NYHETSBLOGG - MÅNAD: augusti, 2017
King sensommaren/hösten 2017 - klipp ut och spara!
Vi står inför en King-packad sensommar och höst i år, ett halvår som nästan saknar motstycke. Eller så här: 2017 är ett bra år att vara King-fan! För att hjälpa till att hålla isär vad som är på gång har vi gjort denna sammanställning med datum att lägga på minnet eller anteckna. Håll till godo!DIMMAN (tv-serie) 25 augusti
- Denna tv-serie-adaption av Kings långa novell (tio år efter långfilmen med samma namn) har under sommaren visats vecka-för-vecka på amerikanska Spike TV. Nu får den distribution i Sverige via Netflix där alla tio avsnitt ramlar ut samtidigt.
DET (film) 13 september
- King och hans son får ursäkta, men filmatiseringen av Det är höstens stora höjdpunkt. Det vi sett än så länge i trailerväg är mer än lovande och många fans kommer att bänka sig i biosalongerna - kanske till och med flera gånger om - och njuta av den första hälften av detta skräckepos.
SLEEPING BEAUTIES (bok) 26 september
- Som en katt bland hermelinerna dyker en bok upp bland alla filmatiseringar, och den har King skrivit tillsammans med sin son Owen. I boken har alla världens kvinnor fallit i sömn och blir bindgalna om de väcks upp. Boken är över 700 sidor lång i de engelska och amerikanska utgåvorna, så de som längtat efter en riktigt tegelsten har något att se fram emot.
GERALD'S GAME (film) 29 september
- Kings klaustrofobiska roman från 1992, en lös tvilling till Dolores Claiborne, fanns bland filmryktena för 20 år sedan, då med King själv som regissör. Kanske tur att det inte blev av då, för nu har Netflix producerat filmen där Carla Gugino, Bruce Greenwood och Henry Thomas medverkar.
1922 (film) 20 oktober
- I hyfsat färska novellsamlingen Nattsvart, stjärnlöst återfinns "1922" som nu blir den tredje av de fyra långa novellerna som filmats. Åter igen är det Netflix som producerat denna film som närmast kan beskrivas som en spökhistoria på 20-talet. Thomas Jane, Neal McDonough och Molly Parker gör de största rollerna.
Så, det är allt - än så länge - med King vet man ju faktiskt aldrig, något mer kan ju dyka upp även om det känns lite osannolikt just nu...
ANDERS JAKOBSONDimman på Netflix
Kategori/er: TV
På fredag (25/8) släpper Netflix hela säsong ett av "Dimman" (“The Mist”).
HANS-ÅKE LILJASe de två första avsnitten av Mr Mercedes online
Kategori/er: TV Mr Mercedes
I USA rullar nu TV serien "Mr Mercedes" för fullt. Två avsnitt av säsongens 10 har visats och serien har fått fantastiska recensioner. I USA är det AT&T Direct TV som visar serien och när eller om den kommer till Sverige är inte klart än. Men, AT&T och Direct TV har faktiskt varit generösa nog att bjussa på de två första avsnitten gratis online. Ni kan se dem här.
Jag har haft turen att få se de sex första avsnitten och serien är riktigt, riktigt bra så missa den inte. Den kan bli 2017-års King-filmatisering…
Dock verkar det inte funka att titta i alla browsers men jag får det att fungera i Safari så prova det om inget annat funkar.
The Dark Tower-recension: En stor besvikelse
Den efterlängtade The Dark Tower-filmen har nu haft premiär i Sverige och efter att ha blivit fullkomligt söndersågad av amerikansk press var förväntningarna inte direkt på topp när vi bänkade oss i biomörkret.
Och tyvärr är filmen en extrem besvikelse. Läs vår recension, som inte är överdrivet fylld av spoilers men ändå kanske bör undvikas om man har planer på att se filmen inom kort.
Läsprojekt: 8x Det mörka tornet (8)
Resumé: För att uppmärksamma att den kompletta sviten av Det mörka tornet släppts på svenska har jag beslutat att läsa om rubbet och skriva om upplevelsen. Projektet dokumenteras med taggen "Läsprojekt" som man kan klicka på om man vill snabbt hitta alla delar. En ambition var att jag skulle hinna klart innan filmen har premiär på bio, men med bara några dagar kvar har jag "bara" hunnit med sju av de åtta böckerna. Nåja...
Här har vi då del 6, Sången om Susannah, bredvid sina kompisar i min samling. Det som slog mig vid denna omläsning, och som jag faktiskt tänkt på nästan jämt, är att ingen bok i sviten är den andra lik när det gäller till hur King valt att presentera sin text. Kanske allra mest uppenbart är det i denna bok där kapitlen kallas för strofer och varje strof avslutas med en vers och en respons i den "Kommala"-form som etablerades i föregående del. Att boken heter som den heter är därför ingen slump, varken "sången" eller "Susannah".
