UTSKICK UR ARKIVET
FÖLJESLAGARNA #31 - 990104
FÖRORD
Hej och välkomna till det första numret av Följeslagarna 1999! Hoppas ni haft ett gott nytt år och är sugna på att fördjupa er i Stephen King även detta år!
Som synes har vi ändrat utseende en smula. Inga drastiska förändringar, utan bara en liten uppfräschning för att få ett bra avstamp för det nya året. Eventuellt kommer utskicken att ändra utseende lite mer ingående senare under året. Vi får väl se...
Denna vecka hyllar vi boken TALISMANEN och berättar lite mer om hur denna intressanta bok skrevs. Eventuellt kommer fler liknande artiklar under året.
God fortsättning – Lilja & Anders
Medlemsantal: 73
NYHETER FRÅN TERRITORIERNA
Just nyheter är det rätt så dåligt med så här i början av året, men något litet kan vi väl skrapa fram...
I nyårsdagens Aftonbladet fanns det en förteckning över årets alla filmpremiärer och sorterat under "hösten" hittar vi: "Den gröna milen. Tom Hanks som fångvaktare efter Stephen Kings miniroman". Förhoppningsvis kan vi då hoppas på en premiär ungefär samtidigt som i USA, men "miniroman"? I övrigt fanns inga andra Kingfilmer listade, vilket inte var oväntat.
I förra numret meddelade vi att miniserien STORM OF THE CENTURY skulle visas den 14, 15 och 16 februari. Dessa datum var inte helt korrekta. Serien kommer att visas den 14, 15 och 18 februari och inga andra dagar.
Nästa vecka blir det som tidigare sagt ingen artikel i Följeslagarna (läs mer sist i detta utskick), men veckan där efter blir det förstås en. Så här ser den närmaste tidens planering ut:
990118 – Följeslagarna #33: Recension på George Beahms "Stephen King A-Z".
990202 – Följeslagarna #35: Fan clubbar dedicerade till King.
990216 – Följeslagarna #37: Genomgång av Stephen King böcker på kassett.
OUMBÄRLIGA TING – TALISMANEN
En av de första Kingböckerna som jag köpte var TALISMANEN, till det rent pinsamt låga priset sju kronor och tjugofem ören (tack Bra Böcker för bra startpaket till vettiga priser) och ganska omedelbart uppslukades jag av denna fantastiska bok, som efter DET är min absoluta favorit bland Kings böcker. Nu på senare tid är den kanske nummer ett, eftersom jag sedan i somras är en av 1200 stolta ägare till en signerad och fullständigt superläcker limiterad upplaga... Dräggel, nu kom jag visst ifrån ämnet...
TALISMANEN är, som ni som läst boken redan vet, berättelsen om hur den 12-årige Jack Sawyer får ett uppdrag att ta sig till det Svarta Hotellet på andra sidan landet och där hämta den magiska talismanen, som inte bara kan rädda livet på hans döende mor utan även på dennes dubbelgångare i parallellvärlden Territorierna. Under resans gång hamnar Jack i det ena äventyret efter det andra, och stöter dessutom på ett antal hinder, styrda av Jacks avlidne fars kompanjon Morgan Sloat och dennes dubbelgångare Lord Morgan av Orris i Territorierna...
Låter det komplicerat? Sanningen är den att TALISMANEN är en av Kings mest komplicerade böcker som man antingen älskar eller "hatar". Den erkända Kingbevakaren George Beahm (författare till "The Stephen King Companion", "Americas Best-loved Boogeyman" bland annat) har till exempel, trots flera försök, aldrig kommit igenom TALISMANEN.
Själv älskar jag som sagt boken och tänker läsa om den så fort jag har tid. Eftersom Kings DARK TOWER svit endast hade inletts med "The Gunslinger" när TALISMANEN kom (och än idag icke är fullständig) är detta Kings ultimata epos. Den perfekta blandningen av nutida Amerika, skräck och härlig fantasy. Många tror att TALISMANEN och THE DARK TOWER är sammankopplade på något sätt, men det tror inte jag. Som någon vis person en gång spekulerade så kan arbetet med TALISMANEN varit en nyttig förberedelse för det kommande DARK TOWER-arbetet. Dessutom var ju inte King ensam om att skriva TALISMANEN – han hade ju ett unikt samarbete med författaren Peter Straub.
