UTSKICK UR ARKIVET
FÖLJESLAGARNA #217 – 060901
Förord
Hallå och välkomna till höstens (suck) första utskick, och om inte detta sorteras in under de mest välfyllda utskicket i Följeslagarnas historia så vet vi inte vad ni kräver av oss! Inte mindre än tre recensioner bjuder vi på denna gång – böckerna DE TRE BLIR DRAGNA och SIGNAL, samt TV-serien NIGHTMARES & DREAMSCAPES: FROM THE STORIES OF STEPHEN KING.
Utöver det rejält med nyheter, men innan vi börjar blir det något helt annat. I vårt webforum har det nyligen diskuterats om en ny novelltävling bland Följeslagarnas medlemmar. 1999, 2000 och 2001 hade vi novelltävlingar och nu fem år senare tycker vi att det är på sin plats igen.
Steg ett är att ta in intresseanmälningar och det är det vi gör nu. Om du vill skriva en novell (utifrån ett givet ämne och specifika regler vilka redovisas i steg två) så ska du höra av dig senast 8/9. Alla som skriver noveller kommer att automatiskt sitta i juryn, men vi vill gärna ha in specifika jurymedlemmar så om du vill sitta med i juryn ska du också höra av dig senast 8/9. Maila till info@foljeslagarna.com.
För att det ska bli ett steg två över huvud taget kräver vi att minst 10 författare anmäler sig och helst lika många specifika jurymedlemmar.
Vi ser fram emot era anmälningar!
Hösthälsningar - Anders & Lilja
Medlemsantal: 912
Nyheter
* I början av augusti medverkade King i "An evening with Harry, Carrie and Garp" tillsammans med John Irving och JK Rowling. Det hela var en välgörenhetstillställning för Läkare utan gränser och The Haven Foundation, en stiftelse till förmån för skadade författare och konstnärer grundad av King. Händelsen uppmärksammades även i svensk media, speciellt King och Irvings önskan om att Harry Potter inte får dö i sista boken. Rowling var som vanligt iskall.
King läste "The Revenge of Lardass Hogan" och skämtade att han och Irving bara var "förband" denna kväll. Efter att Rowling läst blev det en kort frågestund med alla tre och en kvinna frågade King vad som skrämde honom. "Vad sägs om att sitta framför 6000 personer?" svarade han.
Under kvällen berättade King om en idé som kan utvecklas till en ny bok, men som lika gärna kan förvandlas till något helt annat på vägen dit. Han sa att han hade fått en mental bild av en person som träffar en kvinna han inte sett på 20 år, och hon ser exakt likadan ut som då med undantaget att hon är mycket större. Han sa inte tjockare eller längre, utan bara större, och nu håller han på att fundera ut vad som kan ha orsakat det.
En videofil med hela kvällen finns här och där på nätet där man kan ladda ner saker kanske inte helt ärligt...
* Stephen King har nominerats till ett pris för CELL, som vi recenserar i detta utskick. Det är i kategorin "Science Fiction/Fantasy/Horror" som King nominerats till priset Quills - ett pris som folket röstar fram. Övriga nominerade i samma kategori är "A Breath of Snow and Ashes" av Diana Gabaldon, "A Feast for Crows" av George R. R. Martin, "Labyrinth" av Kate Mosse och "The Stolen Child" av Keith Donohue. Röstningen pågår till 30/9 och den 10/10 meddelas vinnarna på en ceremoni New York. Därefter redovisas vinnarna på http://www.quills.msnbc.com.
* Bloody Disgusting - en av de stora skvallersajterna när det gäller skräckfilm - har under månaden rapporterat en rad Kingrelaterade rykten, eller sanningar. Det återstår liksom att se.
Att George Clooney ryktats om en roll (huvudroll sannolikt) i en remake av PET SEMETARY för Paramount Pictures har det pratats om tidigare, och en "säker" källa rapporterade att det var så, men Clooneys publicist dementerade det helt och hållet. Det verkar dock som arbetet med remaken har gått in i castingfasen så kanske kommer det mer nyheter om filmen, med manus av Dave Kajganich, Mike Werb och Michael Colleary, inom kort.