Innan jag läste om boken, som jag tror jag enbart läst i sin helhet när den kom på engelska, inbillade jag mig att den i klassisk "nästsist-anda" bara skulle vara en transportsträcka inför finalen. Det är den verkligen inte. Här händer det en massa grejer och hela mytologin i berättelsen kompliceras. Det gäller att hänga med när Mia tar med Susannah till slottet Discordia och Fedic.
Vår ka-tet är splittrad i tre grupperingar i den här historien och fel gruppering hamnar på rätt plats, eller vad man ska säga, då Jake och Callahan precis som Susannah-Mia hamnar i New York 1999, medan Eddie och Roland bokstavligt talat ramlar in i stridens hetta 1977 och så småningom träffar King. Jag kan inte påstå att det är mitt favoritparti i sviten. Jag skrev redan sist att jag tyckte att det förtog en del av mystiken och faktiskt är det så fortfarande. Jag hade inte haft några problem om King hade skrivit det här mötet som en separat rolig grej, men så är det ju inte här. Dagboksanteckningarna som kommer sist är givetvis en fiktiv efterhandskonstruktion även om jag misstänker att det ligger en viss uns av sanning i dem, men sen avslutas allt på ett ganska obehagligt vis som väcker jobbiga minnen från sommaren 1999. Vi som var med då minns det mycket väl.
Några av Darren Andersons illustrationer till boken.
För lite mer än tretton år sedan skrev jag min första recension av boken och när jag läser om den ler jag lite åt att jag avslutar med att påstå att boken är "en enda stor transportsträcka till finalen, men en transportsträcka som bjuder på oerhört mycket information och som vi inte kan vara utan." Det sista är visserligen sant, men på tretton år har jag omvärderat bokens transsportsträckestatus ganska rejält. Kul!
Jag ser fram emot att suga tag i den sista delen och avsluta det här projektet. Lustigt nog minns jag inte så speciellt mycket av boken. Bara små spridda minnen, och jag har ingen detaljerad gammal recension att titta tillbaka på då vi aldrig skrev en sådan när det begav sig. På sätt och vis gör det att jag nästan är i samma sits som för tretton år sedan - ivrig på att se hur det hela slutar.
Till sist: En detalj som jag reagerade på redan första gången jag läste boken är den svensk som dyker upp på Dag Hammarskjöld Plaza 2 och bär det obegripliga namnet Mathiessen van Wyck. Visserligen ber han att bli kallad Mats men vad är det för konstigt namn King hittat på? Det är ju snarare ett holländskt namn än ett svenskt! Här borde researchassistenten Robin Furth lagt fem minuter på att kolla av med någon svensk om Mathiessen van Wyck är ett lämpligt namn på en svensk…
Nästa bok: The Outsider
Kategori/er: Böcker
Höstens nya Stephen King-bok är Sleeping Beauties skriven tillsammans med sonen Owen King. Den släpps 26 september, men redan nu kan vi se fram emot nästa nya King-bok som bär titeln The Outsider.
Det var i en Q&A med USA Today som King avslöjade bokens namn och att den blir nästa bok ut, men samtidigt var han i övrigt mycket förtegen:
- There’s a lot of things I want to say about that, but I can’t. It’s too cool to talk about right now. All I can say is it won’t be out in 2017 because I’ve got enough going on.
Gissningsvis ser vi boken i handeln tidigast våren 2018, lite beroende på om nästa år bli ett en- eller två-boksår. Vi kan nog räkna med att få veta mer om boken under den turné far och son gör i samband med lanseringen av Sleeping Beauties. Det brukar vara ett ypperligt tillfälle för King att marknadsföra kommande projekt.
Läsprojekt: 8x Det mörka tornet (7)
Resumé: För att uppmärksamma att den kompletta sviten av Det mörka tornet släppts på svenska har jag beslutat att läsa om rubbet och skriva om upplevelsen. Projektet dokumenteras med taggen "Läsprojekt" som man kan klicka på om man vill snabbt hitta alla delar. Med sex av åtta böcker bakom mig börjar jag närma mig gläntan i slutet av boksvitens stig, men det är många kliv kvar innan jag är framme...
Här har vi då min hög med Wolves of the Calla eller Vargarna i Calla som den ju heter på svenska. Blott tre böcker och en ljudbok. Lite blygsamt i jämförelse med de fyra första titlarna, men alltid något.
