UTSKICK UR ARKIVET
FÖLJESLAGARNA #83 - 000221
FÖRORD
Välkommen till ytterligare ett utskick från Följeslagarna, det 83:e i raden. Vissa uppmärksamma medlemmar lade kanske märke till att vi skrev fel datum i förra utskicket, då det sas att detta utskick skulle komma redan den 14:e. Det var vårt misstag, och vi ber om ursäkt för det.
Detta utskick utgörs till största delen av en riktigt omfattande analys av de sju medlemmarna i Förlorargänget i Kings mästerverk IT. Vad ni än tror just nu så kan vi garantera att ni kommer att bli väldigt sugna på att läsa om boken efter att ni läst denna text, som vi inte själva är upphovsmän till. Den är i original skriven av Kevin Quigley, mannen som har siten Charnel House (http://members.tripod.com/~charnelhouse) och vi har givetvis fått hans tillåtelse att använda texten.
I övrigt redogör vi lite för vad ni tyckte om THE GREEN MILE och kallar återigen till en omröstning bland Följeslagarna, men mer om detta lite längre ned.
Intressant läsning - Anders & Lilja
Medlemsantal: 361
NYHETER FRÅN TERRITORIERNA
* Precis efter förra officiella utskicket dök det upp några intressanta nyheter på stephenking.com. Den ena var inte så positiv, nämligen att ON WRITING nu listas som en oktoberrelease. Tidigare var det ju september som gällde, men som ni kanske vet brukar det gå att få tag på böckerna tidigare här i Skandinavien än i USA. Den andra nyheten gällde filmatiseringen av DESPERATION som tagit en andra vändning. Tydligen pågår det förhandlingar med nya filmbolag nu, så när som helst kan förproduktionen dras igång. stephenking.com verkar vara på hugget med just DESPERATION så det är väl där man kommer att läsa det först.
* I år kommer det ytterligare en bok om King av en av de stora King experterna, nämligen Michael Collings. Boken kommer att få titeln "Horror Plum'd: An International Stephen King Bibliography!" och släpps preliminärt i höst. Ni som redan läst böcker av Collings vet att de är underbart bra referens böcker. Finns det något King publicerat är chansen stor att det finns listat i Collings böcker. Denna bok är förstås inget undantag. Boken, som kommer att innehålla minst 550 sidor, kommer att innehålla alla förekomster av Kings verk (böcker, korthistorier, dikter, non-fiction osv) i bokform, ljudform, video och så vidare). Den kommer även att innehålla uppgifter om Kings publikationer på olika språk.
* HEARTS IN ATLANTIS. Som det ser ut nu kommer Norge att bli först med en översättning av denna bok i Norden. I mitten av april släpper nämligen Aschehoug den på norska. Den norska titeln blir HJERTER I ATLANTIS. I Danmark vet vi att den också kommer i år.
* På onsdag startar den årliga bokrean och i år finns faktiskt Kings namn med i katalogerna, något som vi inte är vana med. DESPERATION på svenska finns hos både Bokia och Akademibokhandeln. Bokia tar 89:- för den och Akademibokhandeln är en tia dyrare. Hos Bokia kan man även köpa DESPERATION och ROSE MADDER på engelska inbundna för 79:-/st
* Om ni varit inne på Följeslagarnas hemsida den senaste veckan så har ni kanske lagt märke till en ny avdelning under rubriken RECENSIONER. Det är en snabb överblick över allt vi recenserat inklusive betyg och annan information. Det finns även länkar till de recensioner som ligger ute på nätet, så är det någon recension ni vill läsa på nytt och inte leta i utskicksarkivet så kommer ni snabbt åt den via den här nya sidan.
* Som ni vet fick THE GREEN MILE fyra Oscars nomineringar förra veckan. Nu står det även klart att TV 4 kommer att visa galan. Vi (som kan få in TV 4) får alltså chansen att direkt se om det blir någon Oscar eller inte. Sändningen börjar redan 03:00 den 27:e mars och pågår tills utdelningen är klar.
RESULTATET PÅ VÅR FRÅGA
Tyvärr är det inte värst många som svarat på vår fråga om vad ni tyckte om THE GREEN MILE. Om detta beror på att ni inte sett den eller inte velat dela med er av era åsikter låter vi vara osagt. Klart är dock att filmen gått bra under sin första helg. I Sverige gick den direkt in på biotoppens (listan över mest sedda filmer som visas nu) 4:e plats och i Norge hamnade den på 3:e. I Finland orkade den inte riktigt lika högt utan hamnade på 6:e plats.
De som har skickat in åsikter har alla sagt att de gillar den och att det är den bästa eller en av de bästa Kingfilmatiseringarna. Vi kan inte annat än att hålla med!
