfilmer, science fiction, ta en öl med polarna.
I din personliga uppfattning, vilka är Kings starka sidor och vilka böcker anser du vara hans toppar?
- Kings starka sidor är faktiskt många. Han är född berättare och upprepar sig sällan. Han är en utomordentligt bra stilist med förmågan att variera sitt språk mycket följsamt, samtidigt som han väjer för det sökta, konstlade eller preciösa. Han är en lysande vardagsobservatör som bättre än de flesta lyckas återge och skildra ganska ordinära människors sätt att tala, tänka och leva. Han är samtidigt väsentligt mycket konstfärdigare än han för det mesta hålls räkning för; i texter som t ex kortromanen "The Body" visar han en mycket medveten, långtgående ambition att skapa en fungerande metatext, och inte minst vågar han vara både känslosam och till och med sentimental men i de flesta fall utan att ramla över gränsen till det patetiska.
Hans bästa böcker? Ska jag begränsa mig till några enstaka favoriter, så skulle det åtminstone just nu bli: IT (en lysande barndomsskräckskildring, förutom de sista 200 sidorna där monstret kommer i bild), DOLORES CLAIBORNE, ROSE MADDER, THE GREEN MILE och BAG OF BONES. Som synes tycker jag att han blivit bättre och bättre. Men det finns också utsöka passager i mycket annat han skrivit. DARK TOWER-sviten tror jag kommer att bli storslagen när den väl avslutats; sista kapitlet i INSOMNIA grät jag över tangentbordet när jag översatte. Och "The Body" har jag redan dillat om.
Å andra sidan, vad är hans svaga sidor och vilka böcker tillhör återvinningsinsamlingen?
- King säger att han som skräckförfattare helst vill injaga fruktan i sina läsare. Funkar inte det kan han försöka skrämma dem, och klarar han inte det heller kan man alltid försöka äckla dem. Hans svaghet är, som jag ser det, tendensen att göra traditionell skräck också av berättelser som inte borde vara det - som IT, som borde fått förbli en tvetydig bok om barndomens skräck och hur den påverkar oss genom livet, där läsaren gärna skulle fått fortsätta att undra över om det verkligen fanns något verkligt monstrum.
En annan svaghet är Kings lätthet att skriva på - han är hejdlös, ochnär han fängslats av sina personer har han en lite olycklig tendens att låta dem prata på ändlöst eftersom han har så lätt för dialog som är både trovärdig och underhållande men ibland ingenting tillför berättelsen. Exempel här är INSOMNIA och DESPERATION, som jag menar båda borde ha varit ett par, tre hundra sidor tunnare.
Riktigt svaga romaner finns också: dit skulle jag räkna FIRESTARTER, CHRISTINE, EYES OF THE DRAGON, TOMMYKNOCKERS. Poeten Tom Disch - tror jag det var - har påpekat att TOMMYKNOCKERS skulle förtjänat ett Hugo-pris som årets bästa science fiction-roman… om den utkommit senast 1958. Det tror jag ligger mycket i. Det är en oerhört traditionalistisk sf-roman som inte har mycket att tillföra det som hänt inom sf de senaste 40 åren.
Hur tror du att Sveriges syn på Stephen King är i dagsläget rent litterärt? Det är ju uppenbart att han inte är lika populär som på slutet av 80-talet då bokhandlarna formligen svämmade över av Kingböcker.
- Men delvis är det avsiktligt. Kings agenter har undvikit att förnya alltför många kontrakt; man har uppfattat det som att hans popularitet minskat just för att han överexponerats inom ett litet språkområde, och vill försöka bygga upp honom igen genom att se till att det inte ligger 35 böcker ute samtidigt i flera olika versioner och prislägen. Annars är min uppfattning att allt fler kritiker börjat inse Kings litterära styrka, parallellt med att hans senare böcker möjligen blivit en smula för sofistikerade för de läsare som tidigare blandade hans romaner med Dean Koontz och läste båda i första hand för skräckinnehållet.
Hur ser du på Kings "hot" om att lägga av, eller snarare trappa ned? Hur länge tror du att han kommer att hålla på?
- King är författare och berättare, antagligen i omvänd ordning. Han kommer att berätta historier - och skriva ned dem - så länge han lever. Får han för sig att under någon period inte låta utge dem, blir vi väl tvungna att vänta. Men att han verkligen skulle sluta skriva tror jag bara inte på.
Känner du till några svenska skräckförfattare som är värda att nämnas?
