RECENSION

The Bazaar of Bad Dreams

Format: Bok  •  Novellsamling, Scribner, 2015.

För 20-25 år sedan älskade jag att plocka fram någon av Kings novellsamlingar, vilka då var Dödsbädden (Night Shift) och Den förskräckliga apan (Skeleton Crew) och bara läsa någon novell i lämplig längd rakt upp och ned, till exempel "Grått slem, eller..." eller kanske "Den typ som överlever".
   Samma sak har inte hänt med de fyra-fem (beroende lite på hur man räknar) samlingar som släppts efter det. De har inte riktigt samma lockelse och det kan även bero på att jag tycker att samlingarna varit lite ojämna.
   Fast egentligen tycker jag inte det heller, för när jag väl läser dem kan jag ha en åsikt och efteråt en annan - och det är inte alltid så att åsikten är positiv och sedan negativ utan det kan vara tvärtom också. Kings novellsamlingar gör mig förbryllad!
   En av Liljas åsikter om den senaste The Bazaar of Bad Dreams är att den innehåller för lite nytt. Det kan man tycka - i fall man läser alla noveller, e-böcker och lyssnar på alla ljudböcker som släpps! Själv har jag inte konsumerat fullt lika mycket, men det är egentligen bara att titta i Följeslagarnas recensionsarkiv och där finns texter om sju av de 20 novellerna: "Blockade Billy", "That Bus is Another World", "Premium Harmony", "Morality", "Ur", "Drunken Fireworks" och "Mile 81. Det är ungefär en tredjedel av innehållet och det är ju trots allt en hel del.
   Läser man dessa sju recensioner, som alla växlar i betyg från två Följeslagare till fyra, får man en ganska bra bild av samlingen, och man hittar två av mina favoriter - den The Dark Tower-relaterade "Ur" och bil-från-en-annan-värld-skräckisen "Mile 81". Både är förhållandevis långa noveller och bläddrar man vidare i boken är en annan av höjdpunkterna även den en längre text. "Bad Little Kid" släppte King ursprungligen som e-bok i Tyskland och Frankrike på respektive språk men det är en riktig mardrömshistoria om en skitunge som ställer till det ordentligt. Mycket bra.
   Jag gillar även "The Dune", som faktiskt är den enda novellen i samlingen som finns översatt till svenska (som "Sanddynen" i "Granta #4: Spöken"), om en gammal man och en text som enbart syns i sanden, "Under the Weather", om en man och hans "lite krassliga" fru, "The Little Green God of Agony", om smärta och hitte-på-läkekonst, "Obits", om en man som upptäcker att han kan ta död på folk genom att skriva deras dödsruna medan de fortfarande lever och "Summer Thunder", om livet efter katastrofen.
    King kan även vara rolig och det finns lite humoristiska inslag i nästan varje text, men ännu mer i andra, som till exempel ovan nämnda "Drunken Fireworks" som är enklare att läsa än att lyssna på och som i "Afterlife", där en man kommer till Sankte Per-liknande figur efter döden.
   Jaha, nu har det hänt igen. Jag har gnällt om ojämnhet men ändå uttryckt mig positivt om större delen av novellerna i samlingen. Jag vidhåller fortfarande att boken känns lite ojämn men det här med noveller känns verkligen som en smaksak. Det är ingen text i boken som jag tycker illa om och jag tror att de flesta läsare kommer att hitta sina egna personliga favoriter. Det är tjusningen med samlingar.
   Betyget blir inte speciellt oväntat tre Följeslagare av fem möjliga.
Jag tycker The Bazaar of Bad Dreams är Kings jämnaste samling på länge. Ingen av de 20 historierna är dåliga. Möjligen de två dikterna som jag inte riktigt kommer överens med men annars är det ett jämnt startfält. Mina favoriter i boken är ”A Death”, ”Under the Weather” och ”That Bus is Another World”. Ska jag välja någon som jag inte är så jätteförtjust i så blir det förutom dikterna “Drunken Fireworks”.
   Något som jag också gillar med boken är att King inför varje berättelse berättar lite om hur han kom på den eller vad som fick honom att skriva just denna historia. Det gillar jag. Jag gillar att man får en liten inblick bakom kulisserna i hur det gick till när en historia föddes. Sen håller jag ”That Bus is Another World” lite extra varmt om hjärtat då King faktiskt berättade om den för första gången (så vitt jag vet) när jag såg honom live i Hamburg 2013.
   Betyget blir bra. Fyra Följeslagare av fem möjliga.
Publicerad 2015-12-30