Vi har även lyckats fått in fler länkar till recensioner av THE GREEN MILE:
På http://www.city.fi/elokuvat/greenmile finns en som ger filmen 4 stjärnor av 5 möjliga...och i denna http://www.sirkus.com/viihde/laajakangas/ensiillat.asp?id=19196 får den 3 av 5 möjliga. Båda recensionerna är från Finland.
Tack till Kenneth Fredman och John Arild Amdahl Johansen som skickade in uppgifterna.
STOR OMRÖSTNING
Nu är det dags för er, Följeslagarnas medlemmar, att säga vad ni tycker. Vi tänkte nämligen ha en omröstning om vilken Stephen Kingbok, korthistoria och film som ni gillar bäst.
Ni som varit medlemmar i mer än ett år känner kanske igen denna undersökning, och det stämmer, vi hade nämligen en likadan för c:a ett år sedan (resultatet av den presenterades i #38). Varför vill vi då görs det igen då? Kommer det inte att bli samma resultat?
Nja, vi inbillar oss att ni eventuellt ändrat åsikter under det år som gått, fått någon ny favoritbok kanske, det har ju trots allt kommit en del nytt material. Den största förändringen mot förra gången står dock antalet medlemmar för. När vi drog igång den förra omröstningen hade Följeslagarna endast 81 medlemmar, idag har vi 361 och det tror vi kan inverka på resultatet.
Vi vill alltså att ni ska skicka in era tre favoriter, i rangordning från nummer 1 till nummer 3, (där 1 är bäst, följt av #2 och sedan #3) i följande kategorier:
* BÄSTA BOK.
* BÄSTA KORTHISTORIA.
* BÄSTA FILMATISERING.
När vi fått in alla svar kommer vi att sammanställa detta till en tre-i-topp över era åsikter. Resultatet blir naturligtvis både mer intressant och rättvisande om så många som möjligt av er skickar in sina favoriter. I den förra omröstningen fick vi svar från 43% av medlemmarna och vi hoppas att slå det denna gång.
Till sist lite praktiska detaljer:
* Sätt ordet "OMRÖSTNING" som ämne/subject i era mails.
* Skulle ni efter att ha röstat komma på att ni röstat fel får ni naturligtvis ändra er (det kan ju hända att ni läser något nytt som ni gillar). Om ni ändrar er vill vi dock att ni märker ert mail med "OMRÖSTNING - KORRIGERING" som ämne/subject, skickar in era nya val OCH era tidigare val. Detta för att underlätta vår sammanställning.
* Skicka dom till foljeslagarna@oreline.net och ingen annan adress.
* Skicka in era bidrag senast den 12/4-00 (resultatet kommer att presenteras i nummer 87, 17/4), i och med detta finns det ingen anledning att stressa fram ert svar. Påminnelser kommer att gå ut i samtliga nummer till och med den 3/4.
* När ni skickar in era titlar, ange då antingen de svenska titlarna eller originaltitlarna. Detta för att undvika missförstånd).
* När det gäller korthistorier och böcker får ni rösta på ALLT som King skrivit och som ni läst. Det spelar alltså inte någon roll om det är översatt eller endast finns publicerat på engelska. Det spelar heller ingen roll om det publicerats i en "officiell" Kingbok eller inte (alltså är det fritt fram att även rösta på historier som endast publicerats i obskyra
tidningar). Ett litet klargörande dock: Bachman böckerna är böcker och inget annat!
* Kom ihåg att vi vill ha tre (3) titlar i varje kategori!
PROFILER PÅ FÖRLORARKLUBBEN I IT
* Stan Uris
Stan är han som tar sitt liv i början av boken. Han är också juden, den prydliga, han som framstod som "Världens minsta vuxna människa" 1958. Låt oss se över allt detta. Hans överdrivna renlighet är den stora grejen. Att han är jude, inte alls bara slumpmässigt, står i skuggan av hans överväldigande prydlighet. Bill säger till alla när de fått höra om hans självmord att "han sa att kunde stå ut med att vara rädd, men att han inte kunde stå ut med att vara smutsig." Det är basen för Stans karaktär.
Betänk: Han är den som föreslår att de ska göra rent i Bevs badrum efter blodet sprutat upp ur handfatet. En bisak kanske, men ingen annan nämner det innan han gör det. Han berättar sin historia för Bev, Eddie och Ben i tvättinrättningen. Och berättelsen, den om när han ser de döda pojkarna, ger oss verkligen en inblick i Stans karaktär. Han är skrämd av pojkarna, men snarare störd av dem. Det är därför de dyker upp (i den skepnaden av It).
Det är inte faktumet att de är döda och återuppstår som skrämmer honom, utan att de är "fel". De förstör allting Stan tror på. Den där starka tron på det pragmatiska är vad som förbannar honom. Hans fågelbok och upprabblandet av fågelnamn är den enda magi han tillåter sig själv att tro på. I en ren, rationell värld kan inte It existera. Till och med när de möter fågeln i tunnlarna 1958 och Stan besegrar den, säger han till de andra "en sådan fågel har aldrig existerat, så är det bara".