En annan remake som nog får sorteras in i kategorin "varför?" är en eventuell nyfilmatisering av CHILDREN OF THE CORN, 22 år efter originalet. Bloody Disgusting har pinsamt lite kött på benen när det gäller denna nyhet - det enda med substans de har komma med är "talk has begun to circulate heavily around the industry", så sannolikheten är inte så enorm.
Slutligen rapporteras det att ingen annan än Michael J Fox ska vara aktuell för en roll i den fördömda och ständigt försenade THE TALISMAN. Vilken roll det handlar om är helt okänt. De spekulerades i Följeslagarnas webforum om Varg, inte minst med tanke på Fox:s "Teenwolf" i bakhuvudet, men sen gick diskussionerna in på om en räv kan spela en varg... Vad det blir, och framför allt OM det blir något, får vi förhoppningsvis reda på inom kort, men sammanfattningsvis får man nog dra slutsatsen att Bloody Disgusting inte alltid kommer med de mest bergsäkra nyheterna.
* Cemetary Dances THE SECRETARY OF DREAMS har nu i alla fall kommit till tryckfasen, då ARC:en kommit:
http://www.liljas-library.com/article.php?id=571
"Publication date August 2006" står det, men eftersom det handlar om Cemetary Dance vet man att så knappast är fallet. Det är ju redan september...
* Samuel L. Jackson sa i en färsk intervju i anslutning till hans "Snakes on a Plane"-promotion att "I’m heading to London on Sunday to do 1408. Stephen King short story. Horror film. With John Cusack. I’ll be done with that in a couple of weeks."
Vidare har en skådespelare bytts ut. Mary McCormack har ersatt Kate Walsh i rollen som John Cusacks ex-fru, och ni som kan novellen filmen baseras på vet att det inte figurerar någon ex-fru i den historien. Med andra ord kan vi förvänta oss att historien svällt ut lite i filmmanuset.
* NIGHTMARES & DREAMSCAPES: FROM THE STORIES OF STEPHEN KING, vars avsnitt vi recenserar i detta utskick, släpps 24/10 som en 3-DVD-box i USA. Bonusmaterialet blir: Interviews With the Series Stars, "Behind the Drama of Nightmares & Dreamscapes from the Stories of Stephen King", "From the Mind of Stephen King", "Page To Picture", "The Inside Look" och "Battleground: Special Effects" making-of featurettes. Det har också pratats om en lite längre version av "Umney's Last Case".
* En nygåva av THE GREEN MILE på 2-DVD är på gång och släpps i USA 14/11. Bonusmaterialet blir: audio commentary by director Frank Darabont, additional scenes, a Walking the Mile: Making of The Green Mile documentary, a six-part documentary gallery (Stephen King: Storyteller, The Art of Adaptation, Acting on the Mile, Designing the Mile, The Magic of the Mile, The Tail of Mr Jingles), some Tom Hanks makeup tests, a Michael Clarke Duncan screet test, and The Teaser Trailer: A Case Study.
Så här ser omslaget ut:
http://www.dvdactive.com/images/news/screenshot/2006/8/thegreenmileser1artpic1.jpg
* Och när vi ändå pratar om THE GREEN MILE så finns det några illustrationer ur kommande limited edition-boken här:
http://www.liljas-library.com/article.php?id=559
* En poster till den kommande tecknade DARK TOWER-serien har dykt upp. Serien börjar i februari:
http://www.liljas-library.com/img/other/gunslinger_marvel_poster.jpg
* Ett nytt försök med att sätta upp CARRIE som musikal är på gång. 1988 sattes musikalen upp på Broadway första gången och efter blott tre dagar togs den ned som en av historiens största floppar. I branschen har titeln till och med blivit slang för flopp.
Theatre Couture, ledda av Eric Jackson, kommer att sätta upp musikalen under namnet CARRIE: A PERIOD PIECE mellan 6-30/12, dock inte på Broadway. "Det kommer att bli en väldigt svart komedi," säger Jackson. "Men det finns gömt i romanen. Det är en seriös skildring av stressen och smärtan att bli vuxen. Men CARRIE är också välkänd i vår kultur - alla känner till historien, alla tycker att det är deras historia och eftersom alla tycker så omedvetet finns det ett sätt att göra något kul av den. Det kommer att bli komik och skratt, och lite skräck och kanske lite blod också."
