RECENSION

Mr. Mercedes - Säsong 1

Format: TV  •  Tv-serie för Audience Network/AT&T/CMORE. Säsong 1 (2017): 10 avsnitt.

Mr. Mercedes bygger som ni vet på Kings bok med samma namn och handlar om den pensionerade polisen Bill Hodges. Innan han gick i pension var Bill med och utredde vansinnesdådet som givit serien dess namn. En tidig morgon kör en person en Mercedes rakt in i en folkmassa som står i kö vid en jobbmässa. Många dör och många skadas men polisen lyckas aldrig få tag på förövaren; Brady Hartsfield. Vi som tittare inser snabbt att det är just Brady som är den skyldige och vi får följa honom när han nu retar Bill för att han missade honom. Serien inleds med just detta vansinnesdåd och de första åtta minuterna är något av det bästa och mest skrämmande jag sett i en TV-serie.
   Mr. Mercedes är en av de bättre TV-serierna på senaste tiden och i mitt tycke den hittills bästa baserad på en Kingbok. Manuset är bra, castingen är bra. Serien ser bra ut och man känner verkligen för karaktärerna, även för Brady. Speciellt gillar jag Kelly Lynch som Bradys mamma Deborah Hartsfield. Hon gör här sin livs roll här. Brendan Gleeson ser ut ungefär som jag föreställde mig Bill när jag läste boken. Brady skulle egentligen spelats av Anton Yelchin men kort innan inspelningen började dog han och Harry Treadaway fick ta över och han gör det riktigt bra. Tror faktiskt han är bättre än vad Yelchin hade varit.
   Säsongen är tio avsnitt lång och det ger skaparna den tid man behöver för att bygga upp karaktärerna ordentligt. En del kommer säkert att uppfatta serien som lite långsam men jag gillar att man tar sin tid. När det handlar om karaktärer som man bryr sig om gör det inget om man skyndar långsamt. Nu ser jag fram emot säsong 2 som bygger på boken Finders Keepers. Betyget blir bra. 4 riktigt starka Följeslagare av 5!
Jag hade verkligen velat se Anton Yechin i rollen som Brady. Hans dödsfall (bilolycka) var mycket tragiskt, men visst får man säga att Harry Treadaway gör en bra insats som psykopaten Brady. Det är omöjligt att säga om Yelchin hade gjort rollen bättre eller sämre, utan det är bara att konstatera att det blev bra.
   Av alla huvudkaraktärer i serien är det bara en som jag inte tycker träffade rätt. Jharrel Jeromes insats som Jerome (lustig slump) är alldeles för mesig. I böckerna hade karaktären ett mycket mer kaxigt driv som jag tycker gått lite förlorat här. Däremot passar Justine Lupe bra som Holly Gibney och det är egentligen bara synd att karaktären inte kommer in i historien tidigare.
   Historien förhåller sig bra till boken med några få justeringar. Bill har fått en granne som inte är med i boken, men det är en klassisk film/tv-lösning för att få ett bollplank till huvudpersonen. Finalen på säsongen är lite annorlunda jämfört med boken och känns lite "mindre" än vad motsvarande sekvens gjorde i boken. Dessutom tycker jag att manusförfattarna misslyckats med att etablera tidigt i säsongen att Brady planerar att göra något större. Det känns mest som något han kommer på i slutet av säsongen.
   För att fortsätta på det negativa spåret så tycker jag att Bradys dataanimationer som han skickar till Bill känns överdrivet ambitiöst gjorda. Det kunde ha gestaltats på något annat vis.
   Men i övrigt är jag nöjd med säsongen. Förhållandet mellan Brady och hans mamma är om möjligt ännu vidrigare än i boken och jag måste säga att jag verkligen gillar hur musik används i serien för att förstärka stämningar och känslor. Riktigt bra.
   Betyget landar på en stark 3:a. Jag är lite tveksam till att historien ska fortsätta med Finders Keeper som har väldigt lite med både Bill och Brady att göra. Det borde egentligen vara bättre att gå direkt på End of Watch, men så länge historien inte smetas ut på ett Under the Dome-aktigt vis får man vara nöjd.

(En liten parentes... Jack Bender är exekutiv producent och regissör till sju av de tio avsnitten och han var i hög grad inblandad i tv-serien "Lost". Det finns referenser till "Lost" i Mr. Mercedes - håll ögonen öppna...)
Publicerad 2017-10-13

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

Desperation

TV-film, publicerad på foljeslagarna.com 2006-06-01

Mick Garris måste sluta göra King-filmatiseringar! Ja, det är den slutsats jag kommit fram till nu efter att ha sett hans tolkning av Desperation. Mick Garris är en förlagstrogen regissör, det kan man inte ta ifrån honom, men handen på hjärtat: är han en bra regissör? Nej, han är inte det. Garris är ansvarig för två av de sämsta King-filmerna som inte är up... [Läs hela recensionen]