Just då räddades de av hans stadiga tro på verkligheten. Det skulle inte vara så. Kanske är det den tron som låter honom få en glimt av vad It verkligen är. Alla de andra ser en spindel, och senare ser Bill och Richie ljuset, men Stan såg dödsljuset - det som finns bakom alla masker. Hans hjärna är inställd på att se det verkliga, vilket förklarar varför Its skepnader funkade dåligt på honom. De var falska.
Han blir en revisor. Siffror är verkliga, rationella saker som inte förändras, men han minns fortfarande It vagt, mer än de andra som lämnat Derry. Hans fru minns att han faktiskt sa "Sköldpaddan kunde inte hjälpa oss", och han köper alla Bill Denbroughs böcker och läser dem, minns sin vän, kanske bara lite grann. Bev säger i sin första stora scen att en av Bills böcker "låg här i flera veckor och jag kopplade helt enkelt inte". Stan minns fortfarande lite, eftersom magin i glömskan fungerade sämre på honom i och med att han inte riktigt trodde på den.
Under kärleksscenen med Bev kan inte Stan genomföra det hela. Han är den enda av de sex som inte gör det, kanske för att han inte kan smutsa ned sig på det viset. Detta är ytterligare ett tecken på hans kommande öde. Och den sista, rena spiken i kistan - han tar sig eget liv i badkaret, ett sista försök att tvätta bort det smutsiga minnet av It.
Precis som med de andra förlorarna reflekterar Stans vuxna liv val han gjorde som barn. För att acceptera det enda riktiga och rationella sätter han upp dominobrickor som i slutändan leder till hans självmord. Och det är tragiskt. Vi uppskattar och gillar Stan och ser genom hans ögon, och vi sympatiserar med honom. De andra ifrågasätter inte sin tro på det övernaturliga (Richie använder bibeln för att försvara sin tro - Stan är jude och kan inte bibeln). Stan, som var för vuxen när han var barn kan inte acceptera det. Kanske för att visste att han inte kunde bli barn igen, eftersom han inte var ett fullt ut när det begav sig.
* Bill Denbrough
Bill är den mest utstuderade karaktären i boken, förmodligen för att han framstår som den mest självbiografiska av Kings förlorare. King hade inte en yngre bror, men han var en själv, och man kan känna hans känslor för sin bror och brödraskap i It (och även i novellen "The End of the Whole Mess"). Att Bill förlorar sin bror gör att kampen mot It blir mer av en personlig vendetta för honom än för de andra. Det är också det som binder honom till gruppen (de andra har inga syskon, som ni kanske lagt märke till) och som kanske förvandlar honom till Big Bill, ledaren. I och med att hans föräldrar ignorerar honom och sig själva, känner han ett växande ansvar - 1) för att hämnas sin broders död och 2) för att vinna tillbaka sina föräldrars kärlek.
Han tvingas till att delvis bli vuxen redan i denna unga ålder - och lägger precis som de andra märke till detta. Bev ser det som auktoritet - Bills "goda" vuxenhet som balans till hennes fars "onda". När Bill upptäcker och förstår sin roll i Förlorargänget tänker han: "Om detta är vad vuxna måste tänka på, så vill jag inte växa upp."
Men det gör han dock, och eftersom han var med om att bli vuxen tidigt är han också mest förberedd på att bli barn på nytt igen. När de andra, med kanske Richie undantagen, har skaffat "vuxna" jobb, har Bill försörjt sig på att göra det som barn gör - att hitta på saker. Precis som han var bra på att hitta på lekar när de var barn, är han bra på att hitta på berättelser som vuxen.
Men under dessa skräckhistorier finns minnet av Georgie, och det är deras förhållande som håller upp hela romanen. Bill anklagar sig själv för Georgies död, lite mindre efter samtalet med Richie, men fortfarande tillräckligt mycket. Men han inser att han inte kan uppliva Georgie från de döda. Hans fru Audra tas också av It, men han tror att han kan rädda henne. Och genom att tro på den där magiska saken från 1958 - Silver - lyckas han ta till vara på den magi som finns kvar i staden och göra det han inte kunde 1958 - rädda någon som han älskar.
Boken slutar med denna scen, en extraordinärt skriven och vackert beskriven sekvens. Den slutar med Bill som använder det sista av sin barndom för att rädda sitt vuxna jag. Genom att nästan minnas barndomskamraterna han älskade så mycket.