Jag minns ganska väl när nyheten kom om att King skulle slutföra The Dark Tower-sviten genom att skriva de tre sista delarna back-to-back. Tidigare hade det gått många år mellan respektive titel och till följd av bilolyckan 1999 (en minst sagt viktig sifferkombination) som höll på att ta Kings liv, tror jag att han fick lite dödsångest och oroade sig ifall att han inte skulle kunna slutföra serien om han skrev i samma takt som tidigare. (Med ett snitt på fem-sex år mellan varje bok hade serien gått i mål först ca 2015 om King inte hade raskat på.) De flesta av fansen av serien hade nog tänkt samma tanke och jublade förstås åt beslutet, och bok 5 kom sex år efter bok 4 och de avslutande två året där på. Det var fina år (2003-2004) för Tower junkies.
Strax innan jul 2003 recenserade vi boken och när jag läser om min del av texten delar jag mitt yngre jags kärlek till historien. Efter den flashbackstyngda Magiker och glas är Vargarna i Calla Det mörka tornet när det är som bäst: Vi är nära vår älskade ka-tet och vi färdas mellan världarna (bland annat genom det nya påhittet Todash) och vi gottar oss åt både mytologi och fördjupningar i Tornets-värld/ar. Denna femte del är i sanningen en av de bästa i sviten.
King hymlar inte med sina inspirationskällor till boken. Upplägget där Rolands ka-tet kommer till en liten stad som behöver deras experthjälp är plockat från Akira Kurosawas film "De sju samurajerna" (1954) eller John Sturges cowboyremake "7 vågade livet" (1960) och de Vargar de ställs emot är inspirerade av "Spider-Man", "Star Wars" och "Harry Potter" när det gäller till utseende och vapenarsenal. En popkulturell Gott och blandat-påse.
Några av Bernie Wrightsons illustrationer till boken.
Vargarna i Calla är en av de tjockaste böckerna i sviten men det är en fröjd att läsa den. En detalj som jag gillar är hur nära folket i Calla Bryn Sturgis (en referens till ortsnamnet hittar ni i ovan nämnda regissör till "7 vågade livet"…) vi kommer. King bygger effektivt upp traditioner och en dialekt som blir naturlig och självklar på en gång. Här måste jag även göra en stor-stor tummen upp till John-Henri Holmberg som gjort ett riktigt kanonjobb med sin översättning och fått till uttryck som känns mer kraftfulla än originalet. "Rövamej!" är roligare än "Yer-bugger!"
Det enda jag är lite tveksam till är varför King såg sig tvungen att skriva in sig själv i historien. I denna bok är det bara en föraning, i kommande lite mer ingående, och det är dumt grepp som på något vis förminskar historiens kraft som något helt eget.
Innan jag avslutar för den här gången tänkte jag delge en liten anekdot. I maj förra året semestrade jag under tio härliga dagar i städernas stad, New York - en plats som inte är helt oviktig för Det mörka tornet. Innan avresan gjorde jag en lista över adresser jag ville ta mig till, de allra flesta med musikalisk betydelse (Kiss första replokal, Dakota-huset där John Lennon bodde (och dog) med mera), och i samband med det noterade jag även adressen 46th Street 2nd Avenue som figurerar i flera av böckerna men som är extra viktig i Vargarna i Calla. Det är här ödetomten där Rosen växer, tomten som Sombra Corporation vill köpa men som Calvin Torn inte säljer.
Lite naiv som man är hade jag hoppats att det fortfarande skulle vara en ödetomt, bakom ett plank med texten "BANGO SKANK" och versen "Å min tudelta tjej, du SUSANNAH-MIO, otroligt ligg, gick på DIXIE PIG redan år ’99" klottrat på det. Men så var det förstås inte, däremot fanns det ingen byggnad på adressen utan det var en öppen oas mitt i myllret där man kunde sätta sig en stund. Vilket jag gjorde och bilden ovan knäpptes.
Snett emot ligger Dag Hammarskjold Plaza, som är viktig i Sången of Susannah men hela det här området bär en viss prägel av vår svenska generalsekreterare i FN (eftersom FN bara ligger ett stenkast bort) och faktum är att även platsen där ödetomten borde varit bär hans namn - och tornets - för skylten här till höger satt uppsatt. Ka, eller vad ska man säga?
Igen: Jag var lite naiv i min tro att jag skulle se något spår av Tornet på denna plats, så tyvärr var det lite av ett antiklimax att ta sig dit enbart för egentligen ingenting, men man kan ju inte veta förrän man är på plats…
Jag är redan en bit in i Sången om Susannah och även om jag hade ett mål om att bli klar med hela sviten innan filmen, så tror jag att sluttampen kommer att gå i hyfsat rask takt ändå. Men vi får väl se...
Jurtjyrkogården: Blodslinjer