NYHETSBLOGG - MÅNAD: juli, 2017
Vilka skådespelare gör The Losers Club som vuxna?
Filmatiseringen av It (Det) ser ut att bli höstens stora höjdpunkt och en ny trailer förväntas komma under torsdagen. Filmen är ju den första hälften där den andra ska avhandla historien om karaktärerna när de är vuxna. Produktionen av denna andra del beräknas komma igång under 2018, vilket möjligen betyder att vi kan se filmen först 2019.Än så länge är filmen i ett så pass tidigt stadie att inga skådespelare finns till rollerna (åtminstone inte officiellt) så det är fritt fram att spekulera vilt, och några som fått säga sitt är sex av de sju unga skådespelarna som redan utgör The Losers Club. I dagarna har gänget gjort mycket press (Jaeden Lieberher som spelar Bill Denborough medverkade inte) och under en intervju fick de nämna vilka skådespelare de ville se i rollerna som sig själva som vuxna.
Finn Wolfhard tyckte att Bill Hader skulle spela den vuxna Richie Tozier, Jack Dylan Grazier (Eddie Kaspbrak) valde Jake Gyllenhaal medan Chosen Jacobs föreslog att Chadwick Boseman skulle spela Mike Hanlon. Jeremy Ray Taylor (Ben Hanscom) ville ha Chris Pratt och Sophia Lillis såg Jessica Chastain som Beverly Marsh och slutligen kunde Wyatt Olef tänka sig Joseph Gordon-Levitt som den olyckliga Stan Uris.
Även om detta bara är rent önsketänkande från de unga skådespelarna är det en kul tanke att föreställa sig en King-film med alla dessa gigantiska namn. Och vem vet, kanske Warner får en liten tankeställare av ungdomarnas förslag och får med något namn i filmen i alla fall...
ANDERS JAKOBSONNy It-trailer snart
En ny trailer till höstens stora höjdpunkt It kommer sannolikt att släppas inom de närmaste veckorna. Under framträdandet på Comic-Con visades den och även två scener ur filmen som kommenterades av filmskaparna.
Entertainment Weekly har en detaljerad rapport av scenerna och trailern - läs den på egen risk.
Regissören Andres Muschetti berättar i en färsk intervju för Variety att film nummer två kan inleda sin produktion under våren 2018.
Läsprojekt: 8x Det mörka tornet (6)
Resumé: För att uppmärksamma att den kompletta sviten av Det mörka tornet släppts på svenska har jag beslutat att läsa om rubbet och skriva om upplevelsen. Projektet dokumenteras med taggen "Läsprojekt" som man kan klicka på om man vill snabbt hitta alla delar. I och med att samtliga åtta böcker nu kommit på svenska, valde jag att läsa nykomlingen Vinden genom nyckelhålet där den kronologiskt är tänkt att vara, nämligen mellan bok 4 och 5.
Tidigare delar i detta projekt har bildsatts med ett myller av utgåvor av varje titel men när det gäller Vinden genom nyckelhålet finns det bara två. Dock kom jag på att jag faktiskt hade några ljudböcker i gömmorna så en fick följa med (vilket - tyvärr - även innebär att min bild av mina The Gunslinger/Revolvermannen-utgåvor faktiskt inte är komplett då jag har en svensk ljudbok också… Ajajaj, min OCD-nerv gillar INTE det!). Tre utgåvor har jag alltså och det är ju fullt tillräckligt. Ljudboken är ju inläst av King själv, men det är en annan historia.
Den här boken var ju något av en överraskning när King annonserade att han jobbade på två böcker, The Dark Tower-avkomman The Wind Through the Keyhole och The Shining-uppföljaren Doctor Sleep och lät läsarna bestämma vilken bok han skulle färdigställa. Omröstningen slutade oavgjort och båda böckerna skrevs, även om jag tror att det hade blivit så hur som helst.
Jag hade enorma problem att ta mig igenom boken när jag läste den första gången. Jag kom inte in i den och provade att växla mellan pappers- och ljudbok. Problemet var att boken var ännu en historia-inuti-en historia, likt Magiker och glas och till och med en historia-inuti-en historia-inuti-en historia där mittenhistorien är en saga eller legend som inte har något med Roland att göra. (Eller?) Jag fann det svårt att fokusera för när jag väl hade kommit in i den ena historien byttes narrativet till nästa och så vidare.
Jag är inte på det klara vad King egentligen ville berätta. Det känns som han hade två idéer och ingen var tillräckligt kraftig för att bära upp boken så det blev båda. Fast mittenhistorien, legenden om Tim Ståndaktig hade förstås fungerat utan den omringande historien där Roland jagar en ömsare. Men när det väl kommer till kritan så inser jag i alla fall att de tre olika historierna knyts ihop snyggt och på något vis blir det en poäng av att nutida Roland berättar en historia om unga Roland som berättar en saga, för sagan verkar ha mer kopplingar till Roland än vad han själv kanske tror. Det är ju ingen tvekan om att en mycket välbekant figur sveper förbi i den likt en mörk skugga.