* Mike Hanlon
Mike Hanlon är den svarta förloraren. Han dök upp i en Stephen Kingbok när många anklagade King för att antingen 1) vara rasist eller 2) inte ge sina svarta karaktärer trovärdiga roller. Det är sant att King tidigare hade givit några svarta stereotypa roller: Mother Abagail var en modern Moses förkroppsligad och Dick Halloran hade också rollen av en "frälsare". Men när hans vita karaktärer antingen var instängda i bilar och attackerade av stora hundar eller förlorade sina katter till stora Orinico lastbilar eller blev kära i sina bilar (generellt sett lämnade sina ordinära liv för det extraordinära), var hans svarta antingen gudar är djävular. Se på Killian i THE RUNNING MAN - framtidens ondska i kött och blod eller Abraham i THE LONG WALK - varken gud eller djävul, men en rätt så stereotyp svart snubbe som pratade slang.
Mike Hanlon förändrade allt det. Visst, han var en förlorare, men han höll ihop med sex andra vita ungar som också var förlorare. Mike var en helt vanlig kille vilket hans hudfärg inte förändrade mycket. Det var anledningen till hans del i gänget, men faktumet att han var svart var inte avgörande för hans existens i boken.
Precis som Ben, som är en förlorare på grund av sin vikt, men vars starka karaktärsdrag är hans kärlek till arkitektur, eller Bill, som stammar men är en författare, är Mike styrd av sin kärlek till historia. Vi får veta, efter de inledande kapitlen i boken, att Mike är Derrys historiker. Han redogör för händelserna i Derrys förflutna i mellanspelen - eldsvådan vid the Black Spot, Bradleygängets skottlossning och massmorden vid the Silver Dollar.
När gänget återförenas berättar han om det som hänt den senaste tiden, information om the Kitchners Ironworks och berättar till och med om de ursprungliga Derryinnevånarnas försvinnande. Precis som Ben (igen) bygger dämmet i The Barrens och klubbhuset, är det helt i sin ordning att Mike (tillsammans med Richie) ser visionen av Its ankomst. It är Det Förflutna, det är ett fastställt moment i Derrys historia. För första gången bevittnar Mike historien som han är så fascinerad av.
Mike har också, till skillnad från de andra förlorarna, lärt sig mycket av sin far. De andra har på ett eller annat sätt misslyckade fäder. Mikes relation till sina föräldrar är den enda hälsosamma i boken, och Mikes far förde vidare sin kärlek för Derrys historia till sin son. Mike är den som tog med sin klippboken till The Barrens och gav dem alla en lektion i Derrys, och i sin tur Its historia.
Därför är det enda rätta att Mike är den enda som är kvar i Derry. Inte för att King är en rasist och vill att hans svarta förlorare ska fortsätta att förlora, utan för hans historia där. För att kunna fortsätta undersöka Derrys historia (och för att bli en del av den) var han tvungen att stanna kvar. De andra såg fram emot att skapa framtiden (Ben byggde, Bev designade, Bill skrev, Richie skapade karaktärer i radion, Stan hjälpte andra att tjäna pengar och Eddie flyttade människor från plats till plats) - Mike var endast intresserad av Det Förflutna. Detta är förmodligen anledning till att han fortfarande är kvar i Derry i INSOMNIA - de andra förlorarna såg framåt, Mike såg bakåt. Derry är hans hem och vare sig de vill eller ej är de en del av varandra.
En annan intressant sak: Mikes första vision av It skiljer sig från de andras på ett sätt: den hade också en historia. Mike var skenbart skrämd av "Rodan" på TV och det var därför han såg It som en gigantisk fågel. Men vi får veta att Mikes far såg fågeln vid Black Spot och Mike var själv terroriserad av en fågel när han var bara barnet. De andra såg sina versioner av It på grund av aktuella händelser (exempelvis efter biobesök), men som alltid var Mikes varseblivning formad av historia.
* Eddie Kaspbrack
Tillsammans med Bev har Eddie karaktären som är mest i farozonen för att bli en stereotyp. Han är den typiska hypokondrikern, extremt överdriven genom den våldsamma mängden grejer i hans medicinskåp. Precis som Bev gifte han sig med en kopia av sin förälder, en kvinna som skulle ta hand om honom och oroa sig för honom, för psykologiskt sett behöver han bli omhändertagen. Till och med i skuggan av idolen Bill Denbrough passar han in i rollen. När förlorarna ska gå och möta Henry och hans gäng säger Bill: "Du går med mig Eddie, jag ska se över dig."
Men tillsammans med Bill och de övriga vännerna är det annorlunda. Han litar på dem och de litar på honom. Till skillnad från sitt förhållande med sin mor (och senare Myra) är det ett gemensamt utbyte, och i detta känner Eddie att han kan vara stark. Eddie vill springa och utöva sporter. Detta är bevisligen mest uppenbart när han väljer att besöka Tracker Brothers baseballplan 1985. Men hans mor insisterar att han inte ska leka vilt eller klättra i träd, rädd för att han ska göra sig illa. Så det är ironiskt, även om Henry försökte ta alla förlorarna vid ett tillfälle eller ett annat, att Eddie är den som blir mest skadad. Det är ironiskt, men det passar även in. Han kommer underfund med att han kan leva inne i smärtan. Smärtan dödar inte honom.