Jackson berättar också att det inte var helt lätt att övertala folk om att sätta upp musikalen på nytt. Han skrev ett brev till Kings advokat angående rättigheterna och fick ett snabbt svar i still med "Är du helt från vettet?". Jackson noterade dock att advokaten skickat en kopia till King och efter två veckor fick Jackson ett nytt brev där advokaten meddelade att King ville veta lite mer. Jackson skrev då ett sex sidor långt brev med sina tankar och idéer och fick ett svar att King gav dem rättigheterna att sätta upp musikalen.
* I Frankrike kommer DOLORES CLAIBORNE sättas upp som pjäs mellan 22-29/9.
* King och John Grisham planerar att medverka vid en pengainsamling till deras kollega Jim Webbs senatorkampanj. 24/9 äger insamlingen rum. Vad King ska göra under kvällen är ännu inte känt.
Recension av DET MÖRKA TORNET 2: DE TRE BLIR DRAGNA
Bra Böcker fortsätter sin utgivning av DET MÖRKA TORNET-serien och gör både ett bra och dåligt jobb. Det bra är att böckerna nu kommer ut, det är det inget snack om – det dåliga är att det utlovade schemat spruckit gång på gång. Det vore ju bra om det fanns en regelbundenhet i utgivningen – en ny bok per halvår skulle vara perfekt. Det finns ju en risk att nyhetens behag försvinner och folk ledsnar på att vänta på böcker som ”aldrig” kommer.
En annan dålig sak är hur de hanterat illustrationerna i böckerna. I stället för som i originalet och faktiskt de två svenska böcker som kom 1989-90 där illustrationerna satt där det de föreställer händer, har nu alla illustrationer klumpats ihop i mitten, väldigt uppenbart av ekonomiska skäl. Det här är faktiskt katastrofalt dåligt! Om man tittar på illustrationerna när man kommit till hälften av boken kommer vissa viktiga scener från andra hälften att avslöjas och detta kommer lite längre fram i serien bli förödande för läsupplevelsen.
Skulle det vara så i den avslutande delen så kan jag bara råda alla att hoppa över illustrationerna, och om Bra Böcker inte har råd att binda in dem på rätt ställen kan de faktiskt strunta i dem, eller placera dem sist. Det var en chock när jag såg det i REVOLVERMANNEN och det är lika illa nu.
Nog om det.
Som de flesta vet har vi plockat vårt namn från den första översättningen av THE DRAWING OF THE THREE. Nu har boken fått en förvisso korrekt översatt titel, men blev det så himla lyckat? Det här är nog enda gången jag opponerar mig mot John-Henri Holmbergs idé om att översätta titlar så rakt och riktigt som möjligt, för ingen kan väl läsa titeln DE TRE BLIR DRAGNA och inte dra slutsatsen att den handlar om ett fylleslag? Hade boken hetat DE TRE DRAS till exempel hade man inte associerat till fylla, även om titeln då hade känts spansk i stället.
Lite trist blir det. Speciellt som det är en så pass bra bok. DE TRE BLIR DRAGNA är en väldigt viktig bok i serien. Visserligen var King inne och nosade lite på kopplingarna mellan Rolands värld och vår redan i REVOLVERMANNEN (när Jakes historia berättas), men här blir det betydligt mer. Och så får vi träffa Eddie Dean, en Kings mest välmejslade karaktärer i mitt tycke.
Jag går inte så mycket på handlingen eftersom den sammanfattas rätt bra i vår genomgång av boken (se hemsidan, men varning för några spoilers från trean i den texten), men kan konstatera att läsupplevelsen varierar lite från gång till gång. Senast jag läste den blev jag så tagen att jag delade ut högsta betyg – den här gången nöjer jag mig med 3 Följeslagare av 5 möjliga. Kanske har jag läst den lite för många gånger… [Anders]
Fotnot: Kom ihåg att ni kan köpa DE TRE BLIR DRAGNA fraktfritt från CDON fram till den 5/9. Ange FOLJESLAGARNA som rabattkod.
Recension av SIGNAL
Det här är tredje gången jag läst samma King-roman under samma år. Måste vara ett personligt rekord, och det beror inte på att jag tycker att SIGNAL – eller CELL som den heter i original – är en av Kings bättre böcker. Nej, jag tycker den är ganska medioker faktiskt.
