RECENSION

The Moving Finger

Format: TV  •  Avsnitt 24 i säsong 3 av Monsters, regisserad av Kenny Myers (1991)

The Moving Finger är berättelse nummer nio i samlingen Nightmares & Dreamscapes. Berättelsen handlar om Howard Mitla som är en hejare på Jeopardy från soffan. Medan han sitter och kan alla de rätta frågorna hör han ett skrapande ljud från badrummet. I rädslan för att det är en mus eller en råtta avvaktar han en smula innan han ger sig in i badrummet. Väl där inne upptäcker han att skrapandet kommer från handfatet där ett finger sticker upp ur avloppet. Howard tror inte sina ögon och oroar sig för vad hans fru ska göra när hon får se fingret. Dessvärre lyser fingret med sin frånvaro när fru Mitla vistas i badrummet, och Howard som har problem att ”göra ifrån sig” med andra människor i badrummet, får finna andra ställen för att bli av med sina behov.
   I en dröm där Howard deltar i Jeopardy kommer han på hur han ska få bort fingret – han köper därefter en riktigt stark propplösare och ämnar att lösa upp fingret. För säkerhets skull köper han även en elektronisk häcksax, för man vet ju aldrig… Väl hemma bryter en ljudlig strid ut, där Howard slås mot ett allt längre finger. Vid den här punkten tycker jag att The Moving Finger ballar ur en smula. Jag menar – en människa slåss mot ett flera meter långt finger?! Men så kommer det då en riktigt klämmig slutpoäng som räddar allt! Kings specialare!
   Jag tycker att The Moving Finger är en medelbra story. Ingen av de bättre i Nightmares & Dreamscapes, men inte den sämsta heller. Jag vill alltid jämföra med olika saker och när jag läste just den här berättelsen tänkte jag både på Kafkas ”Förvandlingen” och "Arkiv X"-figuren Tooms, som om det skulle vara till någon hjälp!
   Av 5 möjliga blir betyget 1 Följeslagare. ”Monsters” B-ighet fördärvar Kings historia!

Kortfilmen The Moving Finger... ja, vad kan man säga om den? Först trodde jag att det var fel avsnitt av ”Monsters” jag tittade på, jag trodde att avsnittet hette något i stil med ”Masken i avloppet” eller något liknande. Jag insåg dock snabbt, till min fasa, att det verkligen var rätt avsnitt.
   Både fingret och sedan armen, som användes i det ”nya” slutet var mycket dåligt gjorda. Visserligen är filmen från 1990 och visserligen är den gjord för TV men visst kunde de ha gjort bättre ifrån sig?
   Det fanns nog goda avsikter när man började arbetet med den. Den följer ju korthistorien väldigt bra, i vissa fall ordagrant. De första misstagen gjorde man redan när man tillsatte rollerna, skådespelarna är verkligen kassa, och inte nog med det, det skiljer ju minst en meter i längd mellan dom. Detta behöver ju egentligen inte vara något dåligt, men när man lägger till deras dåliga agerande och de dåligt gjorda specialeffekterna blir det nästan komiskt.
   Ett annat misstag som de gjorde när de spelade in var att de inte hade speciellt bra kontroll över vad som hände. En granne skriker t.ex. att Howard ska dämpa sig, INNAN han börjat föra oväsen…om man nu kan kalla det att föra oväsen när man slamrar lite med en kartong?!? Jag tvivlar att på att det hördes in till grannen. Som glasyren på kakan har man också låtit den irländske polisen bli en ung kvinna…tänk att könsbyten är så populära. Varför?
   Som avslutning måste jag säga att jag tror INTE att detta var vad King såg för sin inre syn när han skrev berättelsen!
   Betyget blir 1 Följeslagare av 5 möjliga, enbart för att den följer den skrivna historien så bra!
Först publicerad i Följeslagarna #6 - 1998-05-25
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.