- Selma Lagerlöf skrev många utsökta spökhistorier, och Sven Christer Swahn har skrivit några alldeles utmärkta skräckberättelser - de flesta finns i hans novellsamlingar 13 HISTORIER OM SPÖKEN OCH ANNAT, STANNA ALLA KLOCKOR och ORGELADJUNKTEN. Dessutom har han publicerat ett par romaner som ligger skräcken nära, framför allt SKYMNINGSGÄSTERNA och SPÖKET PÅ MYNTGATAN. Men annars är det tunt.
Du författar även själv - berätta lite om dina böcker och speciellt om den kommande boken SKRÄCK I LITTERATUREN!
- Jag är i botten litteraturvetare och har specialintresserat mig för icke-realistisk litteratur - science fiction, fantasy, övernaturlig skräck. Det hindrar inte att jag också skrivit en hel del om t ex deckare och om modern undergroundkultur; jag är road av psykedelika, av beatgenerationen och dess efterföljare (författare som Allen Ginsberg, Gregory Corso, Neal Cassady, William Burroughs), av modern noirlitteratur inklusive det som kallas dark fantasy, av experimentell litteratur (J G Ballard är en gammal favorit, men jag gillar också folk som Kathy Acker). Och så vidare. Sånt här har jag skrivit om på olika håll, i en oändlig massa artiklar och recensioner, i ett par hundra författarminiporträtt i Nationalencyklopedin, som medarbetare i de internationella Encyclopedia of Science Fiction och Encyclopedia of Fantasy.
Jag håller på med en triptyk böcker där den första är en översikt över modern fantasy (FANTASY, 1995), den andra ska bli en översikt över skräck (SKRÄCK I LITTERATUREN, förhoppningsvis 1999) och den tredje en ny historik över science fiction (ska vi gissa på 2001 eller sådär). Boken om skräck kommer att kombinera en förhoppningsvis översiktlig historik från slutet av 1700-talet med ett antal lite mer ingående författarstudier av dem jag uppfattar som de viktigaste skräckförfattarna (Poe, Hodgson, James, Lovecraft, Bradbury, Shirley Jackson, King, Koontz, Tanith Lee, några till) och med ett antal resonemang kring skräcklitteraturens centrala motiv (gengångare, övernaturliga monster, vansinne/psykologisk skräck, lite sådär). Vi får väl se om den blir värd att läsa. Den är hur som helst kul men jobbig att skriva.
Dina böcker är uteslutande faktaböcker - har du inte under åren, med massvis av översättande och läsande blivit sugen på att skriva fiktion?
- Snarare tvärtom. Både som läsare och förlagsmänniska lägger jag stor vikt både vid intrig - en bok ska underhålla och överraska; jag vill inte läsa samma sak jag läst femton gånger tidigare en sextonde gång - och vid språklig kvalitet. Så länge jag inte kommer på någon berättelse jag åtminstone själv uppfattar som verkligt intressant och ny känner jag avgjort inte för att bidra till den oändliga mängden halvbra, imitativa romaner.
Vi tackar därmed John-Henri för denna intervju och hoppas att han kan vara Kings svenska röst i många år till!
[Anders och Lilja]
Frågor och svar
1. Tja, vet man något om hur Kings ungar klarar att ha en sådan berömd farsa. De borde väl ha hyfsat många som hänger dem i hasorna... [Dan Linder]
- Tyvärr så har det inte kommit fram så värst mycket om familjen Kings privatliv, förutom om King själv då. Den enda informationen som jag hört är att Kings 26-årige son Joseph följer i sin mor och fars fotspår som författare, Owen, 20, går sista året på college och Naomi, 28, studerar för att bli präst. Resten vill de tydligen hålla för sig själva…och det är ju inte så konstigt… [Lilja]
- … men det är nog ganska troligt att de blir "förhörda" emellanåt av fans som kommer på att deras far är DEN Stephen King. Förhoppningsvis har fansen så pass mycket respekt för familjers privatliv att de inte är allt för påträngande eller jobbiga. [Anders]
Efterord
Nästa vecka är det recensionsdags igen - då har vi nämligen satt tänderna i Kings senaste bok på svenska - DESPERATION. I övrigt är det som vanligt dags för Butiken igen så skicka in era annonser eller uppdatera de ni har om det hänt något. Till dess ber vi att få önska en trevlig vecka, gärna i sällskap av DESPERATION…
Anders - http://come.to/gallery
Lilja - http://come.to/liljas-library
Följeslagarna - http://home5.swipnet.se/~w-55592/foljeslagarna
Salem's Lot