När vi skrev om originalutgåvan i februari skrev jag bland annat att historien har stora luckor, att berättandet till stora delar baseras på spekulationer och att de flesta idéerna är sådana King skrivit tidigare eller som andra skrivit eller gjort film på. Recensionen gick i #210 och finns också på vår hemsida.
Jag står kvar vid det jag skrev då även efter en tredje läsning. Jag tror dessutom – och det här har jag aldrig skrivit tidigare – att SIGNAL är en sådan historia som kommer att göra sig bättre som film än som bok. Det under förutsättning att Eli Roth lyckas få till den, vilket det – baserat på hans engagemang – verkar finnas grund för.
Diskussionerna om CELL/SIGNAL i vårt webforum har indikerat att man kan tycka väldigt olika om boken. Vissa är inne på mitt spår andra tycker betydligt bättre om den och så vidare. Och det är ju helt i sin ordning. Jag hatar inte boken, inte alls – det finns mycket att lyfta fram, till exempel:
1. Detta är Kings slafsigaste roman på jag vet inte hur länge. Blod, hjärnor, tarmar, klägg och äckel på varannan sida. Inget för den klenmagade, men underhållande för gorefantasterna…
2. Sällan har King så snabbt kastat in läsaren i handlingen. Vanligtvis tar han lagom god tid på sig att bygga upp något innan det smäller till. Här har man knappt öppnat boken innan en man biter örat av en hund – och sen är det kört. Boken går dessutom väldigt snabbt att läsa – den här gången läste jag hela boken på två och en halv dag.
3. Som jag skrev i den förra recensionen – ingen är helig. Alla karaktärer i de bärande rollerna gör saker man inte hade förväntat sig och det hör inte riktigt till vanligheterna när det gäller King.
Det som är allra bäst med SIGNAL är att det är den snabbast utgivna King-boken i Sverige någonsin. Originalet kom 24/1. Drygt ett halvår senare finns boken på svenska. Det har aldrig hänt tidigare. Här är vi vana med minst ett år, vanligtvis två år mellan originalet och översättningen. Det här aggressiva greppet får Bra Böcker gärna fortsätta med i framtiden, och till exempel klämma ur sig en översättning av LISEY’S STORY nästa vår.
Till sist något om översättningen. Med John-Henri Holmberg uppbokad med DET MÖRKA TORNET föll ansvaret på Anders Bellis att översätta CELL och jag tycker han har gjort ett bra jobb. The Pulse blev Signalen, Phonecrazies blev Mobilgalningarna, KASHWAK = NO-FO blev KASHWAK = INGEN-FON och så vidare. Ur en personlig synvinkel gjorde den snabba översättningen i kombination med att jag hörde CELL först innan jag läste den, att jag under stora delar av den senaste läsningen tänkte repliker och uttryck på engelska. Kan jag boken utantill?
För en lite mer ingående recension av CELL hänvisar jag till den tidigare publicerade recensionen – det här är väl mera av en kommentar antar jag, men betyget kvarstår: 3 svaga Följeslagarna av 5 möjliga. [Anders]
Fotnot: Ett erbjudande om SIGNAL fraktfritt från CDON är på gång snart.
Recension av NIGHTMARES & DREAMSCAPES: FROM THE STORIES OF STEPHEN KING
Under juli och augusti visades tv-serien NIGHTMARES & DREAMSCAPES: FROM THE STORIES OF STEPHEN KING där åtta noveller ur Kings produktion – alltså inte enbart från novellsamlingen NIGHTMARES & DREAMSCAPES – filmats i timslånga filmer för TNT.
Serien kommer att släppas på DVD senare i höst men i och med att vi numera lever i ett samhälle där det är möjligt att se amerikansk tv via Internet har vi valt att recensera de åtta avsnitten för sig. När DVD:n kommer kör vi en sammanfattande recension där även bonusmaterialet inkluderas.
* ”Battleground”
Detta är förmodligen det bästa avsnittet, kanske med undantag för ”Umney’s Last Case”. Innan jag såg det var jag rätt tveksam till om soldaterna skulle kunna göras trovärdiga eller bara se löjliga ut och som om de var hämtade ur en tecknad film. Nu kan jag lugnt konstatera att de kunde göras trovärdiga. De ser mycket bra ut.