Kanske hade han kunnat bearbeta denna kunskap, om hans mor inte hade fått honom att ändra sig, och eventuellt lärt sig att leva utan att vara sjuk hela tiden, precis som Ben lärde sig att leva utan att vara tjock. Men episoden på sjukhuset ändrar allt det. Eddie har bestämt sig för att tro på Mr Keene - att astmamedicinen egentligen bara var sockrat vatten. Hans mor vill inte att han ska tro så, för då kommer hon att förlora den skyddande sköld hon har runt sin son. Eddie blir starkare vid detta tillfälle. Han behöver sina vänner och de behöver honom, så han gör en överenskommelse med sin mor: han kommer att fortsätta att tro att han är sjuk ifall hon håller sig utanför hans vänskap. Hon inser att hon måste gå med på det.
Valet att leva med sin mors påhittade sjukdom fördömer honom. Hans astmamedicin kan vara magisk när han är ett barn, eftersom det är vad den i själva verket är. När han blir äldre tror han fortfarande på det, men det är inte magi längre - det är vetenskap. Han är oförmågen att bli barn på nytt, i alla fall på det viset, och It dödar honom, tar den dubbelt brutna armen som It tog Georgies arm 27 år tidigare. Eddie offrar sig som han hade gjort när han var barn. Vi påminns hela tiden om att Eddie skulle ge sitt liv för att rädda Bill Denbrough, om tillfället uppstod. Alla Eddies val som barn (precis som de övrigas) kommer tillbaka 1985 för att hemsöka honom. Så den första gången astmamedicinen inte fungerar, blir också den sista.
Eddie Kaspbrack är en tragisk figur, en sjuk pojke och en man som bara känner sig riktigt trygg när han är med sina vänner. Eddies död är förmodligen en av de mest tragiska bland Kings verk (kanske är Nick Andros död likvärdig), men vi vet att det är nödvändigt. I slutet offrar han sig så att de andra kan fortsätta att leva, ett sista försök till att bli hel.
* Richie Tozier
Richie är svårast att analysera. Utåt sett verkar han vara ytlig och enkel att kategorisera, men det finns nyckelfaktorer som visar ett djup och en komplexitet hos Richie som är svårt att förstå.
Richie har som Bev, Bill, Stan och kanske Ben, en dubbel förlorarkvalitet. Bev är fattig, men hon är en förlorare på grund av hon misshandlas. Bill stammar, men han har också förlorat en bror och är i princip behandlad som död av sina föräldrar. Stan är jude, men han har en renlighetsnojja. Ben är tjock, men han är också oerhört ensam utan att veta om det. Richie är känd genom boken som Trashmouth Tozier.
Vid första blicken kan detta vara det som gör honom till en förlorare. Han är oförmögen att hålla käften stängd, eftersom det är lättare att skämta om saker än att rädd springa iväg från dem, speciellt i en skräckfylld tid som barndomen. Men Richies riktiga förlorarkvalitet är hans glasögon. Åter och åter igen hamnar hans glasögon i fokus för pinsamma situationer och håneri. När ett större barn knuffar Richie och hans glasögon går sönder, får han ovett från sin mamma även om det inte var hans fel. Det är ofta referenser till att hans glasögon är ihoptejpade för att hålla samman. Och den cykliska röken som återkommer under hans kontaktlinser, som tvingar honom att använda glasögonen igen (och genom det symboliskt bli den han var 1958) är viktig.
Till exempel är det ingen tillfällighet att Richie är den som "ser" i gruppen. Han och Mike såg Its ankomst. Det är viktigt för Mikes karaktär på grund av historian; för Richie är det att se. Skepnaden i huset på Neibolt Street blir varulven bara för att Richie såg den först.
Låt oss heller inte glömma spökbilden skapad genom hans största barndomsskräck - det krypande ögat. Hans glasögon och riktiga ögon är symboler för vad som var fel under hans uppväxt, och blir därefter hans största skräck. Genom att slå på ögat överkommer han sin skräck.
Men vad handlade hela Paul Bunyon-grejen om? En teori är att hela Richies barndom var baserad på illusioner. Hans röster och skämt var ett sätt att maskera den riktige Richie. Han skapade en personlighet för sig själv, först för att det var nödvändigt och senare för att använda det professionellt. Under den första sammankomsten på Neibolt Street inser Richie att Bills fars revolver skadade varulven, men att hans nyspulver skadade den mer. Pulvret var ett skämt, en illusion, men en illusion Richie trodde på.