Hur gick arbetet egentligen till? I nyhetsgruppen absk (alt.books.stephen-king) gjorde Straub ett uttalande om hur samarbetet var. Här är hans egna ord:
Så skrevs Talismanen
"Ganska snart efter att vi blivit vänner kom King till mitt hus för att äta middag. Vi bodde båda i England vid den här tiden, 1977 eller 78. Sen på natten och efter många öl sa han att vi kanske skulle kunna ha ganska roligt om vi skrev en bok ihop. Jag höll med – det lät som något kul, och dessutom kunde ett samarbete vara ett intressant sätt att mildra den ofrånkomliga ensamheten man upplever som författare.
Det första vi gjorde var att fundera på när vi skulle kunna tänkas börja. Det låter absurt men vi kom fram till att på grund av existerande bokkontrakt var vi båda låsta för fyra år framöver. Så vi bestämde oss för att skjuta på projektet i fyra år och att börja tänka seriöst på det då.
När det var dags spenderade jag och Steve lite tid på att klura på vilken sorts bok vi skulle göra. De mest avgörande delarna bestämdes under en serie av olyckliga resor fram och tillbaka mellan hans sommarställe och Portland, jag tror ungefär 30-40 miles därifrån. Om vi glömde bort något var vi följaktligen tvungna att göra hela resan igen. Detta hände tre, kanske fyra gånger så vi hade gott om tid till att prata.
Strax efter detta kom han till mitt hus i Westport och vi började skriva boken ihop på min dator, inköpt speciellt för detta projekt, precis som hans dator. Vi rev och slet igenom en si sådär 50 sidor, tror jag, och Steve reste tillbaka till Maine medan jag skrev ett utkast till fortsättningen. Detta visade sig bli 75 tätskrivna sidor långt och vi höll oss till det under ungefär fyra månader. Han skrev, utan att hålla sig till någon förutbestämd plan, till han kände för att sluta, och skickade sedan över dessa till mig via modem. Jag fick trixa och justera texten rätt mycket – eftersom han hade en Wang och jag en IBM, båda två dumma, klumpiga, gammalmodiga och uppseendeväckande dyra ordbehandlare – innan jag plockade upp tråden och skrev tills jag tyckte att det var hans tur igen.
Så småningom delade vi utkastet i två delar, och lät senare den resterande hälften utgå helt i vad vi kallade "Tacksägelsedagsupproret". Vi hade skrivit ungefär 300 sidor och var fortfarande på sida två eller tre i utkastet... Tänk er THE TALISMAN 5000 sidor lång – det kunde inte vi.
Arbetet fortsatte som tidigare, sidor flaxade genom etern mellan Maine och Connecticut, tills vi var ungefär 100 sidor från slutet, som vi inte hade en aning om hur det skulle bli. Jag åkte till hans ställe och vi skrev slutet på hans dator. Han satt ned, skrev så det smattrade, ställde sig upp, jag satte mig ned och skrev så det smattrade, lite saktare. När han skrev spelades hans Eddy Grant skiva, när jag skrev spelades min Zoot Sims and Phil Woods skiva. Jag måste säga att detta var en extraordinär period. Det var en mycket givande upplevelse, vacker på sitt sätt och när det var över hade jag fått ännu mer respekt för King än vad jag hade tidigare. En stund senare, när vi varvat ned, träffades vi igen i Maine tillsammans med en redaktör och diskuterade fram vad som skulle tas bort och vad som skulle ändras. Allt detta slutade vänskapligt och vi var båda nöjda med boken. Jag började till och med gilla Eddy Grant."
I en gemensam intervju i Publishers Weekly 1984 berättar de båda författarna att TALISMANEN ursprungligen skulle ha varit en "hämta-den-och-ta-den-tillbaka"-roman, men att de skar ner den efter "hämta-den"-delen, annars skulle den blivit alltför lång.
De berättar också att de i början omedvetet försökte imitera varandras sätt att skriva, men det funkade inte i längden: "Efter 150 sidor eller så, blev det en gemensam röst", säger King. "Jag har aldrig skrivit på det sättet förut och kommer förmodligen aldrig att göra det igen, om inte Peter och jag återvänder till Territorierna", vilket det naturligtvis inte finns några planer på.
King sa också att han önskade att TALISMANEN kunde ha publicerats med namnet Chaucey Boogerheart som författare, så att folk slapp sitta och gissa vem som skrev vad i boken...
Ändå sitter vi där som fån och tycker att "det här kapitlet är väl ändå så mycket King det kan bli?", när det i själva verket kan vara Straub för hela pengen.