Min gamla recension från 2014 när boken gavs ut på engelska är lika förvirrat trevande som denna text är, men precis då som nu gillar jag boken när jag väl kommer till freds med de olika beståndsdelarna. Den här gången valde jag att läsa boken mellan del 4 och 5 och inte som del 8 och det kändes helt rätt. Den blir som en förlängning av Magiker och glas eftersom nutids-Roland och hans följe inte kommit så överdrivet mycket längre på sin resa och tvingas ta en paus där det lämpar sig att Roland berättar en historia från sin ungdom, som delvis ger en konklusion till det han berättade om i föregående del.
Det fungerar mycket fint att läsa boken kronologiskt korrekt historiemässigt, men nu är jag ivrig om att komma vidare i historiens nutid. Mot Tornet, via vargar...
Läsprojekt: 8x Det mörka tornet (5)
Resumé: För att uppmärksamma att den kompletta sviten av Det mörka tornet släppts på svenska har jag beslutat att läsa om rubbet och skriva om upplevelsen. Projektet dokumenteras med taggen "Läsprojekt" som man kan klicka på om man vill snabbt hitta alla delar. Min grafiska tidslinje visar nu att jag läst fyra av åtta böcker och bokmässigt kommit halvvägs, men sidmässigt är det en bit kvar...
1982, 1987, 1991 och 1997. Det var de ursprungliga släppåren för de fyra första delarna av The Dark Tower på engelska. Som synes var det längst tid hittills mellan del tre och del fyra. Trycket på King var högt, och det var en stor grej när Wizard and Glass släpptes i slutet av 1997. Mitt minne sviker mig, men när jag gör lite research verkar det som om Grants inbundna upplaga och Plumes storpocket släpptes samtidigt. När de gällde de tidigare böckerna var det minst ett halvår mellan släppen vilket gjorde att de flesta fick vänta lite extra på böckerna.
Ett utdrag släpptes på nätet med de två första kapitlen och av någon anledning omvandlade jag denna textmassa till ett hemmagjort häfte. Uppenbarligen hade jag tid till över och kunde läsa de 22 sidorna i ett tjusigt A5-häfte. Så här såg det ut - ett uppslag och framsidan.
När jag letade i mina gömmor efter häftet hittade jag ett par tidningar från bokhandelskejdan Waldenbooks som någon av mina amerikanska kompisar skickade till mig. Här kan man se hur efterlängtad boken var då Waldenbooks skanderade "The Wait is Over…" på framsidan till sin novemberutgåva och utlovade en intervju med King i två delar. Jag läste igenom intervjun nu lite snabbt och fann den ganska trist och standardmässig, men det fanns en fråga om The Dark Tower som jag tyckte var värd att lyfta fram.
Även för mig var det en stor grej när Wizard and Glass kom. Det var den första delen i sviten som jag kunde se fram emot på samma sätt som alla andra som läste serien. Del 1 och 2 läste jag på svenska, del 3 hamnade lite skymundan eftersom den inte översattes, men till denna del hade jag börjat läsa King på engelska (och dessutom läst om de tre första på nytt) och var precis lika peppad som alla andra. Jag och Lilja var hyfsat nyblivna kompisar och vi beställde Plumes utgåva tillsammans via den bokhandel Lilja jobbade i vid tillfället.
Vad jag tyckte för 20 år sedan minns jag inte, men jag antar att jag var exalterad över att få ytterligare en dos av The Dark Tower och dessutom ta del av det rejäla flashbackavsnittet. Numera tycker jag att bok nummer fyra är en rejäl bromskloss då den inte tar vår ka-tet speciellt långt på sin resa mot Tornet. Det är en tjock bok men det som rör historiens nutid är en ganska liten del av boken. På det viset har jag inte sett fram emot att läsa om boken nu och stundtals under min utdragna läsning gör Rolands ungdomsberättelse mig lite uttråkad. Emellanåt funderar jag på vad den ger till helheten förutom att introducera någon enstaka karaktär som får betydelse senare och någon annan värdefull information, men mot slutet kommer ju faktiskt den huvudsakliga motivationen till att Roland börjar söka efter Tornet fram och det är ju rätt så viktigt måste jag ändå säga. Och sammantaget är ju boken mycket bra.
Senast jag läste boken var för tio år sedan och när jag läser min gamla recension blir jag lite förvånad över att jag är så pass positiv som jag är. Med andra ord måste den här bromskloss-känslan vara ny på något vis. Kanske grundar det sig i min egen iver om att komma fram till slutmålet snabbare under denna omläsning. Jag har ju en bit kvar och tanken om att hinna klart med läsprojektet innan filmen kommer är nog tyvärr omöjlig att uppfylla. Men jag kämpar vidare, och nästa blogginlägg - om Vinden genom nyckelhålet - kommer garanterat inom kort!
Det i storpocket i augusti
En nyutgåva av Det släpps runt den 15 augusti i storpocket. Det är vad som på engelska heter "movie tie-in" där omslaget utgörs av filmaffischen.
Den senaste utgåvan av boken i Sverige var även det en storpocket och det handlar inte om någon nyöversättning utan boken kommer bara ut på nytt i handeln. Perfekt för de som inte lyckats få tag i den tidigare!
Klicka på bilden för att se den i större format.
Salem's Lot