”Battleground” är historien om yrkesmördaren John Renshaw som efter att ha dödat VD:n för ett leksaksföretag får ett paket med ett sett leksakssoldater i. William Hurt spelar rollen som yrkesmördaren som hamnar mitt i en bisarr situation perfekt. Det kan inte ha varit helt enkelt att spela mot alla dessa leksakssoldater.
Att det sedan inte sägs ett ord i hela avsnittet ser jag som ytterligare ett briljant ide. Det ger avsnittet ytterligare en dimension som känns mycket fräscht.
Avsnittet får 5 Följeslagare av 5 möjliga. [Lilja]
Jag blir lite störd på att det inte är en enda replik i filmen. Inte så att jag förväntat mig att William Hurt skulle snacka med plastsoldaterna, men realistiskt sett – just det! – så tror jag att man åtminstone klämmer ur sig ett ”Vad i helvete?!” när man hamnar i en så pass absurd situation som han gör i filmen. Välgjord, men jag upplever den också som smått seg.
3 Följeslagare av 5 möjliga. [Anders]
* ”Crouch End”
”Crouch End” publicerades ursprungligen i en bok där en samling nutida författare ombads skriva noveller baserade på H.P. Lovecrafts universum. Som bas till novellen plockade King fram ett minne när han och fru Tabitha skulle besöka Peter Straub när denna bodde i stadsdelen Crouch End i London och givetvis hade vissa problem att hitta rätt.
Och det är precis vad som händer i novellen och numera filmatiseringen. Ett par (det första av många i dessa åtta filmer…) är på bröllopsresa i London, och blir bjudna till Crouch End , hem till en viktig arbetskollega till mannen. På väg dit blir de varnade av flera taxichaufförer att saker inte är som de ska där och kvinnan börjar se syner.
Framme i Crouch End blir de övergivna och vilsna i de tomma, spöklika gränderna och gatorna. Uppenbarligen finns det något ont och läskigt i Crouch End vilket de snart blir varse om.
”Crouch End” är i novellform en ganska bra historia men desto sämre som film. Här blir det mer än någonsin övertydligt att TNT inte riktigt haft tillräckligt med pengar för att få till vettiga specialeffekter, eller så lades alla pengar på ”Battleground”. Det blir ganska B-aktigt faktiskt, och till råga på allt brister det även i skådespelandet. Skådespelarna är nya bekantskaper och Eion Bailey övertygar inte alls i sin roll, medan Claire Forlani gör klart bättre ifrån sig.
Betyget blir blott 2 Följeslagare av 5 möjliga. [Anders]
Jag tycker att även om ”Crouch End” är en rätt rörig historia så är den dock rätt bra. Kings känsla finns där och även skådespelarena får ett OK av mig. Det är inte ett av de bättre avsnitten men inte det sämsta. Betyget blir 3 Följeslagare av 5. [Lilja]
* “Umney’s Last Case”
”Umney’s Last Case” är nästan lika bra som ”Battleground”, men inte riktigt… eller kanske lika. Här möter vi Clyde Umney, en privatdetektiv i sent 1930-tal. Han lever i en värld vi alla känner igen från billiga deckarpocketar. Fylld med skurkar, sexiga damer och ett liv utan större problem för vår hjälte. En rätt bra tillvaro med andra ord. Tills den dag då Gud kliver in i Clyde Umneys kontor…
Gud, i det här fallet, är Sam Landry - en författare från vår egen tid. Sam skriver just deckare och hans mest kända är ingen mindre än Clyde Umney…
Början av avsnittet känns lite udda tills man faktiskt förstår vad det är som händer. Regissören Rob Bowman vet dock precis vad han gör och han gör det verkligen bra. Att vi sen får William H. Macy i huvudrollerna gör inte det hela sämre.
Även här blir det toppbetyg. 5 Följeslagare av 5 möjliga. [Lilja]
Även om ”Umney’s Last Case” hör till toppavsnitten i serien kan jag inte låta bli att ha en viss förkärlek till den dollarbaby baserad på samma novell som jag såg tidigare i år. Men givetvis är denna film riktigt bra och det tack vare William H. Macy som är briljant i sina två roller, den deprimerade författaren och hans överdrivna 30-talsdeckare. Rolig King-passning i repliken ”No, I am a literary guy”!
