NYHETSBLOGG
Intervju: Mats Strandberg om Stephen King
Kategori/er: Intervjuer
Mats Strandberg, författare, är aktuell som manusförfattare till filmen ”Färjan” som bygger på hans egen skräckroman från 2015 (kommer snart i pocket). Han har tillsammans med Sara Bergmark Elfgren också skrivit ”Cirkeln”. Mats är ett fan av Stephen Kings böcker och därför har vi valt att intervjua honom om hans relation till honom.Hur började du läsa King? Hur gammal var du?
- Jag var tio. Jag minns faktiskt inte vilken den första boken var, men jag gissar på Staden som försvann. Mina föräldrar var medsvepta av videovåldsdebatten som pågick då, så jag var väldigt nyfiken på skräck som genre. Jag hade ingen tillgång till filmerna, men jag fick läsa vad jag ville. Och jag var fast direkt. Även om jag blev extremt mörkrädd, särskilt när jag hade läst Jurtjyrkogården. Vi bodde i sista huset innan skogen tog vid, och i skogen fanns en gammal koleragrav. Jag vågade inte titta på skogen på flera månader, haha!
Vad var det du fastnade för?
- Då trodde jag ju att det var de onda clownerna och vampyrerna. Men när jag läste om många av King-klassikerna som vuxen så insåg jag också vad böckerna slog an hos mitt barnjag. Det handlar mycket om familjer i förfall, vuxna som inte klarar av sitt ansvar, som kanske till och med förvandlas till monster. Allt det där som är så skrämmande när man är liten.
Vad är din relation till King i dag?
- Jag är glad och tacksam för att jag upptäckte honom. Han fick mig att älska skräck och han fick mig att älska att läsa. Och som författare imponeras jag av hans enorma produktivitet, men också av att han faktiskt verkar GILLA sitt jobb fortfarande. Han känns lustdriven, efter alla dessa år. Det tycker jag är inspirerande.
Får du samma kick av King som när du var ung?
- Jag tror inget kan mäta sig med kickarna man får som ung, när man för första gången hittar något som verkar tala direkt till en, och öppnar ens värld. Men King är alltid King.
Kastar du dig över en ny Kingbok direkt när de kommer ut på engelska eller väntar du tills det finns en svensk översättning
- Jag läser honom mycket, mycket hellre på engelska. Men det gäller i och för sig alla böcker från England och USA.
Vad är det som gör King så bra?
- Alltså, det alla pratar om är ju hans blandning av det socialrealistiska och det övernaturliga, och det håller jag med om. Det har inspirerat mig i mitt författarskap. Men jag har också tänkt mycket på hur otroligt bra han är på att beskriva just känslan av skräck, av att vara rädd, var det sitter i kroppen. Det finns en närvaro med alla sinnen i hans sätt att skriva skräck. Sen tycker jag också mycket om hans sätt att beskriva helt vanlig, mänsklig ondska. Karaktärer som helt enkelt är vidriga.
Tycker du Kings berättarstil har förändrats under åren?
- Jag kan ha fel, men jag tror att han är lite mindre grym mot sina karaktärer på äldre dar. Sen kan jag tyvärr känna att han är lite gubbig ibland, som när han uppenbart missförstått vad en ”tramp stamp”-tatuering är i Mr Mercedes. Men herregud, han ÄR ju en gubbe, det är inte hans fel. Sånt borde förläggaren hjälpa till med.
Vad tror du det är som gör att både Carrie och Mr Mercedes verkligen känns som Kingböcker trots att det gått 40 år mellan dem? Eller känns det som om de är skrivna av olika författare?
- Nej, jag tycker det finns en särskild King-känsla, så att jag nästan kan känna mig lite nostalgisk även när jag läser en ny bok. Han har en tydlig, enkel stil som jag tycker om. Att öppna en King-bok är lite som att kliva in i en öppen famn. Det är inga krusiduller, inget som gör det svårare för läsaren i onödan, man känner sig bara välkommen in i hans berättelse. Och så tycker jag att det ska vara.
Upplever du att King har påverkat ditt eget författande på något vis och i så fall hur? Har du fått berättarteknisk eller stilistisk inspiration? - Ja, precis som John Ajvide Lindqvist så har jag snott det där med kursiva, lösryckta tankemeningar som ligger insprängda i texten. Det är så jävla effektivt! Sen har jag inspirerats på de sätt jag nämnt ovan och säkert tusen andra sätt som jag inte ens är medveten om själv.
Vilken är din favoritbok av King och varför?
- Jag skulle nog faktiskt säga Jurtjyrkogården, för att den håller hela vägen ut och är så fruktansvärt nattsvart. Det är ju roligt att han själv hatade den, det är en bra läxa för oss författare – ibland är vi själva den sämsta på att avgöra kvalitén på vårt verk.
Finns det Kingböcker som du inte gillar och i sådant fall varför?
- Det finns ingen King-bok som jag ogillar rakt av. Det finns nog alltid nåt jag gillar i allt han gjort. Men jag tycker att många av hans bästa böcker förstörs av dåliga slut, och det är ju tyvärr inget som han blivit bättre på med åren (som i Under the Dome till exempel).
Vilken Kingbok eller historia önskar du att du hade skrivit?
- Ingen, jag är bara glad att han har skrivit dem!
Vilket är ditt bästa Kingminne genom åren?
- Förutom hela min uppväxt? Haha! I så fall skulle jag säga pilgrimsresan jag gjorde till Bangor i Maine för några år sen. En gammal gubbe som haft ett antikvariat med bara Stephen King-titlar skjutsade runt mig och visade upp platser från böckerna, och sen stod jag som en annan Annie Wilkes utanför hans grindar och spanade. Det var fantastiskt kul förstås, och såg ganska exakt ut som jag föreställde mig USA när jag läste King som barn. Dessutom blev jag otroligt impad av hur mycket paret King gjort för bygden, utan att det trumpetades ut med stora plaketter och sånt.
HANS-ÅKE LILJA
Salem's Lot