Den limiterade upplagan
Som jag antydde i inledningen av denna artikel är jag en mycket stolt ägare till ett signerat ex av boken, och det är utan tvekan min absoluta favorit i samlingen. Boken publicerades av Donald M. Grant (som bland annat stått bakom utgivningen av THE DARK TOWER serien samt DESPERATION) och är en otroligt läcker produkt. 1200 "deluxe" signerade/numrerade ex finns och 1200 "trade". En liten skillnad finns mellan de två olika upplagorna (förutom det faktum att den ena är signerad av King/Straub, förstås!) och det är själva utseendet.
Böckerna (TALISMANEN är nämligen uppdelad i två volymer), samt det tillhörande slipcaset är bundna i "cloth" – alltså tyg. Slipcaset har en snygg bild, lite mindre än ett videoband, påklistrad mitt på baksidan. Böckerna har ett relieftryck – i form av själva talismanen – intryckt i tyget, samt en tjusig ram med titeln i guld och en mindre bild påklistrad. Båda böckerna är sedan fyllda av läckra fyrfärgsillustrationer som kompletterar storyn alldeles lysande. 10 illustratörer (Jeffrey Jones, Rowena Morrill, Thomas Canty, Berni Wrightson, Don Maitz, Stephen Gervais, Ned Cameron, Richard Berry, Phil Hale och R. J. Krupowicz) har bidragit med 11 bilder (en är ett samarbete mellan Richard Berry och Phil Hale) i ganska olika stilar, allt från Thomas Cantys stiliga oljemålning "The Queen’s Pavillion" till Stephen Gervais vansinniga "Thayer Goes Wild" i bläck.
Det finns ytterligare en upplaga av boken (en "PC" (Presentation Copies) upplaga) där de 10 illustratörerna även signerat böckerna. Denna finns också i två varianter (en lettered och en numrerad, båda i 70 exemplar) och är därefter ytterst begränsad och kostar väldigt mycket (gissningsvis runt 10-15000 kr), men den signerade var väl värd sina 3800 kr eller vad den nu kostade...
Talismanen som film?
Samarbetet mellan King och Straub måste ha väckt en viss uppmärksamhet i nöjeskretsarna efter som Steven Spielberg köpte filmrättigheterna redan INNAN boken kom ut! Och det lät ju som en bra idé. Till en början. Jag kommer ihåg att 1986 – då boken kom ut på svenska – så diskuterade jag den "kommande" filmen med en jämnårig Kingdiggare (vi var båda 13 år) och såg fram emot att få gå på en "barnförbjuden" film två år senare.
I år är det alltså 15 år sedan Spielberg köpte rättigheterna och vi har fortfarande inte sett någon film, och det verkar inte som det kommer någon heller. Vi har ju tidigare berättat om samarbetssvårigheter mellan Spielberg och King, gällande POLTERGEIST filmen och den planerade ROSE RED, och det egentliga anledningen till att det hittills inte kommit någon film ännu är okänd, men det har i alla fall skrivits manus.
Det sägs att det finns ett manus där huvudpersonen Jack plötsligt har bytt kön (!), men från Overlook kan man för $35 köpa ett manus skrivet av Richard Lagravenese där Jack fortfarande är pojke. Enligt en bekant som läst manuset ska det vara ganska troget boken, men även ganska kraftigt nedskuret. Mycket av det som var bra i boken ska vara borta.
Så allt vi kan göra nu är att hoppas att Spielberg antingen 1) fixar ihop ett manus som följer boken till punkt och pricka och gör den fantastiska film som man – i stort sett – kan räkna med när han är inblandad eller 2) säljer vidare rättigheterna till någon annan duktig person. Tills dess får ni läsa om boken eller läsa den överhuvudtaget (om ni nu inte gjort det än alltså) – ett enastående äventyr väntar er!
[Anders]
EFTERORD
Så var årets första utskick slut, men vi är förstås tillbaka redan nästa vecka. Då utan artikel som vi bestämt, men vi kommer att ha något annat läsvärt som eventuellt kan utvecklas med er hjälp. Men mer om det nästa vecka – ni får stilla er nyfikenhet genom att skicka in frågor, åsikter och annat och annonser till BUTIKEN. Väl mött om sju dagar alltså!
Anders – http://come.to/gallery
Lilja – http://come.to/liljas-library
Följeslagarna – http://home5.swipnet.se/~w-55592/foljeslagarn
Salem's Lot