4 Följeslagare av 5 möjliga. [Anders]
* “The End of the Whole Mess”
Ett av seriens bästa avsnitt är “The End of the Whole Mess” med suveräne Ron Livingston i huvudrollen som historiens berättare. Med ungefär en timme kvar i livet berättar han framför en videokamera historien om sin bror och hans upptäckt som skulle göra världen till en bättre plats, men som i själva verket blev världens undergång.
Han bror var ett geni redan som blöjbarn och blev bara smartare med tiden. Som vuxen – snyggt gestaltad som råtönt av Henry Thomas – lessnar han på världens elände och börjar forska fram en möjlighet att utplåna våld och ondska för gott. Men priset blir alldeles för högt.
Kul att få se Henry Thomas i en King-produktion där han inte försvinner efter fem minuter (DESPERATION) och Ron Livingston är alltid bra, i vad han än medverkar i. Samspelet mellan dem är strålande och filmen, snyggt överförd från novell till manus av Lawrence D Cohen – en liten revansch från kalkonen med DREAMCATCHER - är väldigt välgjord med sina tidtypiska nedslag under historiens gång. Det enda som kanske är lite halv-B är när skådespelarna som spelar brödernas föräldrar plötsligt ska vara ålderdomshemgamla när skådespelarna tydligt är i 40-årsåldern…
Jag gillar också att Cohen bakat in elfte september-incidenten som en avgörande händelse i genibrorsans forskande, fast jag borde ha hatat ett så pass billigt och väldigt amerikanskt grepp. Det funkar absolut i historien.
Som sagt, ett av seriens bästa avsnitt, väl värt 4 starka Följeslagare av 5 möjliga. [Anders]
Både Henry Thomas och Ron Livingston gör här mycket bra ifrån sig och vi får även här ett toppenavsnitt. Just den känslan av dokumentär som avsnittet stundtals har känns precis rätt och sen är ju själva historien riktigt bra, vilket inte gör det hela sämre direkt.
Betyget blir 4 Följeslagare av 5.[Lilja]
* “The Road Virus Heads North”
”The Road Virus Heads North” är det avsnitt som avviker mest från förlagan. Det mesta från Kings historia finns med men sen har det adderats en hel del. En av de saker de lagt till är att de givit Kinnells fru mer utrymme. Det gör i och för sig inte något men det känns inte riktigt som om det för storyn framåt heller. Det känns mest som om de gjort det för att fylla ut avsnittet så det blev en timme långt.
De har även givit Kinnell en anledning till att inbilla sig allt som händer, om det nu är det han gör. I Kings version fick man aldrig riktigt reda på varför viruset jagade Kinnell eller om han bara inbillade sig varför han gjorde det. Personligen gillar jag Kings mer tolkningsfria version bättre.
Vi ser Tom Berenger som författaren Richard Kinnell som stannar på en gårdsförsäljning och köper en tavla som sen visar sig vara något helt annat. Först tyckte jag att Berenger var alldeles för gammal för rollen som Kinnell men efter att ha sett honom i den känns han mycket passande.
Betyget blir medelbra. 3 Följeslagare av 5. [Lilja]
Den här historien har aldrig varit någon av mina favoriter och blir inte det efter filmatiseringen heller, även om Tom Berenger är stenhård i rollen som King-kopian Richard Kinnell. När upplösningen kommer kan man fundera på om de inte borde filmat en annan novell istället.
2 Följeslagare av 5 möjliga. [Anders]
* “The Fifth Quarter”
Jag gillar verkligen Kings gangsterhistorier – det är en gren i hans författarskap han gärna får utveckla tycker jag. Dock kan man kanske konstatera att ”The Fifth Quarter” – om än bra i novellformat – kanske inte var världens mest lämpliga novell att filma.
Novellen är blott 17 sidor och har till filmen utökats med en rejäl hustru/man-ramhistoria – något som verkar ha varit otroligt viktigt i just denna TV-serie. Det är par nästan i varje avsnitt, även om det inte varit så i originalnovellerna. Här handlar det om en skattkarta som är delad i fyra delar och de fyra ägarna inte kan komma överens. När en av dem skjuts kommer den femte fjärdedelen in i bilden och ska ta både hämnd och skatten.