Det är därför, när sanningen om att Paul Bunyon statyn kom till liv blev magisk, som det var enklare att tro att en dröm skapade det. Richies hjärna fungerar på verklighet-/fantasibasis. Det är antingen det ena eller det andra. Han inleder en lång inre monolog om att han kan tro på Mike Hanlons monster, men att han inte kan tro på att Paul Bunyon förvandlas till jätten från "Jack och Bönstjälken". Statyn är verklig, monstren är fantasier. När statyns väsentliga verklighet sammanjämkas med Its väsentliga overklighet kan Richie inte bearbeta det hela och det blir således en illusion förevigad av hans hjärna.
Det är också viktigt att notera att Richie var den som kände Bil bättre än någon annan, fram till Audra Phillips. Han var Bills bästa vän, den enda som närmade sig Bills Big Bill-status. Detta är anledningen till att han, och bara han, kunde rädda Bill från dödsljuset.
* Beverly Marsh
Bev växte upp och gifte sig med kopia av sin förälder, precis som Eddie. Eddie upptäckte delvis likheterna mellan sin mamma och sin fru (speciellt när han håller upp bådas foton bredvid varandra), men Bev verkar inte veta, i alla fall inte innan hon får samtalet från Mike, att alla hennes relationer har varit destruktiva. Tom Rogan var bara den senaste och mest brutala.
Kanske hade glömskan något med det att göra. Under den där sommaren 1958 gjorde Bev en parallell mellan sin misshandlande fader och Bill Denbrough som hon var så djupt förälskad i. Hon kom underfund med att hon älskade dem båda, de hade makt över henne, de var båda "auktoriteter". Men Bill var en "auktoritet som lyssnade". Senare, när hon gömde sig för Henry och hans gäng i klubbhuset tillsammans med Ben upptäckte hon en annan sorts kärlek och förståelse: en gemensamhet där två människor kunde hjälpa varandra och vara trygga tillsammans. Ännu senare den dagen upptäckte hon begär.
Men när hon lämnade Derry, glömde hon allt det, för att bara minnas det negativa och underliggande incestoida förhållandet till sin far. Tom passar in i detta mönster - han ser nedlåtande på henne, misshandlar henne och kallar henne "liten flicka".
Kanske är anledningen till att hon hamnat i förhållanden av den här sorten kopplat till vad som gjorde henne en förlorare från början. Bev var en förlorare för att hon var fattig, inte för att hon misshandlades. Att hon visste att hon var fattig och kände sig underlägsen flickor som Sally Mueller, fick henne att känna förödmjukelse. Hon vande sig vid att skämmas och tog det som en del i sitt liv. Efter att hon glömde Derry (och blev rik, vilket hon tackar Tom för) känner hon fortfarande att hon aldrig kommer att duga.
Men hon dög sommaren 1958. Hon är med Bill undantagen, den viktigaste medlemmen i Förlorargänget på många vis. Hon är den enda kvinnan i gruppen, vilket verkar ovidkommande tills man inser att It också är kvinna). Beverlys krafter ställs emot Its krafter: det onda och goda i romanens två kvinnliga huvudkaraktärer.
Beverlys älskog med pojkarna, det rituella i det, ställer sig emot Its unisexualitet. It är gravid med någon slags otänkbar utomjordisk avföda och den mycket mänskliga sammankomsten med Beverly binder därför ihop gänget i en akt som It inte kan duplicera. Närheten är Förlorargängets makt över It: kraften av tro, hopp, kärlek och begär. Detta förklarar på också lång väg en annan motsats: It är gravid medan förlorarna är barnlösa.
Det är verkligen synd att Bev var tvungen att genomlida de kommande åren i ett destruktivt förhållande efter det andra, men det känns bra att motsatsen avslutar boken. Toms hårda och fumliga sex byts ut mot Bills varsamma älskande och senare förhållandet med Ben.
Det är också poetisk rättvisa att Tom, precis som Norman i ROSE MADDER, dödas av en kvinna.
I slutet stod Bev med sina vänner och var stark. Hon valde att tro på kärlek och begär, sakerna som hon trodde på när hon var ung, och det var det som fick ut henne ur tunnlarna. Eddie och Stan hade inte samma tur och det är kanske därför Bev ser deras skepnader i fönsterrutan, eftersom hon slutligen kunde släppa sitt förflutna och tro.
* Ben Hanscom
Ben är den mest formade karaktären i boken. Att han fet gör att han hamnar i Förlorargänget, men som med alla förlorarna finns det underliggande aspekter som fastställer hans roll utöver hans vikt. I början av hans unga period 1958 är han en blyg bokmal utan vänner. Han hör ihop med sin mamma och andra vuxna som avgudar honom för att han är en sådan "bra pojke". Han har bara kontakter med vuxna, det går till och med så långt att han erbjuder sig att hjälpa Miss Douglas att sortera böcker efter att alla andra barn gått hem.
Han är även förälskad i en flicka i sin klass som heter Beverly Marsh - han ser förbi de fina, rika flickorna och fastnar för den fattiga flickan med ett skrubbsår i ansiktet. Kanske ser han djupt inom sig en desperation efter samhörighet i henne. Med mycket mod, som framgår som hans första steg till att skaffa egna vänner, skriver han en dikt till Beverly:
Ditt hår är vintereld,
januariglöd.
