RECENSION
The Road Virus Heads North
Format: Novell • Först publicerad i 999 (1999)
Vi får här följa författaren Richard Kinnell som, när vi möter honom, är på väg hem från ett framträdande i Boston. När han kommer till den lilla staden Rosewood stannar han vid en loppmarknad. Där hittar han en tavla som föreställer en blond ung man som sitter i en Grand Am (ett bilmärke), med ena armen slött hängande ut över förardörren. Den unga mannen ler ett självsäkert leende och i detta leende ser Kinnell mannens huggtänder. Kinnell faller direkt för tavlan, som heter "The Road Virus Heads North", och känner att han måste ha den.
När han betalar tavlan får han höra historien om dess skapare. Den unge målaren, Bobby Hastings, hade blivit tokig, bränt alla sina tavlor, utom just denna, och sedan hängt sig. I sitt avskedsbrev skrev han följande: "Jag står inte ut med vad som händer mig". Den unge mannen måste ha varit galen, eller?
Detta är en perfekt upptakt. Man får veta just precis lagom för att man ska börja fundera på vad som kommer att hända, hur ska Kinnell trassla till det för sig med tavlans hjälp? Ska han bli tokig som dess skapare?
På vägen hem stannar Kinnell även till hos sin moster Trudy. Hon har alltid det senaste skvallret om släkten, och hon är inte rädd för att berätta vad hon vet. När Kinnell visar henne tavlan blir hon likblek och ser ut som om hon sett ett spöke. Hon ber genast Kinnell att stoppa tillbaka den i bilen och sedan slänga den i floden på sin väg hem. Kinnell som inte förstår hennes reaktion kollar åter på tavlan och ser då att den förändrats. Nu kan han se mannens tatuering, som tidigare var dold (nu blir det starka "Twilight Zone"-vibbar). Är detta möjligt? Hur är detta möjligt?
Kinnell som blir förskräckt gör som hans moster föreslagit och gör sig av med tavlan. Därefter fortsätter han hem, nu något lugnare. Väl hemma upptäcker han dock, till sin fasa, att tavlan redan är där, den hänger på väggen i hans vardagsrum…
Inte nog med att tavlan tagit sig hem före Kinnell (känner ni "Twilight Zone-vibbarna" än?), det visar sig att den unge mannen åker samma väg som Kinnell tagit hem och just nu besöker han loppmarknaden. Där har han halshuggit föreståndarinnan och sedan åkt vidare, vidare mot moster Trudys hus, eller kommer han direkt till Kinnell? Kinnell tvivlar förstås på om detta verkligen händer eller om han håller på att bli tokig. När han sedan ser TV-nyheterna vet han att det händer, de rapporterar nämligen om mordet.
Det hela slutar naturligtvis med att mannen kommer hem till Kinnell och det är nu historiens briljans och finness försvinner. Fram till nu har det varit det perfekta upplägget för ett fantastiskt "Twilight Zone-slut", men något händer. Det verkar som om King fått alldeles för bråttom med att bli klar. Slutet stressas fram och är inte alls bra. Det är faktiskt riktigt slarvigt och betyget blir därför lågt, hårt men rättvist!
Av 5 möjliga får "The Road Virus Heads North" endast 2 Följeslagare.
HANS-ÅKE LILJANär "The Road Virus Heads North" inleds ler man lite för Kinnell är en framgångsrik skräckförfattare, han har precis firat sin 25-års dag som publicerad författare, har är på väg hem till Derry (med bil eftersom han inte tycker om att flyga) från ett framträdande där de vanligaste frågorna han fick var "var får du alla idéer ifrån?" och "skrämmer du dig själv?". Vi vet ju alla vem det här är…
Kanske uppstod idén till den här historien under någon av de långa resor King gjort hem till Bangor – vem vet?
Själva idén med en tavla som förändras tyckte jag var lite väl mycket upprepning av "The Sun Dog" och Rose Madder, men det förbiser man rätt snabbt då detta är en av få riktiga skräckhistorier som King skrivit under de senaste åren.
Slutet är dock lite fattigt, men helt OK enligt mig så för min del får det bli en ganska så stark 3:a i betyg.
ANDERS JAKOBSONFörst publicerad i Följeslagarna #69 - 1999-10-25
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