Jeremy Sisco är liten personlig favorit efter hans något störda roll i ”Six Feet Under” men jag vet inte riktigt om han lyckas hålla uppe hela avsnittet. Tillägget av ramhistorien är så stort – faktiskt så stort att jag var tvungen att bläddra igenom novellen för att ta reda på vad jag hade sett egentligen – att det blir mer drama än spänning. Ingen nightmare direkt.
Betyg 2 Följeslagare av 5 möjliga. [Anders]
Detta är helt klart det segaste avsnittet i serien. Det skiljer sig även en hel del i stil från de andra avsnitten och personligen tycker jag definitivt att de skulle valt en annan historia att filma. Skådisarna sköter sig dock bra och avsnittet är helt klart sevärt men ändå alldeles för segt för att vara riktigt minnesvärt.
Betyget blir 2 Följeslagare av 5. [Lilja]
* “Autopsy Room Four”
En av mina absoluta favoriter när det kommer till Kings historier. När jag fick höra att ”Autopsy Room Four” skulle ingå i serien blev jag mycket glad. Tyvärr måste jag dock efter att ha sett den konstatera att det är ett rätt svagt avsnitt.
Här ser vi Howard som efter en runda golf vaknar till i en liksäck i obduktionsrum 4, helt oförmögen att röra sig allt medan läkarna förbereder hans obduktion. Själv kan jag nästan inte tänka mig något värre.
Själva historien var lite nertonad och själva poängen; att de smeker honom tillbaka till livet (ni som läst novellen vet vad jag menar) går nästan helt förlorad. Kanske är det för att det är TV men ändå…
Sen blinkar han även till en gång vilket vore omöjligt om han är i det tillstånd han är… Misstag eller planerat…ja, inte vet jag.
Så, även om ”Autopsy Room Four” är en av mina absoluta favoriter i skriven form blir filmatiseringen av den rätt medioker. Och en sak till, kan ingen bedöva den hysteriska frun som förstör hela filmen med att springa runt i sjukhuset?
Betyget blir rätt svalt. En svag 3 av 5 möjliga Följeslagare. [Lilja]
Till att börja med tycker jag att det är kul att Richard Thomas gör huvudrollen. Ni som kan era King-filmer minns Richard från STEPHEN KING’S IT där han spelade Bill (då med en gräslig hästsvans). Vidare tycker jag att de lyckats rätt bra med att överföra historien från bok till film. Det känns ju på förhand som det kan vara en smula svårt, men som sagt – rätt bra blev det. Historien har skrivits om en smula, Michael Bolton-referensen är tyvärr borta och vad värre är har den småperversa tvisten i novellens slut helt utgått till fördel för ännu en hustru/man-historia.
Betyget blir dock 3 stabila Följeslagare av 5 möjliga. [Anders]
* “You Know They Got A Hell of a Band”
Den sista historien är också en man/hustru-historia. Clark och Mary kör fel väg och hamnar slutligen i en charmant liten stad som heter Rock And Roll Heaven. Det är något lustigt med invånarna. De flesta går omkring och ser deprimerade ut och resten, ja de ser ut som döda rockstjärnor.
Vänta lite. De ÄR döda rockstjärnor, med en viss betoning på döda. Clark och Mary får snart vänja sig vid att deras korta besök i Rock And Roll Heaven i själva verket är ett långvarit stopp i Rock And Roll Hell…
Den här historien är smått absurd och den i samlingen som är mest lik de gamla ”Twilight Zone”-historierna, vilket Clark och Mary själva konstaterar under resans gång. Underhållande är det i alla fall på många sätt, och hade TNT bara lagt ned lite mer krut på att få rockstjärnorna att faktiskt se ut som rockstjärnorna – nu är det lite ”Sikta mot stjärnorna”-varning – så hade betyget blivit ännu högre. Steven Weber är alltid bra och Kim Delaney är en gammal favorit, även om hon känns helt annorlunda nu jämfört med i ”På spaning i New York”.