Mitt hjärta brinner ock.
och skickar den till henne. Detta försök att skapa samhörighet är ett av de första stegen till bildandet av Förlorargänget.
Samma dag, när Ben blir skuren av Henry (att Henry väljer att skära honom i magen i stället för på armarna eller i ansiktet är betydelsefullt) bryter han sig ur sin karaktär ytterligare - slåss tillbaka, sparkar Henry i skrevet och ramlar ned för sluttningen till The Barrens där han senare träffar Bill och Eddie. Ben stannar hos Eddie när Bill går för att hämta astmamedicinen och genom att han inte springer därifrån stärks banden ytterligare. Han är av naturen rädd och ensam, men att rymma från mumien tidigare under året och från Henry den dagen har stärkt honom. Som Beverly senare observerar: "Ben var kanske ingenting annat än en rädd unge i början av sommaren, men han var starkare nu, det var de allihop". Bill ser också Ben som tuffare än Richie och mindre sannolik att plötsligt bryta ihop som Stan.
Sen är det hans talang för att bygga saker. Det första de gör som grupp, byggandet av dämmet i The Barrens, får till och med tyst på Richie för ett tag. Hans produktion av rökgropen får Richie och Mike att se Its ankomst, och hans tillverkning av silverkulorna hjälper senare till att rädda hans liv. Dessa tre incidenter, dämmet, rökgropsceremonin och slaget vid Neibolt Street är tre av de mest betydelsefulla sekvenserna i boken, alla möjliga på grund av Ben Hanscom. Det är uppenbart att han är en av de viktigaste personerna i Förlorargänget, hans kunskaper i byggande kunde bara utvecklas genom att bli en i gänget.
Han är också den mest känsliga och på många sätt den mest eftertänksamma i gruppen. Han upptäcker att Bill är ledaren och accepterar det, och att Beverly är kär i honom. Han tillåter det i sitt sinne och hjärta med vetskapen att han kan ha Bev som en vän och älska henne i det tysta. Alla verkar se kärleken Ben känner för Bev förutom Bev själv, tills dagen då den slutgiltiga konfrontationen äger rum.
Konversationen mellan Bev och Ben i rökgruppen efter att hon sprungit iväg från både sin far och Henry Bowers gäng är kanske den mest känsliga och rörande i Kings samlade produktion. De som säger att han bara skriver skräck och endast bryr sig om blod och äckel ska titta närmare på den. Den hjälper Ben att stärka bandet till Bev och skapar mer ömhet i den kommande kärlekssekvensen än de andra förlorarna kan ge henne. Bill tar henne till skyarna, både i tunnlarna och senare i Derry Town House, men Ben fyller henne med kärlek och begär, och det är anledningen till att det är Ben hon följer med hem i slutet.
Till sist, Ben är kanske den som kommer närmast till att upptäcka Förlorargängets sanna sida och krafterna som vägleder dem. I ett tyst ögonblick funderar han över kraft, var den kommer ifrån och var den tar vägen. Kom kraften från dem själva bara, eller var en högre makt inblandad? Det är i denna outtalade fundering Ben fastställer hela romanen. Han förstår att kraften kommer från överallt, men den mäktigaste källan är kärlekens inflytande. Han upptäcker att Bill har makt över Bev för att hon älskar honom, och att Bev har makt över Ben för att han älskar henne. Förlorargänget älskar varandra, en bindande kärlek som överkommer minnesförlust och död.
I början av boken, både som vuxen i baren och som barn under skolans sista dag, är Ben Hanscom en ensam pojke utan vänner, och han är förälskad i Bev Marsh/Rogan. 1958 ställer han upp för Beverly och känner ett övertagande behov av att skydda henne. Efter att slutligen ha erkänt sin kärlek till henne och tagit ett steg till och älskat med Bev, förlorar han henne. 27 år senare fångar han henne igen, och denna gång släpper han inte taget.
[Text: Kevin Quigley, översättning och bearbetning: Anders]
FRÅGOR & SVAR
Fråga från David Wiberg
1. En ganska ovidkommande detalj och förmodligen helt utan baktanke märkte jag då jag läst den första sidan i BENRANGEL. Eftersom jag kan hela inledningen till DET utantill så slog mig en mening ur BENRANGEL:
"Centret är beläget på Up-Mile Hill, vid korsningen av Witcham och Jackson Street"
...att jämföra med ur DET:
"Pappersbåten guppade, fick slagsida, rätade upp sig igen, kämpade sig modigt igenom förrädiska virvlar och seglade vidare längs Witcham Street mot trafikljuset vid korsningen mellan Witcham och Jackson Street..."