Skön avslutning på serien. Denna gång… 3 starka Följeslagare av 5 möjliga. [Anders]
“You Know They Got A Hell of a Band” är ju hur kul som helst. Konceptet att man kommer till en stad och möter en massa döda rockstjärnor är ju helt underbart. Att sen Steven Weber och Kim Delaney har huvudrollerna är ju bara att tacka och buga för. Det enda man kan klaga lite på är att look-a-like:sen kunde varit lite mer lika originalen.
Betyget blir 4 Följeslagare av 5. [Lilja]
Frågor & annat
Fråga från Mia
1. Jag har en svensk upplaga av THE DRAWING OF THE THREE som heter FÖLJESLAGARNA, så nu undrar jag om den nya utgåvan på svenska som heter DE TRE BLIR DRAGNA kommer att skilja något i översättningen?
- Ja, det är en helt ny översättning så givetvis finns det skillnader, men det är ju samma originalhistoria i botten (vilket inte var fallet med nya och gamla REVOLVERMANNEN), så det som möjligen kan skilja sig markant är vissa utryck och liknande. Jag har inte jämfört översättningarna. [Anders]
Fråga från Tanja
2. De senaste åren har jag letat efter en film som jag har sett en gång när jag var liten. Den är gjort av Stephen King och handlar om en grupp människor som åker flygplan och landar i en konstig tom värld där det inte finns en enda människa, och samtidigt försvinner världen. Jag skulle jättegärna vilja veta vad den heter för jag har letat efter den så länge.
- Historien heter ”Langoljärerna” och finns i boken MARDRÖMMAR och utgiven på video. Jag tror inte att den finns på DVD i Sverige vilket kan göra den lite svår att hitta i videobutikerna, men LANGOLJÄRERNA brukar visas då och då på TV. [Anders]
Fråga från Mårten
3. Ingen info om vinnare i senaste tävlingen? Och vad var de rätta svaren?
- Sorry, vi missade det i utskicket av någon märklig anledning. Tävlingen var den om ”Masters of Horror”. Frågorna och rätt svar var följande:
1: Vilka fyra "mästare" har även gjort minst en King-relaterad film?
- John Carpenter, Mick Garris, Tobe Hooper och Larry Cohen.
2: Medverkar King själv i någon av filmerna på ett eller annat sätt?
- Nej.
3: Ett av avsnitten ansågs vara för hemskt att visas på amerikansk TV, vilket?
- ”Imprint”.
De som vann var:
Alexander Wilhelmsson, Deje
Oliver Älmeros, Malmberget
Håkan Carlsson, Strömstad
Annelie Johansson, Göteborg
Erik Ståhlberg, Vänersborg
Per-Inge Johansson, Virserum
Och priserna ska vara utskickade med posten. [Anders]
Notering från Anders Bergman
4. Av alla dessa olika kopplingar och syftningar på Stephen King, har jag hittat en som jag tycker är ganska kul. På våra travbanor runt om i landet härjar just nu en häst som heter, håll i er nu... Stepping King! Kul va? Man kan undra om det är en Följeslagare som äger hästen…
- Haha, eller om den är en vinnare. [Anders]
Kritik från Christoffer
5. Hejsan, jag har nu varit medlem i Följeslagarna i någon dag nu och sett att det inte finns något vidare med uppdateringar. Är det verkligen så svårt att läsa om King i svensk media? Jag har sedan länge varit ett die-hard fan till honom och hans böcker som också har inspirerat mig att börja skriva. Jag saknar lite galleri och sådana saker, kanske några videoklipp från olika scener och intervjuer!
- Lite lustigt att komma med kritik efter ”några dagar”… Men ändå: hemsidan har inte prioriterats speciellt mycket på senare tid till fördel för utskicken och vårt forum, men den finns planer på en omgörning inom kort då det är läge att se över vissa delar av innehållet. Det finns en tråd om detta under rubriken ”Åsikter” i vårt webforum, och där är alla välkomna att skriva. När det sedan gäller det du saknar så finns det dessvärre något som heter copyright som man måste beakta, speciellt när det gäller videoklipp. [Anders]
Efterord
Detta massiva utskick har nu kommit till sitt slut. Vad vi tar upp nästa gång har vi ingen aning om just nu, men det visar sig! Kom ihåg informationen om novelltävlingen från förordet. Vi hörs om en månad!
http://www.foljeslagarna.com
http://www.liljas-library.com
http://www.stephenking.com
Salem's Lot