Hmm...det verkar som om mycket börjar vid just denna korsning och att staden Derry verkar relativt utarbetad, jag har inte sett dessa gator i några andra böcker med Derry i. Kanske har King återgått till gammal information. Jag har läst att Derry ska vara en kopia av Bangor men finns denna korsning i verkligheten? Har han tagit gatunamnen ur verkligheten?
- Till att börja med måste vi allt beundra din förmåga att notera detta! Det var duktigt gjort! Derry är mycket riktigt en kopia av Bangor (kanske inte till 100% men Bangorborna känner nog igen de flesta av Derrys miljöer). Enligt uppgifter finns det en gata vid namn Jackson Drive i Bangor, men ingen med namnet Witcham. Witcham kan ju dock vara plockat från någon annan stad som King bott i, även om namnet - enligt samma uppgifter - inte är speciellt vanligt. Om Jackson Drive är förlaga till Jackson Street eller inte kan vi inte svara på, det kan ju vara en ren slump. Att samma korsning nämns i två olika böcker om samma stad är väl inte så himla konstigt, fast det otroliga i det hela är att de figurerar på första sidan i två olika böcker. [Anders]
Fråga från Linda Johansson
2. Hej! Jag undrar om berättelsen "Little Sisters of Eluria" har publicerats tidigare i någon av DARK TOWER böckerna eller om den bara finns i Legends?
- "Little Sisters of Eluria" är speciellt skriven till Legends och är varken ett utdrag ur en tidigare eller kommande DARK TOWER-bok. Rent tidsmässigt utspelar den sig innan THE GUNSLINGER, fast efter tillbakablicken i WIZARD & GLASS. [Anders]
Fråga från Magnus Kaukerat
3. Hej! Jag undrar om det går och få tag på bilder från filmen PESTENS TID på nätet någonstans. Jag har testat och sökt men inte hittat mycket.
- Vi surfade lite och hittade en tjusig sida som enbart handlar om THE STAND, med bilder och alltihop. Adressen är:
http://www.inconnect.com/~awagnon/thestand/stand.htm - ett tips är att klicka på "pictures" i navigeringen till vänster, länken till höger pekar fel. [Anders]
Två frågor från Peter Karlsson
4. Eftersom jag har runt 30 av Kings filmer så undrar jag om ni har en hel sida med allt som Stephen King gjort och medverkat i. (klart att man inte kan sätta en exakt lista men finns det någon mer detaljerad lista på nätet?)
- Visst finns det listor med alla Kings filmer. Dels finns det en på Följeslagarnas sida och sedan finns det en på min hemsida, Lilja's Library. [Lilja]
5. Vilken är det bästa stället att handla Kings böcker och filmer på?
- Jag antar att du nu menar svenska filmer och böcker, men för säkerhetsskull rekommenderar jag några bra ställen där man hittar svenskt och några där man hittar engelska.
När det gäller svenska filmer finns tyvärr inte så många ställen som jag testat, men ett av två ställen som jag testat är Melody Line, som säljer både VHS och DVD, på både svenska och engelska. Det andra är Boxman. När det gäller svenska böcker finns det dock inte någon speciell bokhandel, utan där är det bara att ligga på din lokale bokhandlare.
När det nu gäller engelska böcker finns det faktiskt en massa ställen. I nummer 39 tar vi bland annat upp en massa ställen som vi handlat ifrån och blivit nöjda. Tänk bara på att det tillkommer en momsavgift (c:a 25% på summan ni handlar för, inklusive portot) i och med att USA inte är med i EU. Utöver dessa finns även English Language Books som kan fixa de flesta engelska böcker. Det som är extra bra med English Language Books är att man får med ett inbetalningskort och enkelt kan betala nästa gång man betalar räkningar. Detta funkar i Sverige, Finland och Norge. Tyvärr inte i Danmark.
Engelska filmer är det värre med. Det enda stället jag vet är återigen Melody Line. Köper ni filmer från USA så tänk på att de använder ett annat TV-system än vi gör i Norden, er video måste kunna spela upp NTSC band. [Lilja]
- Ett litet tillägg här är att Boxman just nu säljer NYCKELN TILL FRIHET för ynka 59 kronor. Ett mycket bra pris för en mycket bra film. [Anders]
EFTERORD
Då var det slut för denna gång. I nästa nummer kommer vi att ta en närmare titt på STEPHEN KING'S F13 och berätta om det är något att ha eller endast en billig produkt som säljer för att Kings namn finns på den.
Till dess vill vi att ni fortsätter att skicka in era frågor och åsikter som vanligt. Glöm inte heller att skicka in era åsikter till omröstningen. När det gäller omröstningen är det dock ingen panik, tänk igenom den innan ni skickar in era åsikter, ni har ju trots allt drygt en och en halv månad på er.
Anders - http://come.to/gallery
Lilja - http://come.to/liljas-library
Följeslagarna - http://welcome.to/foljeslagarna
Salem's Lot